RETURN TO LIBRARY OF MÄRINE BIOLOGICÄL LftBORÄTORY WOODS HOLE. MASS. LOANED BY AMERICAN MUSEUM OF NATURAL HISTORY 4 R K I v FOR ZOOLOGI UTGIFVET AF K. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN I STOCKHOLM MED 28 AFHANDLINGAR OCH 24 TAFLOR UPPSALA & STOCKHOLM ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A. -B. BEELIN LONDON PARIS n. FKIEDLÄNDER & SOHN WILLIAM WESLEY & SON LIBRAIRIE C. KLINCK.SIECR 11 CARLSTRASSE 28 ESSEX STREET. STRAND 11 RUE DE LILLE 1906— 1907 •c Häftet 1 imiehållaiide N:o 1—9 utkom den 6 febr. 1906. » 2 » » 10—16 » » 6 sept. 1906. » 3—4 » » 17—28 » » 24 » 1907. h^^A TREDJE BANDETS INNEHALL. Sid. 1. AuRiviLLius, Chr., Verzeichnis von Lepidopteren, gesainmelt bei Mukimbungu am unteren Kongo von Herrn E. Laman. Mit 1 Tafel 1—16 2. Weele, H. W. van der, tFber die von Prof. Dr. Y. Sjöstedt auf seiner lieise in Kamerun gesammelten Planipennia. Mit 1 Tafel 1—14. 3. Lönnberg, E., On a new Orycteropus from Northern Congo and some remarks on the dentition of the Tubulidentata. With 1 plate 1—35. 4. Adlerz, g., Methoca ichneuinonides Latr, dess lefnadssätt och utveckhngsstadier. Med 1 tafla 1 — 48. r*. Tullgren, A., Zur Kenntnis schwedischer Coniopterygiden . . 1 — 15- 6. Mjöberg, E., Om några svenska insekters biologi och utveck- ling. Med 1 tafla 1—20. 7. Retzius, g., ITber den feineren Bau des Achsenzylinders der Nervenfasern 1 — 8. 8. Adlerz, G., Den parasitiska metoden hos Chrysis viridula L. . 1 — 8. 9. Lönnberg, E., On the geographic races of red deer in Scandinavia 1 — 19. 10. Hennig, a., Gotlands Silur-Bryozoer, 2. Med 7 taflor .... 1 — 62. 11. Jackson, R. T., A new species of Fossil Limulus from the Jurassic of Sweden ■ 1 — 7. 12. Andersson, L. G., On Batrachians from Bolivia, Argentina, and Peru, collected by Erland Nordenskiöld 1901 — 1902 and Nils Holmgren 1904—1905. With 1 plate 1—19. 13. Mjöberg, E., Zur Kenntnis der Insektenfauna von Siid-Georgien. Mit 1 Tafel 1 — 16. 14. Lönnberg, E., Which is the taxonomic position of the Irish Giant Deer and allied races? 1 — 8. 15. Gadd, P., En ny Parasit-Copepod från Kaspiska hafvet .... 1 — 9. 16. östergren, Hj., Einige Bemerkungen liber die westeuropäischen Pseudocucumis- und Phyllophorus- Arten 1 — 24. 17. Adlerz, G., Iakttagelser öfv^er solitära getingar 1 — 64. 18. AuRiviLLius, Chr., Nevie öder wenig bekannte Coleoptera Longi- cornia 9. Mit 1 Tafel 1—39. 19. — — , Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika. 8 1 — 7. •öO. Ekman, S., Cordylophora lacustris i Hjälmarens vattenområde . 1 — 4. 21. Lönnberg, E., Notes on Birds collected in the Congo Free State by the Swedish Missionary K. E. Laman 1 — 18. 22. Trägårdh, I., Notes on a Termitophilous Tineid larva. With 1 plate 1 — 7. 23. AuRiviLLius, Chr., Ueber einige Formen des Weibchens von Papilio dardanus Brown. Mit 2 Tafeln 1 — 7- 24. WiMAN, C, Ueber die Fauna des westbalt is ch en Leptaenakalks. Mit 2 Tafeln 1—20. 25. Attems, c, Myriopoden aus der Krim und dem Kaukasus, von Dr. A. Stuxberg gesammelt. Mit 2 Tafeln 1 — 16. 26. Tullgren, A., Ueber einige Arten der Familie Aleurodidae . . 1 — 18. 27. HoFSTEN, N. VON, Drei neue Rhabdocölen aus schwedischen Binnengewässern. Mit 1 Tafel 1 — 15. 28. Trägårdh, L, Description of two niyriopodophilous genera of Antennophorina3, with notes on their development and biology. With 1 plate 1—33. ARKIV FÖR ZOOLOCII. BAND 3. N:o 1. Verzeicliiiis von Lepicloptereii, gesammelt bei Mukiinbungu aiii imtereii Kongo von HeiTii E. L ^ »..a^-v. ^ Fig. 3. Raupe und Puppe von Bybtia Crameri Attriv. Si_ ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 1. Sta UD. und nicht zu ilithyia Dr. Die Dornen der Raupe von Byhlia sind ganz wie bei der Raupe von Neptidopsis an- geordnet, nur etwas kräftiger gebaut. Nnr durch die viel längeren Scheiteld örnen des Kopfes iinterscheidet sich die Raupe von Byhlia von der Raupe von Neptidopsis ophione. Die natiirliche Verwandtschaft der beiden Gattungen wird demnach durch die Entwicklungsstadien schön bestätigt. 12. Neptis agatha Stoll. — 1 ?• 13. Euryphene mardania Fabr. — I ^, 2 $$; gezogen. Die helle Subapicalbinde der Vorderfliigel ist bei beiden Geschlechtern, aber besonders beim Weibcben breiter und kräftiger entwickelt als bei Stucken aus Kamerun, und die braune Farbe der Oberseite ist ein wenig heller als bei den Kamerunern. In beiden diesen Hinsichten weichen also die Stiicke aus dem Congogebiete in der Richtung gegen var. orientis Karsch ab. Die von Laman entdeckte Puppe (Fig. 4) zeigt grösste Ähnlichkeit mit den friiher be- kannten Puppen der nahe ver- wandten Gattung Euphcedra. 14. Euryphene sophus Fabr. ab. phreone Feisth. — 1 J'. 15. Cymothoe caenis Dr. — le?, 2??. 16. Charaxes Bohemani Feld. — 1 $. 17. Charaxes laodice Dr. — 1 $. Das seltene Weibchen dieser Art fehlte friiher in der Sammlung unseres Museums. Puppe von Euryphene mardania. Fam. Lycaenidse. 18. Pentila amenaida Hew. — 1 J". 19. Cupido isis Dr. — 1 ef. 20. Cupido telicanus Lang. — I ^. 21. Cupido cissus God. — 2 Fam. Pieridae. 22. Appias epaphia Gram. — 1 J". CH. AURIVILLIUS, LEPIDOPTEREN AUS D. CONGOGEBIETE. 5 Fam. Hesperidae. 23. Gorgyra are tina Hew. — 1 ^. 24. Parnara detecta Trim. — 2 J^J^. 25. Pteroteinon laufella Hew. — 1 J". 26. Caenides dacela Hew. — 1 rT. Fam. Sphingidae. 27. Poliana? (n. sp.?) Das einzige Exemplar hat weder Fiihler noch Vorder- und Mittelbeine und ist darum nicht generisch zu bestimmen. 28. Leucophlebia afra Karsch. — 1 J". 29. Deilephila nerii L. — 2 Ex. 30. Nephele peneus Cram. — 2 Ex. 31. Antinephele achlora Höll. — 1 J^. 32. Atemnora Westermanni Boisd. — I ^. 33. Basiothia medea Fabr. — 1 J^. 34. Hippotion osiris Dalm. — 1 $, gezogen. 35. Hippotion eson Cram. — 2 J^J'. 36. Theretra capensis L. — 1 $. Diese in Siidafrika bäufige Art wurde friiher nicht aus dem Congogebiete erwähnt. Das Stiick hat eine Spannweite von 98 mm und ist demnach erheblich grösser als Stiicke aus Siidafrika. Fam. Saturniidse. 37. Bunaea alcinoe Cram. — 4 J^J^, 2 ?$. Eine Raupe in Spiritus stimmt völlig mit der von mir aus der vorigen Sendung beschriejDenen iiberein. Die Puppe ist rein schwarz und hat auf der Riickenseite des Cremasters zwei sehr tiefe Furchen, welche wie bei allén verwandten Arten mit zwei grossen, chitinisierten Bläschen im Innern des Gliedes in Verbindung stehen. 38. Nudaurelia dione Fabr. — 1 $. Die in Spiritus aufbewahrte Raupe stimmt völlig mit der Raupe aus Kamerun iiberein. 6 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 1. 39. Lobobunsea phsedusa Dr. — 3 $$. Das eine Weibchen ist hell weisslich grau, die beiden änder en aber viel dunkler Diese riesigen Tiere sind wahr- scheinlich alle geziichtet; die Entwicldungsstadien liegen aber nicht vor. 40. Imbrasia eblis Streck. — 1 J'. Der Augenfleck der Hinterfliigel ist viel kleiner als bei unserem Weibchen von Kamerun und liegt 8 mm von der äusseren weissen Querlinie entfernt. 41. Holocera angulata Auriv. — 1 §. Die Puppe ruht in einem diinnen, auswendig mit grossen Erdkliimpchen bekleideten Gespinste. Sie ist dunkelbraun, fein und dicht gekörnelt und hat keine Häkchen am Ende und keine Furchen an der Oberseite des Cremasters. Fam. Striphnopterygidse. 42. Janomima mariana White. — 2 J^J', 1 $. Das Weibchen, welches mir bisher unbekannt war, hat eine Spannweite von 135 mm und eine gleichförmige, hell gelbbraune Grund far be beider Fhigel ; die dunklen Quer- linien sind aber ganz wie beim Männchen angeordnet. Die Kammzähne der Fiihler sind sehr kurz. Parajan a nov. gen. Nachdem ich jetzt eine neue, mit Jana gabunica im Geäder iibereinstimmende Art gefunden habe, halte ich es fiir nötig, eine neue Gattung fiir diese beiden Arten zu errichten. Von der Gattung Jana^ weicht Parajana dadurch ab, dass die UD C beider Fliigel deutlich länger als die MDC ist, dass die Fälten der Mittelzelle der Hinterfliigel nahe am vorderen Ende von UDC und MDC entspringen, dass die Hinterecke der Mittelzelle der Hinterfliigel spitzwinkelig ist und dadurch, dass die Querrippe zwischen der Rippe 8 und der Mittelzelle der Hinterfliigel fehlt. Parajana scheint mir am besten in der Nähe von Striphnopteryx zu stellen sein; von dieser Gattung unterscheidet sie sich unter anderem durch die vier Spornen der Hinterschienen. — Typus: Jana gabunica Auriv. CH. AURIVILLIUS, LEPTDOPTEREN AUS D. CONGOGEBIETE. 7 43, Parajana Lamani n. sp. Oben rehfarbig, unten braungelb; die Stirn oben, dicht unter den Fiihlern, weisslich gelb; Fiihler weisslich; Vorder- fliigel oben im letzten Drittel mit einer dunkelbraunen Quer- linie, welche zwischen dem Hinterrande und der Rippe 7 völlig gerade ist und dann in fast geradem Winkel gegen den Vorderrand abbiegt, an der Rippe 7 biidet sie einen läng- lichen, schwärzlichen Fleek und am Vorderrande einen ähn- lichen dreieckigen Fleck; die Rippen 2 — 5 haben hinter der Querlinie kurze dunkle Längsstriche, vor der Querlinie zeigen sich sehr schwache Spuren von gewellten Querlinien. Die Hinterfliigel sind oben etv/as heller am Vorderrande und haben eine ähnliche, jedoch schwach gebogene Querlinie hinter der Mitte. Unten sind die Fliigel viel heller mit vier stark gewellten Querlinien iiber die Mitte; die Grundfarbe ist dunkler, bräunlich, in der Mitte und am Saume und am hellsten hinter der vierten Querlinie. — Spannw. 72 mm. Nur ein Weibchen. Die Puppe ist dunkel rotbraun mit quer- gerunzelten Hinterkörpergliedern ; der Cremaster ist auf der Unterseite mit längsgehenden feinen Rippen und am Ende mit dichtgedrängten Borst enhaaren, die jedoch nicht haken- förmig sind, bekleidet. 44. Phasicnecus roseus Druce. — 1 J". Fam. Notodontidse. 45. Turnaca grisea Höll. (?) — 2 5$, Beide Stiicke sind beschädigt und ich bin nicht sicher, dass dieselben zu Hollands Art gehören. 46. Ramesa strigata n. sp. — 1 $. Weisslich; Kopf und Palpen dunkelbraun; Halskragen gelblich; Beine bräunlich; Riickenglieder 2 — 6 des Hinter- körpers schmutzig orangegelb ; Vorderfliigel weissgelb, spar- sam mit dunklen Schuppen bestreut, mit einem geraden schwarzen Längsstriche, welcher von der Mitte der Wurzel fast bis zur Mitte des Saumes läuft und an der Rippe 5 endet; kleine, dunkle Saumpunkte zwischen den Rippen; Hinterfliigel oben und Unterseite beider Fliigel grauweiss. — Spannw. 33 m. 8 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 1. Das Reichsmuseum besitzt ein Männchen aus dem Togo- lande, welches ohne Zweifel zu dieser Art gehört ; die Vorder- fliigel sind oben dunkler, mehr gelblich als beim Weibchen. Ramesa? minnta Höll. ist offenbar nahe verwandt, aber etwas änders gefärbt. 47 . Anaphe infr acta Walsingh . — Zahlreiche J" cT und $ § . Beide Geschlechter sind beträchtlich kleiner, 33 — 45 mm, als Stiicke aus Kamerun, sonst aber nicht verschieden. Fam. Lasiocampidae. Pachymeta nov. gen. Diese neue Gattung, welche in meiner Revision der Lasiocampiden Afrikas näher beschrieben werden wird, unter- scheidet sich von Oonometa durch die in die Spitze miindende Rippe 9 der Vorderfliigel, durch die einfache Stirn und durch die ganz verschiedene Fliigelform der Männchen. 48. Pachymeta contraria Walk. (= massilia Druce.) — 1 gezogenes §. Das grosse, feste, aussen fast glatte und nur mit einigen wenigen sehr feinen Nadeln besetzte, grauweisse Gospinnst ist langgestreckt, spindelförmig und von einem sehr grossen, diinnen, freien Schleier auf allén Seiten umgeben. 49. Pachypasa sp. — 1 J^, 1 9. Beide Stiicke sind leider so beschädigt, dass ich diese wahrscheinlich neue Art nicht beschreiben känn. 50. Leipoxais peraffinis Höll. — 2 $y. 51. Leipoxais sp. — 1 $, beschädigt. 52. Philotherma dentata n. sp. — Taf. 1 Fig. 1. Hell gelblich braun, der Hinterkörper oben weisslich, an den Seiten und am Ende dicht behaart, jedoch nicht mit so dichtcr Afterwolle als beim Weibchen von Ph. sordida; Fiihler sehr kurz kammzähnig; Saum beider Fliige] tief ge- zackt; Vorderfliigel oben hell gelblich, ungleichförmig mit dunkelbraunen Schuppen bestreut, die Mittelzelle, das Feld 5 und die Saumhälfte mehr rein gelb; ein Fleck am Ende der Mittelzelle und drei Querlinien schwärzlich, die dritte sub- marginale Querlinie ist aus freien öder fast freien Bogen gebildet; die Hinterfliigel sind oben im hinteren (inneren) CH. AURIVILLIUS, LEPIDOPTEREN AUS D. CONGOGEBIETE. 9 Teil weisslich ohne Zeichnungen, im vorderen aber gelblich und dicht mit dunklen Schuppen bestreut, welche in der Mitte zwei bis drei unregelmässige, abgekiirzte Querlinien bilden, die Fransen bis zur Rippe 3 schwärzlich; die Vorder- fliigel unten hell gelblich grau, nur an der Spitze mit dunklen Schuppen bestreut, die submarginalen Möndchen sind sehr deutlich, die beiden anderen Querlinien aber fehlen gänz- lich; die Hinterfliigel unten bis zur Rippe Ib hell gelb- braun und dunkel bestäubt mit zwei aus Möndchen ge- bildeten Querlinien, einer iiber die Mitte, der anderen vor dem Saume; der Vorderrand mit langen Haaren und Schuppen dicht bekleidet, zwischen der Wurzel und der Rippe 8 gleich- förmig gebogen, dann ausgeschweif t ; die Tarsen schwärzlich. — Spann weite 89 mm Nur ein einziges Weibchen; das Männchen unbekannt. Die Vorderschienen sind unbewaffnet. 53. Ceratopacha Köllikeri Dew. — I J, 54. Bombycopsis indecora Walk. — 1 J^, 1 §. Das diinne, durchsichtige, weiche Gespinnst ruht in einem zusammengerollten Blatte. Die Puppe ist braun und kurz, aber ziemlich dicht behaart. 55. Chrysopsyche Lamani n. sp. — Taf. 1 Fig. 4. Körper gelbbraun öder hell rostfarbig: Vorderfliigel oben lebhaft schwefelgelb mit mennigroten und dunkel bleifarbigen Zeichnungen; ein Fleck am Vorderrande vor der Mitte, ein Querstrich in der Mittelzelle, ein Fleck am Ende der Mittel- zelle, je ein Fleck in der Wurzel der Felder 2 — 4, 6 — 8, ein Strich an der Mitte des Vorderrandes und eine unregel- mässige unvollständige Submarginallinie mennigrot; ein Fleck nahe an der Wurzel der Mittelzelle, eine Querlinie hinter der Mitte und einige Schuppen im roten Fleck des Feldes 7 der Submarginallinie dunkel bleifarbig, fast schwarz; Hinter- fliigel oben ockergelblich, am Vorderrande in den Feldern 6 — 8 schwefelgelb mit einem braunroten Querfleck in der Mitte; Fliigel unten ockergelb mit einem heligelben Fleck vor der Spitze der Vorderfliigel und am Vorderrande der Hinterfliigel, diese mit einem rostbraunen Querstrich an der Mitte des Vorderrandes. — Spannweite 45 mm. Nur ein gezogenes Weibchen. Mit C. mirifica nahe ver- wandt aber kleiner und mit roten, statt rostfarbigen Flecken; 10 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 1. die bleifarbige Querlinie der Vorderfliigel ist viel dunkler und schmäler als bei mirifica. Die Raupe (Fig. 7) ist recht eigentiimlich. Der ganze Körper ist fein befilzt und ausserdem mit längeren, teils sehr feinen weisslichen, teils etwas gröberen schwarzen Haaren bekleidet. Auf jeder Seite des ersten Gliedes findet sich ein langer, hervorgestreckter Haar- pinsel und am letzten Gliede ein einziger, nach Fig. 7. Raupe von Ghrysopsyche Lamani hintengerichteterPinsel. AURIV. T^ 1 1 DiesePmsel bestehen so- wohl aus schwarzen wie aus weissen Haaren und die Spitzen der schwarzen Haare sind oft hell gefärbt. Die hellen Riicken- flecke sind mit feinen, anliegenden Seidenhaaren bekleidet. Die ganze Riickenseite ist breit schwarzbraun, mit neun gold- gelben Rlickenflecken, von denen der erste und letzte doppelt und langgestreckt, die iibrigen querliegend sind. Die Seiten und die ganze Unterseite sind nach Lamans Mitteilung silberweiss. Das Gespinnst ist dick aber ziemlich weich, lebhaft goldgelb. Fam. Drepanulidee. 56. Spidia divisa n. sp. - Taf. 1 Fig. 3. Stirn dunkelbraun, schmal, nach unten stark verschmälert ; Palpen winzig klein; Fiihler mit einer Reihe langer Kamm- zähne ; Kopf und Thorax hell rostfarbig ; Hinterkörper gelb- lich; Vorderfliigel mit scharfer Spitze und hinter der Spitze tief ausgeschweift, oben sind sie von einer hellen gelbgrlinen, fast geraden Linie, welche von der Spitze bis zum Hinter- rande vor der Mitte geht, in zwei Hälften geteilt, die vordere Hälfte ist ausser an der Spitze vollständig rostbraun iiber- zogen, die hintere aber griinlich gelb mit einem rostfarbigen Fleck am Innenwinkel und einer unregelmässigen rostfarbigen Submarginalbinde, in der Wurzel der Felder 2 — 4 findet sich je ein kleiner, glasheller Fleck, welcher unten viel deutlicher als oben ist. Die Hinterfliigel oben rostfarbig, am Vorder- rande und dicht an der Wurzel gelbhch; nahe an der Wurzel CH. AURIVILLIUS, LEPIDOPTEREN AUS D. CONGOGEBIETE. 11 setzt sich die gelbe Linie der Vorderfliigel auch quer iiber die Hinterf liigel fort ; an der Mitte des Saumes ein grosser schwarz- brauner Fleck, welcher die Mitte des Fliigels erreicht. Beide Fliigel unten hell (etwas griinlich) gelb, mit wenigen schwarzen Punkten bestreut. — Spannweite 39 mm. Nur ein Männchen. 57. Spidia fenestrata Butl. - l $. Fam. Limacodidse. 58. Parasa Chapmani Kirry. — 2 5$. Von der schönen, aber furchtbar bewaffneten Raupe liegt ein Exemplar in Spiritus vor. Die Glieder 2 — 11 sind jeder- seits mit zwei vollständigen Reihen von grossen Warzen, Fig. 6. Raupe von Parasa Chapmani Kub.; a) von oben; 6) von der Seite; c) Seitenwarze. welche mit strahlenförmig ausgesperrten sehr scharfen Stacheln bewaffnet sind, ausgeriistet. Die Riickenwarzen sind sehr in der Quere ausgezogen, die Seitenwarzen dagegen gerundet. In der Mitte der Seitenwarzen sitzt ein grosser, schwarzer kolbenähnlicher Anhang (Fig. 6c). ^ Auf den beiden letzten Seitenwarzen ist dieser Anhang viel grosser und fast kugelrund. Das etwas flachgedriickte Gespinst ist sclimutzig grau und mehr öder weniger braun gefleckt. 59. Parasa vivida Walk. — 3 $$. Die Raupe ist nach Laman derjenigen von Chapmani ähnlich, aber kleiner. Das Gespinnst ist mehr bräunlich gefärbt, aber von derselben, fast halbkugeligen Form. 12 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 1. 60. Cosuma rugosa Walk. — 1 ^f . 61. Omocena sp. — 1 J". Eine wahrscheinlich neue Art. Das Stiick ist zu sehr beschädigt, um besclirieben zu werden. Die Hinterfliigel sind oben schwärzlich und demnach viel dunkler als bei O. syrtis Schaus. 62. Zaracha extranea Walk. — I r^. Fam. Lymantriidae. 63. Stilpnotia luteipes Walk. — 1 ?. 64. Stilpnotia nitida Druce. - 1 $. 65. Naroma signifera Walk. 1 J". 66. Cropera testacea Walk. — 1 cT- 67. Crorema adspersa H. Sch. — 4 $$. 68. Argyrostagma niobe WEYm. — 1 5- Dieses Weibchen misst nur 47 mm und ist also viel kleiner als das abgebildete Stiick aus Kamerun. Die Rippen 3 und 4 der Hinterfliigel sind läng gestielt; ein neuer Beleg fiir die grosse Veränderlichkeit des Rippenbaues der Lymantriiden, wodurch ihre Systematik so sehr erschwert wird. 69. Orgyia mixta Snell. — 1 J'. Diese hiibsche kleine Art fehlte bisher in der Sammlung des Reichsmuseums. Das Stiick ist erheblich dunkler als Snellens Abbildung. 70. Dasychira georgiana Fawc. — 1 cT» 1 ? nebst Gespinnst. Der Hinterkörper des Weibchens ist einfarbig weiss. Das Gespinnst stimmt gut mit Fawcett's Abbildung und Be- schreibung iiberein. 71. Dasychira sp. — 1 $. Ein beschädigtes Stiick. Fam. Arctiidae. 72. Ceryx albimacula Walk. ab. constricta Butl. — 1 $. 73. Metarctia caeruleifascia Walk. — 1 $. 74. Metarctia invaria Walk. — 1 $• CH. AURIVILLIUS. LEPIDOPTEREN AUS D. CONGOGEBIETE. 13 75. Metarctia rubripuncta Hamps. - 3 5$. Alle drei haben die Hinterfliigel rosenfarbig und gehören demnach der von Hampson als ab. 1 erwähnten Rasse an. Ich nenne diese Lokalrasse rosea. 76. Pseudapiconoma elegans i\uRiv. — l $• Das Weibchen stimmt mit dem Männchen nahe iiberein, hat aber viel grössere Glasfjecke der Vorderf liigel . Paramelisa nov. gen Stimmt mit Melisa nahe iiberein und weicht nur dadurch ab, dass die Rippe 11 der Vorderf liigel mit 7, 8, 9 und 10 läng gestielt ist und nicht frei aus der Mittelzelle entspringt, und durch den langen Pinsel am Ende des Hinterkörpers, Der Hinterrand der Vorderfliigel des Männchens ist ganz wie bei Melisa nach unten herumgeschlagen eine Tasche bildend, worin der kleine Hinterfliigel hineingelegt werden känn : der Vorderrand der Hinterfliigel ist auch umgebogen und biidet eine Tasche, worin der umgebogene Hinterrand der Vorder- fliigel eingelegt werden känn. Während der Ruhe sind die Hinterfliigel demnach wohl ver borgen und von oben nicht sichtbar. 77. Paramelisa lophura n. sp — Taf. 1 Fig. 2. ef. Dunkel schwarzgrau, Fiihler weisslich; Halskragen, Kopf, Palpen, Brust, Beine und Unterseite des Hinterkörpers grau- gelb-orangegelb ; Tarsen und Spitze der Schienen weisslich ; Oberseite des Hinterkörpers bunt gef ärbt : Glied 1 und 2 rauh behaart, grauschwarz, die iibrigen anliegend beschuppt, 3 gelb- lich weiss, 4 — 7 schwarz, mit einer orangegelben Querlinie und weissen Hinterrandsfransen ; 4 und 5 mit gelblich weissem Mittelfleck; Endglied schwarz mit gelber Querlinie und einem langen orangegelben Haarpinsel; Vorderfliigel einfarbig grau- schwarz, unten heller; HinterfliigeK gelblich, am Vorderrande dunkelgrau. — Spann weite 46 mm. Diese merkwiirdige Art wurde von Laman aus einer Puppe gezogen, welche in einem diinnen, weichen Gespinnste liegt und ziemlich dicht mit kurzen, steifen Haaren bekleidet ist; sie ist dunkelbraun und hat ein stumpf abgerundetes Hinterende. Die Raupenhaut hat sehr grosse Warzen, welche dicht mit fuchsroten Haaren bekleidet sind. 14 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 1. 78. Euchromia lethe Fabr. — 1 ^ nii^ Raupe und Gespinnst. 79. Asura sp. — 1 J". Die Fiihler sind kammzähnig und gelb, nicht schwarz, wie Hampson fiir erythrias Höll. angibt. Das Stiick ist nicht gut erhalten, kommt aber sicher in der Nähe von erythrias. 80. Spilosoma curvilinea Walk. — 1 J", 1 $. 81. Spilosoma lutescens Walk. — 1 J^, 1 $. 82. Spilosoma maculosum Stoll. — 2 J^J^, 3 $$ nebst Raupe und Gespinnst. Fam. Agaristidae. 83. Aegocera fervida Walk. — 3 JJ. 84. Aegocera menete Cram. — 1 $. 85. Tuerta chrysochlora Walk. — 1 J". Fam. Noctuidae. 86 87 88 89 90 Chloridea assulta Guén. — 1 J^. Borolia nigrisparsa Hamps. — 1 J'. Prodenia littoralis Boisd. — 1 cT. Eutelia venustissima Walk. — 1 §. Eutelia sp. — 1 ?. Eine mit E. cistellatrix nahe verwandte, aber wahrschein- lich verschiedene Art. 91. Nyctipao macrops L. — 1 J*. 92. Cyligramma magus Guér. (= BuchhoUzi Plötz; $ = Goudoti Guén.) — 3 J^c?, 2 ??. Guérins Beschreibung zeigt zur Geniige, dass magus nicht dieselbe Art wie latona Gram. ist. 93. Cyligramma fluctuosa Dr. — 3 J^cT. 94. Calliodes capensis H. Sch. — 1 J^, 1 $. 95. Calliodes pretiosissima Höll. — 1 J". 96. Ophiusa Klugii Boisd. (= crocei^pennis^ al-k.) — 2 55- Diese beiden Stiicke stimmen mit zwei Stiicken aus Madagaskar vöUig iiberein. 97. Ophiusa ignicans Hamps. — 1 ef. CH. AURIVILLIUS, LEPIDOPTEREN AUS D. CONGOGEBIETE. 15 98. Ophiusa parallelipipeda Guén. — 1 cT, 1 $. 99. Ophiusa Lienardi Boisd. — 3 cfj, 1 $. Der Haarfrans der Hintertarsen streckt sich bei dieser Art iiur bis zum letzten Drittel des ersten Gliedes. 100. Ophiusa limbata Feld. & Rog. — 1 J. 101. Ophiusa hilaris Plötz. — 1 J". 102. Ophiusa sp. — 1 ef. 103. Chalciope repanda Fabr. — 1 J". 104. Chalciope judicans Walk. — 1 J". 105. Chalciope undata Fabr. — 2 5$. 106. Chalciope deltifera Feld. & Rog. — 3 J^cT. 107. Audea sp. — 1 J'. 108. Labanda (?) n. sp. — 1 ^. Eine Art mit olivenfarbigen Vorderfliigeln, welche wahr- scheinlich zur Gattung Labanda gehört. 109. Catephia squamosa Wallengr. — 2 J^ J". 110. Polydesma collutrix Geyer. — 8 Ex. 111. Thermesia irrorata Fabr. — 1 $. 112. Msenas divitiosa Walk. — 1 §. 113. Cosmophila erosa Hubn. — 1 $. 114. Cosmophila sp. — 2 cTcf. Dazu kommen 12 — 13 Arten, die ich vorläufig nicht bestimmen känn. Fam. Geometridae. 115. Geometra congrua Walk. — 1 5- 116. Agathia sp. Ein etwas beschädigtes Weibchen fiihre ich zu dieser Gattung. 117. Hypochroma sp. — 1 ef, 1 $. 118. Acidalia pulveraria Snell. 119. Macaria angolaria Snell. 120. Coptopteryx specularia Höll. 121. Aletis variabilis Butl. — 1 J". Vier andere Arten muss ich jetzt unbestimmt lassen. 16 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 1. Fam. Thyrididae. 122. Dysodia sp. — 1 ^. Diese vielleicht unbeschriebene Art stimmt in Fliigelform mit Dysodia angulaia Warr. liberein, hat aber eine ab- weichende Färbung und Zeichnung. Aus Mangel an Ver- gleichungsmaterial känn ich diese Form jetzt nicht beschreiben. Die Puppe ist tief punktiert und ruht in einem aus Erd- kllimpchen gebildeten Gespinnst. 123. Rhodoneura sordidula Plötz. — 1 ^. Fam. Pyralidae. 124. Ercta ornatalis Dup. 125. Conchylodes diaphana Gram. 126. Sylepta patagialis Zell. 127. Sylepta derogata Fabr. 128. Lygropia quaternalis Zell. 129. Margaronia sericea Dr. 130. Margaronia sinuata Fabr. 131. Margaronia indica Saund. 132. Margaronia bicolor Swains. 133. Margaronia bonjongalis Plötz. 134. Zebronia phenice Gram. 135. Terastia meticulosalis Guén. 136. Cataclysta blandialis Walk. 137. Goya varicosella R\g. (?). Von dieser Art war bisher nur das Weibchen beschrieben. Das vorliegende Stiick ist ein Männchen und gehört wahr- scheinlich zu varicosella. Tafelerklärung. Fig. 1. Philotherma dejitnta AuRiv. §. » 2. Paranielisa lophura AuRiv. J*. » 3. Spidia divisa Auriv. J^. » 4. ChrysopsycJ/e Lamani Auriv. §. Tryckt den 26 oktober 1905. Uppsala 1!>05. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A. -B. Arkiv för Zoologi. Band 3 N:o 1. Taf. 1, / --^ J. Cederquist, Repr- o. tr. 1. Philotherma dentata AUR. 2. Paramelisa lophura AUR. 3. Spidia divisa AUR. 4. Chrysopsyche Lamani AUR. ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 8. N:o 2. tJber die von Prof. Dr. Y. Sjöstedt auf seiner Reise in Ktamerun gesaininelten Planipennia. Von H. W. van der WEELE. Mit 1 Tafel und 2 Textfiguren. Mitgeteilt am 13. September 1905 dm'ch Hj, ThÉel und Chr Aurivillius. Das Studium der Planipennia, Megaloptera öder Neuroptera s. s. ist noch immer eines der am meisten vernachlässigten. Die Erklärung hierfiir ist darin gelegen, dass es in der Litteratur eine Menge Arten giebt, welche von ihren Autoren schlecht öder ungeniigend beschrieben sind und welchen der Systematiker doch immer Rechnung trägen muss. Die iibergrosse Mehr- zahl dieser Arten ist niemaJs abgebildet worden und viele Typen sind im Laufe der Zeiten verloren gegangen. Dazu kommt noch der Umstand, dass es äusserst schwierig ist, konstante Merkmale herauszufinden, um die Spezies von ein- ander zu unterscheiden, da Fliigelform, Geädersystem, Farbe und Zeichnungen aller Körperteile, Länge der Schiensporen, relative Länge und Breite der Fliigel von solcher Variabilität und Unbeständigkeit sind, dass keines dieser genannten Merk- male a]s ein wirklich zuverlässiges gebraucht werden känn. Nur die Appendices der Abdomenspitze sind wirklich konstant und bieten in ihrer Form und Ausbildung gute Speziesunter- schiede. Leider sind sie bei vielen Arten so reduziert, dass es nur mögUch ist, sie als mikrosko pische Präparate zu unter- suchen, wozu man immer das Exemplar opfern muss, was ArÅ'iv för zoologi. Bd S. iX.-o 2. 1 2 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 2. beim Studium von Unica nicht erwiinscht ist und deswegen dieses Mer km al nicht immer gut verwendbar macht. Dazu kommt, dass, wie es in den anderen Insektenordnungen ebenso der Fall ist, solche Arten, welche ein grosses Ver- breitungsgebiet haben, stark variieren können und öfters Varietäten als echte Arten beschrieben worden sind, währenderst später die Zwischenformen aufgefunden wurden. Die meisten Planipennia variieren sehr stark, so dass die Bestimmung und auch die Beschreibung der neuen iVrten viel mehr Schwierig- keiten macht, als in irgend welcher anderer Insekt enordn ung. Die kleine, interessante Sammlung, welche mir zur Be- arbeitung vorliegt, enthält auch verschiedene neue Arten in nur immaturen Stiicken, d. h. solche, welche nicht aus- gefärbt sind. Ich will dieselben, um alle Verwirrungen zu vermeiden. nicht beschreiben. Vielleicht werden spätere Sendungen dieselben Arten in besserem Zustande enthalten. Ich glaube, dass es sicher Wert hat, auch solche Arten hier aufzufiihren, welche mir aus der Litteratur aus Kamerun bekannt sind. Vielleicht wird die kleine Zahl, welche bis jetzt aus diesem wahrscheinlich sehr artenreichen Gebiete bekannt sind, den Naturforschern, welche diese Gegenden besuchen, ein Ansporn sein, um diese Ordnung mehr zu sammeln, als es bis jetzt geschehen ist. AscalaphiddB. Suphalasca bacillus Gerstaecker, Mitth. d. naturw. V. f . Neu-Vorpomm. u. Riigen. T. XVI p. 5 (1884). Kamerun. Suphalasca abdominalis Mac. Lachl. Journ. Linn. Soc. XI p. 258 (1871). Gabun. Ein Männchen dieser Art von Ekundu (Kamerun) 6. V. 189L Suphalasca euryptera Gerst., 1. c. p. 6 (1884). Kamerun. Ein Weibchen (Kamerun) ohne nähere Fundortsangabe, nur mit der Bezeichnung 27. XI. 1891. Theleproctophylla? sjöstedti n. sp. — Taf. 1 Fig. 3. Diese neue Art bringe ich provisorisch in dieser Gattung unter, da sie nur in einem einzigen weiblichen Exemplar, ohne »Phylla» vorlianden ist. Da das Männchen noch unbekannt ist, WEELE, DIE VON Y. SJOSTEDT GESAMMELT. PLANIPENNIA. 3 ist es unmöglich, eine genaue Charakteristik fiir eine neue Gattung, welche auch mit Phalascusa Kolbe verwandt ist, zu geben. Antennen wenig kiirzer als die Vorderfliigel, nackt. rost- gelb, mit dunklen Gelenken. Keule birnförmig, hell rotgelb. Kopf tief russ-schwarz behaart. Haare läng und dicht beieinander stehend. Mundteile rostrot, nur die Kiefer- spitzen glänzend schwarz. Letztes Maxillartasterglied zylin- drisch, an der Spitze etwas nach innen umgebogen, zweimal so läng als das vorletzte, rostrot, Spitze dunkler. Augen metallisch glänzend, die obere Hälfte V/2 mal grösser als die untere. Zwischen den Augen auf den Seiten ein langer Haarbiischel, der aus grauen, metallisch glänzenden und schwarzen Haaren besteht. Occiput gelb, mit glänzend schwarzen Flecken. Thorax an der Oberseite schwarz, nach den Seiten ins Braune iibergehend. Scutellum und Postscutellum schwarz. Grenze zwischen Meso- und Metathorax durch eine rotgelbe Linie bezeichnet, welche sich schräg nach vorne auf den Seiten bis etwas vor die Mittelcoxen fortsetzt. Nach vorne von den- selben liegen noch auf der Brust zwei gleich grosse, ebenso gefärbte Makeln von etwa ellipsoidischer Gestalt. Am Metas- ternum liegt noch an jeder Seite ein schräg nach hinten ge- richteter kurzer, ebenso gefärbter Strich. Auf dem dunklen Sternum finden wir rings um die Coxen noch heller gefärbte Partien. Beine rotbraun, mit spärlicher, langer, schwarzer Be- haarung. Fiisse schwarz, mit schwarzen, anliegenden, steifen Borstenhaaren besetzt. Schiensporne der Hinterbeine so läng als der Metatarsus, an der Spitze schwach nach innen um- gebogen. Abdomen viel kiirzer als die Hinterfliigel, schwarz, nackt, nur an der Unterseite der Basis mit spärlichen langen schwarzen Haaren und an der Spitze mit schwarzen Borsten bekleidet. Fliigel mit weitmaschiger schwarzer Nervatur. Die vorderen mit 16 Costaladern, welche alle dunkelbraun angeraucht sind. Auch Costa und Radius sind ähnlich ge- färbt. Pterostigma klein, hell gelblichgrau, mit 4 Queradern. Im Apicalfelde zwei Zellreihen, deren Ådern ebenfalls etwas angelaufen sind. 4 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 2. Fli3gelwuizel ebenfalls braun gefärbt, diese Färbung reicht bis zur dritten Costalader, dann folgt eine hyaline Partie, in welcher die Queradern nur sehr wenig gebräunt sind und endlich die im ersten Fliigeldrittel , liegende breite, braune Querbinde, welche keilförmig ist und basalabwärts durch eine gerade Linie, von der fiinften Costalader bis zur Randzelle, welche an der Einmiindung der Postcosta liegt, begrenzt wird. Apicalwärts wird ihre Begrenzung durch eine gezackte, gebogene Linie, welche von der neunten Costalader bis zur Mitte der Zelle, welche apicalwärts von der Einmiindung des Hinterastes des Postcubitus liegt, gebildet. Die Reste der Fliigelmembran hyalin, Fliigelspitze stumpf. Hinterfliigel kiirzer und relativ viel bieiter als die vorderen, fast gleich wie diese gezeichnet. Costa) f eld in der Mitte ein- gebuchtet, gegen Basis und Pterostigma sich allmählich ver- breiternd. 13 Costaladern, welche wie die der Vorderfliigel gefärbt sind. Pterostigma etwas länger und niedriger als in Vorderfliigeln. Apicalfeld ebenfalls aus zwei Zellreihen be- stehend, aber die Ådern viel breiter und dunkler umsäumt, der Wurzel ähnlich und in gleicher Ausdehnung gefärbt. Die braune Querbinde ist gleichmässig breit, sie ist aber nicht so gleichmässig gefärbt, da die Zellen in der Mitte hellere Partien aufweisen. Basalwärts ist sie durch eine gerade Linie, welche von der fiinften Costalader bis zum Hinterrande der vierten Analzelle verläuft, begrenzt. Die apicale Begrenzung verläuft mehr gerade als in den Vorder- fliigeln. sie fängt zwischen der 8. und 9. Costalader an und endet am Hinterrande, wo Aussen- und Hinterrand in ein- ander iibergehen. Ausserdem sind noch am Aussenrande die Rand- und benachbarte ZeJle, welche von den beiden Cubiti eingeschlossen werden, braun gefärbt. In der Mitte sind diese Zellen heller. Länge des Körpers 25 mm. » » Kopfes 2V2 mm, Breite desselben 6 mm. » der Antennen 25Vi> mm. » des Thorax 8V2 mm. » » Abdomens 14 mm (etwas gebogen und ge- schrumpft). » der Vorderfliigel 33 Vä mm. Grösste Breite derselben (etwas vor der Mitte liegend) IOV2 mm. WEELE, DIE VON Y. SJÖSTEDT GESAMMELT. PLANIPENNTA. 5 Länge der Hinterfliige] 26V2 mm. Grösste Breite der- selben (in der Mitte liegend) 11 mm. Ein weibliches Exemplar ohne nähere Fundortsangabe als »Kamerun». Type im Stockholmer Museum. Dicolpus volucris Gerst. 1. c. p. 17 (1884) Kamerun. Es liegt mir auch eine genadelte Ascalaphiden-Larve vor. Als solche ist sie leicht zu erkennen an den eigentiimlichen, fingerförmigen,. mit Borstenhaaren besetzten Auswiiclisen an den Seiten des Abdomens. Da nicht angegeben ist zu welcher Imago sie gehört, glaube icli besser zu tun, dieselbe nicht zu beschreiben, da Beschreibungen von Larven, deren Imagines unbekannt sind, meines Erachtens keinen Wert haben. Myrmeleontidse. Acanthaclisls rufescens Gerst., 1. c. XVI p. 10 (1887). Kamerun. Cymothales mirabilis Gerst., 1. c. XXV p. 128 (1893). Kamerun. Cymothales liberiensis v. d. Weele, Notes Leyd. Mus. XXIV p. 212 (1904) Liberia. - Taf. 1 Fig. 2. Ein Männchen dieser Art aus Kamerun mit der Bezeich- nung 21. IX. 1891. Prof. Sjöstedt bemerkt zu dieser Art: »Ist äusserst schwierig zu sehen, da sie unter getrockneten Zweigen im schattigen Buchenwalde sitzt.» Myrmeleon filiformis Gerst., 1. c. XVI p. 31 (1884). Kamerun. Myrmeleon simplicissimus Gerst., 1. c. XVI p. 29 (1884). Kamerun. Myrmeleon polyzones Gerst., 1. c. XVI p. 21 (1884). Kamerun. Myrmeleon formicarioides n. sp. — Fig. 1. Taf. 1 Fig. 5. Diese neue Art zeigt in ihrem Habitus und ihrer Grösse vie] Obereinstimmung mit dem europäischen M. formicarius L. Sie unterscheidet sich aber auf den ersten Blick von dieser, durch den angerauchten Aussenrand der beiden hyalinen Fliigel- 6 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N.O 2. paare, die rundliche Form des weissen Pterostigmas und das Costalfeld, das an der Basis der Hinterfliigel etwas bogen- förmig erweitert ist. Auch ist die Zeichnung des Prothorax änders und sind die Fiihler viel länger und an derSpi tze nur wenig verdickt, so dass sie eine schlanke, keulen- förmige Gestalt haben. Auch zeigt die neue Art Verwandtsehaft zum M. polyzones Gerst., von welcher Art sie aber in folgenden Punkten ab- weicht : die Grundfarbe des Körpers ist grau- braun wie bei 31. for- micaleo L., die Abdo- minalsegmente einfärbig, böchstens am apicalen Rande mit einer sehr schmalen, diinnen gelben Linie. Fliigel mit schwarzbraunem Geäder. Vorderrand der Spitze auf dunklem Grunde deutlich weisslich getriibt erscheinend, Spitze stumpf, Aussenrand an- geraucht. Fig. 1. Myrmeleon formicarioides v. d. Weele. Kopf und Halsschild. Grundfarbe des Körpers graubraun, wie bei M. formi- carius. Fiihler pechschwarz, schlank, mit wenig verbreiterter Spitze. Das Basalglied an den beiden Enden rostrot, in der Mitte schwarz. Stirn glänzend schwarz, mit gelber Umsäumung der Fiihlerwurzel. Oberlippe in der Mitte glänzend schwarz, an den Rändern hellgelb. Mundteile und Tas ter glänzend schwarz. Unterteile des Kopfes hellgelb. Augen braun, gelb umsäumt. Auf dem Scheitel finden sich zwei seit- liche nierenförmige, schwarze Schwielen, welche braun um- säumt sind. In der Mittellinie liegen, durch eine schmale Naht getrennt, zwei schmale, länglich viereckige, und weiter nach hinten noch eine länglich eiförmige Schwiele. Zwischen letzterer und den zwei nierenförmigen ist an beiden Seiten ein hellgefärbter Zwischenraum, in welchem je ein punkt- WEELB, DIE VON Y. SJOSTEDT GESAMMELT. PLANIPENNIA. 7 förmiger Flecken steht Occiput scherbengelb, mit zwei glän- zend schwarzen Flecken hinter den Augen. Pronotum graulich gelb, wenig länger als breit, mit zwei grossen seitlichen grauschwarzen Flecken. Sie sind nach der Mitte zu aiisgebuchtet und lassen da einen sanduhrförmigen, Zwischenraum frei, in welchen sich vom Vorderrande ein V- förmiger schwarzer Makel fast bis zur Mitte hiiiein erstreckt. Der Hinterrand ragt bogenförmig als eine Leiste nach vorne und lässt eine halbkreisförmige gelbe Zwischenm era bran frei, in welchen vom Hinterrande ein kurzer, spiessförmiger schwarzer Flecken hineindringt. Prosternum gelb, an den Seitenrändern etwas dunkler. Meso- und Metanotum gleich wie die Sterniten graubraun gefärbt. Das Mesonotum hat an seiner vorderen Hälfte in der Mitte eine gelbliche Linie, die nach hinten verwischt. Die schwarze Behaarung ist auf wenige, sehr kurze Borsten- haare reduziert. Abdomen mit sehr kurzen schwarzen Borsten bekleidet, ähnlich wie der Thorax gefärbt. Das erste Segment trägt an jeder Seite einen schräg nach oben gerichteten seitlichen konischen Auswuchs. Die äusserste Grenze zwischen den Segmenten ist durch einen sehr schmalen Ring angedeutet, welcher bei Individuen, bei welchen das Abdomen sich etwas eingezogen hat, nicht sichtbar ist. Abdomenspitze mit schwarzen Borsten besetzt. Beine knochengelb, mit spärlichen, kurzen schwarzen Borsten bekleidet. Die vorderen haben gelbe Coxen mit einem dunklen, eiförmigen Makel an ihrer Aussenseite. Trochanteren ebenfalls gelb, Femora gelb, mit einem langen schwarzbraunen Strich auf der Vorderseite, Tibise ähnlich gefärbt und gezeichnet. Tarsus schwarz, die ersten vier Glieder in der Mitte rostrot. Klauenglied so länge wie die ersten vier Tarsenglieder zusammen, glänzend schwarz. Die mittleren Beine ähnlich gefärbt, aber die Coxen graubraun wie das Sternit. Die librigen Teile etwas dunkler als bei den Vorderbeinen. Die Hinterbeine sind etwas blasser als die mittleren. Die Femora haben anstått eines schwarzen Striches einen sehr breiten glänzend schwarzen Halbring, der hinter der Mitte des Femurs liegt, auf die Oberseite und Seitenränder desselben ausgebreitet ist und nur durch einen sehr schmalen gelben 8 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 2. Ring vom Tibiagelenk getrennt ist. Die Tibise sind auf der Innenseite schwarz, seitlich und vorne gelb. Sporne gerade, schwarz, ungefähr ^Ja der Länge des Metatarsus. Letzterer gleich läng wie zweites und drittes Glied zusammengerechnet. Die hyalinen Fliigel ähnlicb wie bei M. formicarius L. gestaltet. Die hinteren nur wenig kiirzer und schmäler als die vorderen. Geäder dunkelbraun, Subcosta, Radius und Cubiti gelb punktiert. Pterostigma milchweiss, rundlich in den vor- deren, mehr oval in den hinteren Fliigeln. Fliigelspitze beider Fliigelpaare stumpfer als bei M. formicarius L. Der Vorder- rand derselben ersclieint vom Pterostigma bis etwas unter der Spitze bei auffallendem Lichte milchig getriibt. Diese Triibung ist in den Vorderfliigeln weniger auffallend als in den hinteren. Der Aussenrand mit vielen, dicht aufeinander- stehenden, gegabelten Randadern, welche dessen Saum rauch- färbig getriibt erscheinen lassen. Diese Triibung misst un- gefähr ein Drittel der Fliigellänge und verläuft, sich von der Spitze gleichmässig verschmälernd, bis zum Hinterrande, wo sie verschwindet. Das Costalfeld der Hinterfliigel zeigt nahe der Basis eine Ausbuchtung. Eine »Pelotte» fehlt, so dass ich das Geschlecht der Exemplare nicht genau bestimmen konnte, obschon Unter- schiede in den Klappen der Abdomenspitze vorliegen. Die vier Stiicke haben keine anderen Fundortsangaben als Kamerun. Nach den auf den Zetteln geschriebenen Daten sind dieselben im November und Dezember 1891 gesammelt worden. Ich gebe hier zum Schluss in einer Tabelle die Maasse des Körpers, Abdomens, der Vorder- und Hinterfliigellängen. Obschon zwei Individuen ein gekriimmtes Abdomen haben, wodurch man dasselbe nicht genau messen känn, ist es doch interessant zu sehen, wie wenig absoluten Wert man auf Maasse geben känn, denn keines der vier Individuen, die einander doch so gleich in Form und Zeichnung sind, stimmt mit einem der anderen in dieser Hinsicht iiberein. örperlänge Abdom.-L. Vorderfl -L. Hinterfl.-L. 36 26 42 39 mm 35 25 41 Ti^lt » 35V2 ? 25V2 ? 40 38V2 » 36? 26? 397--^ 39 » WEELE, DIE VON Y. SJOSTEDT GESAMMELT. PLANIPENNIA. 9 Die Typen werden in der Sammlung des Naturhistorischen Reichsmuseums in Stockholm aufbewahrt. Myrmeleon leucostigmatus n. sp. — Fig. 2. Taf. 1 Fig. 4. Diese Art ist sehr gut gekennzeichnet durch das sehr grosse, gestreckte ciémefarbige Pterostigma, das in beiden Fliigeln basal- und apicalwärts von einem braunen Fleoken begrenzt wird; neben dieser Fliigelfärbung auch noch durc-h den Umstand, dass die Hinterflligel länger als die vorderen sind und dadurch auf den ersten Blick von M. polyzones (tERST. und der vorigen Species zu unterscheiden. Grundfarbe sepiabraun. Kopf sepiabraun, Wangen und Unterseite gelb, Mund- teile gelb, das letzte Glied der Lippentaster schlank, spindel- förmig, braun. Spitze der Mandibeln dunkelbraun. Ober- lippe glänzend, schwarzbraun, mit einem keilförmigen gelben Fleck in der Mitte. Stirn schwarz, ge- runzelt, mit einem dreieckigen gelben Flecken in der Mitte. Stirn und Vertex durch eine gelbe Vertiefung fiber den Antennen getrennt. Letzterer mit zwei grossen schwarzen gerunzelten Schwielen, welche durch breite punktierte Streifen in ver- schiedene kleinere zerlegt werden. In der Mitte sind diese Schwielen durch eine gelbe Linie getrennt und nach hinten lassen sie einen Raum frei, in welchem noch zwei, durch eine sehr schmale Linie getrennté kleine schwarze Schwielen liegen. Occiput gelb. Die grossen Augen werden von einem gelben Ring umgeben, der bei der Stirn etwas braun gefärbt ist. Die Antennen sind schwarz, langges treckt, fadenförmig, nach der Spitze zu nur sehr wenig verbreitert, die äussersten Glieder rostrot. Fig. 2. Myrmeleon leuco- stigmatus v. d. Weele. Kopf und Halsschild 10 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. NIO 2. Thorax oben sepiabraun, unten rotgelb, bei j ungen Indi- viduen scherbengelb. Prothorax fast gleich läng wie breit, durch eine Furche in einen vorderen und hinteren Abschnitt geteilt. Der kleinere vordere hat abgerundete, scherbengelbe Vorderecken. Tn der Mittellinie verläuft eine schmale keilförmige Linie derselben Farbe. Neben derselben liegen zwei viereckige gleichgefärbte Flecken. Der grössere hintere Abschnitt hat einen stark nach vorne eingebuchteten Hinterrand, der eine erhabene gelbe Leiste biidet. Die weichhäutige Zwischenmembran ist, wie bei der vorigen Spccies, ebenso wie der Prothorax gefärbt. Der Hinterrand ist mit langen schwarzen Haaren bekleidet. An jeder Seite hat er einen nach vorne gerichteten stumpf- dreieckigen gelben Flecken. In der Mitte verlaufen vom Hinterrande drei gleichgestaltete trompetenförmige Flecken nach der Furche. Die Behaarung ist schwarz; sie ist länger und dichter als bei der vorigen Art. Meso- und Metanotum einfärbig sepiabraun, ka hl, nur am Vorderrande des Mesonotums stehen länge schwarze Borstenhaare. Beine mittelmässig läng, wie die Unterseite des Thorax rotgelb, bei j ungen Exemplaren scherbengelb. Behaarung schwarz, spärlich. Alle Femora und Tibiöe mit einem braunen Strich an der Aussenseite. Tarsen rotgelb, nur die Klauen schwarz. Schiensporen des hinteren Beinpaares gerade, schwarz, 'Va der Länge des Metatarsus. Abdomen ebenfalls einfärbig sepiabraun, kahl erscheinend, da die kurze schwarze Behaarung nur mit bewaffnetem Auge wahrnehmbar ist. An der Spitze stehen länge schwarze Borsten- haare. Das ers te Tergit trägt wie bei der vorigen Art auf jeder Seite einen dornförmigen Auswuchs, der hier relativ viel stärker entwickelt ist. Die Unterseite des Abdomens ist bei jiingeren Individuen rotbraun, bei den älteren gleich wie die Oberseite gefärbt. Fliigel langgestreckt, die vorderen ziemlich breit, die hinteren schmäler, mehr lanzettförmig, etwas länger als die ersteren. Fliigelgeäder schwarz. Vorderfliigelspitze stumpf. Costaladern ungegabelt, kurz vor dem Pterostigma findet sich eine Doppelreihe von Zellen im Costalfelde. Pterostigma crémefärbig, 4 mm läng und WEELE, DIE VON Y. SJOSTEDT GESAMMELT. PLANIPENNIA. 11 2 mm hoch, eiförmig. Nach der Fliigelbasis zu liegt vor dem- selben, im Costalfelde beginnend, ein kleiner brauner Flecken, der sich unter dera Radius und der Subcosta noch in drei öder vier benachbarten Zellen aiisgebreitet hat. Unter dem Pterostigma sind die Ådern einiger Discoidalzellen weiss gefärbt. Apicalwärts vom Pterostigma liegt ebenfalls ein dunkelbrauner Wisch. der etwa 1 Va mal so läng und ebenso breit als dasselbe ist. Er verläuft auf einem Abstand von etwa 1 mm dem gebräunten Vorderrande bis zur Spitze parallel und hört auf ungefähr l\/i> mm vor der Spitze mit abgerundetem Ende auf. Die Hinterfliigel sind lanzettförmig, erheblich schmäler als die vorderen und ihre Spitze ist scharf. Das Costalfeld zeigt an der Basis eine ähnliche Ausbuchtung wie bei M. formicarioides. Kurz vor dem Pterostigma zwei Zellreihen im Costalfelde wie in den Vorderfliigeln. Der braune Flecken vor dem Pterostigma ist erheblich grösser als in letzterem, er ist keilförmig, sitzt mit breiter Basis dem Vorderrande des Flijgels auf und ist apicalwärts senkrecht abgeschnitten. Er setzt sich bis auf kurzen Abstand vom Aussenrande des Fliigels allmählich verschmälernd im Discoidalfelde fort, wo er gerade abgestutzt endet. Pterostigma weiss, zweimal so läng und breit als in den Vorderfliigeln, bis zum Vorderrande reichend. Unter demselben keine öder nur eine einzige Åder des Discoid alfeides weissgefärbt. Der braune Flecken hinter demselben ist viel kleiner als in den Vorderfliigeln, er hat ähnliche Form und liegt etwas weiter vom gebräunten Vorderrande entfernt. Die Flligel- spitze und ein kurzer Teil des Aussenrandes bis senkrecht unter die basale Begrenzung des Pterostigmas, braun angeraucht. Durch das Fehlen der »Pelotte» ist es mir ebenfalls unmöglich, die Geschlechter zu bestimmen, obschon die vier Exemplare nicht die gleiche Ausbildung in ihren Analanhänge aufweisen. Hinterfl.-L. 48V2 mm (2 Ex.) 48 » 46V2 » (c^?) Ohne nähere Fundortsangabe als Kamerun, im September und November gesammelt. Prof. Sjöstedt giebt bei dieser Art an: »Sitzen bisweilen in Reihen auf herabhängenden Lianen öder dergleichen und sind schwer zu entdecken. örperlänge Abdom L. Vorderfl.-L. 42 31 47V2 41? 30? 47 40? 30? 45 12 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 2. Osmylidae. Osmylus camerunensis n. sp. — Taf. 1 Fig. 1. Diese Art, welche durch das Fehlen der Pustel am Hinterrande der Vorderfliigel von den zwei anderen afri- kanischen Arten Os. interlineatus ML und africanus Kolbe, sofort zu unterscheiden ist, könnte fiir eine verkleinerte Aus- gabe des europäischen O. chrysops L. gehalten werden. Die wesentlichen Unterschiede von O. chrysops L. will ieh in der folgenden Tabell e einander gegeniibers teilen. Osmylus camerunensis n. sp. Osmylus chrysops L. Antennen rotgelb, verhältnis- Antennen schwarzbraun, ver- mässig läng. hältnismässig viel kiirzer. Kopf rotgelb, Vertex wenig Kopf braunrot- Vertex stark gewölbt. gewölbt. Prothorax schlank, fast IV2 mal Prothorax kurz, gleich läng so läng als breit. wie breit. Meso- und Metathorax hell- Meso-undMetathoraxschvvarz, brann, ohne Zeichnung. Hinterleib dunkelbraun. Beine verhältnismä&sig kurz, gelblich, braun gefleckt. Beide Fliigelpaare verhältnis- mässig schmal. Aussenrand beider Fliigel ge- rade. Orösste Breite der lanzett- fcrmigen Hinterfliigel auf ungefähr Vs der Länge von der Spitze entfernt. Oostaladern in beiden Fliigel- Ausgenommen einige basale, paaren einfach, ungegabelt. sind alle Oostaladern gegabelt. Im Discoidalfelde 3 Reihen ver- Im Discoidalfelde 2 Reihen hältnismässig kurze Stufen- langgestreckte Stufenzellen. zellen. Die Fliigelzeichnung der neuen Art ist ähnlich wie bei O. chrysops L., nur ist der Aussenrand grau getriibt und von vielen kleinen hellen Flecken unterbrochen. Das Fterostigma mit rotgelben Strichen. Hinterleib schwarzbraun. Beine einfarbig rotgelb. Beide Fliigelpaare verhältnis- mässig viel breiter. x4.ussenrand nahe der Spitze etwas eingebuchtet. Grösste Breite der Hinter- fliigel liegt v or der Mitte. WEELE, DIE VON Y. SJÖSTEDT GESAMMELT. PLANIPENNIA. 13 ist in beiden Fliigelpaaren gelblich weiss, auf beiden Seiten mit einem dunklen Flecken versehen, welcher in den Vorder- fliigeln eine V-förmige, in den hinteren dagegen eine punkt- förmige Gestalt haben. In zwei Stlicken, von welchen eines imma tur, bekannt. Körperlänge Abdom.-L. ^^^^^ *^«^ ^^^^^ ^^^ ^'- ^^- ^- ^^r. Br. d. Vorderfliigfl Hintei-fliigel Vorderflugel Hinterfliigel Reifes Stiick 10Vl> 6V-2 I8V2 17 6V2 5 mm Immatures Stiick ^ ? ? 17 16 6V2 5 » Die Fliic^el des immaturen Stiickes sind etwas kiirzer als die des reifen, die Zeichnung desselben ist sehr undeutlich, das Abdomen stark geschrumpft. Das ausgefärbte Stiick ist am 7. Januar 1891, das im- mature am 19. Februar 1891 gesammelt. Chrysopidae. Ancylopteryx splendidissima Gerst., 1. c. XVI p. 45 (1885). Kamerun. Ein Exemplar, das ich zu dieser Art bringe, stimmt genau in der Länge der Fliigel und des Körpers mit Gerstaeckers Beschreibung. Auch ist die Fliigelmembran lebhaft metallisch schillernd. Ich finde aber nichts von der von Gerstaecker beschriebenen gelbbraunen Hieroglyphen- zeichnung, obschon die Treppenadern dunkel umflossen sind und die unterste der inneren Reihe sehr dunkel gefärbt ist. Allerdings macht das einzige Stiick den Eindruck, noch nicht ganz ausgefärbt zu sein, so dass vielleicht in diesem Umstand die abweichende Fliigelzeichnung zu suchen ist. Ancylopteryx blittikoferi v. d. Weele Notes Leyd. Mus. XXV p. 166 (1904). Fiinf Exemplare dieser von mir aus Liberia beschriebenen Art. Ich känn der oben zitierten Beschreibung noch bei- fiigen, dass bei einigen weniger stark ausgefärbten, vielleicht noch halb immaturen Individuen, der erste am Radius liegende dunkle Flecken fehlen känn. Auch fehlt bei solchen die dunkle Umrandung der Fliigeladern und die Färbung des Saumes des Aussenrandes. Die Exemplare wurden im Februar, Oktober und Dezember 1891 gesammelt. 14 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 2. Notochrysa spec. Ein schlecht erhaltenes immatures Stiick, das nicht zu bestimmen ist, zeigt uns, dass diese Oattung ebenfalls in Kamerun vertreten ist. Chrysopa congrua Walker, 1. c. p. 238 n. 2; -= Ch. concolor Walker, 1. c. p. 239 n. 6 (1853). Diese, von Walker aus Westafrika beschriebene Art, welche allerdings viel Ähnlichkeit mit Chr. vulgaris Schneider hat und vielleicht nur eine Form mit schmäleren Fliigeln von dieser sehr verbreiteten Art darstellt, ist in vier Stiicken vor- handen, welche alle in Bibundi (Kamerun) im Juli 1891 ge- sammelt wurden Chrysopa spec. Ein einziges, schlecht erhaltenes, im- matures Stiick einer anderen Art, welche dunkle Treppen- adern aufweist, lässt sich nicht weiter bestimmen. Mantispidse. ? Mantispa tenella Erichson. Ein Pärchen einer Mantispa- Art, die viel Ähnlichkeit mit der siid afrikanischen M. tenella Erichson zeigt, konnte ich nicht genau bestimmen. Da die Synonymie der Mantispiden fiir viele der ältesten beschriebenen Arten im Unklaren ist, will ich vorläufig nicht näher auf dieselbe eingehen. Die zwei in Grösse sehr von einander verschiedenen Stiicke sind im Januar 1891 gesammelt worden. Alle in dieser Arbeit beschriebenen und aufgezählten Arten werden im Naturhistorischen Museum in Stockholm aufbewahrt. Am Schlusse meiner Arbeit ist es mir eine angenehme Pflicht, Herrn Dr. Th. Steck, Conservator fiir die Entomo- logie am Naturhistorischen Museum in Bern, fiir seine freund- liche Hilfe bei der Korrektur meinen verbindlichsten Dank auszusprechen. Bern. Anfang April 1905. Tryckt den 17 November 1905. Uppsala 190.".. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A .-B. Arkiv för Zoologi. Band 3 N:o 2. Taf. 1, > J. Cederquist, Auto. o. tr ARKIY FÖR ZOOJ.OGI. BAND. 3. N:o 3. Oii a iie>v Orj cteropus from Northern Coiigo and some remarks on tlie dentition of tlie Tubiilideiitata. By EINAR LÖNNBERG. Read September 9th 1905. Lieutenant Karl Eriksson has kindly presented to the R. Swedish Museum of Natural History the complete skeleton and two pieces of the skin of a large Orycteropus from Nor- thern Congo. This valuable specimen does not agree Avith any of the five species (or subspecies?) of Orycteropus hi- therto described. I venture therefore to describe it as new and name it, in honour of the donor, Orycteropus erikssoni, and it is to me a great pleasure to introduce into the zoo- logical nomenclature a name which already has made itself honourably known in the history of this science by the dis- covery of the Okapi some few years ago ^ Unfortunately the descriptions of some of the species of the genus Orycteropus are not very complete. The characte- ristics of O. erikssoni might therefore be best ehicidated by comparing them, one after the other, with the corresponding ones of the other species. To describe the colour of an Orycteropus is, at least some- times, a rather difficult task, because it depends greatly upon 1 Lieutenant Karl Eriksson delivered to Sir Harry Johnston tho first speciniens of this peeuliar aninial, as is well known. Arkiv för zoologi. Bd 3. X:o 3. 1 2 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3. in which kind of earth the animal has been digging. The specimen of O. erikssoni before me has burrowed in brick-red earth and the skin is quite impregnated with this. The ge- nera] appearance of the animal was therefore, when it was just killed, reddish brown, as Lieutenant Eriksson informs me. A thorough washing with soap and water could not take away the reddish hue of the skin itself but the hairs be- came clean and their colour may be discerned. The pieces of skin at my disposal do not allow a complete description. The hair on the sides of the face below the eyes are partly brown or blackish brown with light tips, partly unpigmented thus yellowish white On the forehead and in front of the eyes dark hair dominate. Above the eyes, except on the lids, all hairs are dark. Behind the ears on the neck black- ish brown and light hairs are mixed. The shoulders are very dark, the hairs being black with short light tips. Behind the shoulders the colour seems to fade away gradually as the light tips to the hairs get longer and light hairs appear. On the flanks the hairs are all of them light brown to yel- lowish white. The sacral region of the back and the whole tail are covered by yellowish white hair. The colour of the hair of otlier parts cannot be ascertained on the present material, but it is probable that the feet have been dark, because al] the hair of the toes left are blackish or dark brown. As far as might be concluded from the present material and as far as this Orycteropus in a clean state has such a colour as its hair indicate it might be described as very light-coloured, sandy brown to yellowish white behind and on the tail, with dark feet and a broad dark belt över the shoulders and partly darker head. The colour of the living animal is probably aiways somewhat darker as the skin na- turally enough is impregnated with earth. If we compare with this the descriptions of other spe- cies we may begin in quoting from a recent work viz. Scla- ter's »Fauna of South Africa» (II p. 221 — 222) how the oldest known O. afer (Pallas) looks. It is said to be »påle sandy or straw». »external aspect of legs with thick, long, dark brown hair». O. cethiopicus Sundevall is described by the author as being clothed by: »Pih pallide flavescentes sed in LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 3 dorso maris fiisci. Postice et in basi caudae setae pauca? longiores nigrae immiscuntur. Pedes densius vestiti sunt pilis longioribus, nigris» — — — . Caput superne tectum pilis, brevissimis, pallidis, — , immixtis nonnullis fuscis»^ In O. senegalensis Lesson according to a quotation by DuvERNOY" »Le pelage est d'un jaune clair sur le dos et d'une nuance plus dorée sur la croupe» or with Lesson's own words »Des soies blondes et des soies d'un rouge fauve ardent, couchées, couvrent Jes quatre membres sur les re- gions les plus externes et leur donnent une nuance roux vif qui s'arréte å la base des ongles ou les pinceaux de soies reprennent une teinte jaune blond franche»-'. The fourth species, O. haussanus, from Togo recently de- scribed b}^ Matschie* is said to be »marsbraun zwischen zimmetfarbig und hellbraun, iiberall röthlich iiberflogen, am meisten auf der Wirbellinie». die Beine dunkelbraun»''. The fifth species O. wertheri Matschie from the »Hinter- land von Bagamoyo» is said to ha ve iron- grey ground-colour with a weak reddish tint in a certain light. Shoulders, legs and feet blackish brown. The colour pattern of the Orycteropiis from northern Congo is thus different from that of all other species al- though the differences are not so very great. To judge from the very good photo of the freshly killed animal reproduced here (Pl. 1), the hairs appear to be short all över the body of O. erikssoni. The hairs sit, however, as it seems, more densely on the anterior part of the body than on the po- sterior, which is quite conspicuous when the original photo is seen through a magnifying glass. It is not longer on the legs than elsewhere except perhaps in the axilla. At the base of the claws there are at least on the före feet, to judge from the photo, as well as from remains attached to the claws themselves, tufts of longer hair. O. erikssoni is thus ^ K. Vet. Acad. Handl. 1842 Stockholm 1842 p. 236. 2 DuvERNOY: Mém. .=!ur les Orycteropes. Ann. Se. Nat. Ser. 3 T. 19. Paris 1853. p. 191. •'' Lesson: Spec. des Mammif. etc. Paris 1840 p. 284 (according to Matschie 1. c.) Lesson's work has not been aceessible to me, I regret lo 3ay. ^ Sitzber. Ges. f. Naturf. Fr. Berlin 1899, p. 104, ° W. Werther: Die mittleren Hochländer des nördlichen Deutsch Ost-Africa. Berlin 1898. IV. Zoologi scher Teil. Säugetierwelt von Matschie p. 266 — 67. — This species does not appear to have been recorded in Zool. Record. 4 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3. decidedly more shorthaired especially on the legs than O. af er and O. cethiopicus. About O. wertheri Matschie says: »Behaarung iiberall kurz nur an der Hinterseite der Beine läng». In O. afer is the innermost (second) digit of the före feet somewhat shorter than the next (third). This is also the case in O. ivertheri about which Matschie vvrites >>digito anticQ secundo^ rehquis longiore». In O. cethiopicus the innermost digit is somewhat the longest. The proportions of these two digits in O erikssoni are seen on the photo. They seem to be subequal or the third finger somewhat longer. The dimensions of the Orycteropus erikssoni appear to be decidedly greater than those of any of the hitherto known races except perhaps O. afer and wertheri which may be al- most equal. The specimen received measured in flesh about 2 m. from snout to tip of tail. It is a fullgrown male. The legs are very stout. The tail appears to be a little less than ^j-a of the total length, or 'Vt of the length of head and body. The relation between the length of the tail and that of head and body cannot be given quite exact, but it appears to be, according to the photo reproduced here, approximately as 1 : 2,2 or 1 : 2,3. This is nearly the same relation as in O. senegalensis according to Matschie, while the same relation in O haus- sanus according to the same authority is put to 1:2,77 (1. c. p. 103). According to the measurements communicated by W. L. ScLATER (1. c), the relation between the length of the tail and that of head and body of O. afer is about 1 : 2,7 in a female and 1 : 2,3 in a male specimen. Other authors have quoted measurements, according to which, at least in some cases, the tail of O. afer should sometimes attain even more than half the length of head and body. In O. cethio- picus Sunde VALL himself calculates the tail to be half as- long as head and body. O. ivertheri appears to be very long-tailed as the tail at- tains almost V;^ of the length of head and body. The relation between the length of the tail and that of head and body may be put to about 1:1,7 according to the measure- ments in the original description. Compared with the others, ^ In reality third but the first is missing. I.ÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 5 O. wertheri and cethiopicus thus seem to be decidedly more longtailed. The relation between the length of head and body on one side and that of the tail on the other may, however, be somewhat variable in these animals and it should be inte- resting to know whether the number of caudal vertebrse is constant or not. In a skeleton of O. af er I have counted the same niimber of vertebrae as Cuvier ^ has recorded, viz. 25, but in O. erikssoni there remain 27 and probably, at least, 1 but perhaps 2, at the extreme tip of the tail are löst. This may be interpreted as an indication that the Congo animal has a somewhat longer tail than the Aard- vark of Cape. The number of caudal vertebrse of the other species is not known. The ears of this new species seem to be very short. Al- though the animal has been very large I cannot estimate the length of the ear to have been more than about 135 — 140 mm. The softened and stretched ear on the saved piece of skin is, in fact, only 130 mm. In O. af er Sclater indicates the ear of a female speci- men of much smaller size to be 172 mm. Other authors re- cord 180 — 162 mm. as the measurement of the same member in O. af er. For O. ivertheri Matschie uses the expression '>auriculis longissimis» and gives the exact measurement to be 172 mm. It t hus belongs to the longeared species. O. senegalensis has also long ears viz. 180 mm. O. haus- sanus shorter ears measuring 155 mm. (Matschie 1. c. p. 103) and O. cethiopicus is still more shorteared so that accor- ding to Sundevall the ears measured only 140 mm. in a male of 1500 mm. tot. 1. and 136 mm. in a female of 1440 tot. 1. Compared with other dimensions O. erikssoni is thus the most short-eared of all known species and tliis appears to be a very good character. It resembles in this respect O. cethiopicus more than the others, but the latter has a Jong tail that is half as long as head and body. A combi- nation of these two characters derived from the dimensions of ears and tail distinguishes thus O. erikssoni from all other species as it is the only short-tailed species with short ears. If we now tnrn to such characteristics as may be de- rived from the skull and skeleton, they ought to be still 1 Rech. sur les Oss. foss. Ed. 3. T. V. P. 1, p. 137. Paris 1825. 6 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 3. N:0 3. more reliable. Sunde VALii in describing O. cethiopicus drew the attention to the fact that this latter animal had not as O. afer an almost straight upper contour of the facial por- tion of the sku]], but instead of this a rather abrupt slope in front of the eyes, or more precisely in the posterior region of the nasals, after which the contour again continues in a straight hne. The Senegal Oryc- teropus has this same shape of the fronto-nasal portion of the skull still more pronounced or »enoore plus bombée» as Duvernoy writes (1. c. p. 192). O. haussanus appears to be similar to the last and O. erikssoni belongs also in this respect to the cethiopicus-senegalensis-grouip ^ as it has the upper contour of the skull strongly sloping in the fronto-nasal region and then straight again in the nasal. (fig. 1). This feature is also perfectly visible on the photo of the killed animal reproduced here. O. erikssoni is through this character very well distinguished from O. afer but there are others as well. Fora men magnum has in O. eriks- soni almost the same shape as in O. afer or is perhaps still more trans- versally oval, thus not round as in O. cethiopicus. In O. haussanus it is said to be oval but in the fossil O. gaudryi the träns versal diameter is comparatively longer^ than in any of the recent species the fora- men magnum of which has been de- scribed . Fig. 1. Skull of O. erikssoni, lateral view. V- nat. size. ^ The skull of O wertheri is not known, but Professor Matsohie in- forms me that it has the »Schnauze vor den Augen in der Mitte nicht eingedriickt». It may therefore resemble O. afer in this respect. - Conf. the measurements recorded by Andrews. Proc. Zool. Soc. 1896 p. 298. LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 7 In O. afer the greatest occipital width of the skull is considerably less than the width of the skull at the point vvhere the Sutura fronto-lacrimalis enters the orbit, while in O. erikssoni both these measurements are about equal. In this respect the latter agrees with O. cethiopicus (and, to judge from Andrew's figure, also with O. gavdryi) and O. haus- sanus. In O. cethiopicus and afer the brain-case is somewhat con- strieted anteriorly, so that the width across the upper sur- face of the parietalia. at their anterior end just behind the py-oc. postorbitales or a t sutura coronalis is a good deal less than their width a t the hindend, that is than the distance posteriorly from one parieto-squamosal suture to the other. In O. erikssoni, on the contrary, no such constriction makes itse]f known, but the measurement across the parietalia at sutura coronalis is fully equal to that at their hindend be- tween the parieto-squamosal sutures of either side. The postorbital processes are comparatively much better developed in O. cethiopicus than in O. afer, haussanus and erikssoni which becomes apparent by comparing the measure- ments in the table indicating the width of the skull just be- hind these processes and those giving the distance between the tips of the latter. The last mentioned species has evi- dently comparatively the shortest proc. postorbitales and they are also thick and blunt. On the other hand the situation of these processes is rather low in O. erikssoni so that the distance between their tips and the zygomatic arches is com- paratively shorter than in O. cethiopicus and afer, in the first it is only about 9,4 7o of the basi-cranial length, in the second 11,7 7o and in the third 12.3 of the same dimension. The strong development of the parietal region of the skull in O. erikssoni makes itself apparent in that the length of sutura sagittalis is about equal to that of sutura frontalis (fig. 2), but in O. afer as well as in O. cethiopicus the latter suture is decidedly longer than the former. My friend Pro- fessor Matschie has kindly communicated that he has skulls of Orycteropus from Togo and German East-Africa which in this respect resemble O. erikssoni. The latter has, how- ever, a much larger nose so that the length of sutura fron- talis is only 56 7o of the length of sutura nasalis, while according to Matschie the former suture in the other 8 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3. races (with equal sut. sagittalis and sut. frontalis) is at least Vs of Slit. nasalis and so it is also in O. afer and cethiopicus according to my own measure- ments. The suture between the na- sal and frontal on either side forms in O. afer with t hat of the other side almost a right angle in the mesial line but in 0. erikssoni these sutures form together an even, strongly and broadly rounded arch (fig. 2). In O. afer the greatest breadth of both nasals is not contained twice in their greatest length in the mesial line, but in O. erikssom this is the case. In O. cethiopicus the frön t o- nasal suture forms an angle with larger aperture than 90°, but rounded at the posterior end, and the greatest width of both nasals is not contained twice in the length of the na- sals. In O. haussanus the frön to- nasal suture forms »einen viel ti ef er (than in O. afer) gerad- linig abgestumpften rechten Winkel dessen Schenkel nach aussengebogensind» (Matschie 1. c. 1899 p. 105). The author of this form has kindly fur- nished me with a sketch of this feature in O. haussanus, from ^ ^, „ , ^ ., . which I have been able to see Fig. 2. Skull of O. ertkssom upper . • .1 • view, ^2 nat. size. its great difterence in this re- spect from other species. Matschie has pointed out that O. haussanus has a very long lacrimale, which extends along ^/i of the lower lateral suture of the frontal from the orbit to the nasal. The lacri- LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 9 male of the same species is also mucli narrovver anteriorly wlien it leaves the frontal siiture than at fwamen lacrimale^. In O. cethiopicus lacrimale is broadest at its posterior end at for. lacrimale, and narrovver in front, but it extends only along Vt, or 7» (Matschie) of the lower frontal suture. In O. af er tJie lacrimale is as broad in front as behind and it extends only along -/s or sometimes only '\h, of the lower frontal suture. The greatest width (14,5 mm.) of lacrimale in O. erikssoni is a little in front of the middle and it is as broad (12 mm) at the point where it leaves the frontal su- ture as at the anterior margin of for. lacrimale. It is in con- tact with the lower frontal suture only along ^/r, of the length of the same, but the whole length of the lacrimale is equal to about '/lo of the length of this suture. The distance from the point where sutura nasomaxillaris, s. nasointe7'maxillaris and s. maxillo-intermaxillaris meet, to the gnathion of the anterior end of the intermaxillary is. according to Matschie, about equal to half the length of sutura nasalis in O. haussanus but in O. afer, cethiopicus and erikssoni the former distance is much shorter than half the latter. The snout and facial portion of the skull of O. erikssoni is more strongly developed than the same in O. afer and cethiopicus. This is apparent from the comparison made above between the length of sutura frontalis and sutura nasalis of the different species but it becomes still more confirmed by comparison of some other measurements. In O. afer and cethiopicus the distance from for. lacrimale to the anterior end of sutura 7iasointermaxillaris is decidedly shorter than the distance (measured in the mesial line) from the occipital crest to sutura frontonasalis, but in O. erikssoni the contrary condition prevails. From this comparison and others hinted at above it appears that O. erikssoni is the most long-suouted animal of the whole genus as far as the present knowledge goes. This is, as it seems, mostly effected by the great de- velopment of the praedental portion of the jaws. This is elu- cidated by the following comparative measurements. In O. erikssoni is the distance from the posterior side of the last ^ According to a kind communication in a letter from my friend Professor Matschie: »ist bei dem Togo-Stiick das Lacrymale vorn stark verschmälert, vorn 6, am Vorderrande des Foramen 11 mm. hoch». 10 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3. molar to the anterior side of the second prsemolar (fifth tooth from behind) only 52,3 ^o^ of the distance from the last men- tioned praemolar to the tip of the prsemaxillary (fig. 3), but in O. af er the same percentage is from 69,2 to 76,7 and in O. cpthiopicus 69,0. Tf the distance between the foremos t prsemolar and the tip of the prsemaxil- lary is compared with the length of the whole dental series the difference becomes still more striking for in t hat case the length of the dental series is in O. erikssoni only from 64, o to 70,0 per cent of the other measurement, but in O. afer it is from 96,8 to 140, o and in iO. ceihiopicus 96,6 percent. In O. cethiopicus and senega- lensis the height of the processus angularis of the mandible above the alveolar plan is not very great, so that the distance be- tween the latter and the upper end of the former is decidedly less than the distance between proc. angularis and proc. condy- loideus. In the adult O. afer and O. haussanus proc. angu- laris has a higher situation so that its distance from proc. con- dyloideus is about equal to (or even shorter than) its distance from the alveolar plane. In this respect O. erikssoni resembles the two first mentioned species as its proc. angidaris sits at a Fig. 3. Skull of E. erikssoni seen from below, '/-.> nat. size. ^ On the other side where the second prsemolar has an abnormal position and is separated from the hindmost prsemolar by considerable interspaoe the percentage is 60. LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 1 1 distance from the a] veolar plane which is much less than Vä of the distance between proc. condyloideus and proc. angularis (fig. 4). The mandible of O. erikssoni is, to correspond with the length of the upper jaw, very long and its ramus horizontalis is comparatively longer than in the other species, while ramus adscendens is comparatively shorter. In O. erikssoni it is only 39 7o of the length of the whole mandible but in O. afer 42 to 44 %, in O. senegalensis 42 ^/o and in O. cethio- picus 47 7o- Ramus adscendens of the mandible is also com- paratively more slender in O. erikssoni than in the others as the greatest breadth across the former is contained about 5 72 times in the greatest length of the mandible of this new species, but the same relation in O. afer is only 4 Vi* to 4 7» Fig. 4. Right half of mandible of O. erikssoni.- \-2 nat. size. and in O. cethiopicus even 4 Vt. The absolute measurements of the breadth of ramus ascendens of the mandible, of O. erikssoni and O. cethiopicus are almost equal resp. 41 and 42 although the length of the skull in the former case is 278 mm. and in the latter only 204 mm. There are 6 teeth above and below on either side in O. erikssoni. The foremost ones or premolars appear to be less reduced in size compared with those of O. afer and O. cethio- picus. In the latter two species these foremost rudiments of teeth are (at least in my material) separated from the others by a somewhat larger interspace. This is, however, not the case in O. erikssoni in which they form continuous seiies with the others (fig. 3). 12 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 8. The longitudinal diameter of the upper teeth counted from behind is resp. 10; 12,5; 11, .5; 9,3 (8,.5); 4,5 (4); 6 (?) mm. Their greatest transversal diameter is in the same order resp. 8; 9; 7,5; 5; 3,5 (1,5); 2,.s mm. In the lower jaw the longitudinal diameter of the teeth counted from behind is resp. 10,5; 13; 11,5; 8; 6; 5,3 mm. Their transversal thickness is resp. 8; 9; 7; 5; 3,5; 3 mm. These dimensions are larger than in the specimens of O. af er and O. cethiopicus I have had for comparison. The hindmost molar is not only larger than in other species, but its shape is different from t hat in other recent species. Its diameter is namely longer (that is, the tooth is less cylindrical) and it is more dis- tinctly divided in two lobes like the two anterior molars. while the same tooth usually in other living species is almost cylin- drical, and, if it is oval in section, the grooves dividing the anterior and posterior lobes are shallow and only little pro- nounced. In O. erikssoni this semidivision of the hindmost molar is conspicuous in the upper (fig. 4) as well as in the lower jaw and both on inner and outer side of the tooth. It is, however, somewhat less pronounced than in the fossil O gaudryi from Samos according to Andre w,s' figure in Proc. Zool. Soc. 1886 (p. 297). Nevertheless this semidivision of the hindmost molar in O. erikssoni is a primitive characteri- stic retained, although the primitiveness consists therein that the reduction has not gone so far as in other recent mem- bers of the genus ^ Another possible feature of resemblance between the fossil species and O. erikssoni may be found on the occipital surface of the skull, although it is difficult to say anything ^ About another perliaps primitive chai-acteinstic there appearf? to be some doubt, that is about questionable alveoles for canines. At the suture between the maxillary and the prsemaxillary just in the place where can- ines normally have their situation there is in O. erikssoni on either side a deep liole vvhich has the shape of a narrow alveole and it might be the rudiment of such a one. Forsyth Major (Proc. Zool. Soc. 1893 p. 239 — 40) found eight teeth on either side in the mandible of the fossil Orycte- ropus from »the Upper Miocone of Maiagha (Persia)» and regards the fore- niost as a canine. The snout of the specimen was broken but he believes that there has been a canine as well. This is, however, only a supposition. The presence of more than 7 teeth on either side of the upper jaw will be fvirther discussed at the end of this paper. At the end of the mandible of O. erikssoni as well as of that of other species there is a long groove often conspicuously divided in a series ot pits looking like small alveoles, the two (sometimes even three) fore- most of which are especially plainly visible. Are these the last traces of former incisors? LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROrUS FROM NORTHERN CONGO. 13 definite without direct comparison. Andrews says about O. gaudryi (1. c. p. 296): »On the occipital surface the mastoid portion of the periotic is less prominent than in the recent species and is more overlapped by the squamosal» — — — In O. erikssoni the mastoid portion certainly is not as pro- minent on the occipital surface of the skull as in O. afer in which it is distinctly convex, forming a boss, or in O. cethio- picus where it lies in the same plane as the occipital. In O. erikssoni the mastoid portion is on the occipital surface rather deeply grooved on its proximal two thirds and then slightly raised towards its lateral margin. It is not »over- lapped», however, by the squamosal, although the latter, especially below, projects further laterally than the mastoid portion. With regard to the other characteristics through which O. gavdryi differs from recent species O. erikssoni resembles the latter. The tympanic ring, for instance, is not circular as in the Pliocene animal, but oval with the long axis di- rected downward and iuAvard but only slightly forward. With regard to the postorbital processes O. gaudryi is most similar to O. cethiojncus and least to O. erikssoni. Foramen infraor- orhitale opens in O. gaudryi above the foremost molar (third from behind), but so it does in several living species, although in others above the second molar. In O. erikssoni the open- ing is continued forward from above the foremost molar in a deep groove which partly is roofed över and which extends forward beyond the hindmost premolar, as may be seen on the figure (fig. 2). The opening is thus practically still fur- ther forward than in the fossil form. With regard to processus condyloideus of the mandible O, erikssoni agrees with the other recent species in having a longer pedicle to the condyle which is sloping and not hori- zontal as in the fossil species. Even if O. erikssoni with regard to the teeth, and pos- sibly also with regard to the structure of the occipital region of the skull, shews some resemblance with the fossil species, its likeness to the recent species is greater and its skull must certainly be regarded as exhibiting many features of a very highly developed Orycteropus as already the comparatively very large size of the animal indicates that it must be. Such a feature is the well developed braincase the large size of 14 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3. which is proved by the comparatively great development of the parietal region of the skull. As already has been men- tioned in comparing the skull of O. erikssoni with that of other recent species, the former has sutura sagittalis as long as sut. f rontalis, but in O. gaudryi the latter is very much longer, to judge from Andrews figure (1. c. 297). The great specialisation of O. erikssoni again manifests itself in the very great length of its snout and nasal region of the skull. The skull of O. gaudryi described by Andrews was unfortunately mutilated in front, but it seems to have been rather short- nosed. while O. erikssoni appears to be the most long-nosed even among the living species. This prolongation of the snout may be regarded as a specialisation parallel to that exhibited by Myrmecophaga, but it is then of interest to see that in spite of this parallelism O. erikssoni has not reduced its teeth more, but rather less, than the more short-snouted species of the same genus. And with regard to the molars the reduction has not gone far beyond the stage represented by the Pliocene Orycteropus. With regard to the skeleton I have a still more restric- ted material for comparison viz. only two skeletons of O. afer. The differences between this species and O. erikssoni are rather striking in many respects and important charac- teristics may be deduced b}^ comparing the two skeletons with each other. A few notes on this subject may therefore be of interest although it cannot be said whether these charac- teristics are shared as well by other species t lian O. erikssoni or not. All the bones of the present species are very robust with well developed processes indicating a strongly muscular ani- mal. This general character is conspicuous everywhere and is very pronounced on atlas, which has large transverse pro- cesses (fig. 5) with grooves and crests for the insertions of muscles. The distance between their tips is 76 mm. Epistropheus has a very high and broad neutral spine, more erect than in O. afer. Its anterior upper margin mea- sures 51 mm. and the distance from the posterior tip to the medullary canal is 36 mm. A look at the ventral side of epistropheus of this animal (fig. 5) shews very plainly its compound character and at the same time that the centrum of atlas anchylosed to epistropheus forms more than processus LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 15 odontoideus . Tliere are namely on the ventral surface near the posterior end of the third and fourth cervical vertebrae a pair of ridges, rudimentary hypapophyses, but on the lovver surface of epistropheus there are two such pairs. The poste- rior, which is even larger than that of the third vertebra, belongs to epistropheiis itself but the anterior must be homo- logised with rudiments of hypapophyses of atlas. The hind end of these atlantic hypapophyses sit 11 mm. from the base of proc. odontoideus and so far reaches the atlantic centre coalesced with epi- stropheus. The rudimentary hypapophyses appear to be less developed in O. ajer and quite absent on the 4th ver- tebra. In the latter the para- pophysis of either side of epi- stropheus is not distinct but in O. erikssoni it rises on the lower surface as a crest in continuation forward of the diapop hysis (Fig. 5). On the foUowing four vertebrse the parapophyses become gradu- ally larger and on the fourth and sixth, but not on the fifth, they have laterally an anterior and posterior free wing. On the fifth the po- sterior of these is missing. On the anterior margin of the diapophyses of the third to seventh vertebra there is just outside foramen verte- brce a flattened processus di- rected forward and increasing the posterior vertebrae. These of O. ajer, which has even comparatively much smaller dia- pophyses and parapophj^ses. Tubercular metapophyses are present on the outer resp. lower side of the praezygapophyses of 4th to 6th vertebrse. The 7th vertebra has, of course, no Fig. 5. Cervical vertebrse of O. eriks- soni seen from below. V-» nat. size. m size from the anterior to are missing in my specimen 16 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3. real foramen vertebrale, bnt an inward directed processus fi the lower side of the diapophysis forms a kind of substit to such a one. The neural spines are strong, almost ereci the 3d to 6th vertebrse, still higher but directed obliqu backwards (as in the thoracal region) in the 7th. The thoracal region embraces 14 vertebrae as there 14 pairs of ribs — against only 13 in O. afer^. In th foremost thoracal vertebrse the met- and anapop hyses small, but quite distinct from each other. Especially are anapophyses easily seen. On the fourth thoracal verte the metapophysis begins to project more, but both sit the end of the diapophysis. From the 9th thoracal verte and backward they begin to increase more rapidly in i and the metapophyses move inward so that already on llth it sits on the outer side of the praezygapophysis anc directed obliquely forward upward. On the 3 last thora vertebrae it becomes more erect and also turned somew outward. The anapoph3^ses keep their place on the end the diapophyses and are directed backward, posteriorly a a little more outAvard and upward. They do not incre so much in size posteriorly as the metapophyses do. Th processes look quite different in O. afer where they are sm{ er and on the 7 anterior thoracal vertebrae are very lii or not at all differentiated from each other. On the lower side of the last cervical and three antei thoracal vertebrae there are a pair of knobs representing ri; mentary hypapophyses. I ha ve not seen any such in O. a The neural spines are long, third and fourth largest, m suring 63 mm. From these the actual length is somewl diminished to the tenth which is only two thirds as hi but, as the posterior ones are more erect, all neural spii form together a subequal crest. The llth is vertical anc little broader. The 12th to 14th are also vertical and v( broad (16-18 mm.) having the same shape as that of 1 anterior lumbar vertebrae. In correspondence with the increase in number of 1 thoracal vertebrae there are only 7 lumbar vertebrae. Th neural spines increase in height to the 4th (57 mm.) I * 13 pair of ribs are stated by all autliorities from Cuviek, OwE^ the most recent authors upoii the subject. The same number is seen the specimens I have had for comparison. LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 17 then decrease again a little on the 3 last. They are directed a little forward, b ut not much. The anterior ones are broad from base to tip, the posterior ones are narrowed towards the tip. The metapophyses have the same situation as in the last thoracal vertebrse but are a little more erect. They are larger than those of the posterior thoracal region and subequal inter se on the six anterior lumbar vertebrae but much smaller on the last, The anapophyses decrease, although irregularly, from the first to the fifth lumbar vertebrse but are entirely missing on the two last. The processus transversi increase from the first (30 mm. long, 15 mm broad) to the sixth, which is very large and expanded (f32 mm. long, 40 mm. broad). The seventh is again smaller. The processus transversi of the three posterior lumbar are so greatly widened that they almost touch each other. The 6 sacral vertebrse are completely soldered together. Their neural spines are also completely fused together so as to form a continuous crest only broken by one roundish foramen between the last and next last neural spine. This crest is only a little higher posteriorly, being already on tlie first sacral vertebra 25 mm. The appearance of the '^acrum of O. erikssoni is thus rather different from that in O. ajer where the coalescence of the vertebrae is less complete and the neural crest quite low anteriorly. In the latter the meta- pophyses are only visible on the anterior sacral vertebrae but in O. erikssoni on all six, being lowest on the fourth and then increasing again to the 6th. The broad plate formed by the transverse processes of the three posterior sacral ver- tebrae measures behind, where it is widest, 133 mm. across. The transverse processes of the three anterior caudal vertebrae are very large, measuring 5 ^l-> to 6 cm. in length and 37 to 45 mm. in width distally. From the fourth they gradually decrease in length and become less broad and dis- appear completely on the 20th. The nine anterior caudal vertebrae articulate with zygapophyses. Postzygapophyses are lacking on the ninth, and the praezygapophyses become rudi- mentary on the tenth but continue as rudiments on several following vertebrae. The metapophyses are well developed on the praezygapophyses of the 9 — 10 anterior caudal vertebrae and may from there, together with the remains of the prae- Arlciv för zoolofji. B<1 3. S:o 3. 2 18 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. NiO 3. zygapop hyses, form the riidimentary processes on the upper anterior part of the vertebrae. The number of caudal vertebrse is 27 as far as they have been preserved but very Hkely at least one is missing at the tip. In the two skeletons of O. ajer I have seen, 7 caudal vertebrse articulate with prsezygapophyses but Owen ^ has ob- served 8. Fig. 6. a. Scapula ot O. eriksfioni. from outer side. ^/a nat. size. The hsemapophyses are well developed under the greater number of the caudal vertebrae. The most posterior rudiment of such sits between the 21 th and 22d. In O. af er I have seen the most posterior rudiment of hsemapophyses at the 17th vertebra. ^ Anatoiny of Vei'tebrates. Vol. II p. 396. I.ÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 19 The already rudimentary iieural arch disappears behind the 13th vertebra in O. erikssoni. Tn O. af er it must be vari- able. In one skeleton the last rndiment of a neural canal is seen on the lOth and in another on the 12th vertebra, but OwEN says that it »disappears upon the sixteenth caudal vertebra». IFig. 6. b. Scapula of O. erikssoni. from inner side. \/2 nat. size. The different limb-bones of Or erikssoni differ also al- ways in size and of ten in shape from the corresponding ones of O. afer. With regard to the scapula it is apparent that the acro- mion is longer in O. erikssoni (fig. 6). The anterior contour is also very different (fig. 6). In O. afer the distan ce from the lower side of proc. coracoideiis to the upper end of the concave portion of the anterior contour is a little longer 20 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3. than the straight upper part of the same contoiir, but in O. erikssoni the straight part is very much longer than the other distance^ which of course results in a very different shape of the whole bone. In O. erikssoni the crista deltoidea of the humerus is more strongly developed than in O. af er and extends fnrther down- wards. Ulna and radius are very strong but their general shape is as in O. af er. Ala ossis ilium has anteriorly at its inferior edge a trian- gulär processus from which linea arcuata interna proceeds backwards. In front of the acetabulum the posterior end of linea arcuata externa forms a very large tuber cle. a. b. Fig. 7. Right astragalus of O. erikssoni. a. from above, b. from below. V-' nat. size. Tuherculum iliopectinceum of the pubic bone is still largcr, but the differences of the pelvis of this species and that of O. afer make themselves mostly known with regard to size. Trochanter major of the femur is not raised above the level of the caput but trochanter minor is stronger than in O. afer. The astragalus is perforated as is seen in the accompa- nying figure (fig. 7 a & b). The dimensions of different parts of the skull compared with the corresponding ones of other species and the dimen- sions of several bones of the skeleton compared with those of O. afer are recorded below in the table of measurements. In the latter case I ha ve only quoted Cuviers measurements as he has had a very large specimen of O. afer, even larger than the two specimens of this species I have had for com- parison. The difference in size becomes therefore very im- portant. ^ Althougb proc. coracoideus is directed niore downwards in O. eriks soni which, of course, increases the latter measurement. LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 21 Orycteropus tj erikssoni i n. sp. '^ 2 H tå ?5 h •i > |5 ^ Orycteropus haussanus Matschie Orycteropus 'C ricus ! SUNDEVALL i '^ Orycteropus senegälensis Lesson ao 05 00 C5 lO o l^ Tf '^ OI OJ 1^ »O (M (N C0C0OC0C0G■. £ c CO 'I' ^ -t-3 ' — ! O) & S c 50 o3 5 i i ^ I I I I ; I I I i i I s I lO iC lO o: -* 'M C^i o t--^ c: ^ t- ^ -^ 'X Tt C-l -H Ol ut X Ci t^ —< er Ci »-O I ! I I 1 5 ö -^ o -o bC c S I 2 o ^ ä^ c - o ^ li ^ 73 S -2 o «2 o 3 =s Si o o c :S Ä o ^ Q o :5 s ^ * -ti C c5 Si >> si 2 fl c„ «« ^ o ^ 2 s il ^ 53 fi o K o w 22 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3. O. afer \ according \0. eriks8oni\ to Ctjvier! Width of atlas ' » » 7th cervical vertebra » » thoracal t » » last 1 umbar » I » » ' saci-al >' » » first caudal » Height of longest neiiral spine in thoracal region ; » » » » >> >^ 1 umbar » Length ot scapula from middle of posterior mar- gin to tip of a(;romion i Length of scapula from middle of posterior mar- gin to cavitas glenoidalis Length of anterior margin » » posterior » Height of spina scapulce I Length of cavitas glenoidalis I Breadth of ^> » i Length of humerus from tip of tuberculum tnajus to base of cond. externus j Longest upper transverse diameter » lower » •>> I Length of ulna I » » olecranon » » radius Length of pelvis from crista ossis ilium to end of o. ischii Distance from anterior börder of o. il. to acetab. Length of symphysis Length of femur from trochanter major to cond. ext. Distance from tip of troch. major to upper börder of troch. tertius Length of tibia from middle of upper to middle of lower end Length of fibula » » caleaneus 59 65 49 114 90 95 55 52 156 124 118 131 22 29 19 151 40 60 162 49 111 253 125 28 200 90 181 162 84 75 84 61 121 134 129 65 55 205 155 150 156 22 39 25 182 51 70 194 49 131 335 153 38 231 105 204 181 93 LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 23 The type specimen of O. erikssoni is from the northern part of the Congo Free State and has been killed in the valley of the river Bomu or Mbomu not very far from the government station Guffnri. The natives call this animal »Garrava» in the Azandi-language. It is said to be rather scarce. It is at least seldom observed and seldom killed. It feeds on termites and burrows itself down in the base of the very large termite-hills and is said to remain for a long time in each of those before it leaves it and breaks into an- other. The natives declared to Lieutenant Eriksson that it could stay for three months in the interiör of one and the same termite-hilP. They had ascertained that by putting snares in the openings to all the burrows, and surrounding the whole place with nets. It had then happened that the nets rotted down before the animal carae out. Such a hunt- ing method is therefore mostly of very little use. The ne- groes ha ve, however, a more aggressive and, as a rule, also more effective manner of securing these animals. If the burrow is wide enongh a man crawls into the same and when he has found, where the »Garrava» is, he knocks with his fist or with a piece of wood on the roof of the burrow so that his fellows may hear it and locate the place. A per- pendicular shaft is then sunk there and the animal is killed with a spear. The meat is much appreciated. When the animal walks on the grcund it leaves tracks which look like impressions of three fingers; the other toes leave marks only on very soft soil, Lieutenant Eriksson says. When it bur- rows comparatively little earth is thrown out. When studying the above described Orycteropus I was per- mitted by my friend Professor Erik Muller to borrow from the anatomical museum of the R. Carolinian Medical Institute a skeleton of a young O. afer for comparison. The skull of this ^ How long it can stay in a t^^rmite-liill befoi-e leaving it for aiiother depends of course upon the number of insects inhabiting the hill and how iong they offer sufficient food for the <> Garrava». 24 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3. specimen proved to be very interesting from a certain point of view. It had namely on one side of the upper jaw (fig. 8) no less than 10 teeth and on the other 14 (!) while the lower jaw was not at all remarkable with resp. 5 and 6 teeth. The three hindmost teeth on either side of the upper jaw ha ve the same appearance as the »molars» in similar position of normal skulls and may be regarded as such. A similar opi- nion may be expressed about the next tooth the hindmost prsemolar. The following three teeth are, as usual, smaller but may be the homologues of the anterior praemolars of normal skulls. But in addition to these normal teeth, so to say, there are on the right side 3, on the left 7 teeth, and how shall those be homologised? Are they small rudimen- tary members of the permanent dentition or remains of the milk-dentition which have been belated? One of the 7 super- Fig. 8. Part of upper jaw of O. afer shewmg soven supernumerary teeth. About ■•/» nat. size. numerary teeth on the left side has a peculiar position being situated on the mesial side of the hindmost praemolar and is still not so far developed that its tip has reached the level of the palatal surface. This tooth is larger than the other supernumerary teeth and is only surpassed in size by the molars and hindmost prsemolar. This tooth may perhaps help to explain to which dentition these teeth belong, be- cause it has two deep holes, products of resorption, on its side. This may perhaps hint that the tooth belongs to the milk-dentition (but it might also mean that the tooth is a supernumerary teratological product which is on the way to be reabsorbed). If it belongs to the milk-dentition it ought to be, to judge from its position just in front of the molars, the hindmost milkmolar. Such an interpretation cannot, how- ever, be made, because Oldfield Thomas^ has proved that 1 Proc. R. Soc. London. VoL XL, VII. I.ÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 25 the liindmost milkmolar lias a different shape and has two roots. But the same author found another of the members of the milkdentition, the third from behind much larger than the others and as that had almost the same shape (fig. 9 d) as this one, they might perhaps be homologous. The other supernumerary teetli are much smaller, the next largest (fig. 9 c) having a compressed crown measuring 2 mm. in length by 1 in thickness. The others (conf. fig. 9 a and b) are still smaller with a maximum diameter of 1 mm. or less. The smallest one sits a little behind the prsemaxillo-maxillary suture and measures only about Vö nini. in diameter. Some of the supernumerary teeth have evidently cut the gum as they are worn off at the tip (fig. 9 c and d). Those that are not worn have more or less conical tips (fig. 9 a), but are as a rule compressed. The crown is small compared with the root and has a smaller diameter y^ than that of the adjoining part (^ \ ! of the root. The roots of these V V small teeth are complete and , closed, — their growth is thus t^.. n t., , ^ • . ,^„. ' , ^ Fig. 9. The 4 pöste rior super- limited, — the roots are of t en numerary teeth of the same drawn out in narrow ends. The specimen as is shown in fig. 8 d the hmdmost one. Twieo en- shape of these small rudimentary larged. teeth proves that the ancestors of the Orycteropus of the present day have had teeth with lim- ited growth and mos t likely compressed conical (or perhaps bicuspid^) praemolars. The distinction between a crown and a root can be quite plainly seen in these teeth, and they differ through this markedly from the columnar func- tional teeth which are similar from one end to the other. That is, when they are worn they have this appearance, but before they have cut the gum they are provided with a short conical crown not covered by cement. The latter substance which otherwise surrounds the columnar tooth ends at the base of this short conical crown and forms there a kind of coUar, which is somewhat swollen at its upper börder ^ For the former bicuspidity speaks the fact thatthe small remaining ci-own does not sit sjanmetrically on the root, but towards on side. It may therefoi^e represent the remairis of the larger of two cusps, the smaller of which has already disappeared completely. 26 ARKIV rÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 8. (fig. 9 d). As the dentine forming the little crown is whiter than cement, this is quite conspicuous even to the naked eye. I ha ve tried to find out whether there was any rudi- mentary cap of enamel covering the cusp, or not, and I have for that purpose prepared longitudinal sections. My endea- vours were not successful and I did not find any distinct layer of enamel. Nevertheless, there cannot be any doubt about the former existence of an enamel cap. From these facts, the shape and appearance of the small teeth and the structure of this small unworn crown of a somewhat larger tooth 1 think the following important con- clusions may be drawn. 1) The ancestors of Orycteropus have had teeth with a structure similar to those of other mammals. 2) The permanent teeth of the present Orycteropus are homo- logous with the roots only of other mammalian teeth, that is, with the exception of the very sliort, conical little crown extending above the collar of cement and which very soon is worn off and must be regarded as a rudiment. The latter thesis is in so strong opposition against the views of all authors who have written about this subject that it may need to be discussed a little more explicitely. CuviER^ pointed out that the teeth of Orycteropus had a very extraordinary structure and differed from those of other mammals. He described the »petits tubes paralléles» extending all through the teeth, and finish es his description with the words: »Il n'y a aucune racine». DuvERNOY - ga ve låter a detailed description of the struc- ture of the teeth which in most parts is quite correct. He repeated that — — — »ces molaires n'ont pas de racines» and maintained the opinion expressed by Owen be- fore, — »que chaque prisme qui entré dans la compo- sition d'une arriére-molaire d'Orycterope, est une dent parti- culiére» — — — but added, against Owen, — » que chacune de ces dents séparées est composée uniquement d'i- voire ou de dentine, et qu'elles ne sont pas liées entré elles par du cement.» 1 Rech. sur les Ossem. Foss. T. V. part 1, ed. 3. Paris 1825 p. 134 135. 2 Mém. sur les Oryctéropes. Ann. Se. Nat. Ser. 3, T. 19. Paris 1853. LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 27 OwEN 1 spöke even låter of the »compound tooth of the Orycterope» and its »denticles» and compared the structure with that found in »the teeth of the Myliobates and Chimce- roids». But he added that »each denticle is developed accord- ing to the same laws, and by as simple a matrix, as those larger teeth in other mammals which consist only of dentine and cement». Thus Duvernoy and Owen evidently regar- ded these teeth as being compound. Flower and Lydekker - described the teeth of Orycte- ropus as »made up of an aggregation of parallel dental sys- tems» — — — etc. In his recent manual Max Weber speaks of »wurzellose, säulenförmige Zähne ohne Schmelz, aber mit einem Mantel von Zement» — ■. He also compares the structure with that found in Myliohatis and Pristis, but adds that, according to his opinion, the teeth of Orycteropus represen t »das ab- errante Reduktionsprodukt eines urspriinglich schmelzfaltigen Zahnes», and explains the proceeding in such a way that the tooth löst »seine Schmelzbedeckung, wurde ein beständig wachsender, wurzelloser Zahn mit Dentikelbildung, welche täuschend Selachierzähne nachahmt». It appears thus as if Weber assumed that the teeth of Orycteropus had developed from some kind of highly specialised teeth with folded ena- mel, then the enamel had been löst and the elements or parts of the tooth formerly enveloped in the enamel-folds should have formed »Dentikel» only containing dentine and each with its own particular pulpa ^. This would have been a very extraordinary mode of development, because it seems peculiar if a type of tooth with folded enamel should through retrograde development be able to lose completely the complicated enamel covering without being simplified in other respects but still retain the, through the folding of the former, existing enamel effected subdivisions of the tooth. If a reduction of some parts of the tooth takes place it is not probable that the other parts remain unaffected by this proceeding. But this is not the ^ Anat. Vertebr. Vol. III. London 1868, pag. 272—273. - An Introduction to the Study of Mammals. London 1891. ' The author just quoted does not, however, seem to be satisfied himself with this explanation as he adds : »Vielleicht diirfen wir den Oryc- teropuszahn mit dem in Beziehung, bringen, was man Vasodentin nennt»^ - — — . I think that this lies nearer the truth as will be seen below. 28 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 3. onty reason why I do Dot think that the teeth ef the Oryc- teropus have developecl to what they now are in such a way as my friend Professor Weber suggests. If the ancestors of the »xA.ard värks» once have had such speciahsed teeth with folded enamel it must mean that also the animals themselves have been rather speciahsed and had adapted themselves to some certain kind of diet (herbivorous?) Avhich required this kind of highly developed teeth. It seems then rather im- probable that such animals first should have entirely changed habits in such a way that the complicated structure of the teeth no longer was needed, and in consequence of this redu- ced, but then again after another complete change of diet the teeth should be transformed and highly speciahsed in quite another direction. It seems then more plausible to me to begin with a gene- ralised type of mammal with rather simple teeth. If we then assume that these animals became exclusively insectivorous, the dentition would loose its value. The anterior teeth which were in the way and hindered the free use of the lengthened tongue would disappear completely and the others degenerate so far that tliey only consisted of short cones which had löst the enamel. Thus looking like the small rudimentary crowns of the present Orycteropus (conf. fig. 9). When this stage was reached, we have to assume some small change in habit consisting therein that the animals for some reason or the other begun to crush their prey before swallowing it. This change of habit might perhaps have some connection with the present custom to seek chiefly or raore and more exclu- sively termites as food. It is possible that it was necessary to crush and kill these insects because they might otherwise, especially the soldiers with their formidable jaws, be injurious to the interiör parts of the animal if swallowed alive. When this new use of the teeth as crushing implements begun they became stimulated to new growth. But as the crowns al- ready had löst the enamel covering and become quite rudi- mentary they were not capable of further development. The roots again were not so strongly reduced and were provided with a living pulp. The crushing action, the pressure on the remains of the teeth. the roots and their pulps reacted on them already before their growth ontogenetically was fi- nished and stimulated to the producing of more material of LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 29 sucli kind as could be produced, viz. dentine and cement, in the lower or alveolar portion of each tooth. The teeth be- came thus more and more lengthened and continued to grow for a longer period which by and by increased till the pre- sent stage of uninterrupted growth during the whole Hfe was reached. The pulp had, to begin with, short and irregularly branched nutritive canals entering the dentine. When the growth increased more and more rapidly and the teeth became more and more columnar the direction of these A '.:-:]i r r>, , 1 ^\ ! ::-^a. ^"■*--^^.a^; ;-._ii.llJ Fig. 10. Transversal (a) and longitudinal section through a part of the tooth represented by fig. 9 d. Strongly enlarged. canals must be chiefty longitudinal. To use a likeness, in- stead of forming a bush with sho-rt irregular branches they formed a pyramidal Italian poplar with long parallel branches. An investigation of the supernumerary teeth belonging to the milk-dentition proves this, becanse they furnish with inter- mediate stages in which the canals are not so regularly longi- tudinal. Even if we choose one of those which most nearly resemble the permanent teeth the regularity of the longitudi- nal canals is not very perfect. A transverse section shows. 30 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. :f^:0 3. especially if it is made near the base of the tooth, a number of sections of canals irregularly placed and of different size. In the peripheric part of the section the canals are evidently directed towards the periphery. The teeth which already ha ve assumed the columnar shape (as for instance fig. 9 d) have the canals more longitudinally stretched than in the others, but even in them branches, a t least partly loop-shaped, tiirn off from the main longitudinal direction and extend towards the periphery of the tooth; and this is not a singular occurrence but it is the regular structnre of the whole peri- pheric layer of dentine (fig. 10). The central canals divide also pretty of ten in to branches, but these branches are, on the whole, parallel. Considering these facts it is quite appa- rent that the tooth of Orycteropus is a simple unit and not compound of several »denticles» or any other kind of pri- mary elements. Secondarily the teeth developed gradually into such a direction that their structure appears to indicate that they really were compound. This is effected by a spe- cialisation in such a manner that all the different nutritive canals become quite straight and parallel. They cease to branch and a section through one of the molars proves that there are no canals bending towards the periphery, but all of them run parallel with the peripher}^ Avhich has a very thin layer of cement. Round each of the canals a layer of dentine is formed which is more or less regularly prismatic. If only the structure of the molars is studied one might feel tempted to speak of »prisms» of dentine, »denticles» and such, but these things are all of them coenogenetic products. The authors who have interpreted these elements as primary have thus made a mistake and considered the final results of a peciiliar secondary specialisation as remains of a primary and primitive structure. A study of the transformation to which the central or main pulp of the single teeth has been subjected, leads to a similar conclusion. As long as the teeth had a limited growth and closed roots the situation of the pulp was about central as in other mammalian teeth with normal structure. A long- itudinal section through the tooth Avhich has been the (origi- nal to fig. 9 a., proves this fully. There is a large central pulp (conf. fig. 11) extending into the small crown and occupying the whole centre of the root the tip of which con- LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 31 sists only of cement wliich substance also forms an outer layer around the sides of the root. The coronal and central part of the pulp is irregular, but in the most basal part of it the nutritive canals seem to have a tendency to arrange themselves longitudinally. — When the period of growth tjf the teeth was extended the roots became gradually more open and the pulp suffered a displacement towards the base. In a tooth representing almost the same stage as the one figured in fig. 9 c, the basal end has the appearance shown in fig. 12. As may be seen there is a large open cavity at the very end of the tooth, which has been occupied by the main pulp. From this cavity the nutritive canals branch off through large and small aper- tures in the dentine mäss. The large canals then branch into smaller and gradually assume the straight longitudinal course. The basal ends of the molars are modified still further. There cannot be spöken of any main pulp. There is no common cavity but the end is just as of ten con- vex as concave. The canals open directly upon this basal surface and are thus more independent of each other. It cannot be doubt- ed, however, that these openings of the canals are homologuous with the apertures from the basal cavity of the tooth shown in fig. 12 and thus the gradual change may be understood. The dentine surrounding each nutritive canal takes the hape of a more or less regular prism and these prisms are of ten, especially in the most specialised teeth, a hexagonal. This rule is, however, by far not Avithout exceptions and at the side of the regular and irregular hexagonal prisms there are seen pentagonal quadrangular etc. A look at the hind- ends even of the most specialised teeth, the molars, reveals Fig. 11. Longitudinal section through the tooth represented in Fig. 9 a. Strong] y enlarged. 32 ARKIV rÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:o 3. that the prisms originate from thin-walled canals or tubes the shape of which are not at all or very little regular. This origin of the prisms from tubes with thin walls explains alsa quite easily the shape of the former. It is only the result of tl^e mutual pressure of one tube on the other during the growth, before the walls ha ve löst their original plasticity. It is thus a parallel phenomenon to the oi^e seen in the hexagonal cells of the honey-comb. Thanks to the different stages exhibited by the different members of the milk-dentition and the permanent dentition the structure of the teeth of Orycteropus is thus quite di- stinctly explained. The crowns are rudimentary and within a short time completeJy Avorn off. The functionary teeth of Orycteropus are thus the homologues of the roots of former teeth and of the roots of normal mammalian teeth. This helps also to explain the bicolumnar shape of the molars of Orycteropus. O. Thomas has shown that the hind- most milk praemolar has two roots. The same has evidently been the case with the molars as well. When the roots of the teeth during the phylo- Fig. 12. Hindend of a tooth genetic development of these animals of about the same shapo as orradually assumed the function which fig. 9 c. About 13 times ^, • i i . .i i> eniarged. otlierwise belongs to the crowns or normal teeth, and in correspondence herewith became permanently growing. each root must as- sume a columoar shape as is seen in the prsemolars. The two roots of each molar growing si de by side were then as a result of this development also firmly soldered together so that the present shape of the molars was attained. Their double origin is more or less pronounced outwardly, but when the molars get very much dried up as is the case in museums, the two columns often break completely apart thus still more showing the primary constituents. In such a manner, as it appears, every peculiarity in structure and shape of the tooth of Orycteropus can be ex- plained and the seemingly insurmountable barriers derived from the dentary system of the Tuhulidentata which appeared to exclude them from all other Mammalia are broken down to a reasonable height. It may therefore now be time to look LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEROPUS FROM NORTHERN CONGO. 33 raore eagerly and Avith more bopefulness for the ancestors of these animals. It is, no doubt, difficult to express any opinion at once before a careful study and comparison of the skeletal parts have been made, but to judge from the structure of the tarsus and some other characters it does not seem impossible that the ancestors of the Tubulidentata may be found among the Condylarthra or some related types of early mammals. It is also of interest in this connection to consider that Elliot Smith ^ regards the brain at Onjc- teropus to resemble »an exceedingly simple ungulate brain» more than anything else. Additioiial remark. Since the above already was in print, I have had the pleasure of receiving from the author a paper written by Ameghino and pubhshed in Buenos Aires the 30th of Sep- tember this year. This paper bears the titJe »La perforacion astragahana en el Orycteropus y el origen de los Oryctero- pidae».- In this Ameghino describes the perforated astraga- lus, and the calcaneus of Orycteropus and he compares these bones with the corresponding ones of several other animals, especially members of Dasypodidce and the extinct Stegothe- riidce. This comparison, as he thinks, proves that »the men- tioned bones of Orycteropus are constructed af ter the same plan as those of the Dasypodidce, and the differences, which distinguish the two bones of Orycteropus from the correspon- ding ones of some primitive armadillos are much smaller than those existing between the same bones of actually living ar- madillos» (translation). The differences between Priodontes and Orycteropus Ameghino regards as a result of recent spe- cialisation, but several likenesses in construction of these bones in Orycteropus and Pseudostegotherium he declares to be primitive characters indicating a common origin. This belief compels him to express as his opinion that the extinct fa- mily Stegotheriidm has given off two principal branchés, the one Tatusiidce the other Orycteropodidce'' and he adds that Stego- ^ Tran«. Linn. Soc. 2nd Ser. Vol. VII pt. 7. - An. del Museo National de Buenos Aives T. XIII (Ser, 3a, t. VI) p. 59 ä 95. ^ Ameghino writes always Orycteropidce. Arkiv för zoologi. Band 3. N:o -i. 3 34 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. NiO 3. therium presents some characteristics in common^ with Ori/c- ieropiis. This likeness makes Ameghino believe in »the South American origin of Orycterojndce» . But he mentions a t the same time differences which are of extremely greiit impor- tance such as »la fusion de vértebras cervicales, la complica- cion de las articulaciones de las lumbares etc». The presence of these characteristics in Stegotherium makes t hat animal, ac- cording to my opinion, impossible as a supposed ancestral type from which Orycteropvs should ha ve sprung, because the characters quoted represent so fundamental specialisations that once aquired they could not have been entirely löst without any traces. Especially, is this the case with the complicated lunibar articulation which, no doubt, would have been very useful for an animal with the habits of Orycteropus, and thus retained if it ever had originated. It appears to me that it would be easier to explain the similarity with regard to the structure of the astragal us and calcaneus of Stegotherium and Orycteropus, as well as other likenesses that might exist between these two animals, as likenesses due to a similar low position in the mammalian series and partly due to analogy in consequence of similar habits. If we as- sume that the ancestors of the South American Edentata have been some kind of primitive mammals (ungulates) in the beginning of the Tertiary epoch the general structure of these animals ought to have been very similar to that of the primitive ungulates from which Orycteropus originated. If to this theory about a similar origin is added the analogy of similar habits of life these two items will explain, as I think, quite satisfactorily the resemblance that exists between Oryc- teropus and Stegotherium, primitive characteristics as a retai- ned inheritance from low-standing mammalian ancestors, and specialised features, if being similar, as products of paral- lelism. But even when all this has been accounted for there remains so many differences that a direct derivation of Orycteropus from South American Edentata appears impos- sible. The hypothesis forward ed above will help to explain not only the resemblance in the structure of the tarsus of Stego- theriidce and Orycteropus described by Ameghino, but also ^ »algunos cai'actei'es en comiin con Orycteropus ^> (1. c. p. 88). LÖNNBERG, ON A NEW ORYCTEKOPUS FROM NORTHERN CONGO. 35 the muscular peculiarities which, according to Windle and Parson/ the South American Edentata have in common with Manidoe, and, in two instances, with Orycteropus, the musc- les of which are said to have a »generahsed mammahan ar- rangement». 1 Proc. Zool. Soc. London 1899. Tryckt den 15 januari 190(3. Uppsala 1900. Almqvist i!c Wiksells Boktryckeri-A. -B. Arkiv för Zoologi. Band 3 N:o 3. Pl. 1. J. Cederquist, Auto o. tr Orycteropus Eriksson! n. sp. ARKIV FÖR Z00L0(3^I. BAND :^ N:(, 4. Metliocii ichneiiinoiiide^ Latr., dess lefnadssätt och utvecklingsstadier af GOTTFRID ADLBRZ. Med 1 tafla. Meddelad den 11 oktober 1905. År 1903 hade jag det första tillfället att iakttaga den, såsom det tycks, öfverallt sällsynta Meihoca ichneumoiiides och detta under omständigheter, som voro ägnade att kasta ett oväntadt ljus öfver dess förut helt och hållet okända lefnads- sätt. Jag meddelade i en kortfattad notis ^) härom, att jag sett denna stekel låta sig frivilligt gripas af en i mynningen af sitt rör lurande Cicindela-larv, paralysera den och ned- draga den i dess egen håla. Härmed måste iakttagelsen för denna gång af bry tas, och det återstod blott att förmoda, att stekeln, om han lämnats i fred, skulle ha lagt sitt ägg på den paralyserade larven och stängt rörets mynning. Valet af ett sådant rof var något så vidunderligt, att icke ens den djärfvaste fantasi skulle kunnat förutse det. Ett i sitt slag fruktans värdt rof djur, som har hela sin kropp väl skyddad och dold i det trånga röret, hvars mynning helt och hållet utf ylles af dess stora, starkt chitiniserade f ramkropp med de hotfullt utspärrade, till och med för människan högst respektingifvande käkarna, detta vidunder har en liten, oan- senlig, vinglös stekel gjort till sin specialitet att öfverväldiga. Detta var så osannolikt, att bekräftelse på den enstaka iakt- tagelsen var högligen önskvärd. ^) La proie de Methoca icknewnonides. Arkiv för Zoologi. Bd. 1 1903, sid. 255. Arkir för soolorji. lid 4. N:u 4. 1 2^ ARKIV FÖR ZOOLOGI BAND 3. N.O 4. Fullföljande det gifna uppslaget, har jag sedan dess riktat min uppmärksamhet på platser, där Cicindela-larver förekommo i större antal. I början af sommaren 1905 fann jag vid Arkösund i Östergötland ett brant uppstigande, sandigt och soligt skogsbryn åt söder, hvarest Cicindela-larvernas cirkelrunda hål funnos i ovanligt stor mängd, hvarför jag till denna plats knöt stora förhoppningar att under hög- sommaren få förnyadt tillfälle att iakttaga Methoca. Öfver- vakandet blef så mycket lättare, som platsen äfven var hem- vist för åtskilliga stekelarter. med h vilkas iakttagande jag nästan dagligen sysslade. Min förväntan blef ej besviken, ty 11 augusti anträffade jag på denna plats 3 3Iethoca-honor. Dessa honor gingo sökande omkring med lifligt vibrerande antenner, som ständigt forskande berörde marken, samt ofta höjande och sänkande sin abdomen. Då dels väderleken vid tillfället ej var gynnsam för iakttagelser, och då jag dels om ett par dagar nödgades af resa från platsen, fann jag rådligast att infånga två af Methoca-honorna för att medföra dem till Sundsvall, enär det eljes varit ovisst, om jag en följande dag fått tillfälle att återse dem. Därjämte upp- gräfdes på platsen en mängd Cicindela-larver, dels för ex- periments anställande under de närmaste dagarna, dels i förhoppning att anträffa larver eller puppor af Methoca. Den på denna plats förekommande Cicindela-arten var cam- pestris L. medan den plats, där jag förut träffat Methoca i Medelpad, endast hyste sylvatica L. Det visar sig så- ledes, att Methoca gör båda dessa arters larver till sitt rof. Vid massuppgräfningen af Cicindela-hålor på den nämnda platsen träffades inga fria Methoca-larver, men däremot kokonger, innehållande ännu ej förpuppade larver, hvilka beskrifvas och af bildas i det följande. En del af de uppgräfda Cicindela-larverna insläpptes i ett par rymliga glasburkar, till hälften fyllda med hårdt packad, fuktig sand, samma jordmån, i h vilken de anträffats. Under nattens lopp gräfde de där sina rör. Om deras tillväga- gångssätt därvid äfvensom om dessa larvers lefnadsvanor i öf- rigt samt deras allmänna utseende torde det vara skäl att för- utskicka några anmärkningar. I det följande skola framhållas några drag af deras organisation, för såvidt den står i sam- band med Methocas paralyserinsjsmetod. G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 3 Cicindela-larven. Om Cicindela -larvens allmänna utseende ger fig. 1 en föreställning. Den visar en ur sin håla framtagen larv, sedd från sidan. Krökningen af kroppen är under sådana för- hållanden större, än då larven sitter i sin håla, hvars dia- meter ej är större än längden af hufvudet och prothorax, hvilka tillsammans bilda en horisontellt ställd, rund skifva, vinkelrät mot kroppens vertikala längdaxel. Denna skifva, som ses uppifrån i naturlig storlek i fig. 4, är det för Oicin- del a-larven mest utmärkande. Den fyller helt ut hålans mynning, i jämnhöjd med jordytan, då larven med utspärrade mandibler (se fig. 5) sitter och lurar på rof. Såsom ses af fig. 1 äro de utspärrade mandiblernas spetsar snedt uppåt riktade. Bakom dem ses de likaledes snedt uppåtsträckta antennerna, framför dem åter maxillerna med sina palper samt de små korta labialpalperna, hvilka tydligast ses på de förstorade af bildningarna af hufvudet. Bakom antennerna sitta på hvardera sidokanten af hufvudet två starkt kon- vexa punktögon. Prothorax, som bildar skifvans bakre hälft, är nästan halfcirkelformad. Dess konsistens är mera läder- artad än det starkt chitiniserade hufvudets. De små korta benen hållas från spetsen af den framåtriktade l:sta leden vinkligt tillbakaböjda åt ryggsidan. De äro därför föga lämpliga till gångorgan, men tjänstgöra med sina klor vid klättringen upp och ned i röret. Ett viktigt klätterorgan är vidare den stora puckeln på bakkroppens ryggsida, med sina två uppåtriktade chitinhakar (se fig. 1), hvilka icke blott tillåta larven att snart sagdt blixtsnabbt försvinna i hålans djup, utan också lämna nödigt stöd vid neddragandet af ett motsträfvigt byte. Cicindela-larverna gräfva sina hålor i sandig jordmån på öppna, solbelysta platser, helst i skogsbryn. Ofta gräfvas de i hårdt tilltrampade gångstigar. Deras djup och diameter växla efter larvernas egen storlek. De fullvuxna larvernas hålor torde hos campestris i allmänhet ha ett djup af 12 — 15 cm., hos sylvatica kanske något mera. På hösten gräfva de sig betydligt djupare ner för att öfvervintra. Jag har då träffat sylvatica-larver på mer än 40 cm. djup. Hålornas riktning är i det närmaste vertikal. Deras mynningar ha en påfallande regelbunden cirkelform. Stundom äro de omgifna 4 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. NIO 4. af en liten kraterformad jordvall, men vanligen saknas denna. Huru det tillgår vid hålornas gräfning, kan man lätt få se genom att släppa uppgräfda larver på marken. De bruka då sakta] krypa omkring och trefvande undersöka marken med sina mundelar. Vid valet af plats tyckas de med för- kärlek utse en punkt där sanden ligger lösare. Sålunda ville de t. ex. ständigt gräfva sig ner i de förutvarande Cicindela- rören, som af Methoca blifvit fyllda med sand efter larvens paralysering. Genom att borra vertikala hål i sanden och sedan fylla dem med löst packad sand lyckades jag i dessa fall förmå dem att välja dessa punkter och lämna Methocas verk i fred. Då larverna börja gräfva, borra de med hopslutna käkar hufvudet ner i sanden, medan de samtidigt med sina korta ben krafsa den uppgräfda sanden åt sidorna, på samma gång som de med dem söka stöd vid gräf ningen. Då larven gjort en helt liten grop, som ännu ej kan rymma hans utsträckta kropp, sätter han sig ofta att hvila däri med åt ryggsidan dubbelvikt kropp och hufvudet i ^mynningen. Vid fortsatt gräfning kryper larven ner med hufvudet före, och ses därefter om en stund med åt ryggsidan dubbelvikt kropp vända sig i röret och på den af hufvudet och prothorax bildade skifvan liksom på en skofvel frakta upp den vid botten uppgräfda sanden. Om sanden är torr, kastas den med en knyck långt bort öfver hålans kant. Är den däremot fuktig, plägar larven mura fast den kring mynningen. Härvid sträcker han det sandbelastade hufvudet rakt upp och begagnar det som en murslef^ i det han med dess öfversida trycker fast den uppburna sandklumpen vid den förut kring hålans myn- ning hopade sanden. Det är på detta sätt den lilla sand- vallen kring hålan uppstår. Genom att vrida sig rundt lyckas larven med hufvudet svarfva en alldeles cirkelrund mynning. Då han beger sig ner för att gräfva upp mera sand, vänder han sig i röret genom att dubbelvika kroppen framåt. Ofta sågos de nygräf vande larverna i mina sandfyllda glasburkar fylla öfre delen af den nygräfda hålan med sand och ej visa sig på många dagar. Äfven till sådana helt och hållet dolda larver, af h vilkas håla of van jordytan intet spår syntes, brukade Methoca ibland tränga ned. I den färdiga hålan plägar larven, om han är ostörd, merendels sitta ända uppe vid mynningen, som då tillslutes G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 5 af den af hufvud och prothorax bildade runda skifvan liksom med ett lock. Då detta lock därtill oftast är dammigt efter gräf ningen och därigenom i sin färg närmar sig den omgif- vande markens, händer det ej sällan, att en kr ingströf vande myra utan att märka försåtet går midt öfver den farliga punkten och ögonblickligen blir gripen och neddragen. Dock har jag sett fall, då myrorna ostraffadt passerat öfver larvens hufvud, i det denne därvid hastigt dragit sig ner i hålan. Förmodligen har larven i dessa fall varit för mätt att vilja fånga något nj^tt byte. Då larven ser något smådjur passera nära förbi, men utom räckhåll, tycks han ofta ej kunna bemästra sin otå- lighet, utan ses liksom snappa med käkarna i riktning mot det eftersträfvade bytet. Icke alltid låter detta varna sig af dessa rörelser, somi förråda farans närhet. Särskildt har jag vid flera tillfällen sett stora flugor, såsom Calliphora vo- mitoria och Lucilia caesar, hvilka af en tillfällighet slagit ner i närheten af Cicindela-hålor, liksom drifna^ af en oemotstånd- lig nyfikenhet att se efter hvad det var som rörde sig, närma sig inom räckhåll och gripas. Vid uppgräfningen af Cicindela- hålor har jag också ofta träffat dessa flugor jämte mjo-or såsom larvernas byten. Man skulle nästan kunna misstänka, att de nyfikenheten väckande rörelserna höra till taktiken. Då larven dragit sig ner med en fångad myra, ses andra mjrror ej sällan tränga ner i den nu öppna hålan för att söka befria sin kanrat. Detta torde dock aldrig lyckas, ty den hårda, runda skifvan, med hvilken larven helt och hållet fyller ut röret, gör de mjukare, sårbara delarna af hans kropp oåtkomliga. Methocas iillyä§:ag:äiig:ssätt. I de glasburkar, där Cicindela-larverna gräft sina hålor, insläpptes mina båda Methocor nästan dagligen under de tre veckor, som jag lyckades hålla dem vid lif. De visade sig genast intresserade för Cicindela-larverna och gjordej i all- mänhet inga försök att aflägsna sig ur burkarna, äfven om dessa lämnades öppna. I början undvek jag att insläppa dem samtidigt i samma burk, emedan jag befarade några miss- hälligheter med olycksdigra följder för mina dyrbara steklar, 6 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 4r. men det visade sig sedermera, att denna farhåga var ogrun- dad, ocli att de mycket väl kunde trifvas tillsammans på den trånga jaktmarken utan att lägga i dagen någon sådan rivalitet, som särskildt plägar framträda i hög grad hos vissa Pompilider. Efter slutet af h varje iakttagelsefall infördes de i hvar sin lilla vidhalsade flaska, där de försågos med socker, och hvarest de plägade tillbringa natten i djup sömn i ett sär- skildt för ändamålet i korkens innersida borradt hål. Vid återförandet från jaktmarken till flaskorna grepos de med en pincett. Detta vållade dem i början mycken förskräckelse, men det var egendomligt att se, huru de snart tycktes vänja sig vid greppet med pincetten och underkasta sig det såsom ett oundvikligt obehag. Efter en stunds undanflykter plägade de nämligen stanna med nedböjdt hufvud och uppskjuten rygg, i sin ställning lifligt påminnande om en person, som underkastar sig ett oundvikligt kroppsligt obehag. Då det gällde att vara mycket försiktig för att ej skada de sällsynta djuren, hände det, att jag ibland tvekade några ögonblick, innan jag^ vågade sluta pincettens skänklar om steklarnes thorax, och därvid inträffade stundom, att dessa synbarligen smögo sig intill pincetten, liksom angelägna att få slut på historien eller måhä.nda med minne af den undfägnad, som väntade dem, sedan obehaget var öfverståndet. Å andra sidan hände det ej sällan vid min tvekan, att begäret att undvika greppet tog ut sin rätt, och att de åter började springa häftigt en stund. I alla händelser voro de genast fullkomligt lugna, då de insläppts i sin flaska, och plägade vanligen strax gå fram till sitt socker. Härnedan refereras i korthet mitt iakttagelsefall från 1903 öfver en Methoca i det fria, hvarefter iakttagelserna öfver de båda fångna Methocorna meddelas i tidsföljd. 1. ^Vt 1903 fick jag se en Methoca sitta vid mynningen af ett Cicindela-rör och, obekymrad om faran, helt lugnt putsa sina antenner på mindre än två millimeters af stånd från den rofgiriga larven. Denne tycktes hålla sig redo att gripa detta närgångna byte. Men saken tog en helt oförutsedd vändning. Det förmodade bytet började plötshgt gå rund t kring hålan, med hufvudet vridet något åt sidan, så att det märktes, att stekeln oafbrutet iakttog larven, som med käkarna snappade efter honom. Methoca förstod dock att behändigt undvika och G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 7 liksom retades med larven, ibland närmande sig så mycket, att jag när som helst väntade få se henne gripen, men ständigt und- vikande i sista ögonblicket. Plötsligt fick jag till min stora förvåning se stekeln bokstafligen gå i odjurets öppna gap. Lugnt och utan häftiga rörelser steg han midt ut på Cicin- dela-larvens breda, skofvelformade hufvud, hvars fruktans- värdt hvassa, krökta käkar ögonblickligen slöto sig kring sitt lättfångna bytes thorax. Men blott för ett ögonblick, ty stekeln hade i detsamma krökt in sin abdomen under larvens haka och sänkt sin gadd i hans strupe. Larvens käkar öpp- nade sig och släppte sitt tag, och nu voro rollerna ombytta. Det var nu Cicindela -larven som var bytet och hängde para- lyserad och orörlig i rörets öfre del. Sedan stekeln dragit ut sin gadd, trängde han sig bak- länges ned förbi larvens hufvud, som alltfortfarande fyllde hålans mynning. Men nu började också larven sjunka allt längre ner, till dess han ej längre kunde ses. Då jag efter lång väntan ej hade tillfälle att dröja längre på platsen, gräfde jag försiktigt upp hålan och fann larven nedsjunken halfvägs till dess botten och med stekeln sittande längs un- dersidan. Denne lät ej störa sig, då jag med en pincett lade larven på sanden. Under mina ögon sänkte han ännu en gång sin gadd i sitt orörliga offers kropp, denna gång vid insidan af en af bakhöfterna. Då det nu såg ut som om stekeln ämnade gå sin väg, infångades han. Larven hade efter en stund repat sig så mycket, att han vid beröring ut- förde reflexrörelser och till och med bet i en framsträckt fluga. Dock försökte han ej äta den, ej heller försökte han gräfva och rörde sig öfverhufvud taget ej alls utan yttre på- verkan. En hel månad röjde han emellertid tecken till lif. 2. Sedan Cicindela -larverna, som föregående dag insläppts i en med bårdt packad, fuktig sand till hälften fylld glas- burk, under nattens lopp gräft sina hålor, insläpptes ^7» 1905 en af de föregående dag infångade Methoca-honorna. Efter en kort stunds kringirrande påträffade hon mynningen till ett af Cicindela-rören, inträngde efter kortvarig tvekan däri och lät sig gripas af larven, som satt med hufvudet nära mynningen, hvarvid hon stack honom, så att hans rö- relseförmåga mycket af mattades. Hvar de första styngen an- bringades, var omöjligt att se, men då hålan var gräfd just utmed glasburkens vägg, så att dagern föll in, kunde det se- 8 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 4. N:0 4. dan iakttagas, att stekeln efter en långvarig putsning åter stack bakom en af bakhöfterna. Därpå följde åter en lång- varig putsningsprocess uppe på kanten af mynningen. Under tiden hade larven slappt sjunkit långt ner i röret och stekeln företog sig att draga hans hufvud högre upp, förmodligen för att lättare kunna utföra resten af paralyseringen. Stekeln trängde sig nu ner förbi larvens hufvud, hvarvid han ej gick baklänges, såsom den först iakttagna. Han dröjde nere i V* timma, under h vilken tid han var alldeles dold af larvens breda hufvud. Efter denna tid drogs larven ner ännu litet längre, stekeln kom åter upp och började med käkarne lossa sand. som han med f rambenen krafsade bakom sig ner i hålan. Äfven enstaka gruskorn och sand klumpar lössletos med käkarna och nedburos. Stekeln trängde ibland med käkar och huf- vud sanden nedåt, så att den något packades. Stängningen af hålan kräfde V^ timme, medan till den föregående paraly- seringen åtgått nära 1 timme, då h vilotiden inberäknas. Till sist låg sanden jämn och slät öfver hålan, men fyllde den blott till ett djup af 1—2 cm. Efter några timmar uppgräfdes larven, som befanns bära stekelns lilla långsmala, hvitaktiga ägg liggande på tvären i led- vecket bakom vänstra bakhöften. Äggets inåt kroppens midt- linje vända ända var fästad, den andra fri. Larven inlades, liksom de i det följande omnämnda, i ett glasrör af samma kaliber som larvernas hålor. Han visade lifstecken i 12 dagar, men ägget utvecklades ej, utan skrumpnade och föll slutligen bort. Bakom båda bakhöfterna S3rntes märken af Methocas styng, enär litet blodvätska sipprat ut och bildat små punkt- formiga, svartbruna sårskorpor. 3. Samma dag insläpptes den andra Methoca -honan och begaf sig snart ner i en Cicindela-håla, hvars ägare dock satt så djupt, att han ej syntes. Denna gång blef jag ej i tillfälle att få se något af själfva paralyseringsprocessen, och jag af bi- dade ej stängningen. Denna befanns efter ett par timmar ha ut- förts något grundligare än i föregående fall, i det sand packats en eller annan cm. djupare ner i röret. Larven uppgräfdes, och stekelns ägg befanns äfven här fästadt i ledvecket bakom vänstra bakhöften. Äfven detta ägg skrumpnade efter en tids förlopp. Larven visade lifstecken ungefär lika länge som den föregående. 4. ^V» insläpptes den ena Methocan till de nyanskaf- G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 9 fade Cicindela-larver, som under natten gräft sina hälor. Hon kom snart fram till en sådan, hvari larven satt med hufvudet ungefär 1 cm. nedanför mynningen. Hon nedträngde däri, greps af larven och stack honom i samma ögonblick, h varvid denne våldsamt kastade sig upp, fasthållande stekeln om hufvudet. Larvens hufvud hängde nu slappt åt sidan i i hålans mynning. Stekehi stack honom ånyo, denna gång i sidan af mellankroppen, hvarvid larven med en häftig krök- ning kastade sig med hela kroppen upp ur hålan, så att han blef liggande ett par cm. från dess mynning. T fallet hade han släppt stekeln. Denne smög sig nu fram. grep med käkarna fast midt under larvens strupe och stack honom bakom vänstra bakhöften. Därpå gick han ner i hålan, men kom genast åter upp och försökte först vid bakkroppen och sedan vid ett af bakbenen släpa ner larven i hålan. Detta lycka- des dock ej, enär sanden var för lös och ej gaf tillräckhgt fotfäste. Först sedan jag med pincetten flyttat larven, så att dess bakända låg helt nära hålans mynning, förmådde stekeln draga ner honom. Methocan dröjde nere i hålan i ^/4 timme, hvarefter hon kom upp och stängde dels genom att med f rambenen krafsa ner sand, dels genom att med käkarna nedbära lösslitna sandklumpar, hvilka packades med käkar och hufvud. Stängningen afslutades denna gång om- kring 10 minuter efter det stekeln kommit upp ur hålan. Ägget var fästad t i led vecket bakom högra bakhöften. Lik- som hos de föregående var det den inåt kroppens midtlinje vända äggpolen, som var fästad, medan den andra var fri. Ägget kläcktes -^/s, således efter en embryonaltid af 10 dygn. Den lilla larven, hvars hufvud var tjockare än kroppen, satt kvar i samma ställning som ägget. Hans hufvud hade upp- stått i den inåtvända, fastade äggpolen. Han lefde blott ett par dagar (se n:o 18). 5. Samma stekel gick omedelbart därefter till en närbe- lägen Cicindela-håla, gjorde ett anfall på larven, som satt med hufvudet nära mynningen, och måtte därvid ha stuckit honom, ty larven satt sedan alldeles stilla och lät Methoca tränga sig ner, förbi hans hufvud. Omedelbart därefter lyfte jag med pincetten upp larven, hvarvid stekeln befanns sittande på hans bröst, med käkarna fasthållande i hans strupe. Ste- keln stack nu denf på sanden lagda larven bakom vänstra bakhöften och drog därefter baklänges ner honom vid bak- 10 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND '^. N:0 4. kroppens spets, dock ej längre än att larvens hufvud stan- nade i själfva mynningen af hålan. Om en kort stund kom stekeln åter upp, putsade sig en stund och gick åter ner. Ej heller nu dröjde det länge innan han åter visade sig. Han gick nu sin väg och tycktes ämna göra ett besök i en annan Cicindela-håla, men af stod därifrån, då larven i detsamma kastade upp sand. Stekeln satte sig nu att hvila på glasburkens vägg. Larven uppgräfdes och tycktes vara död, ty han rörde sig ej alls. Han bar ej något ägg. Emellertid kvicknade han sedermera till och visade lifstecken mer än 9 veckor därefter. 6. Den andra Methocan insläpptes nu och angrep en larv, som satt med hufvudet i mynningen af sin håla. Larven drog sig hastigt ner och tycktes vara oskadad, ty han kom snart upp igen och intog samma ställning som förut. Under tiden satt stekeln och putsade sig bredvid hålan. Emellertid begaf sig larven efter få ögonblick djupare ner, förmodligen för att uppgräfva sand. Methocan skyndade nu också ner i hålan, dröjde nere i 5 minuter, kom åter upp, men gick strax ånyo ned för att åter visa sig efter ungefär 5 minuters för- lopp. Efter en stunds kringströfvande i närheten fördjupade sig stekeln upprepade gånger i hålan, men aflägsnade sig slutligen definitivt. Larvens rörelseförmåga befanns ha lidit föga, om ens något. Denna larv var, i likhet med den före- gående, mindre och mörkare färgad än de, på hvilka steklarna förut lagt ägg. Möjligen ansågos dessa mcirkare larver vara för magra eller eljes mindre användbara. Åtminstone bör det ha varit fallet med n:o 5, som ju redan var paralyserad, då han öfvergafs. Beträffande n:o 6 åter, så tyda vissa senare iakttagelser på, att larverna stundom kunna undgå sin fiendes angrepp, om de draga sig ner i hålan och låta bli att gripa honom. 7, Sedan de båda Methoca-honorna medförts till Sunds- vall, släpptes den ena af dem ^^k, efter flera dagars hvila, till tre närstående Cicindela-hålor på en solig backsluttning. I ingen af dem sågs larven i mynningen. Methoca sträckte strax spanande ner sina antenner i den närmaste och stör- tade få ögonblick därefter ner i denna håla. Om några se- kunder kom larven med Methoca mellan käkarna upp till mynningen, där stekeln lösgjorde sig. Han var våt af någon af larven utgjuten brun vätska, men gaf sig ej tid att putsa G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 11 sig, utan satte sig på kanten och iakttog med framsträckta antenner den, såsom det tycktes, oskadade larven, som med käkarna snappade efter sin fiende. Stekeln började gå kring hålan, alltibland med antennerna berörande den hotande lar- vens hufvud. Plötsligt steg han ut på hans hufvud och lät sig gripas af hans käkar i den ställning, att han kom åt att sticka sitt offer i strupen, h var vid båda sjönko längre ner i röret. Genom att med en spegel kasta in ljus kunde jag nu se, att larven ännu en stund gjorde häftiga rörelser. Hans hufvud täppte nu fullständigt röret ett par cm. under jord- ytan, så att stekeln ej längre kunde ses. Efter en längre stunds fullständig stillhet började larven åter göra häftiga rörelser, förmodligen i samband med att stekeln bibringade honom nya styng. Larven sågs därvid än höja sig i röret, än nedsjunka djupare däri. Slutligen inträdde åter en lång- varig stillhet, och efter mer än en timmes förlopp, då jag ej längre hade tillfälle att afbida slutet på stekelns åtgöranden, uppgräfde jag hålan och fann stekeln sysselsatt med en lång- varig putsning af sin med den af larven utgjutna vätskan nedsmorda kropp. Något ägg hade ännu ej blifvit lagdt. Stekeln infördes i sin flaska, och den paralyserade larven in- lades till honom. Efter ett par timmars förlopp befanns ste- keln ha fäst sitt ägg i led vecket bakom högra bakhöften på larven. Dennes förlamning var föga fullständig. Han bet häftigt i en pincett, och de två främre benparen rördes. En- dast bortersta benparet var fullständigt förlamadt. Agget kläcktes ^^/s, således efter 5 dygns embryonaltid. Larven satt i samma ställning som ägget, och hans hufvud hade upp- stått i den fästa äggpolen. Han var större än den under n:o 4 omtalade och såg lifskraftigare ut, möjligen därför att flera dagars uppehåll i äggläggningen inträffat, innan ägget lades. Om hans vidare öden se n:o 18. 8. Sedan några infångade Cicindela-larver gräft sina rör i hårdt packad sand i en glasburk, insläpptes ^^/s den andra Methocan till dem. Hon gick ner i ett rör och lät sig gripas af larven samt stack honom med den påföljd, att han under sina häftiga rörelser kastade sig helt och hållet upp ur det ännu föga djupa röret. Resten af paralyseringen försiggick därför under mina ögon, medan larven låg fritt på sanden. Stekeln grep med sina käkar fast om bröstets midt, bakom l:sta benparet, och stack larven upprepade gånger bakom 12 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 8. N:0 4. båda bakhöfterna, men särskildt många gånger bakom den vänstra, med en stunds hvila efter h varje gång. Det var härvid mycket tydhgt, att stekeln med spetsen af bakkroppen trefvade efter samma punkt, h vilken just var den, där ägget plägar fästas, d. v. s. ledvecket bakom den ena bakhöften. Den ur såret utsipprande vätskan uppslickades. Sedan drog stekeln ner larven vid spetsen af abdomen i hans rör och stannade länge nere. Enär röret var gräfdt invid glasburkens vägg, kunde det ses, att stekeln flera gånger ånyo stack den omtalade punkten bakom vänstra bakhöften och stundom äf- ven med käkarna bearbetade trakten däromkring. Med stäng- ningen dröjde stekeln denna gång så länge, att jag gräfde upp larven, innan stekeln ännu kommit upp. Något] ägg var ännu ej lagdt. 9. ^^/s insläpptes den ena Methocan till larverna. Att börja med träffade hon på en håla, i h vilken larven nyss dragit ner en fluga, som fyllde ut röret. Förmodligen hin- drade detta stekeln att komma åt larven, ty efter några ögon- blicks besök i denna håla kom han åter upp och gick i stället till en närbelägen, som i mynningen var helt och hållet fylld med uppgräfd sand. Denna sand bortskaffade stekeln med frambenen så pass mycket, att han kunde tränga ner, h varefter han ej visade sig förr än efter ^/i timme, då han sågs sysselsatt med att krafsa ner sanden i mynningen och äfven ditbära grus- korn med käkarna, till dess mynningen var alldeles dold. Larven uppgräfdes. Den bar stekelns ägg i led vecket bakom vänstra bakhöften. Ägget kläcktes ^Vs. således efter en em- bryonaltid af 5 dygn (se n:o 18). 10. Samma dag insläpptes den andra Methocan till lar- verna. Att börja med inträngde äfven denna i röret, där flugan fanns, men öfvergaf det om en stund och gräfde sig ner i ett annat rör med sandfylld mynning. Där stan- nade hon omkring en timme, hvarefter hon kom upp och stängde på vanligt sätt. Larven bar ägget bakom högra bakhöften. 11. ^7» insläpptes den ena Methocan till en ofvanpå sanden liggande, nyss infångad Cicindela-larv för att om möjligt paralyseringen skulle kunna noggrannare följas i alla detaljer. Inom kort grep stekeln med käkarna fast i larvens abdomen, och under larvens häftiga sprattlingar flyttade ste- keln steg för steg greppet med käkarne allt längre fram på G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 13 buksidan, till dess strupen nåddes. Här, i själfva midten af strupen, omedelbart bakom det starkt chitiniserade och hårda hufvudet, bearbetade stekeln länge samma punkt medels käkarna, ett] slags malaxation således. Därefter stack han, under det han fortfarande höll sig starkt fast vid strupen med käkarna, upprepade gånger bakom båda bakhöfterna. Larvens häftiga rörelser hade redan strax efter malaxationen upphört. Stekeln tycktes rådvill om hvad som nu var att göra. Han försökte släpa bort larven, men förmådde ej. Därefter började han söka i närheten, antagligen efter den paralyserade larvens håla. Då, som of van nämnts, någon sådan ej fanns, borrade jag med ett glasrör ett hål i sanden, i hvilket stekeln snart gick ner. Emellertid var detta hål olämpligt för ändamålet, ty stekeln hade stor svårighet att komma upp igen, enär sanden vid mynningen alltjämt rasade ner vid hans försök. Då jag flyttade fram larven ända till kanten, visade stekeln ej heller någon benägenhet att draga ner honom däri. Både stekeln och den paralyserade larven in- fördes därför i den förres vanliga förvaringsrum, en liten vid- halsad flaska. Denna ställdes därefter på en mörk plats i förhoppning, att stekeln under dessa omständigheter skulle lägga sitt ägg på larven liksom i fallet 7. Så befanns också om ett par timmar ha skett. Ägget var fästad t bakom högra bakhöften. 12. Med den andra Methocan förfors därefter på samma sätt. Äfven denna grep snart tag i den på sanden liggande larven, men vid dess ena bakhöft, där stynget plägar anbrin- gas, och bearbetade länge med käkarna denna punkt under larvens häftiga sprattlingar. Därefter flyttade stekeln, liksom den föregående, greppet med käkarna gradvis längre fram, till dess han nådde strupen. Efter att en stund ha malaxerat denna stack han bakom båda bakhöfterna samt bakom ena mel- lanhöften. Äfven denna stekel började därefter i^öka larvens håla, hvarför båda behandlades såsom n:o 11. Äfven denna stekel hade efter ett par timmar lagt sitt ägg bakom högra bakhöften på larven. 13. På den under föregående nummer omtalade larven hade ägget följande dag lossnat. Denna larv inlades då till den ena Methoca, hvarefter flaskan sattes på en mörk plats. Om några timmar hade stekeln lagt sitt ägg bakom vänstra bakhöften på larven. 14 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 8. NiO 4. 14. ^^/s insläpptes den ena Methocan till de ny anskaffade Oicindela-larver, som under nattens lopp gräft sina hålor. Stekeln gick ner i hålan och sågs sedan ej vidare, förr än han höll på att fylla igen hålans mynning med sandkorn, som till största delen ditburos med käkarna från närmaste omgifningar och stnndom tillpackades. Larven uppgräfdes och befanns bära stekelägget bakom högra bakhöften. 15. ^^/s släpptes den ena Methoca till en nyss infångad Cicindela-larv, som ännu ej hunnit gräfva sig ner, utan låg fritt på sanden. Hon närmade sig framifrån larvens hufvud, kastade sig plötsligt blixtsnabbt mot detsamma och krökte för ett ögonblick in sin abdomen under strupen, men släppte strax. Larven, som förut varit mycket rörlig, blef nu still- sammare, och stekeln satte sig bredvid honom och putsade sig, förmodligen i afbidan på att giftet skulle sprida sig och nå sin fulla verkan. Om en stund började stekeln med käkarna bearbeta dels midtpartiet mellan bakhöfterna, dels partien omedelbart bakom hvardera bakhöften, där ägget brukar fästas. Däremot sågs ej denna stekel använda gadden på dessa punkter. Det tycks som om malaxationen ensam förmådde framkalla den åsyftade förlamningen af bakbenen. Stekeln sågs också ifrigt slicka på dessa ställen, förmodligen utsipprande blod vätska. Då ingen vidare paralyseringsåtgärd tycktes komma att äga rum, inlades larven jämte stekeln i i den senares förvaringsrum. Något ägg hade dock ännu föl- jande dag ej lagts på denna larv. 16. Samma dag släpptes den andra Methocan till en likaledes på sanden krypande Cicindela-larv. Stekeln när- made sig från sidan, kastade sig öfver honom och grep ho- nom bakom ena bakhöften, h vilken punkt han länge bear- betade med käkarna, under det han med benen höll sig fast längs larvens buksida. Denna malaxation utsträcktes äfven till midtpartiet mellan bakhöfterna och trakten bakom den andra bakhöften. Därefter grep stekeln tag om ena mellan- benet och stack därvid bakom ena bakhöften. Det ser ut som om behandlingen af dessa partier skulle vara det väsent- liga i denna stekels paralyseringsmetod. Något stickande under strupen förekom ej och har i flera andra iakttagna fall underlåtits. Antagligen är det af vikt endast då larven sitter i sin håla och täpper dess mynning med sitt hufvud, hvilket ju dock i det fria måste vara regeln. Men i förevarande G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 15 fall. då stekeln, ntan att möda sig med detta strupstyng, som tillika innebär den största faran för honom själf, fick till- fälle att genast gripa sig an med den väsentligaste operationen, underlät han helt och hållet åtgärderna mot ganglierna i strupens grannskap. Det tycks för öfrigt nästan, som om behandlingen af delarna mellan och bakom bakhöfterna skulle i hög grad nedsätta rörelseförmågan i allmänhet, äfven käkarnas, ty stekeln gick utan fruktan fram äfven till hufvudet, som han berörde, utan att larven försökte använda sina fruktans- värda vapen. Att stekeln i sin blinda ifver ej alltid går så regelrätt tillväga, kunde ses vid ett annat tillfälle, då han grep tag öfver och med käkarna bearbetade något af ganglierna midt på bakkroppens undersida och likaledes stack på sidan därom, alldeles som om han trott sig sticka bakom bakhöften. Dock tycktes han märka sitt misstag, ty efter en stunds tref vande med spetsen af abdomen, ur h vilken gadden sköts ut, flyttade han sig längre uppåt buksidan och stack på den vanliga platsen. Äfven denna stekel infördes jämte den paralyserade larven i stekelns flaska. Dock hade han ännu följande dag ej lagt ägg på larven. 17. ^^/s hade en Cicindela-larv gräft sitt rör omedelbart intill glasburkens vägg, så att han var helt synlig. Han satt nu med hufvudet helt nära mynningen. En Methoca insläpptes. Hon lät sig strax gripas af larvens käkar och gaf honom i detsamma ett styng nedanför hufvudet, antagligen i strupen, med den påföljd, att larven efter några häftiga rörelser sjönk ihop och sedan blott gjorde svaga rörelser. Därefter satte sig stekeln på hålans kant för att af bi da giftets verkan. Efter en lång stunds hvila trängde han sig ner förbi larvens hufvud, satte sig på hans buksida och malaxerade länge mellan och bakom bakhöfterna. Därefter flyttade han sig högre upp, malaxerade länge strupen och stack därvid också bakom åt- minstone den ena bakhöften. Vid malaxationen af strupen tycktes stekeln slicka utsipprande blodvätska. Sedan han därpå en stund klättrat upp och ned utefter larvens kropp, upprepade han malaxationen vid bakhöfterna, h varmed han länge sysslade. Likaledes upprepades stynget bakom ena bakhöften flera gånger. Härefter följde en långvarig putsning, först inuti röret och sedermera fortsatt ofvanför dess myn- ning. Som jag nödgades afbryta iakttagelserna, infördes 16 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BD 3. N:0 4. stekeln i sin flaska jämte den paralyserade larven. Ännu följande dag bar dock denna intet ägg. 18. ^^/s kläcktes de under n:r 4 och 7 omtalade äggen^ således efter en embryonaltid af resp. 10 och 5 dygn. ^^/g kläcktes det under n:r 9 omnämnda ägget, hvars embryonal- tid således också var 5 dygn. Larverna sutto kvar i samma ställning som äggen. Hufvudet. som var tjockare än kroppen, hade uppstått i deri i larven inborrade, inåt bukens midt- linje vända äggpolen. Cicindela-larverna voro ännu ganska rörliga. Särskildt rörde de hufvud och käkar, och ibland sammankrökte de hela kroppen. Dessa rörelser ^framkallades icke blott af beröring, utan t. o. m. endast däraf att de framtogos i dagsljus eller lampsken. Vid beröring beto de häftigt och gjorde klättringsrörelser i de glasrör, i hvilka de förvarades, och som hade ungefär samma kaliber som deras egna hålor. För deras käkar voro Methoca-larverna oåtkom- liga, men däremot såg det ej ut att vara mycket bevändt med vare sig äggens eller de nykläckta Methoca-larvernas säkerhet vid klättringsrörelserna. Tyvärr skulle det snart visa sig, att mina farhågor i detta afseende voro befogade, ty redan på kvällen ^7s voro alla de nykläckta Methoca- larverna försvunna. Om den enes öde kunde jag ej sväfva i ovisshet, ty han befanns krossad mot glasrörets vägg, där en oformlig våt massa vid undersökning med mikroskopet befanns innehålla hans cuticula. Denna larv var den största och lifskraf tigaste af de tre. Af de två andra kunde jag ej upptäcka något spår, och det är mig en gåta, hvart de tagit vägen, då de voro för små för att Cicindela-larven skulle kunnat få tag i dem med sina mundelar, sedan de lossnat från sina fästen. För att vara förvissad om att de ej ätit sig in i Cicindela-larverna, förvarade jag dessa länge, utan att något gaf stöd åt en sådan föröfrigt osannolik misstanke. Förmodligen hade jag själf framkallat katastrofen genom att medels alltför stark värme försöka påskynda utvecklingen af de öfriga äggen, som förvarades i samma glasrör. Den under n:r 13 omtalade Cicindela-larven hade därvid gjort så häftiga rörelser, att en bristning, genom hvilken inälfvorna trängde ut, uppstått på den plats, där ägget haft sitt fäste. Ägget kunde nu ej återfinnas. G. ADLBRZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 17 19. ^'Vs gick en Methoca ner i en Cicindela-håla, hvars ägare satt så djupt ner, att han ej syntes. Ett par timmar därefter befanns denna håla stängd, och stekeln gick nu sysslolös omkring. Larven framgräfdes. Han bar stekelns ägg bakom vänstra bakhöften. 20. '-'Vs hade nya Cicindela-larver infångats. På kvällen hade de gräft hålor. Vid lampsken insläpptes en Methoca till dem. Hon träffade först på en larv, som satt och hvilade sig i sin nyss påbörjade håla. Denna var ej djupare, än att larven hade en betydlig del af kroppen fri of van jordytan. Stekeln närmade sig honom från ryggsidan och berörde honom med sina antenner, hvarvid larven kastade sitt hufviid bakåt, grep stekeln om thorax och bokstaf ligen tuggade på honom, så att man livar je ögonblick kunnat vänta att få se den lilla smala stekeln alldeles söndermald. Men hans hårda thorax är påtagligen af sedd att möta sådana eventualiteter. Methoca böjde in sin bakkropp under larvens hufvud och gaf honom sitt styng, på insidan af vänstra framhöften, så- som såret sedermera utvisade. Larven släppte sitt tag och sjönk ihop, och stekeln satte sig eller rättare lade sig med utsträckta ben, plattryckt mot marken bredvid, i hviJkeii ställning han kraflade kring en stund. En dylik hviloställ- ning plägar Psammophila hirsuta intaga under pauserna vid paralyseringsprocessen. Medan han af bidade giftets verkan, började han sedan göra små strof tåg i de närmaste omgif- ninorarna och fann helt nära därintill en Cicindela-håla, hvars ägare satt tämligen djupt nere och påtagligen ej var särdeles angelägen att komma upp. Att Methoca å sin sida ville locka upp honom, var lika påtagligt. Hon kröp med mot mar- ken platt tryckt kropp på själfva kanten af hålan, så att ena sidans ben hängde ut öfver mynningen. Det såg nästan ut som om hon afsiktligt skrapade ner några sandkorn för att väcka larvens uppmärksamhet. Emellanåt sträckte hon ner hufvudet, spanande med antennerna, liksom för att utröna effekten af sin list. Ibland satte hon sig på kanten af myn- ningen och putsade sina antenner, medan hon lät hela sin bakkropp hänga som lockbete ut öfver hålan. Därpå vände hon sig om och såg åter ner i hålan, liksom undrande, om ej larven omsider skulle komma upp. Men alla lockelsemedel voro fåfänga. Stekeln, som glömt bort sitt förra, blott hälft paralyserade byte för den nya, spännande jakten, störtade Arkw för Zoologi. Band 3. N:o 4. :l 18 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:o 4. nu ner i hålan. Men äfven detta var förgäfves. Ty larven, som, af hans beteende att döma, instinktmässigt anade sin öfverman, aktade sig väl för att gripa stekeln, utan lät sitt hornartade hufvud med hopslutna käkar orubbligt fylla upp röret i dess hela bredd, så att stekeln ej kom åt någon sår- bar punkt. Detsamma har jag föröfrigt icke så sällan iakt- tagit, och i alla dessa fall har stekeln måst draga sig tillbaka med oförrättadt ärende. Sedan denna stekel med lika ringa framgång försökt sina konstgrepp i ett par andra hålor, återvände han till en punkt, som han förut noga undersökt med sina antenner, och där gräfde han sig nu ifrigt ner. Då han efter långt dröjsmål åter kom upp, stängde han den kanal, som han lämnat efter sig, i det han beskäftigt bar fram sandkorn och lade dem, ett för ett, i den håla han själf åstadkommit. Någon af Cicindel a-larv gräfd håla kunde ej upptäckas på denna plats, men stekelns ifver att stänga gjorde det sanno- likt, att han dock träffat på något byte och lagt sitt ägg. Följande morgon, då samma Methoca insläppts, gräfde hon sig ånyo ner där, men kom snart upp igen och stängde. Emellertid befanns, att en Cicindel a-larv samma dag på kvällen nerifrån gräft sig upp och öppnat en håla på just samma plats och nu satt däri med hufvudet nära mynningen. Samma Methoca, som förut sysslat med denna larv, kom fram till hålan, gick ner däri och stannade länge nere hos larven, hvarefter hon stängde. Förmodligen hade hon således förut ej kommit åt att sticka honom. Men ej ens denna gången hade larven blifvit varaktigt öfvermannad, ty efter ännu en dags förlopp var hans af stekeln tillstängda håla åter öppnad. Methoca gick ännu en gång ner för att söka få bukt på detta besvärhga byte och dröjde länge nere. hvarefter hon omsorgsfullt stängde. Det blef dock ej för sista gången, ty nästa dag hade den envise larven åter öppnat denna håla. Stekeln fick göra ännu ett besök däri och ännu en gång stänga. Sedan öppnades hålan ej mer. Då jag *^/9 gräfde fram larven, bar han stekelns ägg bakom vänstra bakhöften. Det lossnade dock vid larvens rörelser och förkom. De 3 särskilda larver, som under n:r 20 om- talas såsom behandlade af samma stekel kort efter hvarandra, betecknas i det följande såsom n:r 20, a, b och c. G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 19 21. '^''/s sågs den andra Methoca gå fram till en Cicin- dela-larv, som satt med hufvudet i mynningen. Hon lät som vanligt gripa sig och stack i samma ögonblick nedanför hufvudet, hvarefter hon en lång stund satte sig att på hålans kant af bida verkan af giftet. Sedermera gick hon ner, i det hon trängde sig förbi larvens hufvud. Medan den Methoca, som jag först hade tillfälle att iakttaga (se n:r 1), trängde sig baklänges ner mellan larvhufvudet och hålans vägg, ha åtminstone i regeln de senare iakttagna trängt sig ner med hufvudet före. Det rör, i hvilket denna larv be- fann sig, måtte varit föga djupt, ty vid stängningen befann sig larvens hufvud ännu i mynningen och täcktes visserligen med jord, men ej fullständigare, än att spetsarna af käkarna stucko upp. Han uppgräfdes därför. Han bar intet ägg och tycktes vara död. 22. -*^/8 gick den ena Methoca ner i ett Cicindela-rcr, i hvilket larven befann sig så djupt nere, att intet af paraly- seringen kunde iakttagas. Sedermera stängdes på vanligt sätt. Då denna håla ^Vs uppgräfdes, befanns larven svartnad och död. Han bar intet ägg. 23. Samma dag inträngde den andra Methocan i ett öppet rör, i hvilket ingen larv sågs till. Då stekeln sedermera kom upp för att stänga, började han med att, sittande i rörmynningen, med frambenen krafsa ner sanden från kanten, då och då hjälpande till med hufvudet, som begagnades som en raka. Sedermera gick han upp och ditbar från omgif- ningarna på ett af stånd af 3 — 4 cm. dels enstaka sandkorn, dels sammanhängande sandklumpar, som stundom packades med hufvudet. Som rörmynningen var mycket vid, kostade stängningsarbetet mera tid och möda än vanligt. Larven framgräfdes ^^/8 och bar stekelägget bakom vänstra bakhöften. 24. Samma stekel gick därefter ner i ett närbeläget rör, i hvilket att börja med ingen larv sågs. Men kort efter stekelns inträngande rusade Cicindela-larven häftigt upp med hufvudet ända till mynningen. Han sjönk dock snart åter ned. Äfven detta rör hade vid mynning, och stängnings- arbetet blef därför långvarigt. Larven uppgräfdes -^^/b och bar då ett ägg bakom vänstra bakhöften. Såväl denna som den under n:r 23 omnämnda larven gjorde klättringsrörelser i det glasrör, i hvilket de inlades. 20 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 8. N:0 4. 25. Samma dag iakttogs, huru verksamhetslusten hos Methoca, liksom hos steklar i allmänhet, i hög grad stegras genom värme och ljus, vare sig från solen eller en lampa.. Det direkta solljuset tyckes dock, om det är mycket starkt, ej vara oblandadt angenämt för steklarna. Särskildt myror arbeta med mindre ifver i ett ovanligt hett solsken, och jag tycker mig finna detsamma vara fallet äfven med andra aculeater. Sannolikt är det de kemiska strålarna i solljuset som besvära. Ljuset och värmen från en fotogenlampa äro däremot särskildt för myror angenäma, och dessa utsätta ofta sina larver därför, fastän de sorgfälligt skydda dem för dagsljuset och ännu mer för direkt solljus. Särskildt iakttogs i förevarande fall en Methoca, som, då glasburken med Cicindela- larverna ställdes i solskenet, med fördubblad ifver började bära sandkorn hit och dit. De flesta nedlades på en fläck, som sedermera befanns vara den tillstängda in- gången till ett Cicindela-rör, andra lades åter planlöst livar som helst. Det nämnda röret uppgräfdes 7^ och befanns innehålla en paralyserad Cicindela-larv med stekelägg bakom högra bakhöften. Agget lossnade och förkom. 26. -'/s inträngde en Methoca i ett Cicindela-rör, hvars ägare ej sägs till. Kort därefter kom emellertid larven häf- tigt upp så högt, att de uppåtriktade käkarna nådde något öfver mynningens kant. Nu kunde det ses, att stekeln satt längsefter bröstet på larven och med käkarna höll sig fast vid hans strupe. Om en stund släppte stekeln sitt tag^ och steg upp på hålans kant, för att putsa sig. Därefter trängde han med hufvudet före ner vid sidan af det i myn- ningen h vilande larvhufvudet, som strax därefter började sjunka allt djupare ner, för att till sist alldeles försvinna. Hålan stängdes sedermera på vanligt sätt. Larven framgräfdes ^/g och bar då en liten stekellarv sittande i ledvecket bakom vänstra bakhöften, i samma ställning som ägget intagit. Hufvudet hade äfven här uppstått i den inåt kroppens midt- linie vända äggpolen. Att döma af stekel larvens storlek torde han ha kläckts föregående dag, så att embryonal tiden sannolikt äfven i detta fall varit omkring 5 dygn. Han hade, liksom förutnämnda Methoca-larver, nykläckta aculeat- larvers vanliga opalartadt gråhvita färg, och tarminnehållet skimrade gult genom kropps väggen. Cicindela-larven inlades i ett glasrör, i hvilket jag sökte åstadkomma den fuktighets- G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 21 grad, som antagligen är nödvändig för den nykläckta stekei- lar ven. men det oaktadt var Methoca-larven följande dag död och hopfallen. 27. Samma dag gick en Methoca ner i ett öppet Cicindela- Tör, men tycktes ej ha rönt någon framgång, ty om en kort stund visade hon sig åter och började söka på andra håll. Emellertid pröfvade hon efter en längre stunds kringströf- vande åter sin lycka i denna håla, och nu skenbart med bättre resultat, ty hon stannade nere mer än en timme och sågs därefter sysselsatt med att i öfre delen af röret rifva ner sand dels med framfötterna. dels med käkarna. Den yttre mynningen stängdes därefter på vanligt sätt. Då larven iippgräfdes -/*), var han dock synbarligen alldeles oskadad, utan spår af förlamning och bar ej heller något ägg. 28. -" s gick en Methoca ner i en nygräfd, öppen Cicin- dela-håla. Några timmar därefter var denna håla stängd. Larven framgräfdes -/;> och bar stekelägget bakom högra bak- höften. Ägget var ^,'9 kläckt, så tillvida som larvens stora hufvud då framträdt ur den inåt kroppens midtlinie vända äggpolen, medan däremot hela den öfriga kroppen fortfarande täcktes af äggskalet. Samma var förhållandet ännu följande dag, hvars slut Methoca-larven dock ej upplefde. 29. Samma dag infångades 15 Cicindel a-larver, af h vilka 10 släpptes i en ny glasburk med packad, fuktig sand, medan de återstående fördelades pa de äldre burkarna. Om några timmar liade samtliga larverna gräft sig ner och höllo nu på med att ytterligare arbeta på sina hålor, som dock ännu ej voro djupare, än att larven kunde draga tillbaka sitt hufvud endast omkring en cm. under mynningen. En Met- hoca insläpptes i den nya burken. Hon närmade sig snart en håla, hängde några ögonblick med nedåtböjdt hufvud och nedsträckta antenner öfver mynningens kant och störtade därpå hufvudstupa ner på larvens hufvud. Efter några ögonblicks häftig rörelse kom hon upp igen och satte sig stilla afbidande bredvid hålan. Larven sågs i början några gånger höja och sänka sitt hufvud i hålan, men hans rörelser afstannade alldeles om några minuter. Efter omkring 10 minuters hvila gick stekeln fram till kanten af hålan, iakttog larven en stund med nedsträckta antenner och trängde sig därefter med hufvudet före vid sidan af larvens hufvud ner i hålan- Larven gjorde därvid ingen rörelse. Efter en längre 22 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 8. N:0 4. stunds dröjsmål kom stekeln upp och sökte, fasthållande i larvens ena antenn, draga hans hufvud längre upp i röret, h vilket i någon mån lyckades. Därefter hvilade stekeln åter en stund och trängde sedan ånyo ner förbi larvens hufvud. Han stannade nere i 40 minuter och kom därefter upp för att stänga genom att fylla hålans mynning med sandklumpar, som tilltrycktes med käkarne, till dess mynningen var alldeles dold. Härmed var stekeln sysselsatt i 35 minuter, så att ungefär P/i t. gått åt till hela bestyret med denna håla. Larven uppgräfdes Va och bar stekelns ägg bakom högra bakhöften. 30. Omedelbart därefter gick samma stekel fram till en närbelägen Cicindela-håla, i hvilken han såg ned några ögon- blick, innan han plötsligt störtade sig ner däri. Efter en första kort sammandrabbning med Cicindela-larven kom han upp och satte sig på kanten af hålan med framkroppen ned- sträckt däri, hvarvid han intog en egendomlig spänd hållnings med krökt bakkropp och hela kroppen höjd på benen, än sträckande sig längre ner, än dragande sig något tillbaka. Detta pågick i 10 minuter, h varefter han begaf sig ner för att fullborda paralyseringen. Efter 40 minuters dröjsmål nere i hålan kom han upp och började stängningen, hvars vanliga grundlighet jag dock denna gång af bröt, i det stekeln infångades. Larven i denna håla kunde sedermera ej återfinnas. 31. Samma dag insläpptes den andra Methoca i samma burk. Hon kom snart fram till mynningen af en af de ny- gräfda hålorna, såg under några ögonblick ner i den, medan hon hängde med framkroppen öfver kanten, och störtade sig sedan, liksom den föregående, hastigt ner på larvhufvudet. Efter en kort stunds häftig rörelse kom hon upp och satte sig helt nära hålan att afbida giftets verkan. Efter omkring 15 minuters hvila gick stekeln åter fram till mynningen och spanade ner däri i 5 minuter, innan han med hufvudet före trängde ner förbi larvens hufvud. Larven rörde sig därvid blott obetydligt Först efter något mer än Va timme kom stekeln åter upp men gick genast ner igen, hvilket upp- repades några gånger med korta mellantider. Därefter följde ånyo 10 minuters dröjsmål nere i hålan, hvarpå stekeln kom upp och började stänga. Under det långvariga stängnings- arbetet, som pågick oafbrutet i 65 minuter, tycktes stekeln så småningom glömma bort, hvar hålan haft sin plats, ty mot slutet hopade han en hög af sandklumpar på sidan G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 2Z därom. Larven uppgräfdes V^ och bar då stekelägget bak- om vänstra bakhöften. 32. ^7» gick en Methoca ner i en öppen Cicindela-håla. Efter första anfallet på larven, hvars hufvud befann sig omkring 2 cm under jordytan, blef stekeln sittande i röret därof vanför, med hufvudet vändt nedåt. I denna ställning dröjde han bortåt 10 minuter, innan han trängde ner för att fullborda paralyseringen. Först 95 minuter därefter visade han sig åter, då han kom upp och stängde hålan. Ensamt till paralysering och äggläggning hade således i detta fall åtgått icke mindre än P/i timmar. Huru lång tid stängnin- gen sedan kräfde, hade jag ej tillfälle att iakttaga, men att döma af erfarenheten från andra tillfällen bör i detta fall till paralysering, äggläggning och stängning ha åtgått icke så litet mer än 2 timmar. Larven uppgräfdes ^9 och bar då ett 'ågg bakom högra bakhöften. Ägget lossnade vid larvens häftiga rörelser och förkom. 33. Samma dag gick den andra Methoca ner i en ny- gräfd Cicindela-håla, som visserligen stod öppen, men som djupare ner var sandfylld. I början bar stekeln upp några sandkorn, men af stod från denna tidsödande metod och började i stället att med käkar och f ramben gräfva sig ner genom sandlagret, hvilket efter omkring 5 minuters ansträn- gande arbete lyckades. Förmodligen hade han dock ej kommit åt larven, ty efter nära 3 timmar sågs han sitta i röret nära dess mynning och vidtog inga åtgärder för att stänga. Fallet har anförts såsom ett nytt exempel på stekelns förmåga att gräfva sig ner genom sanden, som döljer hans byte. 34. ^^/s gick en Methoca fram till en öppen Cicindela- håla, hvars ägare nyss suttit med hufvudet i mynningen, men vid mitt närmande dragit ner det omkring 1 cm där- under. Efter att ett ögonblick ha sett ned i hålan, steg stekeln ner på larvens hufvud och gaf honom ett styng i sidan af strupen, hvarpå han skyndade upp och satte sig på kanten af mynningen, där han satt stilla i omkring 12 minuter, afbidande giftets verkan hos larven, som han hela tiden iakttog och ibland berörde med sina antenner. Därefter trängde han sig ner förbi larvens hufvud. Under de följande dagarna sågs denna håla stå öppen. Då larven ^9 fram- gräfdes, var han svartnad och död. Något ägg kunde ej uppdagas. 24 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 -t. 35. Samma dag gick en Methoca ner i en öppen Cicin- dela-håla, som ett par cm under markens yta var täppt med sand. Stekeln uppbar i början sandklumpar med käkarne, men arbetade sedan med käkar och framben på att gräfva sig ner genom sanden. Omkring 20 minuter därefter kom han upp och började strof va omkring. Då denna håla upp- gräfdes V^? träffades däri en fullkomligt oskadad Cicindela-larv. 36. Samma dag närmade sig en Methoca en öppen Cicindela-håla, hvars ägare satt med hufvudet omkring 1 cm under rörets mynning. Så snart stekeln kom fram till den nyuppkastade sand, som likt en vall omgaf hålan, började hans antenner lifligt spela^ och han krökte krampaktigt sin bakkropp först åt ena och sedan åt andra sidan, hvarvid han på samma gång sköt ut och åter drog in sin gadd. Efter att ett ögonblick ha sett ner i hålan, steg han ner på larvens hufvud, omslöts af hans käkar och stack honom i strupen. I nästa ögonblick skyndade han upp och satte sig på hålans kant med nedåtsträckt hufvud. Blott omkring 5 minuter satt han stilla, h varefter han började med hotfullt krökt bakkropp än sänka sig ner något litet mot larven, än draga sig litet tillbaka. Sedan detta pågått en stund, trängde han ner förbi larvens hufvud. Omkring 1 timme därefter kom han upp och stängde. Då hålan uppgräfdes "^/p, var larven svartnad och död. Något ägg sågs ej till. 37. V» satte sig en Methoca på kanten af en öppen Cicindela-håla och såg en stund ner däri. Så småningom gick hon ner. Några ögonblick därefter kom Cicindela- larven upprusande till mynningen, trängande stekeln framför sig. Antaghgen hade stekeln gifvit honom det första stynget, ty han stannade en lång stund orörlig i rörets öfversta del och sjönk sedan ner, Stekeln, som afbidande suttit på hålans kant, följde honom till hålans djupare delar, där de ej längre kunde iakttagas. Ännu IV2 timme därefter hade ej stekeln visat sig, men 4 timmar därefter hade han fyllt röret och stängt dess mynning. Larven framgräfdes V» och bar då stekelns ägg bakom högra bakhöften. 38. Mina båda steklar hade under förmiddagen V9 haft sysselsättning på hvar sitt håll och antagligen lagt livar sitt ägg. Vid middagstiden fann jag dem förskräckta rygga tillbaka, då de kommo fram till en håla. i hvars mynning en hungrig Cicindela-larv glupskt snappade efter dem. Jag släppte då G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 2o in mina steklar i livar sin foderflaska, där de fingo hvila ocli förfriska sig ett par timmar. Därefter insläpptes den ena till den alltjämt i mynningen hirande Cicindela-larven. Snart närmade han sig denna, sträckte några ögonblick sina vi- brerande antenner rakt ut mot det fruktansvärda rof djuret och steg därpå ut på dess hufvud från ryggsidan. Larvens käkar slöto sig blixtsnabbt om främre delen af stekelns thorax, strax bakom hans hufvud, och detta med sådan kraft, att det måste förefalla högst besynnerligt, att ej den lilla smala stekeln klipptes tvärt af. Hvad hans nedböjda bakkropp denna gång sökte för mål att sänka sin gadd i, hann jag ej se, då *jag hade uppmärksamheten skarpt riktad på det sätt, på h vilket stekeln lät sig gripas af sitt offers mandibler. Innan jag hann ändra riktningen af min blick, hade larven redan släppt sitt tag, och ögonblicket därefter satt stekeln redan på hålans kant eller rättare låg platt tryckt mot marken och orörlig, så att, om erfarenheten ej lärt annor- lunda, man kunde trott honom vara krossad och ur stånd att röra sig. Cicindela-larven, som i oskadadt tillstånd håller hufvud och prothorax böjda i rät vinkel mot kroppens längd- axel, sträckte dem nu rakt uppåt, så att man kunde se hufvudets undersida, sköt sig ett stycke upp öfver kanten af hålan och började därefter draga sig ner, till dess han ej längre syntes. Efter omkring 5 minuter började stekeln röra sig, och detta på ett sätt, som visade, att han tagit saken fullkomligt lugnt och ej lidit ringaste skada. Han begaf sig nu ner i hålan, satt några ögonblick på dess vägg med ned- åtsträckt hufvud och forskande antenner samt försvann därefter i hålans djup. Efter ytterligare IV2 timme sågs Tian syssla med hålans stängning. Detta stängningsarbete fortgick utan af brott i V/^j timmes tid. Äfven här, liksom i ett föregående fall (n:r 31), tycktes stekeln mot slutet glömma bort rätta platsen, ty han började hopa sandklumpar på en punkt, som låg 2 cm på sidan om den fyllda hålans mynning. Larven uppgräfdes 7^ och hade då ett stekelägg bakom vänstra bakhöften. 39. Den andra Methoca gick samma dag fram till en Cicindela-håla, där larven satt med hufvudet i mynningen. Stekeln lät sig gripas af larvens mandibler om thorax och «tack honom därvid i strupen. Nästan i samma ögonblick 26 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BD 3. N.O 4. släppte larven sitt tag, och stekeln satte sig bredvid hålans kant att hvila. För att få tydligt se den återstående delen af paralyseringen drog jag med en pincett fram larven och lade honom bredvid hålan. Stekeln satte sig om en stund på hans buksida, grep med käkarna fast i midtlinien mellan framhöfterna och stack därefter, under stark krökning af bakkroppen, först bakom ena bakhöften och sedan bakom den andra. Båda styngen upprepades flera gånger växelvis. Larven, hvars käkar strax i början rörde sig, blef så små- ningom under loppet af V^ timme alltmer orörlig. Till sist var det endast hans bakkropp, som märkbart reagerade mot beröring. Enär hålan rasat igen, då larven drogs fram, sökte stekeln förgäfves efter något gömställe för sitt rof, som han försökte släpa bort. Jag" lade då in larven i ett lodrätt glasrör af ungefär Cicindela-rörens kaliber och släppte sedan in stekeln. Denne tycktes genast' finna sig och klättrade ifrigt upp och ned på larven. Om en stund grep han med käkarna fast mellan framhöfterna, stack länge och eftertryck- ligt först bakom ena bakhöften och sedan bakom den andra ^ malaxerade därefter länge och kraftigt mellan framhöfterna samt böjde, med bibehållande af greppet med käkarna, upp spetsen af bakkroppen och sänkte gadden in i strupens tunna hud, omedelbart bakom hufvudet. Därpå följde ånyo en stunds malaxation mellan framhöfterna, hvarefter stekeln böjde upp bakkroppens spets och stack in gadden^ just vid den punkt, som han så länge bearbetat med käkarna. Sedan putsades hela kroppen, och nu följde ett ändlöst klättrande upp och ned på larven, hvilket jag iakttog i mer än IV2 timme i hopp att få under så gynnsamma omständigheter bevittna äggläggningen, hvilken, såsom framgår af det före- gående, vid flera tillfällen (n:r 7, 11 och 12) ägt rum i foder- flaskorna. Under denna tid malaxerade stekeln ännu en gång mellan framhöfterna och stack 3 gånger med flera minuters mellantid på samma punkt. Däremot förekom under hela denna paralyseringsprocess ingen malaxation af bakhöfternas nerver. På någon äggläggning i belysning ville emellertid ej denna stekel inlåta sig, och ej heller följande morgon, sedan både larven och stekeln införts för natten i den senares foderflaska, hade ännu något ägg lagts. G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 27 ^9 lågo båda mina steklar i krampryckningar. De hade föregående kväll förtärt honung, som jag antog vara för dem en lämpligare föda än det rena sockret, men som förmodligen innehållit något för dem giftigt ämne. De dogo båda under dagens lopp. '28 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 8. N:0 4, Öfversikt af iakttagelsefallen. På grund af de anförda iakttagelsefallen torde det kunna anses konstateradt, att Cicindela-larver är o Methocas vanliga byte, och i betraktande af den säregna anpassning såväl i kroppsform som instinkter, som denna egendomliga fångst- metod kräfver, förefaller det sannolikt, att detta byte också är det enda. Iakttagelserna öfver fångst och paralysering torde kunna sammanfattas på följande sätt. Stekeln uppsöker någon af de i regeln öppna Cicindela-hålorna, i h vilka larven befinner sig antingen med hufvudet i jämnhöjd med jordytan, eller åtminstone föga djupt därunder, eller också så djupt nere i hålan, att han ej kan ses uppifrån, I förra fallet angriper stekeln antingen omedelbart, och detta oftast (se n:r 4, 5, 8, 17, 20 a, 21, 29, 30, 31, 32, 34, 36, 37, 38, 39), eller också först ef ler att ha gått omkring hålan och af passat det lämpliga ögonblicket att bestiga larvens hufvud och låta sig gripas (n:r 1 och 7). I de fall då larven befinner sig så djupt nere i hålan, att han ej kan ses uppifrån, sker likaledes angreppet antingen omedelbart, i det stekeln utan eller efter helt kort- varig tvekan beger sig ner i hålan, (se n:o 7, 14, 19, 22, 23, 24, 26 och 28), eller också söker han genom hvarjehanda konstgrepp locka upp larven (n:o 20 b). Att stekeln, äfven då han hastigt störtar ner till den djupt nere sittande larven, förstår att af passa sin ställning så, att han gripes på det lämpliga sättet, framgår af de fall, då jag sett larven strax därefter rusa upp med stekeln och därvid omfatta honom med käkarna på det s^anliga sättet (se nedan). I flera fall har stekeln gräft sig ner i en ännu ofullbordad, helt och hållet eller delvis sandfylld håla för att däri paralysera larven (n:o 9, 10, 20 c, 33 och 35.) Första stynget riktar stekeln mot strupen eller de när- mast därbakom befintliga delarna af bröstet på den i hålani sittande larven. För att kunna anbringa detta styng måste- G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONTDES. 29' stekeln underkasta sig att gripas af larvens mandibler, oeli för att därvid få den rätta ställningen, som möjliggör att böja in bakkroppens spets bakom larvens hufvud, bestiger han detta snedt bakifrån, låter sitt hufvud eller oftare främre delen af thorax omslutas af larvens mandibler och kröker i samma ögonblick vid sidan af prothorax in spetsen af ab- domen mot offrets strupe. Larven brukar därvid ofta sträcka sitt hufvud rakt uppåt (se fig. 2.) Efter detta första styng, som vanligen utföres mycket snabbt, släpper larven taget med käkarna, och stekeln brukar ofta taga en stunds hvila på hålans kant eller i dess närhet (n:r 2, 7, 15, 17, 20, 21, 26, 29, 30, 31, 32, 34, 36, 37 och 38. I de flesta fall tyckes denna paus ej vara framkallad af något behof af hvila, utan den gör snarare intryck af att stekeln väntar på att det insprutade giftet skall sprida sig något och sålunda ernå sin fulla verkan. I ett par fall (n:r 20 a och 38) har jag emeller- tid sett den ur larvens grepp befriade stekeln liksom tillintet- gjord lägga sig platt utsträckt på marken en stund, en ställning, som jag ofta sett Psammophila och Ammophila intaga under af brotten i paralyseringsprocessen. Stundom har larven efter stekelns första angrepp rusat upp i hålans mynning, äfven om han förut suttit djupt nere (n:r 4, 7, 24, 26, 37). I ett par fall (n:r 4 och 8) kastade sig larven därvid t. o. m. helt och hållet upp ur hålan. I fallet n:r 7 tycktes det, som om någon paralysi ej blifvit följd af stekelns första angrepp, ty larven var fullt lifskraftig, och stekeln lät gripa sig ännu en gång för att få tillfälle att förnya stynget i struptrakten. medan i öfriga fall ett enda sådant varit tillfyllest att åstadkomma den orörlighet hos offret, som är nödvändig för att stekeln skall kunna tränga sig ner och fullfölja paralyseringsprocessen. I de fall, då larven befunnit sig högt uppe i röret, har han i allmänhet efter stekelns första styng förblifvit i samma ställning och ej visat några rörelser eller blott obetydliga sådana, då stekeln efter en stund trängt sig ner mellan larvens hufvud och rörets vägg. Detta nedträngande har i alla de iakttagna fallen utom n:r 1 skett med hufvudet före, medan däremot stekeln ^ i n:r 1 trängde sig ner med ab- domen före. Återstoden af paralyseringsprocessen försiggår nere i hålan och bhr därför otillgänglig för iakttagelser, men i fallet 30 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 4. mr 17, där larven gräft hålan alldeles invid glasburkens vägg, kunde stekelns åtgärder noga urskiljas. I fallen n:r 4 och 8, då larven efter första stynget kastat sig helt och hållet upp ur hålan, fortsatte stekeln paralyseringen af de fritt på sanden liggande larverna. T fallen n:r 5 och 39 har jag strax efter första stynget dragit fram larven ur röret och lagt honom därbredvid, hvarefter stekeln under mina ögon fullbordat paralyseringen. Slutligen har jag sett Methoca angripa nyss infångade larver, som ännu ej börjat gräfva håla (n:r 11, 12, 15 och 16), i hvilka fall likaledes alla para- lyseringsåtgärder kunde noggrannt iakttagas. I dessa sist- nämnda fall var det endast n:r 15, som gaf sitt rof ett styng i struptrakten, medan de öfriga underläto detta styng såsom öfverflödigt, då larven äfven detta förutan var åtkomlig. De efter strupstynget följande paralyseringsåtgärderna äro riktade mot vissa punkter, som dels stickas, dels malaxeras, d. v. s. kraftigt och ihållande bearbetas med käkarna, dels slutligen både stickas och malaxeras. Framför allt är det partien bakom bakhöfterna, som behandlas ihållande och upp- repade gånger, emedan ägget där skall fästas, hvarför para- lyseringen af dessa delar är den viktigaste åtgärden. Vanliga ordningen är den, att stekeln med käkarna griper fast om och malaxerar strupen eller partiet därbakom, mellan framhöf- terna, hvarvid han också, under det han med käkarna håller sig fast på denna plats, sticker bakom bakhöfterna (se n:r 1, 4, 5, 8, 11, 12, 17 och 39). Endast n:r 16 höll i stället fast vid ett af mellanbenen, medan stynget bakom bakhöften utfördes. Endast n:r 39 sågs, jämte malaxationen af strupen och midtpartiet mellan framhöfterna, äfven sticka dessa delar. Vid malaxation mellan och bakom bakhöfterna (n:r 8, 11, 12, 15, 16 och 17) sitter stekeln på buksidan af abdomen (se fig. 3). Stekeln ses stundom uppslicka på de malaxerade punk- terna utsipprande blodvätska (n:r 15 och 17). Jämförelsevis sällan har jag sett några paralyseringsåtgärder riktas mot mellanbenen. Dock förekommer det ibland, att stekeln sticker vid mellanhöf terna, såsom man kan öfvertyga sig genom att undersöka larverna en tid efter paralyseringen. De stuckna och stundom äfven de malaxerade ställena visa då små mörka, punktformade sårskorpor af den utsipprande och stelnade blod vätskan. G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 31 Under eller efter paralyseringen ser man larven sjunka djupare ner i hålan, neddragen af stekeln. I de fall, då lar- ven vid paralyseringen legat öppet på sanden, sågs stekeln stundom därefter söka släpa honom till hålan och draga ner honom däri. Detta lyckades för n:r 5 och 8, medan n:r 4 och 11 förgäfves ansträngde sig, emedan ytsanden var för lös och ej gaf tillräckligt fotspjärn." Sedan också äggläggningen ägt rum, visar sig stekeln vid mynningen och börjar stänga genom att först med fram- l)enen rifva ner sand från hålans kanter samt äfven med käkarna lossa sandklumpar. Sedermera brukar stekeln från omgifningarna med käkarna bära fram enstaka sandklumpar •och gruskorn, h vilka läggas i hålan och stundom tillpackas med hufvud och käkar. Då hålan är fylld, ligger sanden jämn och slät däröfver. Den tid, som användes på para- lysering, äggläggning och stängning, växlar ganska mycket, men är ofta ganska lång (t. ex. hos n:r 38 mer än 3 timmar). Då därtill stekeln ofta omedelbart därefter ses börja arbetet vid en annan håla, })lir det påtagligt, att han tillbringar största delen af sin dag under jordytan, och härigenom torde Methocas sällsynthet åtminstone delvis kunna förklaras. Det lilla hvita, aflånga ägget har i de 22 fall, då jag funnit det, varit fästadt i ledvecket bakom ena bakhöften på Cicindela-larven, i 11 fall bakom den högra och i lika många fall bakom den vänstra. Den inåt bukens midtlinje v^ända äggpolen är inborrad i larvens hud, den andra polen är fri. I fem fall har jag sett det kläckas. Embryonalperioden var för n:o 4 och 28 tio dygn, för n:o 7, 9 och 26 fem dygn. Den nykläckta larven satt kvar i samma ställning som ägget, •och hans hufvud hade uppstått i den inåtvända, fästa äggpolen. 32 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 4. Methocas anpassning- till sitt lefnadssätt. Af det föregående framgår, att Methoca för att nå sitt mål, att lägga sitt ägg på Cicindela-larven, först och främst måste oskadliggöra dennes med fruktansvärda käkar beväp- nade hufvud. Detta hufvud spärrar nämligen tillträdet till jordröret, som omsluter hans i öfrigt mjuka och alldeles skyddslösa kropp. Visserligen vore en annan taktik tänkbar, nämligen att från sidan gräfva sig in i Cicindela-röret och angripa bytet underifrån. Men Methocas instinkter anvisa henne en genare utväg. Hon spelar själf rollen af byte och låter gripa sig. Cicindela-larven som alltid snappar med käkarna bakåt, åt ryggsidan, reser därvid upp hufvudet något litet, stundom t. o. m. rakt upp, och af denna omständighet begagnar sig Methoca, i det hon genast griper tillfället att skjuta in sin abdomen bakom larvens hufvud och i den nu blottade sårbara punkten sänka sin gadd. Skulle larven envist vägra att gripa stekeln. så blir han oåtkomlig. Stekeln kan då ej tränga sig förbi hans hufvud, såsom framgår af flera i det föregående nämnda fall (n:o 6, 20 b och c, 27 och 35), i h vilka larven blott dragit sig ner i sin håla och oskadd uthärdat Methocas belägring. Att Methoca det oaktadt ibland brukar stänga hålan, alldeles som om hon hade nått sitt syfte, hör till dessa inkonsekvenser i instinktlifvet, som mer än något annat lägga i dagen dettas reflektoriska natur. I alla händelser låter larven i de allra flesta fall öfverlista sig, eller, kanske riktigare, med en ren reflexrörelse snappar han efter det djur, som bestiger hans hufvud. På samma sätt snappar en ur sin håla framtagen Cicindela-larv efter hvilket föremål som hälst, med hvilket hans hufvud beröres. Då det är denna rörelse, som skaffar honom hans föda, kan man ju med ett visst berättigande säga, att han i Methoca ser ett byte. För att kunna förstå, huru Methoca kan undgå faran att genomborras af larvens spetsiga mandibler, bör man taga G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 33 i betraktande dessas bildning. Fig. 5 visar mandiblerna i utspärradt tillstånd med deras spetsiga och kloformigt böjda ytterdel riktad snedt uppåt. Omedelbart innanför midten äro de beväpnade med en spetsig och något böjd tand. Fig. 6 visar mandiblerna hälft hopslutna, med spetsarna korsade ungefär i samma ställning, som när de fasthålla Methoca. Methoeas hufvud eller främre delen af hennes thorax befinner sig därvid i mellanrummet mellan de korsade mandibelspet- sarna och larvens labrum. Däraf inses, att Methoca, tack vare sin kropps smalhet, ingenting har att frukta af vare sig mandiblernas spetsar eller af deras tänder. Ett tjockare byte, såsom en af de flugor, som pläga falla offer för Cicin- dela-larven, genomborras däremot af mandiblernas spetsar. Då mandiblerna äro fullt sammanslutna, korsa deras långa spetsar hvarandra omedelbart ofvanför kanten af labrum, så att intet mellanrum ses, och tänderna närma sig hvarandra under labrum. Det värsta som kan hända Methoca, om lion intager rätta ställningen, är därför att bli duktigt klämd mellan de sammanslutna mandiblerna och det starkt chitini- serade labrum, och det blir hon utan tvifvel också. Att hon ej krossas, måste bero på hårdheten af hennes thorax, hvilken i samband med dess ringa genomskärningsyta förlänar detta kroppsparti en betydlig motståndskraft. För att en så smärt thorax skall kunna erbjuda tillräckliga fästen för extremite- ternas muskler, måste den vara långsträckt samt försedd med dessa knutlika ansvällningar, som ge Methoeas thorax så stor likhet med en myras. Att vingar vid ett sådant lefnadssätt som Methoeas endast skulle vara till hinder, faller af sig själft. Methoeas konst ligger sålunda i att afpassa sin ställning så, att hon gripes på det för henne själf lämpliga sättet. Skulle hon gripas kring bakre delen af thorax, så skulle spetsen af hennes abdomen ej nå larvens struptrakt, och råkade hennes abdomen i klämma mellan larvens mandibler, så vore hon helt säkert förlorad. Hennes instinkt anvisar henne därför att endast bestiga larvens hufvud bakifrån. Därför ses hon också gå rund t omkring larvhufvudet i hålans myn- ning, till dess lägligt tillfälle erbjuder sig. Kroppens smalhet och smidighet kommer väl till pass icke blott vid själf va paralyseringen, utan också då Methoca skall tränga sig ner förbi larvens hufvud och röra sig i det inskränkta utr3anme, som Cicindela-röret erbjuder. Kroppens Arkiv för Zooiorji. Bd. :i N:(j 4. 3 34 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND. 8. N:0 -i:. ytterliga glatthet bör härvid också komma till nytta, liksom äfven ur den synpunkten, att besvärande damm och smuts ej så lätt fastnar därpå. I sina paralyseringsinstinkter har Methoca, såsom vanligt hos rofsteklar, anpassat sig efter rofvets nervsystem. Met- hocas första styng i struptrakten verkar förlamande på käkarnas muskler, men äfven i större eller mindre grad på hela thoracalmuskulaturen. Denna omständighet gör det sannolikt, att undre svalggangliet, h vilket liksom hela nerv- svalgringen har sin plats i jämnbredd med ögonen, ej direkt beröres af gadden. fastän naturligtvis möjligheten ej är ute- sluten, att denna genom nackhålet skulle kunna intränga, utan att det är genom giftets diffusioij, som den åsyftade orörlighet inträder, utan h vilken de följande paralyserings- åtgärderna knappast skulle kunna vidtagas. I: sta thoracal- gangliet har sin plats mellan f ramhöfterna, och utan tvifvel är det detta ganglion, som är föremål för Methocas långvariga malaxation på denna plats. 2:dra thoracalgangliet ligger mellan mellanhöfterna, hvilka stekeln mera sällan behandlar vare sig med styng eller med malaxation. Mellan bakhöfterna ligger 3:dje thoracalgangliet, till hvilket nära ansluter sig det lilla l:sta abdominalgangiiet. Det är mot dessa båda ganglier och de från dem utgående nervstammarna som de långvarigaste paralyseringsåtgärderna riktas, genom hvilka icke blott larvens förmåga att klättra i röret går förlorad eller åtminstone i hög grad nedsättes, utan framförallt trygg- het beredes åt stekelns i ledvecket omedelbart bakom bak- höfterna fastade ägg. Alla dessa anpassningar, såväl de rent morfologiska som de som af se instinkterna, erbjuda, i jämförelse med hvad man kan få bevittna hos rofsteklar i allmänhet, icke något särskildt märkvärdigt. Det är endast den instinkt, som drifvit Met- hoca att välja ett sådant rof, som förefaller så gåtlik och som bland lofsteklarnas i allmänhet så öfverraskande instinkt- yttringar nästan står atan motstycke. Rofsteklarna, äfven de stora och kraftiga, välja i allmänhet sådana byten, som äro svaga och försvarslösa, eller om de, i likhet med Pompi- liderna, angripa spindlar, som äro utrustade med giftiga vapen, använda de vid angreppet en sådan taktik, att deras offer icke få tillfälle att använda sina vapen. Ville man med någon utsikt till framgång spekulera öfver uppkomsten G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 35 af Methocas instinkt, så skulle det naturligtvis ligga nära till hands att jämföra den med närbesläktade formers. Met- hoca har förr plägat räknas till Mutillidernas familj, fastän hon har föga annat än honans vinglösbet gemensamt med hithörande arter. Det lilla, som man känner om Mutillider- nas lefnadssätt, talar ej heller för någon släktskap. De arter, om hvilka några uppgifter i detta af seende föreligga, tyckas alla lefva parasitiskt hos andra hymenopterer eller kanske använda dessas larver till rof åt sina egna larver. Själf hade jag under den gångna sommaren tillfälle att se Smt- cromyrme rufipes gräfva sig ner genom sanden till några slutna Halictus-celler. Methoca plägar också numera ej räknas till den nämnda familjen, utan betraktas antingen såsom typ för en egen familj eller hänföres till den i synner- het i Australien utbredda familjen Thynnidae. De enda uppgifter om denna, som jag sett, härröra från Ashmead^) och Sharp-). Enligt Ashmead är det tvifvelaktigt, om någon art af denna familj förekommer i Nordamerika, medan den däremot är väl representerad i Sydamerika, Afrika och Au- strahen. Fastän åtskilliga hundra arter äro beskrifna, äro lefnadsvanorna ej kända hos någon enda art. Ashmead förmodar, att arterna parasitera på bin, men han nämner ej något faktum till stöd för denna förmodan. Sharp säger om familjen: »Thynnides are numerous in Australia. Very iittle is really known as to their habits, though it has been stated that they are parasitic on Lepidoptera. Bakewell obtained specimens from subterranean cocoons of that ordre». Jag känner ej, hvilka anspråk på tillförlitlighet den anförda uppgiften äger, men den är i alla händelser alls icke ägnad att kasta något ljus öfver uppkomsten af den helt af vikande instinkten hos familjens enda europeiska art. Öfvergången från fredliga och försvarslösa fjärillarver till Cicindela-larver är alltför skarp och förutsätter förmedlande mellanformer i lef nadsvanorna . ^) The habits of the aculeate Hymenoptera. [Psvehe, vol. 7.1894—90 Cambridge Mass. U. S. A. 1896]. "-) The Cambridge Natm^ai Historj'. Vol. VI. Insects Part. II London 1899. 36 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 4. LIfstecknens varaktigrhet hos paralyserade larver. Effekten på Cicindela-larver af Methocas paralyserings- åtgärder visar sig ganska olika hos olika individer. Medan giftets verkan hos alla var mycket våldsam i början och hos några individer t. o. m. förorsakade döden, sannolikt ganska snart, men i alla händelser inom få dagar, visade sig där- emot verkan hos andra ganska snart öfvergående. Visserligen aldrig fullständigt, men dock så, att retbarheten återvände i alla kroppsdelar och bibehölls flera veckor därefter, stundom till och med i så hög grad, att larven kunde utföra gång- och klättringsrörelser. För en del i det föregående omtalade paralyserade larver lämnas härnedan uppgifter på lifs- tecknens varaktighet och art efter paralyseringsdagen. N:o 1. Stucken i struptrakten, därefter en lång stund behandlad i hålan samt slutligen stucken bakom ena bak- höften. 1 V-' timme därefter visade han sig retbar och rörlig i alla kroppsdelar utom bakbenen, bet i framräckta föremål, men rörde sig endast vid beröring. På insidan af ena bak- höften sågs ett sår efter gadden, där stekeln stuckit. Först efter 2 veckors förlopp aftog retbarheten märkbart och min- skades under de följande veckorna gradvis. Först aftog ret- barheten i den sammanskrumpnande abdomen, hvarsfettkropp reducerats, så att abdomen till sist knappt var längre än hufvud och prothorax tillsammans. Sista lifstecknen röjde sig i mundelarna, som öppnades och slötos vid beröring af hufvudet ännu en månad efter paralyseringen. N:o 2. Sannolikt stucken i struptrakten samt därefter bakom båda bakhöfterna, där små punktformiga sårskorpor funnos; visade lifstecken i 12 dagar. N:o 5. Larven, som kort efter paralyseringen föreföll att vara död, kryade sedermera till sig. Flera märken efter styng funnos mellan och på insidan af framhöfterna samt bakom den ena af dem, äfvensom ett större sår på insidan af vänstra bakhöften, sannolikt framkalladt af styng och malaxation i förening. Ännu 53 dagar därefter, då detta skrifves, visar sig denna larv retbar i alla kroppsdelar utom G. ADLERZ. METHOCA ICHNEUMONIDES. 37 bakbenen, biter i en framräckt pincett och gör t. o. m. försök att gå, och detta fastän han under tiden icke förtärt någon- ting. Visserhgen biter han i en framräckt fluga, men äter ej däraf. (Svaga Kfstecken ännu 10 dagar därefter.) X.o 20 a. Larven hade, såsom såret utvisade, vid stekelns angrepp blifvit stucken på insidan af vänstra framhöften. Paralyseringen fullföljdes ej vidare. Ännu efter 36 dagar var denna larv rörlig i alla kroppsdelar utom bakbenen och gick med släpande bakben, då spetsen af bakkroppen berördes. Efter ytterligare 4 dagar, då detta skrifves, bibehåller han ännu samma retbarhet, men kan ej längre gå, fastän de två främre benparen röras vid retning af thorax med en pincett. N:o 23. Märken efter styng funnos hos denna larv på strupen, något på sidan om midtlinjen, vidare midt emellan framhöf terna, där l:sta thoracalgangiiet har sin plats, samt ett annat 1 mm. clärbakom; dessa sår voro obetydliga. Större sår funnos på insidan af hvaidera bakhöften, 2 på hvardera sidan, samt 2 dyhka bakom vänstra bakhöften, där ägget haft sin. plats. Denna larv var, då han 5 dagar efter para- lyseringen framgräfdes, trots alla sina sår så återställd, att han gjorde klättringsrörelser i det glasrör, i hvilket han förvarades. 20 dagar efter paralyseringen öppnade och slöt lian sina mandibler samt kunde vid retning kröka kroppen något bakåt samt obetydligt röra de två bortre af högra sidans ben. Efter ytterligare 7 dagar hade all retbarhet försvunnit. N:o 25, som hade flera stora sår mellan framhöfterna samt ett mindre på strupen, var 29 dagar efter paralyseringen ganska rörlig i mundelar och bakkropp vid beröring. Ännu på 39:de dagen öppnar och slutar han trögt sina mandibler, men rör sig föröfrigt ej. X:o 28 visade ett sår på insidan af vänstra framhöften samt ett dylikt bakom hvardera bakhöften. Sexton dagar efter paralyseringen bet han häftigt i föremål, med hvilka hans hufvud berördes, rörde vid retning alla benparen samt gjorde vid beröring af bakkroppen försök att gå. De sista lifstecknen visade han på 31:sta dagen, då ännu en ytterst ringa retbarhet i mundelarna märktes. N:o 31. Denna larv bär sår på strupens midtlinje, på insidan af hvardera framhöften, innanför hvardera bakhöf- ten, på insidan af den vänstra bakhöften samt slutligen 38 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 8. N:0 4. bakom samma höft, där ägget haft sin plats. 16 dagar efter paralyseringen visade denna larv en betydande liflighet, i det han bet häftigt i en pincett, rörde alla benparen och försökte krypa samt till och med sammankrökte kroppen vid beröring. Ännu på 34:de dagen är han retbar i alla kroppsdelar, kan kröka abdomen och biter häftigt i pincetten. N:o 37 bar sår helt nära midtlinjen, omedelbart bakom framhöfterna, på insidan af vänstra mellanhöften, på insidan af vänstra bakhöften samt bakom högra bakhöften, där ägget hade sin plats. På 14:de dagen efter paralyseringen sammankrökte denna larv sin kropp, då han framtogs i ljuset, samt rörde mundelarna vid retning, dock utan att bita i pincetten. Benen voro nästan alldeles orörliga äfven vid retning af bakkroppen. Ännu på 33:dje dagen kvarstår ret- barheten i mundelarna, men har upphört i abdomen. N:o 38 bar två sår nära midtlinjen, omedelbart bakom framhöfterna, ett på insidan af vänstra mellanhöften, två bakom högra bakhöften samt ett nära midtlinjen, 1 mm. bakom bakhöfterna. På 14:de dagen efter paralyseringen visade denna larv ungefär samma retbarhet som den före- gående, men på 29:de dagen liade all retbarhet upphört. De under n:o 22, 34 och 36 omtalade larverna voro, då de uppgräfdes respektive 5, 5 och 6 dagar efter paralyseringen, svartnade och döda, hvilket de då förmodligen varit i flera dagar eller kanske redan från tidpunkten omedelbart efter paralyseringen. Man kan undra, om den hastiga förruttnelsen af bytet i dessa fall berott på något felaktigt tillvägagångssätt vid paralyseringen. Jag kan i samband härmed ej underlåta att något litet granska de fakta, som Fabre anför till stöd för sin hypotes om hvad han kallar Scolia-larvens »ätkonst»^). Scolierna äro bekanta för att lägga sina ägg på i jorden gräf vande skalbagglarver af Lamellicorniernas grupp. Fabre har särskildt konstaterat, att Scolia bi/asciafa v. d. Lind. fäster sitt ägg på bukens midtlinje på paralyserade Cetonia- larver. Scolia-larvens hufvud uppstår i den fästa (d. v. s. i huden inborrade) ändan af ägget, och just på denna punkt börjar den ny kläckta larven att äta på sitt orörliga offer. ') J. H. Fabre. Les Scolies. Une consommation perilleuse. La larve de Cétoine. Le pi-obléme des Scolies [Souvenirs entomologiques, 3 sér. p. 1— 69]. G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 39 Genom det trånga hålet i huden tränger han in främre delen af sin kropp, som är mycket smal och förlängd, medan den bakre delen, som under hela ättiden förblir på sin ursprungliga plats, antager de hos gräfsteklarnas larver vanliga dimen- sionerna. Alltsedan han börjat äta, drager han ej ut sin framkropp, förrän allt innehållet i Cetonia-larven är förtärdt, och tiden att spinna kokong således är inne. Att Scolia- larven just börjar äta på den punkt, där stekeln fäst ägget, anser Fabre bero på nödvändiglieten att följa en viss ordning vid förtärandet af bytet, ett metodiskt tillvägagående, h var vid först de för lifvet mindre nödvändiga organen skulle angripas, därefter sådana, h vilkas förlust dock tillstädjer en svag rest af lif att kvarstå, och slutligen de, på hvilka ett angrepp oåterkalleligen medför döden. Ett sådant metodiskt tillväga- gående tillskrifver Fabre icke blott Scolia-larven, utan alla de stekellarver, hvilkas mödrar regelbundet förse sin afkomma med blott ett enda byte, med hvilket det gäller att hushålla under hela uppväxttiden, så att det icke i förtid angripes af förruttnelse och förgiftar den ätande stekellarven med de vid förruttnelsen bildade ptomainerna. Denna Fabre's åsikt har visserligen åtskilligt som talar för sig, ty ej sällan finner man sådana stekellarver dö, då de äta af ett ruttnande byte, ehuru det å andra sidan kunde frågas, h varför ej följden skulle bli densamma för sådana stekellarver, som försetts med så många dödade byten, att åtminstone en betydlig del ej fortares förrän i ett ganska framskridet stadium af förruttnelse, liksom man också kan undra öfver att larverna af asinsekter regelbundet undgå den fara, som Fabre anser så hotande. Men det är i alla händelser ej mot detta resonnemang, utan mot de experiment, genom hvilka Fabre vill bevisa sin åsikt, som jag här ämnar rikta mig, enär de enligt min mening ingenting bevisa. Fabre exstirperade med en fin knif den ventrala ganglie- massan på en Cetonia-larv samt lade denna larv på ett underlag af jord bredvid af Scolier paralyserade Cetonia- larver, på hvilka Scoliernas larver höllo på att äta. Medan dessa senare Cetonia-larver höllo sig friska, ruttnade under samma omständigheter den förstnämnda inom kort. Detta skulle enligt Fabre bero på att Scoliernas larver skulle spara gangliemassan till sist, emedan angreppet på den skulle vara absolut dödande. De larver, på hvilka de åto, bibehöllo sitt 40 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 4t, ljusa, friska utseende, ända till dess skinnet var nästan all- deles tomt. Fabre lösgjorde en Scolia-larv från den plats, där den höll på att äta på en Cetonia-larv, och lade den i stället på dess rygg. Ej ens efter 24 timmars kringtrefvande utan föda visade den benägenhet att äta sig in på sitt bytes rygg. Detta, menar Fabre, kunde ej bero på oförmåga att bita hål på huden, ty denna är ej tjockare på ryggen än på buken, utan orsaken var larvens motvilja att nu börja äta på en punkt, som tillsvidare borde respekteras Kanske skulle ryggkärlet därvid skadas, med dödlig påföljd för Cetonia-larven. Nästa experiment bestod i att lösgjorda Scolia-l ärver lades på sitt bytes buksida. Äfven där trefvade de sökande omkring, men vägrade envist att äta sig in, förrän de till sist träffade på det gamla hålet, i hvilket de förut ätit, och där de nu fortsatte. Faran att börja slumpvis äta sig in på buksidan vore, menar Fabre, för detta fall, att de skulle kunna råka skada gangliemassan och därmed sätta sin egen framtid på spel. De ville därför endast äta på den plats, som moderns ofelbara instinkt valt för ägget. Men äfven i de fall, då de åter träffade på rätta platsen, där deras instinkt tillät dem att fortsätta sin måltid, var det ingalunda säkert, att utgången blef gynnsam. Det inträffade nämligen äfven i dessa fall icke sällan, att Cetonia-larven hastigt mörknade och började ruttna, h varvid inom kort äfven Scolia-larven började antaga mörk färg och dö, förgiftad af sitt eget byte. Detta anser Fabre endast kunna förklaras därmed, att den störda larven i sin förvirring underlåtit att fortsätta sin måltid efter konstens regler och genom något olyckligt anbragt bett i förtid dödat sitt byte. Sedermera, då Fabre på en icke paralyserad, fastbunden Cetonia-larv gjorde ett hål på rätta platsen på buksidan, d. v. s. där ägget plägar fästas, började en ditsläppt Scolia- larv genast äta på denna plats. Men det oaktadt började Cetonia-larven ruttna, och Scolia-larven omkom. Visserligen, säger Fabre, var Cetonia-larven fastbunden, och faran af att krossas var därför aflägsnad för Scolia-larven, men de inre rörelserna hos det icke paralyserade bytet, hvars musku- latur måste ryckt till af smärta vid h varje bett, oroade i detta fall Scolia-larven, så att han ej följde den af instinkten G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 41 utstakade vägen vid ätandet och därför äfven här dödade sitt byte för tidigt. Fabre försökte nu att bjuda Scoha-larverna på andra byten än de vanhga. Första försöket gjordes med Oryctes- larver. h vilka utgöra det vanhga bytet för en annan Scoha- art, S. liortorum v. d. Lind. En sådan larv paralyserades af Fabre genom ett styng i sangliemassan med en i ammoniak doppad nålspets. Scolia-larven placerades på dess buksida, där föi'ut gjorts ett hål för att locka stekellarven med det utsipprande blodet och underlätta hans inträngande. Allt tycktes gå efter önskan. Scolia-larven trängde in genom öppningen och åt med god aptit af detta för honom främ- mande byte. Men på tredje dagen började Ory c teslarv en ruttna, och stekelns larv dog. För att förvissa sig, huruvida denna utgång berodde på att det af Fabre använda paralyserings- sättet varit dödsbringande för Orycteslarven, eller om Scolia- larven hade någon del däri, gjorde Fabre om experimentet med en fastbunden, icke paralyserad Orycteslarv, på hvars buksida liksom i förra fallet gjorts ett hål, där Scolia-larven fick äta sig in. Resultatet blef detsamma. Inom kort rutt- nade Orycteslarven, och Scolia-larven dog. Nu anser Fabre det bevisad t, att felet helt och hållet legat hos Scolia-larven, som, obekant med detta slags byte, börjat äta på något ställe, till h vilket turen ännu ej borde ha kommit. Ett försök gjordes nu att bjuda Scoha-larver af Sphe.r occitanica paralyserade vårtbitare. Då paralyseringen här var gjord enligt konstens regler, borde utgången fälla utslag i frågan, om den ätande måste för h varje särskildt byte följa en viss metodisk ordning. Sedan Sphexägget aflägsnats, gjordes som vanligt en inskärning i buksidan på hvar och en af de tre locustiderna. och vid h varje sådan lät Fabre en Scolia- larv äta sig in. Scolia-larverna gjorde detta utan ringaste tvekan och utan att visa någon motvilja mot ett så främ- mande byte, men på fjärde dagen började locustiderna ruttna, och Scolia-larverna dogo. Om Sphexäggen fått sitta kvar, så skulle de utkläckta larverna under nära två veckor hållit på att bit för bit äta upp locustiderna, som hela tiden skulle hållit sig friska, men Scolia-larverna, som ej förstodo sig på att äta upp dessa byten i den rätta ordningen, vållade på kort tid deras död. Utgången visar också, att det af stekeln vid paralyseringen insprutade giftet ej kan ha någon 42 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 8. N:0 4. antiseptisk verkan, ty i så fall borde det ha konserverat bytet lika bra, då det förtärdes af Scolia-larver. På grund af allt detta gör nu Fabre som vanligt några konklusioner till nackdel för darwinismen, i det han påstår, att hymenopterlarvernas »ätkonst», hvars och ens efter sin art och sitt särskilda byte, ej kan ha förvärfvats så små- ningom, utan måste i fulländadt skick funnits redan hos den första individen af h varje art. Ty h varje misstag eller af- vikelse från den enda rätta metoden måste ha medfört döden för bytet och därmed äfven för stekellarven själf. Utan att här vilja inlåta mig på något bemötande af dessa enligt min mening förhastade slutsatser, vill jag blott göra några anmärkningar beträffande anordningen af experi- menten. För dem alla gemensamt var, att sår gjordes på försöksdjurens buksida, eller att det sår, som Scolia-larven själf åstadkommit där, lämnades öppet vid hans aflägsnande. Om såret, såsom väl är möjligt, gjorts med något orent in- strument eller i öfrigt utan iakttagande af några antiseptiska åtgärder, så förefaller det sannolikt, att de på blodförgiftning tydande symptomen förorsakats af några i såret införda blod- förgiftande mikroorganismer, helst som de så behandlade djuren vid alla experimenten lades på ett underlag af jord. Det- samma gäller äfven för de fall, då Scolia-larven ryckts lös från sin plats, och såret således lämnats öppet, till dess Scolia-larven efter någon tids kringkrypande åter inträngde däri och förmodligen själf där införde de fördärf bringande mikroorganismerna. Hade larven däremot fått sitta kvar på sin plats, som han, enligt hvad Fabre själf meddelar, i nor- mala fall aldrig lämnar, förrän han är färdig att spinna in sig, så hade hans kropp, som helt och hållet utfyller hålet i huden, hindrat inträngandet af de blodförgiftande mikro- organismerna. Att Scolia-larven ej ville äta sig in på ryggen af sitt byte, där inget hål fanns, behöfver alls ej tydas som några betänkligheter mot att äta på otillåten plats, utan väl snarare därpå att Scolia-larven ej är utrustad med någon instinkt, som bjuder den att öfvervinna sådana hinder som Cetonia-larvens sega cuticula. Så mycket påtaghgare blir detta, som larverna ej heller kunde äta sig in på buksidan, förrän de där anträffade något hål, vare sig det, där de själf va förut ätit, eller något konstgjordt. Detsamma gäller om de till föda erbjudna locustiderna. Hade någon instinkt förbjudit G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 43 Scolia-larven att äta på en plats, där han ej kände sig hem- mastadd, så hade det väl framför allt varit att vänta, att han skulle vägrat att äta af så främmande föda. Dock åt han utan tvekan, så snart han kom till det öppna såret, som retade hans aptit och möjliggjorde inträngandet i bytets kropp. Förmodligen hade Scolia-larven lika gärna ätit på ryggen af Cetonia-larven, om hål där stuckits i huden. Fabre förbiser alldeles, att ena äggpolen af rofsteklarnas honor inborras i bytets hud och att larvens hufvud alltid upp- står i denna äggpol. Den nykläckta larven med sina svaga käkar har därför ej åstadkommit det hål i cuticulan, genom hvilket han börjar äta. Det har modern vid äggläggningen gjort med sin gadd. Beträffande de i det föregående omtalade Cicindela-lar- verna, som paralyserats af Methoca och några dagar därefter befunnos döda och svartnade, så förefaller det ej omöjligt, att stekeln själf vid paralyseringen råkat med sin gadd införa i såret några mikroorganismer, som på kort tid vållat de eljes seglifvade larvernas död. 44 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 4. Ag-gr, larver och kokongrer. Om Methocas ägg är ingenting annat att säga, än att det är opalartadt hvitt, liksom aculeaternas ägg i allmänhet, omkring 1 mm. långt, och att bredden innehålles omkring 4 gånger i längden. Om dess placering och kläckningstid har talats i det föregående. Om den ny kläckta larven kan jag ej meddela något annat, än att han, som vanligt hos aculeater, har mycket stort hufvud. I det föregående har nämnts, att hans hufvud uppstår i den fästa äggpolen, där ägghinnan först spränges. Då det ej lyckades mig att hålla någon larv vid lif mer än få dagar, kan jag ingenting meddela om larvperiodens längd, ej heller om den växande larvens beteende, hvilket väl för- öfrigt ej af viker från andra r of stekeilar vers. Däremot har jag lämnat af bildningar af en ur kokongen framtagen och sålunda fullvuxen larv. (Fig. 7 och 8.) Denna är 10 mm lång och har samma allmänna form som andra aculeatlarver, med de vanliga 13 segmenten utom hufvudet. Hufvudet är tämligen litet. Mandiblerna äro svaga och föga starkt chiti- niserade; deras tuggkant är försedd med 4 tänder, af hvilka den understa är mycket stor och långt framspringande, den öfversta åter mycket liten. Kroppsledernas sidodelar äro knölformigt framspringande. Färgen är aculeatlarvernas van- liga smutshvita. Vid uppgräfningen af Cicindela-hålor på fyndorten för Methoca anträffades 4 kokonger, som genom vidhängande rester af de förtärda Cicindela-larverna, särskildt lätt igen- kännliga på mandiblerna, visade sig tillhöra Methoca. Den största af dem är, något förstorad, af bildad i fig. 9. Den är till formen cylindrisk, i det den slöt sig till Cicindela-hålans väggar. Upptill är den försedd med liksom en krage, som på figurens framsida är nedvikt, så att man kan se, att kokongens öfre ända har en skålformig fördjupning. Längden är 18 mm. utom kragen, som är 3 mm. hög; bredden är 6 G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 45 mm. De andra kokongerna voro mindre. Den minsta var endast 8 mm lång, då kragen ej medräknas; bredden 2.5 mm. Den betydande växlingen i storlek hos kokongerna erinrar om förhållandet med Chrysididerna, särskildt Chrysis ignita, som ju växlar ofantligt i storlek alltefter mängden af föda, som larven haft att tillgå. Den 18 mm. långa kokongen förefaller emellertid öfverraskande stor för en stekel af Met- hocas storlek, men sedan jag öppnat och undersökt en af kokongerna, finner jag, att den består af så många höljen, att larven intager ett jämförelsevis obetydligt rum däri. Det yttersta höljet, af h vilket kragen är en fortsättning, är ljust brungult och utgöres af löst hopfiltade trådar, som äro an- ordnade hufvudsakligen i kokongens längdriktning. Ett och annat sandkorn är fastklibbadt mellan trådarna, men påtag- ligen har ej sand afsiktligt inblandats, såsom däremot är fallet hos åtskilliga rofsteklar, där kokongen t. o. m. kan utgöras af hufvudsakligen sand. Innanför denna ytterkokong finnes en oval, nedåt något tillspetsad innerkokong, på hvilken jag utan svårighet kunnat skala af icke mindre än 13 från h varandra lätt skilda lager, men ser att ännu flera med något besvär skulle kunna urskiljas. Alla dessa lager utgöras af glesa väfnader af trådar, som korsa hvarandra under olika, vinklar, så att stjärnformiga korsningspunkter uppstå. De yttre lagren äro af samma ljust brungula färg som ytterkokongen, de innersta (4 eller 5) äro hvita. Innersta lagret, i hvilket trådarna ligga tätast, är på insidan liksom fernissadt af något färglöst, stelnad t klibbämne, som utfyller mellanrummen mellan trådarna. En femte kokong, som träffades i en Cicindela-håla på samma plats, skiljer sig från de öfriga genom saknaden af ytterkokong, men är i öfrigt lik dessa. Den är 11 mm lång och 4 mm bred. Förmodligen är äfven detta eii Methoca- kokong. Den sammanlagda massan af de ofvan omtalade lagren i kokongen är så stor, att larven vid spinningen måste ha för- lorat en ansenlig del af sin kropps volym. 46 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 4. Auszugr. In einer kur zge fassten Notiz ^) habe ich vorläufig mitge- theilt, dass ich eine Methoca gesehen liabe, welche sich von einer in der Miindung ihres Verstecks lauernden Cicindela- larve freiwillig packen liess und sie dabei paralysierte. Dasselbe habe ich jetzt wiederholtermassen zu sehen Gelegenheit gehabt. warum es als sichergestellt angesehen werden känn, dass Ci- cindelalarven die gewöhnlichen und wahrscheinKch die ein- zigen Beuten Methocas sind. Um das Verfahren Methocas bequem beobachten zu können wurde Sand in grosse gläsorne Häfen hart eingepresst, worin ich Cicindela-larven ihre Fanggruben gråben Hess. In diese Häfen wurden zwei Weibchen von Methoca während der drei fol- genden Wochen fast tägHch hineingeJassen. Sie machten sich's sogleich behaglich und liessen mich ihr Thun und Treiben und besonders ihr ganz gleiches Behandeln der Cicindela- larven als in der freien Natur beobachten. Sie liessen mich endlich Zeuge ihres Verfahrens mit der Beute nach der Para- lysierung sein, was mir vorher nicht gelungen war. Das gewöhnliche Verfahren ist wie folgt. Wenn die Ci- cindelalarve im oberen Theil ihres Rohres sich befindet, des- sen Miindung sie wie mit einem Deckel, von ihrem Haupt und ihrem halbkreisförmigen Prothorax gebildet (Fig. 4 — 6), ganz verschliesst, fängt Methoca an, dicht um die nach ihr schnappenden Larve herum zu gehen, bis sie Gelegenheit findet, den Deckel von der Riickenseite der Larve zu besteigen. Augenblicklich wird ihr Haupt öder der Vordertheil ihres Thorax von den sichelförmig gekriimmten Mandibeln der Larve gepackt (Fig. 2), und da diese dabei ihr Haupt in die Höhe streckt, wird der Methoca Gelegenheit geboten ihr Stachel in die Kehle öder zwischen die Vorderhiiften der ^) La proie de Methoca ichneiimonides Latr. [Arkiv för Zoologi. Bd. L Sid. 2551. G. ADLERZ, METHOCA ICHNEUMONIDES. 47 Larvc zu stechen. Diese wird sogleich gelähmt, und Methoca setzt sich auf den Rand des Rohres abzuwarten, dass ihr eingespritztes Gift seine völlige Wirkung erreiehen werde. Nach kurzer Weile dmngt sich Methoca neben das Haupt der Larve in die Höhle hinunter. Jetzt folgt die Malaxierung der Kehle öder der Gegend zwischen den Vorderhiiften, wo das erste Thoracalganghon sich befindet. In dem sich Methoca mit ihren Mandibeln an demselben Flecke festhält, sticht sie auch mit ihrem Stachel hinter öder zwischen die Hinter- hliften. Letzteres Stechen wiederholt sich mehrmals, abwech- sehid mit der Malaxierung hinter und zwischen dieselben Hliften (Fig. 3), wo das letzte Thoracalganghon seinen Platz hat. Der Platz hinter den Hinterlmften ist besonders Gegenscand anhaltender Behandlung von Seite Methocas, denn hier wird das Ei befestigt werden. Nachdem die gelähmte Larve tiefer in ihre Höhle hinuntergezogen worden ist, befestigt Methoca ihr weissliches, 1 mm. långes Ei in die Gliederfalte hinter der einen der Hinterhiiften und erscheint danach wieder an der Miindung der Höhle, w^elche sie verschliesst, indem sie an- fangs mit den Vorderbeinen Sand hinunterscharrt und endlich mit den Kiefern Sandkliimpchen und Kieskörner zusammen- trägt, bis dass die Oeffnung ganz ver borgen ist. Wenn die Ci(dndelalarve im niederen Theile der Höhle sich befindet, stiirzt sich Methoca, nachdem sie die Stellung mit niedergestreckten Fiihlern ausgespäht hat, iiber ihr Opfer hinunter und ersclieint gewöhnlich nicht wieder, ehe sie die Höhle verschliesst. 5 Larven von Methoca schliipften aus dem Ei binnen 5 — 10 Tagen, es gelang mir aber nicht, sie mehr als einige Tage am Leben zu behalt en. Dagegen traf ich in einigen Cicindelahöhlen schon eingesponnene Larven. Eine von ilmen ist an der beigegebenen Tafel abgebildet. Die Mandibeln sind mit 3 grösseren und 1 kleinen Zahn versehen. Die Co- cons sind cylindrisch, braungelb, oben mit einem von ihrer äusseren Fadenschicht gebildeten Kragen. Ihre Länge schwankt zwischen 8 und 18 mm. Der Innercocon besteht aus sehr vielen (ich habe mehr als 13 gerechnet) von einander getrenn- baren Schichten. An der Tafel ist ein Cocon von Methoca etwas vergrössert abgebildet (Fig. 9). 48 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. NIO 4. Figurförklaring. Fig". 1. Larv af Cicinäela campestris, visande dess ställning i fångst- hålan. (Bakkroppen dock något för mycket krökt). 2. Larv af Cicindela sylvatica med den fasthållna Methoca i paralyseringsställning. » 3. Larv af Cicinäela campestris med Metlioca malaxerande bakom hakhöfterna. » 4. Hufvud och prothorax af Oicindela-larv (C. campestris); naturlig storlek. 5. Detsamma förstoradt, visande mandiblernas ställning hos den på rof lurande larven. 6. Detsamma förstoradt, med hälft hopslutna mandibler, visande mellanrummet mellan mandibelspetsarna och labium, i hvilket Methoca inpassar sin framkropp. :> 7. Larv af Methoca, sedd från undre sidan. : 8. Larv af Methoca, sedd från sidan. » 9. Kokoug af Metlioca; kragen ned vikt på framsidan. Tryckt den 20 december 1905. Uppsala lito:). Almkvist & Wiksells Boktryekeri-A.-B. Arkiv för Zoologi. Band 3 N:o 4. Taft. 1. m 4. I 9. 8. Ljustryck, Justus Cederquists i^nsl, Sthl AKKIV FÖR ZOOLOGI. BAND o. X:o T). Ziir Kenntnis schwedlsclier t oiiiopterj j^ideii. Von ALBERT TULLGREN. Mit 9 Textfiguren. ]Mitgeteilt am 11. Oktober 1905 durch H.t. Thi.el uiid Chr. Aurivillius. Vor einigen Jahren fand ich zum erstenmal einen kleinen Neuropteron dieser Familie, der sich als Coniopteryx aleurodi- formis Stepli. herausstellte. Wenigstens musste ich vorläufig die gefangenen Individuen auf diese Art beziehen. Bei dieser Gelegenheit stånd mir nur grosses Werk: Wallengren's »Skandinaviens Neuroptera» ziir Verfiigung und bei einem fliichtigen Durchlesen der Seiten, die dieser kleinen Tnsekten- gruppe gewidmet sind, wurde ich angetrieben, mehr Material lind vielleicht andere Arten zu verschaffen. Erst in diesem Jahre ist mir dies gelungen und in diesem kleinen Aufsatz känn ich nicht weniger als sechs schwedische Arten er- wähnen, von welchen wenigstens die eine der Wissenschaft bisher unbekannt war. Der erste Forscher, der die ^oniopterygiden einer ein- gehenden, wissenschaftlichen Untersuchung unterwarf, war der hervorragende Lepidopterenkenner H. D. J. Wallen- GREN. In seinem grossen Werk iiber skandinavische Neu- ropteren^ fiihrt er nur zwei schwedische Arten an: Conioj)- tery.r tineiformis Curt. und C. lutea Wallengr., hielt es aber ^ H. D. J. Wallengren, Skandinaviens Neuroptera. I Afd. : Neu- roptera planipennia (Kongl. Sv. Vet.-Akad. Handl. Bd. 9, N:o 8, 1871, pag. 53 — 56). Arkiv för zoologi. Band 3. N:o 5. 1 2 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. NIO O. fiir sehr walirscheinlich, dass auch in unseren nördlichen Gegenden zwei andere raitteleuropäische Arten, C. aleurodi- forniis Steph. und C. psociformis Curt., anzutreffen seien. Wallengren hatte niir ein sehr geringes Material zu seiner Verfiigung. Von der neuen Art C. lutea hatte er nur zwei Individiien gesehen, die aiisserdem getrocknet waren. ein Zustand, der eine kritische und minutiöse Untersuchung solcher kleinen Insekten in höhem G rade erschwert. Wallen- gren's Beschreibungen reduzieren sich demnach auf solche Kennzeichen, die man mit Hiilfe einer kleinen Lupe beob- achten känn: die Farbe, die Fliigelrippen, die Länge der Antennen und die Anzahl der Antennenglieder. Die Variation der Fliigelrippen, Verschiedenheiten zwischen den Geschlech- tern u. s. w. hat er niemals gesehen. Etwa fiinfzehn Jahre später unternahm Franz Löw ^ von Neuem eine kritische Untersuchung der Familie Conioptery- gidce, die in vieler Hinsicht musterhaft war. Dessenungeachtet häften dieser Untersuchung einige Mangel an, die icli wenig- stens teilweise durch diesen kleinen Aufsatz ausfiillen känn. Löw fiihrt als der Wissenschaft bis jetzt bekänn ten Arten vier an, und zwar Aleiiropteryx lutea Wallengr., Conioptery.r aleurodiformis Steph., psociformis Curt. und lactea Wesm. Von diesen Arten hat er fiir Wallengren 's neue Art C. lutea eine neue C4attung, Ale^iro2)tery.r, gegrlindet, die aus vielen Ur- sachen gut abgegrenzt und daher beizubehalten ist. Von dem Typus dieser Gattung publiziert er auch einige erklärende Figuren. Unter den Formen, die ich in Schweden gefunden habe, befinden sich auch mehrere Exemplare von beiden Ge- schlechtern einer Art, die ohne Zweifel Wallengren's Con. lutea angehören. Schon eine oberflächliche Vergleichung zwischen diesen Exemplaren und Löws Beschreibung von Aleuropteryx lutea Wallengr. iiberzeugte mich, dass Wallen- gren's Art nicht mit der von Löw beschriebenen identisch war. Und diese Vermutung wurde ferner bestätigt, als ich erfuhr, dass Klapalek - nur durch eine Vergleichung der beiden Be- schreibungen dasselbe Resultat erreicht hatte. Zufolgedessen ^ Franz Löw, Beitrag zui- Kenntnis dei' Conioptervgiclen (Sitzb. der kais. Akad. der Wissensch. Bd. XCI, ]. Abt., März-Heft. Jahrg. 1885, p. 73-88, Taf. T.) - Fr. KiiAPAiaEK, Is Aleuropteryx lutea Löw, identical with Coniop- teryx lutea Wallengr.? (Ent. Monthly Mag. 2. Ser., Nr 53, 1894, p. 121.) A. TULLGREN, ZUll KENNTNIS SCHWED. CONIOPTERYGIDEN. 3 benannte Klapalek den Löw'schen Typus der Gattung Aleuroptery.i : Löioii Klap. Es ist foljrlich von Interesse, hier eine ausfiihrlicliere Beschreibung der echtenC. /^/iea Wallengr., die auch mit Recht zu der Gattung Aleuroptery.r Löw. zu rechnen ist, geben zu können. Von Löw's iibrigen Arten habe ich wahrscheinlich alle in Schweden gefunden; dieselben weichen aber sämtlich melir öder weniger von den Diagnosen, die Löw publiziert hat, ab. Uber diese Verschiedenheiten habe ich unter den Specialbeschreibungen Bericht erstattet. Hier will ich nur an die beträchtHchen Verschiedenheiten zwischen den beiden Geschleclitern der C. tineiformis Curt. (= lactea Wesm.) er- innern : Verschiedenheiten zwischen dem Baue der Antennen und der ersten Schenkel. In Norvvegen kennt man meines Wissens bisher nur eine Art: Con. tineiformis Curt. In Finnland dagegen sind drei Arten beobachtet worden: C. fuscipennis O. M. Reuter,^ aleurodiformis Steph. und Aleuropteryx kitea Wallengr., und wahrsclieinUch ist auch C. tineiformis Curt. dort zu finden, behauptet Reuter. Die ersterwähnte Art ist auch hier in Schweden und in Deutschland gefunden worden. Tn- betreff der Aleuropteryx lutea citiert Reuter Löw und dem- nach ist es die Frage, ob die finnländischen Exemplare Löw,s öder Wallengren's Art anzugehören.^ Es scheint mir aber sehr wahrscheinlich, dass die von Reuter gefundene Art die Al. lutea Wallengr. ist und nicht die Al. Löwii Klap. Aus Europa kennt man al so bis jetzt folgende Arten, von weichen ich in diesem x\ufsatze eine neue Art aus Schweden beschreibe : Aleuropteryx Löwii Klap. » lutea Wallengr. Coniopteryx tineiformis Curt. » aleurodiformis Steph. » fuscipennis O. M. Reut. » psociformis Curt. » reticulata n. sp. ^ O. M. Reuter, Xeuroptera Fennica. Förteckning och beskrifning öfver Finlands Xenropterer (Act. Soc. pro Fauna et Flora Fennica, IX, X:o 8, 1894, p. 13.). - REurEB,'s und Klapalek" s Mitteilungen wurden i ni Jahre 1894, also ungefähr gleichzeitig gedruckt. ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 5. Obersicht der schwedischen Arten der Coniop- teryg-iden. Åleuropteryx Löw. Löw, 1. c, p. 79. Helicoconis Enderlein, Zool. Anz. 1905 (Al. Jutea Wal- LENGR.).^ Diese Gattung unterscheidet sich am besten von der Gattung Coniopteryx durch die Rippenverzweigung. Der Sektor radii der Vorderfliigel ist ungeteilt, aber der Cubitus ist in drei Aste geteilt. Das Discoidalfeld hat zwei Quer- rippen. Auch die Rippenverzweigung der Hinterfliigel unter- scheidet sich bedeutend von der- jenigen der Gattung Coniopteryx. Ausser diesen Gattungscharaktern gibt Löw an, teils, dass die mittleren und hinteren Tibien cyhndrisch sind, teils, dass das zweite Antennenglied des Männchens unten mit einem Zahne versehen ist. Der erstgenannte Cha- akter scheint mir aber von geringeni Werte zu sein, da von den Coniop- teryx-Arten besonders das Männchen der C. tineiformis Curt. und die C. reticulata mihi fast cyhndri sch e Tibien Zfcon, ^oc^olm^s!\) ^11 ^aben. Bei C. psociformis Curt. da- lutea, c) Con. tineiformis gegen sind die Tibien sehr stark ver- ^ dickt. Den letztgenannten Charakter — den Zahn des zweiten Antennengliedes — jindet man nicht bei A. lutea Wallengr. und der ist also nur ein spezieller Geschlechts-Charakter der A. Löwii-Männchen. ^ In »Klassifikatioa der Neuropteren-Faniilie Coniopterygidae» (Zool. Anz. Bd. 39. Juli 1905) gviindet Enderlein eine nevie Gattung Helicoconif fiir Al. lutea Wallengr, Von Åleuropteryx (Typ. Löwii Klap.) unter- scheidet sich die neue Gattung durch lolgende Kennzeichen : »Hinterer Ast des Cubitus im Vorderfliigel gerade. Im Hinter- fliigel geht die Querader zvvischen vorderen Radius und Radial- ramus von dem vorderen Ast der Radialgabel/elle aus.» Helicoconis (lutea Wall ) ■^Hinterer Ast des Cubitus im Vorderfliigel vor dem Ende stark geknickt, Im Hinterfliigel geht die Querader zwischen vorderen Radius und Radialramus von dem Stiel der Gabelzelle aus.» Aleuroptei-yx (Löwii Klap.). Heterococonis n. g. A. TULLGREN, ZUR KENNTNIS SCHWED. CONIOPTERYGIDEN. 5 Aleuropteryx lutea Wallengr. Wallengr., 1. c. p. 55. — Reuter, 1. c. p. 32. Helicoconis lutea Enderlein, 1. c. Was die Farbe betrifft. so sagt Wallengren nur, dass die Körper schwarzbraiin, mit blass weissgelben Fiissen und gelbbraunem i^bdomen sind. Wenn aber die Exemplare mit Alkohol angefeuchtet werden, wird der weisse Wachsiiberzug beseitigt und die Farbe stellt sich dann als blass anilinrot lieraus; nur die Oberseite und die Suturen der Bauchseite des Thorax' nebst dem grössten Teil des Kopfes sind glänzend dunkelbraun. Die Beine sind blassgelb, ebenso die Antennen, die jedoch gegen die Spitze dunkel gefärbt sind. Die Stirn und das Gesicht mit einem grossen, fast dreieckigen, rot- braunen Flecke. Getrocknet sind die Tiere einfarbig grau- weiss, die Grundfarbe leuchtet nur ein wenig durch. Die Antennen sind bei beiden Geschlechtern 22- bis 23-gliedrig. Durch diesen Charakter weicht diese Art ab von Al. Löwii Klap., die 26- bis 27-gliedrige Antennen hat. Die Glieder sind bei beiden Ge- schlechtern gleichförmig ge- baut ; sie sind kurz cylindriscli mit para Helen Seitenkonturen, stets länger als breit. Die beiden ersten Glieder sind aber bei dieser wie bei den folgen- den Arten grösser und von anderer Form als die Glieder des Flagellums. Verschieden- heiten zwischen den Geschlech- tern existieren aber bei den Labialpalpen, deren beiden di- stalen Glieder beim Männchen schmäler und ein wenig länger sind als beim Weibchen. Das vorletzte Glied ist beim Männ- chen ungefähr zweimal so läng wie breit, von der Seite gesehen rechteckig, während dasselbe y^g o. Aleuropteryx lutea V^ajä.. 9 Glied beim Weibchen beinahe «) Antennenglieder, h) Labial- nnd c) Maxillarpalpus. (X UO). ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. NIO 5. MIm. beinahe dreieckig und kaum länger als breit ist. Auch die Endglieder der Maxillarpalpen sind beim Weibchen breiter als beim Männchen. Vorder- und Hinterfliigel sind bei dieser Art an Grösse und Farbe einander sehr gleich. Die Rippen sind bei der Gattung Aleuropteryx bedeutend dicker als bei den Coniop- teryx- Arten . In Betreff der Rippenverzweigung sind die Abweichungen von Al. Löwii Klap. sehr gross. Die Querrippen in der Area radialis und subcostalis treffen den Radius in demselben Punkte öder dicht dabei. Die äussere Querrippe in der Area discoidalis ist mit der erstenGabel desCubitus dicht hinter dem zweiten V^erzweigungspunkte verbunden. Bei der AL Löwii Klap. beriihrt sie die Rippe zwischen den beiden Verzweigungs- punkten. Die äussere Querrippe der Cellula postcubitalis und die innere der Cellula discoidalis sind fast zusammenstossend. Der Sektor radii der Hinterfliigel ist in zwei Aste geteilt und aus der vorderen Gabel entspringt die Querrippe der Area radialis. Bei Al. Löwii Klap ist diese Rippe mit dem Stamme der Sector radii weit innerhalb des Verzweigungspunktes ver- bunden. Die Cellula intermedia und marginalis sind nicht durch eine Querrippe getrennt. Die Länge des Leibes 4 mm. Die Vorderf liigel : 3,8 mm (5), 3,2 mm [$). Die Hinterfliigel: 3,4 » ($), 2,9 » {$). Von dieser Art fand ich eine grosse Menge auf einer Fichtenhecke auf dem Experimentalf eld e bei Stockholm (1^7 1905). Die Flugzeit dieser Art trifft anfangs Jnli ein, denn teils waren die Weibchen von Eiern aufgeblasen, teils verschwanden die Imagines gegen Ende des Monats. Die Hecke, auf welcher ich diese Art fand, war ziemlich stark Fig. 3. Aleuropteryx lutea Wallengr. Vorder und Hinterfliigel (X 16). A. TULLGREN, ZUR KENNTNIS SCHWED. CONIOPTERYGIDEN. 7 von Chermes abietis L. verheert. Deshalb glaube ich, dass diese und andere Arten von Blattläusen leben. Löw be- hauptet, dass Al. Löwii von Cocciden lebt. Einige Individuen, die im lebenden Zustande heimgefiihrt wurden, hinterliessen anf einem kleinen Fichtenzweig eine grosse Menge Eier. Diese waren in die longitudinellen Furchen der Rinde des Jahrestriebes gelegt. Die Form ist unregelmässig oval, ein wenig flach, dicht gegen die Unterlagé gedriickt. Die Farbe ist gelbrot öder anfangs schwach violett. Die Schale ist glänzend und iiber der ganzen Fläche mit kleinen Griib- chen versehen. An einem Ende sieht man einen kleinen kreisrunden, weissen Fleck, die sogenannte Mikropyle. Länge des Eis: 0,.^ mm, Breite: 0,2 5 mm. Couiopteryx Curt. Coniopteryx Curtis, Brit. Entomology, Vol. XI, 1834 Tab. 528. Sciodus Zetterstedt, Insecta lapponica, 1840, p. 1050. Coniopteryx Löw, 1. c. p. 82. » Reuter, 1. c. p. 32. » Enderlein, Wiener Entomol. Zeitung, XXIV, 1905, p. 197. Semidalis Enderlein, Wiener Entomol. Zeitung, XXIV, 1905, p. 197. Parasemidalis Enderlein, Wiener Entomol. Zeitung, XXIV, 1905, p. 197. Diese Gattung unterscheidet sich leiclit von Aleuropteryx durch den zweigeteilten Sector radii und Cubitus der Vorder- fliigel. Uber die Antennen schreibt Löw 1. c. p. 82 : »Fiihler . . . aus zwei grösseren Basal- und 23 — 41 o valen, sehr kurz gestielten, fast sitzenden Geisselgliedern, be- stehend», und fiigt in einer Anmerkung hinzu : »Bei Indi- viduen. welche im unreifen, weichen Zustande getötet werden, nehmen die Fiihlerglieder nicht sel ten eine quer- ovale Form an und riicken dicht aneinander. Diese GJieder sind dann breiter als läng und die Fiihler deshalb dicker und kiirzer als bei ganz reifen Individuen.» Gegen diese An- merkung muss ich hervorheben, dass Löw ohne Zweifel solche Gliederf ormen unrichtig beurteilt hat. Wahrscheinlich hat er die Fiihler des Männchens der C. tineiformis Curt. beobachtet. 8 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 5. Bei dieser Art sind nämlich die Antennen der beiden Ge- sclilechter sehr verschieden. Ich bekam von dieser Art auf einem Wachholder gleichzeitig (7<; 1905) 7 Männchen und 5 Weibchen und bei einer genauen Untersuchung fand ich, dass sämtliche Männchen querovale GHeder und die Weibchen ovale, aber langges treckte Glieder hatten. Ich habe auch keine Ursache zu glauben, dass die verschiedenen Geschlech- ter verschiedenen Arten angehören. Auch schienen die Männ- chen nicht kiirzlich ausgebrlitet zu sein. Was das Ubrige betrifft, siehe die spezielle Beschreibung dieser Art. In Betreff der Form der Tibien, so habe ich schon oben darauf aufmerksam gemacht, dass die Spulform wenigstens bei einer Art so wenig ausgebildet ist, dass diese kaum als Gattungsmerkmal dienen känn. Die Gattung Coniopteryx umfasst wie oben bemerkt, nur fiinf europäische Arten. Vor kurzem, im Juni d. J., beschrieb Dr. G. Enderlein ^ zu Berlin eine seiner Ansicht nach neue Art, die er auch als Typus einer neuen Gattung aufstellt: Parasemidalis Amice End. So weit man aus der Beschreibung und den Figuren beurteilen känn, muss aber diese Art mit Coniopteryx fuscipennis O. M. Reuter identisch sein. Eine Vergleichung zwischen den Beschreibungen känn nämlich keine anderen Verschiedenheiten aufweisen, als dass P. Annse 27 und C. fuscipennis 30 Anteanenglieder haben — von jeder Art hat man nur ein einziges Weibchen ge- funden — und dass bei P. Annae die Querrippe der Area radialis den Stamm der Sector radii trifft, während sie bei C. fuscipennis mit dem Verzweigungspunkte der Rippe ver- bunden ist. Meiner Meinung nach können solche kleine Verschiedenheiten keine Arten trennen. In Betreff des Schrittes, die neuen Gattungen Semidalis (fiir Coniopteryx aleurodiformis Steph.) und Paraseinidalis (Coniopteryx fusci- pennis O. M. Reuter = Annae End.) zu konstituieren, will ich hervorheben, dass man ebenso gut jede Coniopterygiden- Art als Typus einer neuen Gattung auf stellen känn. Semidalis und Parasemidalis wiirden sich von Coniopteryx dadurch trennen, dass bei diesen Gattungen beide Fliigelpaare die- selbe Rippenverzweigung haben. Semidalis und Parasemidalis ^ ENDEBiiEiN, G. Ein neuer, v.w den Ccniopterygiden gehövender Neuropteren- Typus aus der Umgebung von Berlin. (Wien, Entomol. Zeitung. XXTV. Jahrg. 1905, p. 197.) A. TULLGREN, ZUR KENNTNIS SCHWED. CONIOPTERYGIDEN. 9 werden durch foJgende Charaktere unterschieden : »bei ersterer Gattung mit weisser Fliigelbestäubung geht die Querader zwisehen Media und dem vorderen Cubitus (cui) in Vorder- und Hinterfliigel vom Stiel der Mediangabel aus». Da wenig- stens bei einer Art, C. reticulata mihi, die Querrippe der Area radialis sehr grossen Verschiebungen unterworfen ist und folg- lich and er e Rippen auf dieselbe Art variieren können, da wir ferner nur wenige Arten dieser Gruppe kennen, scheint es mir vorläufig unmöglich, neue Gattungen wegen dieser kleinen Ver- schiedenheiten aufzustellen. Das C. tineiformis Curt. eine sehr freie Stellung ein- nimmt, ist a.ber wahrscheinlich. Unter anderem deutet der Geschlechssdimorf ismus hierauf, obgleich dieser fiir C. tinei- formis ein spezielles Kennzeichen sein könnte, das jedocli von keiner Bedeutung als Gattungscharakter ist. Obersicht der Arten. A. Hinterfliigel nur wenig kleiner als die Vorderfliigel. a) Rippensystem der Hinterfliigel von dem der Vorder- fliigel verschieden. In den Hinterfiiigeln keine Querrippe zwisehen dem Sector radii und dem Cubitus. C. tineiformis Curt. h) Rippensystem der Vorder- und Hinterfliigel gleich. 1. Das Tier weiss bestäubt. Die äussere Querrippe zwisehen dem Cubitus und der vorderen Post- kosta sehr schräg mit der unteren Gabel des Cubitus verbunden. C. aleurodiformis Steph. 2. Das Tier dunkelbraun ohne Bestäubung. Die obengenannte Querrippe ist mit dem Stamme des Cubitus beinahe rechtwinkelig verbunden. C. fuscipennis O. M. Reut. B. Hinterfliigel beträchtlich kiirzer und schmäler als die Vorderfliigel, mit reduziertem Rippensystem. a) Die Antennen 31- bis 32-gliedrig ( J", 5). Die Geissel- glieder länger als breit. Die Tibien der Hinterbeine nur schwach verdickt. Die beiden ersten Tarsalglieder der Hinterbeine verbalt en sich zu einander wie 10 : 4 (J") öder 8:3(9). ^- '^^ticulata n. sp. b) Die Antennen 36- bis 41-gliedrig (J^) öder 29- bis 30-gliedrig (§). Die Geisselglieder kiirzer als breit 10 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 5. (c?, $ ?). Die Hintertibien stark spulförmig. Die Tarsalglieder verhalten sich wie 14 : 4 (J"). C. psociformis Curt. Coniopteryx tineiformis Curt. 1834. Coniopteryx tineiformis Curt., Brit. Entom. Vol. XI, Tab. 528 (excl. Fig. 9 s. i). 1836. Malacomyza lactea Wesmael, Bull. Ac. Bruxelles, T. III, p. 166 und 164, Pl. 6, Fig. 3, PL 7, Fig. 2. 1871. Coniopteryx tineiformis Wallengren, 1. c. p. 54. 1885. Coniopteryx lactea Löw, 1. c. p. 86. 1894. Coniopteryx lactea Reuter, 1. c. p. 14 und 33. Diese Art ist vielleicht die gewöhnlichste aller Coniop- terygiden und ist in Schweden so nördlich wie in Lappland gefunden worden. Ich habe sie auf dem Experiment alfeide bei Stockholm und bei Westantorp und Släfringe in Öster- götland angetroffen. Zu den Beschreibungen, die andere Ver- fasser publiziert haben, känn ich etwas neues hinzufiigen. Von den Antennen sagt Löw nur, dass sie so läng sind wie der Leib öder etwas kiirzer, bei J" und $ 25-gliedrig. Bei den von m.ir untersuchten Exemplaren hat das Männchen 28 und das Weibchen 25 Glieder. Die Form der Glieder des Weibchens ist oval öder eiförmig umgekehrt. Sie sind alle mit sehr feinen und langen, spitzigen Haaren bekleidet. Das Männchen da- gegen hat mehr öder weniger quer- ovale öder fast kugelförmige Glieder. Die basalen Gheder des Flagellums sind am kiirzesten und breitesten. Ausser der gewöhnlichen Haarbeklei- dung hat jedes Geisselglied, jedoch nicht das Endglied, oben einen dichten Kranz von kurzen, grohen, beinahe stumpfen Härchen. In optischem Durch- schnitte scheint es, als ob jedes Glied oben an jeder Seite einen kleinen Fig. 4. Coniopteryx tinei- Biischel habe. Solche Härchen findet formis Curt. Antenne von j^^^ bei keiner anderen Art und gar a Mannclien imd b Weib- , ^^_ .. . _ . ^ chen (X 140). nicht beim Weibchen dieser Art. A. TULLGREN, ZUR KENNTNIS SCHWED. CONIOPTERYGIDEN. 11 Fig. ö. Coniopteryx tineiformls Curt. Vordersohenkel des Männ- chens (X 140). Auch clie Beine sind bei beiden Geschlechtern einander sehr ungleich. Beim Männchen sind die Vorderschenkel von sehr charakteristischer Form. Ven- tralwärts haben sie nahe der Basis einen grossen Knoten und später sind sie ein wenig konkav. Die untere Kante ist ausserdem mit einer Reihe langer Borsten, 10 bis 13 an der Zahl, besetzt. BeimWeib- chen sind die Vorderschenkel nor- mal gebant, mit f einen, zugedriickten Härchen. Die Hinter- tibien sind beim Männchen cylindrisch, beim Weibchen aber spulförmig, an den Seiten zugedriickt, wie bei C. psociformis. Erstes Tarsalglied der Hintertarsen verhält sich zum zweiten wie 8,.^ : 3,ö (2) öder 11 : 3 (^). Die Rippenverzweigimg der Fliigel stimmt genau mit der von Löw publizierten Beschreibung und Zeichnung iiberein. Die Fliigel sind nur länger in Löw's Zeichnung. Der Unter- schied beruht vielleicht davon, dass Löw wahrscheinlich keinen Zeichenapparat angew^endethat. Die Länge der Vorderfliigel : 2,6 3 mm (J") und 2,. 5 6 mm ($); die Breite: 1,j7 mm (^) und 1,0 8 mm (5). Löw (1. c. p. 15) halt auf den Namen C. lactea Wesm., weil die von Curtis pubhzierte Fig. Abbildung sich nicht auf C. tineiformis, sondern auf C. aleurodiformis Steph. bezieht. Damit aber die Beschreibung kein Missverständnis veranlasse, muss man den Namen C. tineiformis Curt. beibehalten. 6. Coniopteryx tineiformis Curt. a Vordev- iind b Hinter- fliigel (X 16). Coniopteryx aleurodiformis Steph. Löw 1. c. p. 83. — O. M. Reuter 1. c. p. 32. — Wallen- GREN 1. C. p. 55. Semidalis aleurodiformis Enderlein 1. c. p. 197. Diese Art weicht von allen anderen dadurch ab, dass die Rippenverzweigung beider Fliigel einander gleich ist. Hierin 12 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 5. stimmen die von mir gefundenen Exemplare mit Löw's Be- schreibung iiberein. Doch gibt es einige Verschiedenheiten. Die Querrippe in der Area subcostalis ist viel weiter von der Radiusspitze entfernt als von der Querrippe in der Area radialis. Löw behauptet, dass diese Rippe in der Mitte zwischen diesen Punkten öder näher an der Radiusspitze entspringt. Besonders ist zu bemerken, dass die Cellula postcostalis basalis bei meinen Exemplaren viel grösser ist als auf der von Löw publizierten Figur. Leider steken nur einige getrocknete Individuen zu meiner Verfligung, deren Geschlecht ich nicht mit Sicherheit bes timmen känn. Einem Individu- um, das ich einem mikroskopischen Präparate geopfert habe, fehit j eden- falls der Abdomen. Wahrscheinlich ist dies aber ein Männ- chen. Die Antennen sind 33-gliedrig mit o valen Gliedern. Die beiden anderen Exemplare haben 32-gliedrige An ten- nen. Nach Löw's Aussage hat das Männchen 34- bis 36-gliedrige und das Weibchen 28- bis 30-gliedrige Antennen Die Länge der Vorderfliigel 3/2 mm, die der Hinterfliigel 2,ri mm. Die Hintertibien spul- förmig. Es scheint mir, dass die kleinen Abweichungen von Löw's Beschreibung nicht hindern diirfen, vorläufig die gefundenen Exemplare zu dieser Art zu reclmen. Diese Art traf ich im Sommer 1903 in der Nähe der entomologischen Anstalt beim Experimentalfelde an. Sie flogen neben einem grösseren Schlehdorn (Prunus spinosa). In Schweden ist diese Art friiher nicht angetroffen. In Finn- land ist sie nach Reuter's Aussage gefunden worden. Fig. ' . lat sig. De förekommo i alla utvecklingsstadier och i sådan mängd, att det hela hade utseendet af en enda rörlig massa. Kemisterna undrade hvarifrån dessa »spindlar» kommit, och gjorde sig redo att förstöra »de otäcka djuren», då jag i sista stund hann förhindra deras mordiska planer. Under den följande tiden höll jag flera par isolerade, och vardt mig därigenom möjligt att iakttaga dem alltifrån ägget upp till imago. Om denna insekts biologi har man hittills ej haft sig så mycket bekant. Cameron har (Proc. nat. hist. soc. Glasgow 1876 p. 302) i största korthet beskrifvit larven, men närmare biologiska data förelisjga hittills icke. Äfven om Niptus hololeucus gäller att parning och ägg- läggning ej äro bundna till bestämda tider på året. Arten förökar sig ganska starkt; tvenne generationer tyckas årligen komma till utveckling. Antalet ägg, som produceras af hvarje ?' uppgår i regeln till 15 å 20. De afläggas ej samtidigt utan ett då och ett då; de äro vid afläggandet öfverdragna med ett klibbigt sekret, hvarför de med lätthet fastna på omkringvarande föremål. De äro ljust hvita, men bli så små- ningom något gulaktiga; till formen äro de rundadt ovala, mäta i längd 0,6 — 0,7 mm. och ha en bredd af omkr. 0,4 mm. Den nykläckta larven lämnar först flera timmar efter framkomsten sitt äggskal, kring hvilket han ligger krumböjd. Det vill synas, som skulle han under sin första extraovulära tid förtära en del af detsamma. När äggen äro färdiga att kläckas, ja, ofta flera dagar dessförinnan, framträda på detsamma tvenne symetriskt an- ordnade bruna fläckar, hvilka skarpt afteckna sig mot den föröfrigt hvita ytan. Detta är mandiblerna, som tack vare en stark kitinanrikning skina genom äggskalet. Uppträdan- det af dessa bruna fläckar är sålunda ett godt yttre kriteri- um på, att äggen snart äro kläckningsfärdiga. Larven är mycket trög i sina rörelser. Då han förflyt- tar sig, går han alltid med kröi^t kropp därvid betjänande sig af analsegmentet som vidhäftningsorgan. Puppan, som är helt hvit, förråder fullkomligt den blifv^nde imagon. Jag har följt 4 individer af Niptus synnerligen noggrant. Resultatet i koncentrerad form framgår af följande tabell. MJÖBERG, NÅGRA SNENSKA INSEKTERS BIOLOGI O. UTVECKL. 13 N:o 1 Ägg 1 Larv l.sta liudömsn. •J:dva hiidönisn i Pwppa Imago 1 Totaltid 1 '■', ' '"/ ^ --/r> ^'Vo ' 7« ■';'S ' 1 128 dagar 1 IT 3/5 ■^7^ ^Vc 7^ ' 20/, ^9 122 dagar III 271 V.-. ■ -'75 ^■-'/(i -"/8 79 133 dagar IV : -'Vi _j;a^ : ^V« 7" ^78 '^/s ^ 120 dagar Af densamma låta ju en del slutsatser deducera sig. Vi kunna med stöd häraf få kunskap om genomsnittstiden för de olika stadierna och om tiden för hudömsningarne. För sin utveckling tarfvar ägget omkr. 2V2 vecka. Märk- värdigt är, att verkligen så pass stora afvikelser med afseen- de på tiden för äggets utveckling kunna förekomma. Ett ägg kläcktes t. ex. 11 dagar efter afläggandet, ett annat först efter 20. Näppeligen kan något förbiseende af mig härvid föreligga, i ty att jag h varje dag nogsamt aflägsnade äggen från det isolerade paret. Möjligheten, att jag förbisett detta ägg, låtit detsamma kv^arligga hos det ifrågavarande paret och först senare observerat detsamma och då tagit det för att vara nyligen aflagdt, är visserligen icke absolut ute- sluten, men jag anser detta vara föga sannolikt. Mot det- samma talar äfven den omständigheten, att de öfriga iakt- tagna äggen tarfvat olika lång tid för sin utveckling (resp. 20, 15, 19 dygn). Tiden för första och andra hudömsningen var i de undersökta fallen ganska enhetlig. De infalla enligt schemat 23 resp. 46 dygn efter kläckningen. Efter omkr. 7 veckor efter den andra hudömsningen sker förpuppningen. Puppan genomlöper på 17 dagar sina metamorfoser. Tiden för hela utvecklingen belöper sig i genomsnitt till 18 veckor. Corticaria denti^^ulata Gvll. Denna art af handlar jag här blott för en egendomlighet vid dess kopulation. Jag har nämligen hos densamma funnit ett kopulationssätt, som jag ej känner hos några andra skal- baggar. Vid kopulationen tillgår det så, att båda kontra- henterna vända ventralsidorna mot hvarandra. Det förvå- nade mig till en början att se dem förenade på detta sätt ; jag frestades tro, att de råkat i slagsmål med hvarandra. En 14 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 3. N:0 6. närmare undersökning gaf emellertid vid handen, att de blott kopulerade. Cryptophagrus subfumatus Kr. Denna art, som för ej länge sedan för första gången an- träffades uti vårt land, -har på de senaste åren vunnit rätt stor spridning. 1 Den är ej någon sällsynthet längre uti Stockholmstrakten och i det sydligaste landskapet har den på sista tiden uppträdt massvis uti källare, visthus, vinds- skrubbar m. fl. andra ställen. Jag har rätt noggrant iaktta- git arten uti fångenskap och vill här lämna några biologiska meddelanden om densamma. Om Cr. subfumatus Kr. och många andra arter af släktet gäller detsamma, som blifvit sagdt om Dermestes haemorrhoi- dalis Kiist., nämligen att den starkt emanciperat sig från regelbundenhet i de ursprungligen till följd af klimatet till en bestämd tid förlagda utvecklingsstadierna. De flesta af de i fångenskap förvarade honorna ha dock redan i slutet af februari eller i början af mars afbördadt sina ägg. Dessa af sättas ej samtidigt utan ett och ett på skilda ställen. De äro till färgen helt hvita, äggformiga, och mäta i längd unge- fär 0,9 mm. Efter omkring tio dagar kläckas de. Efter 6 a 8 dagar infaller första hudömsningen, 9 dagar efter denna den andra, som efter omkring 10 dagar åtföljas af en tredje. Dock förekomma rätt stora variationer med afseende på hud- ömsningarne. Uti maj eller omkr. en och en half månad efter larvens kläckning sker förpuppningen. Långt före denna akt har larven emellertid blifvit trög och under den närmaste veckan före förpuppningen ligger han krumböjd och är nästan orörlig. Puppan genomlöper på fjorton dagar sin förvandling. I början af juni voro de flesta fullbildade. Då hittills hvarken larv- eller puppstadiet af ifrågavarande art är kändt, lämnar jag här en beskrifning af dem båda. Larven (tati. l, hild 5). Hvitgul, tämligen jämnbred; hufvudet rektangulärt, såväl på sidorna som på öfversidan med spridda borsthår; clypeus ^ Se: Mj Öberg, En t. Tidskr. 1903, p. 287. MJÖBERG, NÅGRA SVENSKA INSEKTERS BIOLOGI O. UTVECKL. 15 rätt kraftig med talrika framåtriktade borst; antenner 3-le- dade, basalleden retractil uti en våitliknande basalansväll- ning, andra leden nästan dubbelt längre, nära spetsen med trenne fina borst; tredje leden synnerligen smal, ungefär hälften så lång som den föregående, försedd med tvenne längre divergerande lateralhår och ett kortare apicalhår; man- dibler rätt långa och kraftiga, bågböjda; maxillarpalper tre- ledade, labialpalper tvåledade; pannan med tvenne longitu- dinala intryckningar. På hvardera sidan af hufvudet bakom antennroten finnes en tydlig ocellarfläck, som vid starkare förstoring visar sig bestå af flera småceller; jag har på en individ funnit ända till 8 dyhka mindre oceller. Prothorax rätt kraftig, betydligt längre än mesothorax, framtill kantade med flera längre borsthår. på skifvan med flera oregelbundna fördjupningar; de följande segmenten hvarandra ganska lika ; på dorsalsidan kunna sex rader af borst tydligt urskiljas, af dessa är o de i yttersta raden de längsta; på sidorna af segmenten i regeln tvenne borsthår, ett kortare framtill, och ett något längre baktill ungefär i jämnhöjd med andhålet; stigmata belägna, det första på bakkanten af prothorax, de öfriga på de åtta första abdominalsegmenten ; apicalsegmen- tet litet med tvenne något uppåtböjda processer; på under- sidan af dessa processer ett längre och på sidorna flera kor- tare borsthår. — Längd 4 mm. Puppan tafl. 1, bild 6;. Denna, som är helt hvit, erbjuder intet af synnerligt intresse; thorax i framkanten med flera långa, hvitgula borst; dylika borst återfinnas, ehuru glesare, jämväl på skifvan och vid basen af thorax, på mundel arne och på benen; i midten af thorax, bakkant skönjes ett upphöjdt veck, som sträcker sig framom midten ; de bakre abdominalsegmenten med några borsthår; apicalsegmentet med tvenne raka processer. Lygistopterus sangruineus L. Denna arts biologi är så tillvida bekant, som larven och dennes lefnadssätt af flera författare behandlats. Uti juH månads början anträffade jag af densamma på Fårön flera ex. af såväl larven som imagon. De uppehöllo sig under barken af en gammal död tall. 16 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 6. Larven, som är carnivor, lefver ständigt under barken. Enligt Perris lifnär den sig af diverse trädinsekters larver, såsom Bostricbus, Clytus m. fl. På Fårön, där de nämnda släktena äro synnerligen klent representerade, bedrifver den jakt på larver och puppor af Hylastes äter Payk. och To- micusarter. Vid min af resa från Fårön medförde jag dem hem för att om möjligt uppdraga dem. De tycktes i fångenskap ej vilja förtära någon föda, voro alltid tröga i sina rörelser, ja^ långliga tider nästan alldeles orörliga. De förhöllo sig så hela vintern öfver och äfven större delen af våren. Under de sista 14 dagarna före förpuppningen, som inföll i medio af maj, lågo de krumböjda och orörliga. Af den hittills icke bekanta puppan lämnar jag här nedan en beskrifning. Puppan (tafl. 1, bild 7). Rent hvit, framtill smal, bakåt bredare, hufvudet indra- get och fullkomligt doldt under thorax, som i structur full- komligt liknar imagons; dock äro upphöjningarne och för- djupningarne på skifvan ej så skarpt markerade; i framkan- ten på hvardera sidan om medianlinjen är den försedd med tvenne framåt riktade ljusa borsthår; i sidokanten finnes ett något längre, krökt borst och inom hvartdera bakhör- net ett något kortare upprättstående borsthår; på meso- och metathorax finnes intet anmärknings värdt ; första abdo- minalsegmentet smalare än de fem närmast följande, på sidan i likhet med de sex följande segmenten försedt med en trubbig lateralprocess och innanför denna med en mindre hårbärande process; dessa lateralprocesser, som på det andra till och med det sjette segmentet äro något kraftigare, bära i spet- sen tvenne större, utstående borsthår jämte några mindre greniga hårbildningar; det sjunde segmentet har i motsats till de öfriga trenne större dylika sidoborst; på det åttonde segmentet äro sidoprocesserna m^^ra absoleta och bakåtrik- tade; det nästan kvadratiska apicalsegmentets sidor äro för- sedda med flera korta, raka, utstående borsthår, segmentet baktill utlöpande i tvenne på midten med ett kortare borst försedda utskott. MJÖBERG, NÅGRA SVENSKA INSEKTERS BIOLOGI O. UTVECKL 17 Toxotus meridianus L. Om denna arts biologi har man hittills haft sig föga bekant. En af Perris beskrifven larv (Larves 1877 p. 531) har man, ehuru icke utan tvekan, hållit för att tillhöra denna art. Under en excursion till Kinnekulle pingsten 1904 anträffade jag under en sten på rätt fuktig mark en större puppa, som genast förrådde sig tillhöra en Longicorn. Den hade gräft sig en liten håla i den lösa marken för att där ostördt få tillbringa sin h vilotid. Den -/« af stöttes pupp- huden, och en vacker J" af Toxotus meridianus L. framträdde. Puppan är hvitgul, bakåt rätt afsmalnande. På abdo- minalsegmenten med undantag af de två sista är den försedd med tvenne mediant ställda rader af hårbärande vårtliknande processer. På den nykläckta imagon finnes på dorsalsidan en bred, svart midtelstrimma. I öfrigt intet anmärknings- värdt med puppan. Som redan nämnts anträffades puppan på rätt fuktig mark under en sten. Detta är ju rätt egendomligt, då man vet, att nära nog alla Longicorner ha för sed att förlägga sina utvecklingsstadier till gamla murkna träd eller stubbar. Om det var af en tillfällighet den här har slagit sig till ro under en sten är ju ej godt att säga. Nämnas bör dock, att brist på gamla stubbar af diverse trädslag i omedelbara närheten ingalunda förefanns. Coranus subapterus De Geer. Af denna art anträffade jag d. ^Vy vid Norsborg i när- heten af Stockholm tvenne gravida honor, hvilka intogos för observationer. De förekommo rätt allmänt på platsen, löpande kring här och hvar på torrare, solbelysta gräsbackar. Natten -' -^i» fanns ett ägg afsatt, ej på de växtdelar, som funnos inlagda uti samma glasrör utan nedstucket uti den som kork tjänstgörande bomullsprcppen. Dagen efter af sattes ytterli- gare elfva ägg, af dessa fyra st. på blad af Epilobium och Echium. Coranusäggen (tafl. 1, bild 8) äro synnerligen vackra och karaktäristiska. Det är omkring l,r) mm. långt, cylin- driskt, brunsvart, i öfre ändan något afsmalnande. Micro- pylapparaten markeras af en uppskjutande tapp, omgifven Arklc -jör zoolor/i. Bd 3. N:o 6. "2 18 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 6. af en motsvarande ringformig kanal. Sculpturen på detta Öfre parti, som är hvitt till färgen och bildar liksom ett lock på ägget, är något ojämnare och skrofligare än på öfriga delar af detsamma. Det roade mig att anställa en del experiment med de i fångenskap hållna honorna för att utröna deras lefnadssätt och vanor. Jag nedsläppte sålunda uti deras fängelse — ett större glasrör — en vingklippt fluga. Strax märkte en af Coranushonorna dennas närvaro, och med ett hastigt språng hade hon bemäktigat sig densamma. Genast insänkte hon sitt rostrum uti flugans nacke; att efter detta få henne att släppa sitt tag och afbryta sugningen var platt omöjligt. Hon lät sig ej störas, äfven om hon kom att intaga de mest halsbrytande lägen; jag kunde rulla henne rundt flera gånger, ja, våldsamt skaka glasröret, utan att detta kunde förmå henne att afbryta sugningen, som oaf brutet fortgick under ej mindre än 50 min. Ofta kunde de båda honorna anfalla hvarandra genom allt annat än ömma omfamningar, h varvid de .gjorde uppre- pade försök att insänka sina rostra uti hvarandras kroppar, dock utan resultat. Coranus subapterus De Geer aflägger sålunda sina ägg mot senhösten; de öfvervintra alltså, något, som äfven det hårda solida skalet visar. Ännu den V^ voro äggen fullkom- ligt friska. MJÖBERG, NÅGRA SVENSKA INSEKTERS BIOLOGI O. UTVECKL. 19 Zusammenfassungr. Der Verfasser hat während des jiiugst verflossenen Jahres einige Insekten genau untersucht. Teils ist es ihni dabei gelungen einige noch nicht bekannte Entwicklungsstnfen kennen zu lernen, teils hat er Gelegenheit gehabt die* Gewohnheiten und die Lebensweise der folgenden Arten zu beobachten. Amara aciiminata Payk, Bei dieser Art bespricht der Verfasser die Eiablage und die Eier, und giebt eine vorläufige Mitteilung iiber temporäre Veränder- ungen der Ovarien. Ips 4-pustulata L. Es ist dem Verfasser gelnngen diese Art vom Ei bis zur Imago zu erziehen. Es hat sich dabei hergestellt, dass eine Art von Alters-Diniorphismus bei der Larve stattlinde, d. h. die junge Larve ist der älteren sehr ungleich. Das Ei, die junge und die ältere Larve und die Puppe werden beschrieben und mit Ausnahme von dem Ei abgebildet. Nitidula cariiaria Schall. Die bisher unbekannte Puppe wird beschrieben und abgebildet. Der Verfasser bespriclit ausfiihrlich die Structur des siebenten Abdo- minalsegments und vergleicht dasselbe mit demjenigen von Ips 4- pustulata L. Ob die erwähnte structurelle Ähnlichkeit als ein phylo- genetischer Aussclilag öder nur als eine Konvergenzerscheinung zu deuten ist, hat der Verfasser noch nicht feststeilen können. Dermestes liaBinorrhoidalis Kust. Der Verfasser hat die äussere Entwicklung beobachtet; er be- spricht die Eier, die Häutungen und die Gewohnheiten der Larve und der Puppe. 20 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. Is.O 6. Niptus liololeucus Fald. Die Eutwicklung ist vom Yerfasser genau beobaclitet. Er be- schreibt die Eiablag-e, die Eier, die eben hervorgekrochene Larve luid die Puppe uiid giebt eine konzentrierte Tabelle der verschiedenen Entwicklungsstufen, Corticaria denticulata Gyll. Die Beg-attuiig vvird besprochen. Cryptophagus subfumatiis Kr. Der Verfasser hat die Entwicklniig beobaclitet imd beschrieben, Das Ei, die Eiablage, die Larve nnd die Puppe werden besprochen, 4ie beiden letzteren aiich abgebildet. Lygistopterus saiiguineus L. Der Verfasser bespricht die Lebensweise der Larve nnd giebt eine Beschreibuug nnd Abbildnng der Puppe. Toxotiis mericlianus L. Es werden die Puppe nnd der Fundort derselben besprochen. Coranus subapterus De Geer. Beschreibung des Eies und der Lebensvveise der Art, 22 AlilvIV FÖE ZOOLOGI. BAND 3. N:0 C. ild [ 1. » 2. » S. » 4. » 5. » 6. » 7. » 8. Fig-urförklaring. Ung- larv af Ips 4-pustulata Jj. FuUväxt larv af Ips 4-pii?tulata L. Pnppa af Ips 4-piistulata L. Puppa af Nitidula oarnaria Sen. Larv af Cryptopliagus subfninatus Kr. Puppa af Cryptopliagus subfumatus Kr. Puppa af Lygistopterus sanguineus L. Ägg af Coranus subapterus De Geer. 'rrvckt i]on IM) (Ice-einl.oi- I TM)"). Uppsal;) U>a.5. Almqvist, & Wiksolls T.oktryckori-A.-E. Arkiv för Zoologi Bar.d 3 N;o 6. Tafl. 1, fF: A. Ekblom del. Cederquist, Auto. o. tr. ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:o 7. Ueber den Mneren Baii des Acliseiizylinders der Neryenfasern. Von GUSTAF RBTZIUS. Inlämnad den 11 oktobei- 1905. Eine von mir soeben wahrgenommene Mitteilung von E. LuGARO »Sulla struttura del cilindrasse» in Rivista di Fatologia nervösa e mentale, Vol. X, f. 6 (Juniheft 1905) veranlasst mich, einige Bemerkungen niederzuschreiben. Lugaro ist mittelst einer von ihm angegehenen neuen Methode zu dem wichtigen Schlusse gekommen, dass die färbbaren Fibrillen im Achsenzylinder nicht als von einander isolierte Elemente verlaufen, sondern vielmehr mit einander durch anastomo- sierende Fäserchen, die in spitzen VTinkeln zu ihnen gehen, verbunden sind. Es existiert also in den Achsenzylindern wie in den Zellkörpern der Ganglienzellen ein wahres Fibril- lennetz. Hierdurch verfällt of f enbär die von Bethe postu- lierte isolierte Leitung mittelst der Fibrillen, welche kaum als die einzig leitenden Elemente anzusehen sind. Die Apåthy- BETHE'sche Auffassung ist infolge dessen nicht weiter auf- recht zu halten. Diese Befunde Lugaro' s, welche eine der allerwichtigsten Fragen der ganzen Neurologie betreffen, haben auch mich aufs Höchste interessiert. Sie stimmen nämlich vollständig mit dem, was ich schon vor mehr alt 16 Jahren und dann im Anfange dieses Jahres behaiiptet und nachgewiesen habe. Arkiv för Zoologi. Bd 3. N:o 7. 1 ' 2 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 7. Nachdem v. A. Max Schultze im J. 1868 eine faserige Differenzierung und eine interfibrilläre Substanz im Achsen- zylinder beschrieben, und im J. 1878 Hans Schultze diese fibrilläre Struktur bestätigt hatte, gelang es im J. 1883 zuerst v. KuPFFER, durch Behandlung mit Ueberosmiumsäure und Säurefuchsin die Fibrillen gut zu färben. Auf Querschnitten sah er sie als getrennte scharf abgesetzte rothe Piinktchen, auf Längsschnitten als parallel neben einander verlaufende, gleich- mässig dicke, mit einander nicht anatomosierende Fasern, »die locker im Nervenserum flottiren». Jacobi (1886) schloss sich im ganzen an v. Kupffer's Ansichten an, opponierte sich aber gegen das Flottieren der Fibrillen im Serum; sie sind durch eine homogene Zwischensubstanz verbunden, deren Festigkeit ungefähr derjenigen der Fibrillen entsprechen diirfte. Schon vorher (1885) hatte v. Leydig den Bau der Achsenzylinder in der Weiseaufgefasst, dass er, wie in den Ganglienzellen zwei verschie- dene Bestandteile annahm, nämlich ein netzförmig feinfaseriges Geriistwerk, das Spongioplasma, und ein in dessen Maschen befindliches, wenigstens sichtbar unstrukturiertes Hyaloplasma, welches letztere die eigentliche Nervensubstanz darstelle. Dann erschien eine Arbeit von Max Joseph, welcher sowohl im Achsenzylinder als in der Markscheide ein netz- förmiges Geriist fand; das Achsengeriist hänge nach ihm mit dem Balkenwerke in der Markscheide zusammen, biide gleichsam die Fortsetzung desselben. Dieses Geriist sei nicht nervöser Natur und habe nichts mit längslaufenden Fibrillen zu tun. Joseph konnte demnach die Befunde von v. Kfpffer nicht bestätigen. Nach dem Erscheinen der Mitteilung v. Kupffer's priifte ich seine Methode und gewann Präparate, welche seine Beob- achtungen zum Teil bestätigten, zum Teil von denselben wesentlich abwichen). ^ Auf dem Querschnitte sah ich zwar die scharfen rothen Piinktchen, welche bald ziemlich regel- mässig distribuiert lagen, bald mehr gruppenweise, of t gegen die Mitte hin, angeordnet waren; durch Heben und Senken des Tubus erwies sich sicher, dass diese Piinktchen Quer- schnitte von Fibrillen waren. In dieser Hinsicht konnte ich also die Befunde v. Kupffer's bestätigen. Zwischen den ' Gustaf Retzius, Dtr Bau deé, Achsencylinders der Nervenfasern. Ver- handl. d. Biolog. Vereins in Stockholm- Band I. Januar 1889. N:r 4. RETZIUS, UEBER D. FEIN. BAU D. ACHSENZYLIND. D. NERVENFAS. 3 Piinktchen sah ich aber dann noch mehr öder weniger deutlich quere Verbindungen, Anastomosen, wodurch in manchen Fallen eine ausgeprägte netzförmige Struktur, gewissermassen eine Art »Septensystem», zu sehen war, in dessen Knoten- punkten die Fibrillenpiinktchen lagen. Dieses Septensystem hing aber keineswegs, wie Joseph meinte, mit einem ähn- lichen System in der Markscheide zusammen, sondern enthielt die Fibrillen mit iliren anastomosierenden seitlichen Aestchen. An den Längsschitten der Acbsenzylinder Hessen sich die Fibrillen streckenweise ohne Teilungen und Anastomosen verfolgen; selten sah ich sie aber ganz gerade, sondern sie waren sehr of t etwas gebogen verlaufend und ein netzförmiges Flechtwerk bildend, so dass es sicher verfriiht wäre, Teilungen und Anastomosen der Fibrillen zu verneinen. Auch hin- sichtlich der Beschaffenheit der Interfibrillarsubstanz war ich anderer Meinung als v. Kupffer, indem ich sie nicht fiir ein Serum hielt, sondern sie als fester, festweich auffasste. Durch die Entdeckung Apåthy's und Simon's von einem netzförmigen Fibrillensystem in den unipolaren Ganglienzellen der Hirudineen wurde gewissermassen eine neue Aera in un- seres Wissen vom feineren Bau des Nervensystems geschaffen, obwohl die von Apåthy auf diesem Befund erbaute Theorie — nach welcher die Fibrillen von aussen, von anderen Zellen her, in die Ganglienzellen einwachsen und dann noch aus ihrem Gebiete hinaustreten können, um als einzig leitende Elemente auch ausserhalb derselben intrikate Netze zu bilden — meiner Ansicht nach ganz verfehlt war und in der Wis- senschaft recht viel Schaden verursacht hat. Die in Anschluss zu Apåthy's Befunden und Ansichten von Bethe bei Verte- braten gewonnene Darstellung der Neurofibrillen in den Ganglienzellen und den Achsenzylindern fiihrte länge zu einer Feststellung der Fibrillen als meistens isolierte leitende Bahnen. Durch die neuen Silbermethoden von Cajal und Biel- SCHOWSKY erhielt man schliesslich eine wesentlich erhöhte Möglichkeit, die fibrilläre Struktur der Nervenzellen und ihrer Fortsätze zu eruieren. Es zeigte sich sogleich, dass im Gegensatz zu Bethe's Darstellung die Fibrillen auch in den Ganglienzellen der Vertebraten iiberall ein äusserst intrikates Netzwerk bilden, also nicht isoliert leitende Bahnen sein können. 4 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. NiO 7. Wie verhalten sich aber dann diese Fibrillen in den Fortsätzen der Ganglienzellen, in den Dendriten und Axonen ? Durch die eben erwähnten neuen Silbermethoden ist es leicht, nachzuweisen, dass die Fibrillen netzförmig in die Dendriten eintreten und weit hinaus fortlaufen; in die Axo- nen tre ten sie in der gleichen Weise hinaus; dann ver- schmälern sich aber die Axonen gewöhnlich schnell, um sich erst später zu erweitern. Bei der Durchmusterung einer Menge von Präparaten dieser Art ist es mir aber nur ganz ausnahmsweise gelnngen, in ihnen die Fibrillenstruktur deut- lich nachzuweisen; hier und da sieht man sie zwar, in keiner Weise aber so schön wie mit der v. KuPFFER'schen Methode. Dagegen gelingt es, wie Cajal, Dogiel u. A. in neuester Zeit gezeigt haben, in verschiedenen peripheren Endorganen, den motorischen ebensowohl wie den sensiblen; hier löst sich das Fibrillennetz wieder in w underbar schöner Weise auf, indem die Interfibrillarsubstanz sich vermehrt und die Fibril- len am Ende schlingförmig in einander iibergehen. Dass die einzelnen Endknöpfe hierbei hin und wieder mit einander durch iiberbriickende Fibrillen mit einander zusammenhängen, wie Dogiel meint, känn ich aber nicht bestätigen; wenn dies der Fall sei, muss es als ein seltenes Vorkommen betrachtet werden. Nach den älteren Darstellungen Dogiel's wäre ein solches Anastomosieren die Regel, was ich immer bestritten habe. In seinen neuesten Bildern hat er of f enbär viel weni- ger von einem solchen Anastomosieren getroffen, wodurch er meiner Anschauung weit näher gekommen ist. Ich halte aber bestimmt däran fest, dass ein derartiges Anastomosieren, wenn es vorkommt, zu den seltenen Ausnahmen gehört. In den motorischen Endigungen sah ich es sicher nie ; in den sen- siblen känn es zuweilen scheinbar vorhanden sein, bei genauer Musterung gelingt es jedoch, bestimmt darzulegen, dass es nur ein Schein war, öder auch bleibt die Sache zweifelhaft. Flir die vorliegende Frage von der Struktur des Axons ist es aber von wesentlicher Bedeutung, dass in den End- organen die Fibrillen wirkliche Netze bilden. In Verbindung mit meinen friiheren Befunden vom J. 1889 vom Bau des Achsenzylinders scheint mir also sicher dargelegt zu sein, dass die iVe^zstruktur des Fibrillenwerkes auch in diesen Fort- sätzen der Ganglienzellen die Regel ist und sich also von den Zellen bis in die Endorgane hinaus fortsetzt. RETZIUS, ITEBER D. FEIN. B AU D. ACHSENZYLIND. D. NERVETSTFAS. 5 In meiner Abhandlung »Punktsubstanz, nervöses Grau und Neuronenlehre», welche als N:r 1 in dem XII. Band meiner Biolog. Untersuch ungen, der am 8. März dieses Jahres ver- öffentlicht worden ist, habe ich diese Tatsache schon deut- licli festojestellt, weshalb ich aus derselben den folgenden Aus- zug hier wiedergebe: »Die von v. Kupffer zuerst sicher durch Färbung dar- gelegten Nenrofibrilleii der Axonen der peripheren Nerven- fasern sind meiner iXnsicht nacli nicht so individ ueller Natur, wie man meint. Sclion im J. 1889 (Der Bau des Axencylin- ders der Nervenfasern, Verhandl, d. Biol. Vereins zu Stock- holm, Band I, N:o 4, 14) zeigte ich, dass man zwischen diesen Fibrillen quere Verbindungen nachweisen känn. Manches deutet darauf hin, dass sich die Netzstruktiir, die Cajal in den Ganglienzellen und im Anfang der Zellenfortsätze dar- gelegt hat, iiberall in den Ausläufern, auch in den Axonen, fortsetzt, obwohl sie in den letzteren weniger ausgeprochen ist und wegen der longitudinalen Streckung der Substanz weniger deutlich hervortritt. In meinen Präparaten habe ich sie jedoch schon länge wahrgenommen. Diese Netzstruktur kommt aber in gewissen Endigungen der Axonen besonders schön zur Beobachtung: ich nenne hier ganz besonders die von SzYMOisowicz zuerst und nun auch von Dogiel darge- legte Netznatur der Neurofibrillen in den Endscheiben der Grandry' schen Körperchen sowie von dem letzteren Forscher auch in den Endknäueln der Herbstschen Körperchen. Flir die Bedeutung der Neurofibrillen als das einzig lei- tende Element in den Axonen hat Bethe die Ergebnisse seiner und Mönckeberg's Untersuchungen iiber das Verhalten der Fibrillen in den Ranvier' schen Einschniirungen betont. Ich muss gestehen, dass ich erstaunte, als ich seine Schliisse sah. Bei meinen eigenen angefiihrten Untersuchungen iiber den Bau des Achsenzylinders sa,h ich an manchen Stellen der längsgeschnittenen Nervenfasern den Durchtritt der Neu- rofibrillen durch diese Einschniirungen, sah aber dabei stets, im Widerspruch zu Bethe's Auffassung, nicht nur die Fibril- len, sondern auch die Interfibrillarsubstanz deutlich hindurch- treten. Ich bildete auch schon zu jener Zeit (1888) solclie Stellen ab, welche Figuren aber leider bei der Veröffentlichung der Mitteilung verlegt waren, so dass sie nicht publiziert wurden. Ich fand sie aber später wieder und känn deshalb 6 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 7. eine von diesen nunmehr 16 Jahre alten Zeichnungen hier mitteilen. Ich tue dies um so lieber, als sie die Verhältnisse der von mir noch aufbewahrten Präparate ganz naturgetreu wiedengibt (s. u. S. 20 Fig. C). Es ist aber nun das Eigentiimliche mit Bethe's Darstel- lung dieser Fibrillen, dass er in seinen Figuren offenbar eine Portion Peri- öder Interfibrillarsubstanz um die Fibrillen herum durch die Einschniirungen hindurchtreten lässt — die Fibrillen liegen keineswegs an einander kompakt, ohne Zwischensubstanz — im Texte versichert er aber, dass »em- zig und allein» die Fibrillen hindurchtreten. Eine solche totale Unterbrechung der Perifibrillarsubstanz haben MÖNC- KEBERG und Bethe aucli als einen stringenten Beweis dafiir hervorgehoben, »dass die Primitivfibrillen das leitende Ele- ment im Nervensystem sind». Dies wäre auch wahr, wenn die Tatsache richtig wäre. Ihre eigenen Abbildungen wider- legen aber sogleich ihre Beschreibung. Dies hat ja schon längst Verworn nachgewiesen, und Max Wolff hat an ei- genen Präparaten gezeigt, dass in der Tat die Angaben von Bethe und Mönckeberg nicht zutreffen, und dass also das perifibrillare Neuroplasma genau so kontinuierlich verläuft wie die Neurofibrillen. Nun kommt Bethe in seiner letzten Uebersicht zu dieser Frage zuriick und will offenbar seine Ansicht dadurch retten, dass er es als nachgewiesen betrachtet, »dass an den Schniirringen eine Platte eingeschaltet ist, welche das Achsenzylinderplasma (die Perifibrillarsubstanz) der aneinandergrenzenden Segmente voneinander trennt (Mann, Mönckeberg und Bethe). Diese Platte vermag einen erheblichen Druck auszuhalten, ohne dass Perifibrillar- substanz von einem Segment ins andere libertritt». Eine solche Platte, falls sie wirklich quer durch den Achsenzylin- der ginge — meiner Ansicht nach ist sie hier auch eine Fik- tion — wiirde die Sache Bethe's kaum retten. Er hatte zuerst zu beweisen, dass diese Platte die Nervenimpulse zwischen den an ihren beiden Seiten belegenen Partieen der Perifibrillarsubstanz (die wohl nicht selbst iiberzutreten braucht) nicht leiten könne. Nun sieht man aber nach bester Fixierung und Färbung und mit stärkster Vergrösserung im Inneren des Achsenzylin- ders keine derartigen Plätten. Die Suhstanz des Achsencylin- ders verschmälert sich nur an den Einschniirungen und tritt RETZIUS, UEBER D. FEIN. BAU D. ACHSENZYLIND. D. NERVENFAS. 7 sonst unverändert hindurch. Nach allem was ich sehen känn, vermindert sich hierbei die Anzahl der Neurofihrillen in nicht unbedeutendem Masse, aber auch die Perifibrillarsubstanz verringert sich nicht wenig. Es liängt diese Tatsache nur damit zusammen, dass beide, die Fibrillen ebenso wie die Perifibrillarsubstanz, StrukturbestandtcJle des Achsenzylinder- protoplasmas ausmachen. Tm Gegensatz zu Bethe's Auf- fassung betrachte ich diese Verhältnisse als gute Stiitzen der Neuronenlehre — und keineswegs als Gegenbeweise gegen dieselbe. Der Achsenzylinder verhält sich an den Einschnii- rungen etwa in derselben Weise wie Dogiel es bei den Grandry 'schen Körperchen beschrieben hat; gerade wie hier die Substanz des Achsenzylinders bei dem Uebergang zur Endscheibe wächst und die Neurofihrillen sich sowohl durch Teilung als Verdickung vermehren, ebenso geschieht es zu beiden Seiten der Einschniirungsstelle. Eine Verschmälerung, aber keine Unterbrechung der Substanz ist vorhanden; die Fibrillen sowohl als die Perifibrillarsubstanz setzen sich durch die Einschniirung beide kontinuierlich fort.» Ich habe also schon längst nicht nur die Möglichkeit des Anastomosierens der Neurofihrillen des Achsenzylinders ur- giert, sondern auch hervorgehoben, dass ich diese Verbindun- gen in meinen Präparaten wahrgenommen habe und eine Netzstruktur nachweisen konnte, die jedoch durch die longitu- dinale Streckung der Substanz weniger deutlich hervortritt. Ferner habe ich, contra Bethe, das Verhalten der Fi- brillen und der Interfibrillarsubstanz in den R,anvier'schen Einschniirungen dargelégt und dabei gezeigt, dass sich beide durch diese fortsetzen, obwohl die Fibrillen durch ihr Con- fluieren weniger zahlreich werden. Schliesslich habe ich bestimmt betont, dass keine Beweise dafiir vorliegen, dass die Fibrillensubstanz das einzig leitende Element sind; im Gegenteil spricht Allés dafiir, dass auch die Interfibrillarsubstanz dabei beteiligt ist. Die sog. Neuro- fihrillen stellen keine in die Substanz von aussen eingedrun- genen fremden Elemente, wie Apåthy meinte, dar, sondern sind im Gegenteil selbst Struktiirelemente des Protoplasmas der Ganglienzellen und ihr er Fortsätze. Das einige Zeit nach dem Erscheinen meiner erwähnten Arbeit »Punktsubstanz, nervöses Grau und Neuronenlehre», in welcher diese Bef unde und Anschauungen genauer dargelégt 8 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 7. worden sind, herausgegebene Juni-Heft von der Rivista di Patologi a nervösa e mentale enthält nun, wie ich oben be- merkte, eine Mitteilung von Lugaro, nach welcher nun dieser Neurologe zu einer mit der Meinigen vollständig iibereinstim- menden Auffassung gelangt ist. Eben weil die Erledigung dieser Frage fiii* die neurologische Wissenschaft von funda- mentaler Bedeutung ist, finde ich es sehr erfreulich, dass der italienische Forscher zu demselben Ståndpunkt wie ich, und zwar mittelst einer neuen Methode, gekommen ist. Gerade die Wichtigkeit des Problems hat mich veranlasst, diese Tat- sache von neuem hervorzuheben. Tryckt den 30 december 1905. Uppsala 1905. Almkvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. AEKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:o 8. Den pnrasitislva metoden hos ( lirj sis virirtnla L, Af GOTTFRID ADLBRZ. Meddelad den 8 november 1905. Kännedomen om guldsteklarnas lefnadssätt är ännu mycket ofullständig. Visserligen insåg man mycket tidigt, att de måste betraktas som parasiter hos de bobj^ggande stek- larna, men rörande deras parasitiska metod voro föreställ- ningarna länge mycket svarvande. Väl hade Lepeletier de St. Fargeau redan 1806^ enligt egna iakttagelser meddelat, hurusom det i stekelboet insmugglade Chrysisägget icke kläckes, förrän boets rättmätige innehafvare, aculeatlarven, förtärt sitt mesta foder och nästan nått sin fulla storlek, då Chrysis- larven tager plats på hans rygg och långsamt suger ut honom. Men då senare iakttagare, utan att söka utreda förhållandet mellan parasit och värd, inskränkte sig till att konstatera, i hvilka aculeaters bon guldsteklarna sågos intränga, kunde ända tills på sista tiden den meningen göra sig gällande, att guldstekeln vid sitt inträngande i boet först och främst för- störde aculea tagget, för att hans egen larv skulle ensam komma i åtnjutande af det insamlade foderförrådet. Numera är det emellertid kändt, framförallt genom R. du Buysson's under- sökningar, att den af Lepeletier framställda åsikten är den riktiga. Det är så långt ifrån att guldstekeln skulle förstöra aculeatägget, att detta tvärtom skulle vara en säker död för hans sedermera utkläckta larv, enär, såsom du Buysson upp- ^ Annales dn iNIuseuni d'Hifitoire nat. VIT. p, 115 — 129. Arhiv för zoologi. Bd 3. X:o 8. I 2 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 8. repade gånger iakttagit ^ guldstekellarvens instinkter ej tillåta honom att ens i högsta nödfall, d. v. s. då ingen annan föda finnes att tillgå, tillgripa de i cellen inlagda foderförråden. Det är uteslutande den bobyggande stekelns larv, som blir föremål för hans angrepp. För att konstatera detta har du BuYSSON öppnat redan fullt provian terade och stängda Ody- nerus-celler, i hvilka någon Chrysis inlagt sitt ägg. Nederst befinner sig Odynerusägget, upphängdt på sin tråd. Där- ofvan ligga de ringformigt hoprullade foderlarverna och mellan dem, nära cellens mynning, Chrysisägget. Sedan cellens hela innehåll i samma ordning inlagts i ett glasrör, blef det lätt att öfvervaka Chrysislarvens görande och låtande. Så snart han blifvit kläckt, beger han sig till den vanligen förut kläckta Odyneruslarven vid cellens botten och vistas sedan ständigt i hans närhet. I början äro hans käkar för svaga att bita hål på Odyneruslarvens skinn, och han nöjer sig med att då och då suga på honom, som under tiden fortfar att äta af foderlarverna och därunder tillv^äxa. Men omkring 6: te dagen är Chrysislarvens tid kommen. Hans käkar ha nått tillräcklig fasthet att bita hål i huden på Odyneruslarven, som emel- lertid ännu en tid fortfar att hastigt tillväxa, till dess para- sitlarven gör ett plötsligt slut på hans lif genom att genom- borra hans tarm. Om detta senare inträffar först sedan Ody- neruslarven nått sin fulla storlek, blir guldstekeln storväxt, men om Odyneruslarven får sitt dödliga sår, medan han ännu är liten, är Chrysislarvens förråd af föda i samma mån obe- tydligt, och han ger upphof till en guldstekel af ringa storlek. De arter, h vilkas utveckling från ägget du Buysson följt, äro Chrysis ignita L., iiiaequalis Dahlb., bidentata L. samt neglecta Shuck., och han har alltid funnit, att Chrysis-lar- vernas föda i dessa fall utgjorts af larverna till Odynerus spinipes L., laevipes Shuck, jMrietum L. samt Eumenes coarc- tatus L., medan de aldrig rört de i samma celler inlagda foderlarverna. Likaledes inskränkte sig larverna af Chrysis fulgida L., cyanea L, Ellainpus auratus L. och pusillus Fab. till att uppäta stekellarven i det bo, där de befunno sig, nämligen af Trypoxylon figidus L, attemiatwn Sm., Cemonus unicolor Latr. samt Peinphredon lugiibris Fabr., men åto där- ^ Species des Hyménopteres d'Eui'ope d'Algeiue. T. VI. Les Chryside.s. sid. 35 och ff. ADLERZ, DEN PARASIT. METODEN HOS CHRYSIS VIRIDULA L. 3 emot aldrig af de spindlar eller bladlöss, som utgjorde foder- förråden i dessa celler. Mindre kända äro lefnadsförhållandena för de arter, som parasitera hos Apider. Emellertid lämnar Ferton ^ intres- santa meddelanden om Chrysis dichroa Dbm.^som inlägger sitt ägg i de tomma snäckskal, i h vilka Osmia rujohirta Latr. anordnat sin cell. Sedan de första bördorna af pollen blifvit inlagda, insmugglar Chrysis dichroa sitt ägg, som får sin plats i spetsen af snäckskalet. Därutanför inlägges det fulla foderförrådet, på hvilket Osmia slutligen lägger sitt ägg, hvar- efter mynningen tillslutes. Chrysislarven är således genom pollenmassan skild från Osmi alar ven, och först sedan denna ätit sig genom sitt foderförråd och sålunda uppnått nära nog sin fulla storlek, blir han utsatt för den i skalets andra ända bidande parasiten. Märkvärdigt afvikande i sitt lefna^dssätt från andra Chry- sidider uppgifves af Lepeletier- släktet Cleptes vara, i det dess arter skulle lefva som parasiter på Tenthredolarver, sedan de gräft sig ner i jorden för att spinna kokong. Dock har, såvidt jag känner, denna iakttagelse ej sedermera upp- repats. De iakttagelser, jag haft tillfälle att göra på Chrysis ig- nita såsom parasit hos Hoplomerus (Odynerus) spinipes, öf ver- ensstämma i hufvuddrag med du Buysson's. Sålunda har jag ofta sett denna vår allmännaste guldstekel gå in i den nämnda solitära getingens lerrör och efter kort dröjsmål åter komma ut för att omedelbart därefter krypa baklänges in. Första besöket, då guldstekeln går med hufvudet före in och kommer baklänges ut, är att betrakta som en rekognoscering. Då han strax därefter kryper baklänges in i röret, är det för att lägga ägget. Det lyckades mig emellertid aldrig att få se denna guldstekels ägg, hvilket dock måste ha varit doldt bland foderlarverna, ty då cellernas innehåll blifvit in- lagdt i glasrör och Hoplomeruslarven började bli tämligen stor, visade sig plötsligen Chrysislarven sugande på honom och så småningom förtärande honom helt och hållet för att till sist spinna kokong. I de af mig iakttagna fallen hade ^ Sur les moeiirs du Chrysis dichroa Dbm. [BuU. Soc. Ent. Fr. 1899. p. 70] Notes détachées sur rinstinct des hyménopteres nielliféres et ravis- senrs [Ann. Soc. Ent. Fr. 1905, p. 82]. - Encyclopédie méthodique, T. x. p. 9 Paris 1825. 4 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 8. emellertid Hoplomeruslarven dött långt före sin kokongspin- ning, h varför Chrysiskokongen låg fritt och ej, såsom ofta uppgifves, innesluten i värdlarvens kokong. En annan typ i tillvägagångssättet bildar däremot Ghry- sis viridula L. (= hidentata L.), och fastän du Buysson uppger denna art bland dem, som han haft tillfälle att iakt- taga, framgår, att han vid sin generaliserande skildring af den parasitiska metoden hos de på Odynerusarter snyltande Chrysisarterna hufvudsakligen haft Chrysis ignita för ögonen eller åtminstone ej Chrysis viridula. Denna senare uppgifves af Mocsåry ^ vara parasit hos Odynerus parietum,, sjpinipes och reniformis, medan du Buysson meddelar, att den dessutom äfven parasiterar hos Odynerus laevipes. Själf har jag sett den hemsöka Hoplomerus (Ody- nerus) spinipes. Medan emellertid alla andra Chrysidider, som jag själf iakttagit eller om hvilka jag sett några biolo- giska uppgifter^, begagna tillfället att intränga i steklarnas celler, medan dessa ännu hålla på att provianteras och så- lunda stå öppna, tränger däremot Chrysis viridula in i redan slutna spinipesceWev och lägger sitt ägg på den redan in- spunna och till pseudochrysalid förvandlade larven. Om detta alltid är fallet, kan naturligtvis ej genom ett enda iakttagelse- fall afgöras, men i betraktande däraf att det måste kräfvas specialiserade instinkter för stekelns i det följande skildrade tillvägagångssätt, förefaller det sannolikt, att fallet ej är enastående. På en af Hoplomerus spinipes bebodd backsluttning sågs "Vt en Chrysis viridida L. ifrigt sysselsatt med att med käkarna lösgöra och bortbära smulor af det lerblandade gruset ^ Monogi^aphia Chrysididarum orbis terrarum universi. Budapest 1889. ^ Sedan detta redan skrifvits, har Ferton gjort mig uppmärksam på ett par iakttagelser i samma riktning, som han för längesedan meddelat, men som undgått mig, då de voro inflickade i afhandlingar om andra ämnen. Han har [Sur les moeurs de quelques Hymén, du genre Osniia fActes de la soc. Linn. de Bordeaux. 1893. d. 9.)] sett en Chrysis elegans Lep. sysselsatt med att tillsluta ett bo, tillhörande Osniia cristata Fonsc, hvarvid han krafsade ner sand och med mandiblerna lösgjorda jordsmulor i den redan till hälften fyllda gången. Antagligen hade guldstekeln förut öppnat detta bo, som befanns innehålla två Osmiakokonger. Likaledes har han sett Chrysis hidentata, L. (= viridula L.) delvis öppna den till- slutna gången till ett bo, tillhörande Odynerus nohilis Sauss. [Observa- tions sur rinstinct de quelques Hymén. du genre Odynerus (ibid. 1896, p. 7)]. Längre sträcka sig visserligen ej hans iakttagelser, men tillsam- mans med mina gifva de dock en ganska säker antydan om tillvaron af en förut obekant parasitisk metod hos guldsteklarna. ADLERZ, DEN PARASIT. METODEN HOS CHRYSIS VIRIDULA L. 5 och sanden. Någon antydan till att ett spinipes-bo fanns på denna punkt kunde ej ses. Emellertid kom om en stund i dagen mynningen till en gång, som varit tillsluten med det af stekeln nu bortskaffade materialet. Gulds tekeln inträngde däri och dröjde länge därnere. För att kunna följa hans åt- göranden bortschaktade jag med en knif försiktigt jord3^tan^ till dess stekeln blef synlig. Utan att låta störa sig fort- satte han sitt arbete med att på samma sätt som förut öppna den tillmurade ingången till en sidocell. Käkarna voro det egentliga verktyget, hvarmed den stängande leran och grus- kornen bortskaffades, men äfven frambenen användes något till att krafsa bakåt de vid arbetet lösgjorda sandformiga smulorna. Arbetet pågick nära en timme, innan stekeln, som nu inträngt med hela kroppen, åter kom ut, hvarefter han vände och trängde sig baklänges ner, i hvilken ställning han dröjde ett par minuter, medan ägget lades. Efter en hastig putsning af antennerna började guld ste- keln nu krafsa ner sandkorn och lersmulor bakom sig och företog sig därefter att på samma sätt som förut öppna en annan helt nära intill, utmed samma hufvudgång belägen cell. Härvid krafsades det lösarbetade materialet bakåt, så att det fyllde ingången till den föregående cellen. Större ler- smulor och gruskorn, som ej lämpligen kunde krafsas upp med fötterna, buros upp med käkarna och lades utanför in- gången. Sedan stekeln äfven här inträngt ungefär till kropps- längds djup innanför hufvudgångens vägg, kom han ut, vände, gick baklänges ner och blef sittande med hufvudet i mynningen. Medan han härvid med sitt äggläggningsrör trefvade efter den rätta punkten, sågs han vrida sig i en lialf krets kring kroppens längdaxel, att döma af hufvudets såsmåningom förändrade ställning. Ungefär U/a minut var han sysselsatt härmed, hvarefter han kom upp för att genast gå ner igen med hufvudet före. På bakkroppens rörelser kunde det ses, att han, förmodligen med käkarna, uträttade något slags arbete därnere. Möjligen tillslöt han hålet i ste- kelkokongen. Han infångades nu, och cellerna uppgräfdes. Hvardera cellen innehöll en spinipes-kokong, på hvilken guldstekeln bitit ett hål för att därigenom införa sitt långa äggläggningsrör. På den ena kokongen fanns hålet på sidan, på den andra nära bakre ändan. I båda kokongerna befann sig getinglarven i pseudochrysalidstadiet, d. v. s. hade affört 6 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 8. exkrementsäcken och försjunkit i det letargiska tillstånd, som åtföljer omdaningsprocesserna i kroppens inre. Du BuYSSON skrifver^: »Quand on place mie larve de Chrysis vers celle d'un Odynére déjå forte et plus ou moins préte a filer son cocon, elle est tuée par celle dont elle comptait faire sa victime». Denna fara existerade ej i detta fall, ty dessa pseudochr3^salider visade knappt någon ret barhet. Detta kan ej bero på någon paralyseringsåtgärd från guldstekelns sida, ty äfven om man frånser, att han saknar aculeaternas gift- körtel, så torde hans veka äggläggningsrör knappast kunna genomborra getinglarvens hud. Guldstekelns smala, hvitak- tiga ägg var på båda getinglarverna fästadt nära bakre ändan, på ryggsidan. Det tycktes ej, såsom rofsteklarnas, med ena ändan vara inborradt i foderlarvens hud, utan endast genom adhäsion hållits fast därvid. Båda de äggbärande pseudochrysaliderna inlades i ett glasrör, med en skiljevägg af bomull mellan båda. Därvid lossnade båda de löst fastade äggen och inblandades mellan bomulls trådar na. Vid försök att hämta fram det ena för- olyckades det, hvarefter det andra lämnades orubbad t, i hopp att den kläckta larven skulle kunna söka sig fram till sitt byte. Ägget låg ej djupare in, än att det kunde skymtas mellan bomullstrådarna. Det kläcktes ---/'^ således efter en embryonaltid af 4 dygn. Guldstekelns nykläckta larv hade mycket riktigt arbetat sig fram till rofvet och satt nu på dess sida. Han befanns vara ovanligt rörlig för att vara en stekellarv och förflyttade sig på sitt rof genom att hopkröka och utsträcka sin kropp, hvarvid han tycktes begagna de två koniska spetsar, i hvilka sista abdominalsegmentet är klufvet, som ett slags anal fötter. Du BuYSSON afbildar den unga larven af Chrysis igniia med sista abdominalsegmentet på samma sätt klufvet. Ferton har helt nyligen i förut anförda arbete lämnat en afbildning och beskrifning af livad han kallar den primära larvformen af Chysis dichroa. Han liknar det tvåklufna sista abdominal- segmentet vid en horisontelt ställd homocerk stjärtfena hos en fisk och beskrifver de båda bihangen såsom retraktila och i spetsen försedda med hvar sitt mindre, likaledes koniskt bihang, som kan röras i alla riktningar mot sin hufvudstam. 1. c. sid, S' ADLERZ, DEN PARASIT. METODEN HOS CHRYSIS VIRIDULA L. 7 Det är dessa senare bihang, som han särskildt anser af stor ])etydelse för larvens rörelseförmåga. I öfrigt har han iakt- tagit, att denna larvform är utrustad med starkt chitiniseradt hufvud, 2-ledade antenner och försedd med en krans af borst på segmentens ryggsida. Han anser denna larv vara cam- podeiform, en typ som ej förut beskrifvits hos hymenopterer. Då jag ej ville störande ingripa i utvecklingen af den ömtåliga lilla larven, den enda som jag hade att tillgå, kunde jag ej underkasta den en så noggrann undersökning som Ferton, som hade ett rikare undersökningsmaterial. Emeller- tid fann jag, att den om några dagar hade förändrat utse- ende och nu mera öf verensstämde med andra hymenopter- larver. Analsegmentets båda bihang voro nu försvunna, men larven använde fortfarande den retraktila spetsen af abdomen att förflytta sig med. Ferton har iakttagit samma föränd- ring hos larven af Chrysis dichroa såsom resultat af en hud- ömsning omkring 19 dagar efter kläckningen. Hufvudet är ej längre försedt med så starkt chitin hölje, och antenner saknas. Han kallar denna larvform för den sekundära larv- formen och har iakttagit, att denna före kokongspinningen undergår ännu en hudömsning, som dock ej förändrar hans utseende. På ll:te dygnet efter kläckningen hade min viridula-larv helt och hållet sugit ut sitt rof, h varför jag gaf honom en annan pseudochrysalid af samma art (spinipes). Följande dag hade han förtärt äfven denna, så att blott skinnet åter- stod, och då samma dag en ny d3dik inlades, började han inom kort suga äfven på denna, hvars kropp sjönk ihop be- tydligt. På kvällen denna dag hade viridula-larven en längd af 17 — 18 mm. Han hade nu slutat att äta och vred och krökte sig, tydligen vidtagande åtgärder att spinna kokong. Kroppen var tjock på midten och af smalnade mot båda ändarna, särdeles mot hufvudet, som var ganska litet, försedt med små brunaktiga mandibler. Kroppsfärgen var opalar- tadt gulhvit mot ändarna. På midten skimrade tarminne- hållet svagt rödgrått igenom. En från kroppen utsöndrad vätska samlade sig, liksom hos Dolichurus-larven, vid bakre kroppsändan i form af en droppe. Kokongspinningen började därmed att larven fäste glesa ljusbruna trådar vid bomullen och glasrörets vägg. Därinnan- för förfärdigade han sedan ett tätt. men tunt och genom- 8 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 8. skinligt, glänsande och nästan färglöst hölje, inom hvilket han nu öfvervintrar utan att ha förpuppats. Fertons sista meddelanden äro af särskildt intresse, därför att han icke inskränker sig till att konstatera till- varon af de båda larvformerna, utan äfven påvisar betydelsen af den campodeida, primära larvformen. Han har nämligen iakttagit, att i de snäckskal, i hvilka Osynia rufohirta anlagt sin cell, icke sällan träffas två eller flera, stundom ända till sex ägg af Chrysis dichroa, medan han aldrig funnit mer en lef vande Chrysislarv i samma cell. Däremot anträffades stundom en död och torkad jämte den lef vande. Genom att innesluta nykläckta Chrysis-larver i ett glasrör kunde Ferton iakttaga, hurusom de ständigt klättrade omkring och, då de träffades, angrepo hvarandra, kvilket efter mer eller mindre långvarig strid plägade sluta med den enes död. Den af dem, som lyckats få ett grepp om sin motståndare, reser upp sin kropp, som st ödes af de sista segmenten, och suger ut sin öfver marken upplyftade fiende. Denna strid mellan konkurrerande parasitlarver af samma art erinrar, såsom Ferton framhåller, om att den ena af de två på samma spindel kläckta Ceropales-larverna plägar äta upp den andra ^ samt framför allt om den af Mayet skildrade striden mellan de bättre stridsrustade primära larvformerna af Sitaris colletis. - Då, såsom ofvan nämnts, samma från vanliga stekel- larver afvikande begynnelsestadium förekommer hos flera Chrysisarter, kan man väl med Ferton förmoda, att en liknande kamp äger rum i alla de fall, då flera Chrysis ägg insmugglats i samma cell. Dock tycks detta ej alltid vara fallet, om man får sluta därtill af en af du Buysson^ med- delad iakttagelse af Pérez. Denna uppgifver sig nämligen i samma cell af Eumenes unguiculus ha ganska ofta träffat 2 Chrysiskokonger, stundom t. o. m., fast sällan, 3 sådana. Hvilken Chrysisart det här gäller, namnes ej. Men i dessa fall måste således flera Chrysislarver ha fredligt delat samma b^^te. Sundsvall 7 november 1905. ^ Adlerz: Ceropales maculata, en parasitisk pompilicl. [Bih. Vet. Ak. Handl. Stockholm 1902.] ^ ValÉry M.A.YET: Moeurs et niétamorphoses du Sitaris colletis [Ann. Soc. ent. i"rance 1875. p. 65 et suivantes.J ' 1. c. sid. 37. ADI.ERZ, DEN PARASIT. METODEN HOS CHRYSIS VIRIDULA L. 9 Der Verfasser hat eine Chrysis viridula L. den zugema- uerten Hauptgang eines Hoylomerus spiyiipes mit den Man- dibeln aufmachen gesehen^ wonach sie auf diesel be Weivse die geschlossenen Eingänge zweier neben demselben Hauptgange gelegenen Zellen öffnete. In den S pin i pes-cocon einer jeden Zelle biss die Goldwespe ein Loch, wodurch sie ihre Legeröhro einfiihrte, um auf die eingesponnene Larve ihr Ei zu legeii. Nachher wurde die Miindung der Zelle durch mit den Vor- derbeinen hinuntergescharrte Lehmkriimclien und Kieskörner gesohlossen. Nach einer Embryonalzeit von 5 Tagen scliliipfte die Chrysislarve heraus. Es war die von Ferton bei Chrysis dichroa beschriebene, regsame und campodeide Larvenform, welcbe sicli nach einigen Tagen in die sekundäre umwandelte. Die Fresszeit der Larve dauerte 12 Tage, wonacli sie ihr Cocon verfertigte, in welchem sie jetzt iiberwintert. ^ Vergl. Ferton : Sur les moeurs de quelques Hymén. du genre Os- mia [Actes de la Soc. Linn. de Bordeaux. 1839. p. 9] ; Observations sur rinstinct de quelques Hymén. dvi genre Odynerus [ibid. 1896. p. 7]. Trvekt don liO (looonihor lOOö. Uppsala 1!M).".. Almqvist Se Wik^clls Doktryckcvi-A.-?. ARKIV V(m ZOOLOGI. BAND 3. N:o 9. N. Y. ACADEMV OF Sciences Oii the geograpliic races of red deer in Scandiiiavia. By EINAR LÖNNBERG. Read November 8th 1905. Since time iramemorial the red deer has inhabited two widely different districts in Scandinavia, one in southern Swe- den and the other in western Norway. The former of these extended in bygone days probably över the greater part of Göta land. It is at least known that red deer was at home in Southern Östergötland, in Ydre härad till about 1770^ and in this district it was certainly quite wild. Whether the red deer on the islands Kållandsö and Spårö in Lake Vänern were originally introduced there or not is difficult to decide with full certainty. and different opinions have been pro- nounced with regard to this. The last of this stock was, hovv- ever, shot about 1 840. At present the red deer is in Sweden confined to southern Scania and there chiefly found on a few large estates Häckeberga, Ofvedslyloster, Börringe, Söfdeborg, Snogeholm, Skabersjö etc. The number is quite small, per- haps not more than about 100 in all. In earJier days the red deer extended further north when the climate was more congenial and a richer flora covered the country during the Littorina epoch. How far north the deer were distributed ' L. F. Rääf: Sv. Jägarförl). n. Tidskr. Arg. 4. lift 2, p. 08. Stock- holm 1866. Arh-ii- för Zooloffi. Bd 3. X:o '.). 1 2 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 9. in Sweden is impossible to state now, but it is of interest to report that in the collections of the Geological Survey in Stockholm there is a subfossil antler of red deer from the parish of Skedvi in Dalecarha. In Norway the red deer is to be found at several places (9 different districts) along the west coast from 59° 20' (Stavanger- fjord) to 65° N. lat. (Namdalen) according to Collett^. The greatest number lives on the island Hitteren and some neighbour- ing islands. In the 16th century the distribution of the red deer in Norway extended much further south to Lister and Mandals amt, but they became exterminated there about 1570. In the middle of the 17th century the deer were rather scarce in Norway. It is probable that the deer took their refuge to the islands along the coast to evade the persecu- tion of the wolves. In låter years when the wolves have been exterminated or nearly so, in southern Norway there seems to be a tendency among the red deer to return and establish themselves on the mainland. In the last years some few straying individuals have shown themselves south of their real area of distribution viz. in the valleys above Chri- stiansand -. From these short statements about the rough outlines of the geographical distribution of the red deer in Sweden and Norway it is apparent that, as far as is known, the two areas of distribution have not met in historical time even when they were largest. It is thus evident that the sw^edish and norwegian deer have not mixed, at least for many cen- turies. The question whether this isolation is original or not wil] be discussed låter on. The knowledge about the isola- tion together wdth the knowledge about several differences in the fauna and flora of western Norway from those of the other parts of the Scandinavian peninsula suggested to me the probability of an existing difference between the sw^e- dish red deer and that of Norway. I tried therefore to obtain material of the latter for comparison and as soon as I had succeeded in this I saw at once that the difference was very pronounced and even greater than I had expected. The chief differences will be set forth for the first time in ^ Nyt Magazin for Naturvidenskaberne. 27 Bd. p. 241. Christiania 1883. ^ For fuUer information about this see Collett: Nyt. Mag. f. Natur- vid. Christiania 1898. LÖN>'BERG, ON THE GEOGR. RACES OF RED DEER IN SCANDIN. 3 print in the following pages, but 1 have on several occasions publicly shown them to my auditory long before this. The aberrant exteriör of the norwegian red deer com- pared with that of Germany has before this time been noti- ced by a german sportsman Leverkus-Leverkusen who vvrote about this in »Der Weidmann» ^ a short statement, »dass das Norwegische Rothwild in der Farbe. der Form des Kopfes, der geringeren Starke, der zierlicheren Bauart und durch die fast mangelnde Mälme Avesenthch von dem deut- schen Edelwild abweicht». With regard to exteriör characters the norwegian Red Deer differs from the swedish through its much smaller size. The swedish stag is also provided with a well developed måne of long hairs on the neck. The swedisli red deer are in their summer-coat decidedly darker than the norwegian ones. The general colour of the' former is dark reddish brown, almost chestnut, and the le^s very dark sooty or blackish brown, while the general colour of the latter is yellowish brown with a tinge of grey and the legs much pa- ler, slaty brownish gre3^ The caudal disk of the latter is also lighter, somewhat reddish yellow, and bordered by black- ish. The caudal disk of the swedish red deer is less pro- nounced. It is sometimes not much lighter than the flanks and although it is bordered by a darker shade towards the tighs this dark colour ne ver takes the shape of a black stripe. In winter-coat the sw^edish red deer are paler than during the summer and the caudal disk is almost straw yellow but without black borders. The absence of a defined black or blackish stripe bordering the caudal disk seems to be a very good character for the distinction of the swedish red deer from those of Germany as well. The characters derived from the skulls of the two Scan- dinavian races of red deer are also very conspicuous. As a rule the swedish deer have larger skulls with a basicranial lengtli of more than 325 mm. even when the hinds are coun- ted in. The largest norwegian deer skulls have in average a basicranial length of 310 mm. or less, but then I have obtain- ed as a singular exeption for the collections of the R. Swe- dish Zoological Museum in Stockholm a very large skull of a stag from Hitteren in Norway with a basicranial leugth of no ' Bd. XXTII X:o 29, p. 247. 4 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 9. less than 352 mm.^ The size alone is therefore not always suffi- cient to prove the origin of a red deer skull from one or the other Fig. 1. Skull ot young swedish stag. of the two ScaDdinavicin races, hut in most cases it is, if the age of the animal is considered. A typicai example may be quoted. 1 The basicranir.l length ot a larger swedish stag Ib 373 although it is not very old. LÖNNBERG, ON THE GEOGR. RACES OF RED DEER IN SCANDIN. Two yoiing stags from Hitteren in Norway with tbe last molar developed, but not worn, have a basicranial length of resp. 303 and 310 mm. wbile tbe same dimension of a swe- disb stag with similar ant- lei^s and just developed last molar is 330 mm. Tbis dif- ference in size is, bowever, more conspicuous than tbe mere figures seem to indi- cate. Tbe facial portion of tbe skulls look very diffe- rent. Tbis is cbiefly due to tbe sbape of tbe nasals in tbe two races. In tbe swe- disb deer tbe nasals are transversally curved so tbat tbey form togetber a longi- tudinal roof or ridge of tbe nose all tbe way from tbe tip of tbe nasals to tbe antorbital vacuity, well visible especi- ally wlien tbe skull is seen from tbe side (fig. 2). The nasals are also as a rule de- oidedly longer in tbe swe- dish race. Tn tbe norwegian race tbe nasals are mucb flatter, so tbat tbey are, when tbe skull is viewed from tbe side, bardly, or not at all visible in front above tbe ends of tbe premaxilla- ries (fig, 4). Posteriorly tbey are also mucb more expan- ded and less convex tban in tbe swedisb race. Tbis dif- ferent sbape of tbe nasals may also be expressed so tbat tbe combined greatest widtb of both nasals is in tbe swedisb race contained about 3 times^ 3 ti mes. 6 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 9 or more in tbe lengtb of the nasals (fig. 1). In norwegian »tags the width of both nasals is contained less than 2 Va Fig. 3. Skull of young norwegian stag times in tbeir lengtb (fig. 2). In tbe binds tbe breadtb of the nasals sometimes is not so great, but it is never contain- ed more than 2 V± times in the total lengtb. LÖNNBERG, ON THE GEOGR. RACES OF RED DEER IN SCANDIN. 7 The flattened shape of the nasals of tlie norwegian deer makes its nose lower. so that, for instance. its vertical height at the hind-end of the premaxillaries does not attain 50 mm., but usually is less than 45, whiJe the same exceeds 50 in the swedish deer. As the nasals at their broadest place constitute the shortest interspace between the antorbital vacuities, it may be concluded from the above description of the shape of the nasals, that this interspace is comparatively and often even absolutely much narrower in the swe- dish race than in the norwe- gian. In the latter, a part of the antorbital vacuity is covered by the nasals so that it does not become so broad as in the former race. The shape is also different. In the swedish race, thanks to the shape and dimensions of the nasals, the antorbital vacuities are much wider, as a rule 28 mm. or more a- gainst 19 or less in the nor- wegian, only in one very large specimen attaining 21 mm. The length of the antorbital vacuity in swedish hinds and 3^oung stags is 58 — 63 mm., in norwegian deer 39—47 but in a very old and big stag 55 mm. The roof of the orbit is even in the strongest norwegian stag very thin and shows one comparatively very large fora- men with a diameter of more than 10 mm., sometimes con- siderably more (fig. 3). The swedish race appears to have 8 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 9. a more solid roof to the orbit which is pierced by several foramina (fig. 1) none of which even attains half that size as that of the norwegian deer. In all specimens of swedish red deer even siibfossil, the pedicles of the antiers are directed obliquely outwards, thus diverging in direction from the head but in all norwegian specimens the pedicles are straight and parallel inter se. I do not dåre to say, however, if this character holds good in all instances. With regard to the length of the upper molar series the difference is not very great as it varies in the norwegian race from 99 to 105 and in the swedish as a rule between 110 aiid 114 although exceptionally it can be still less viz. only 101 in a small hind. The anteorbital fossa is as a rule deeper and of oblong shape with parallel sides in the swedish deer, shallower and of triangulär shape in the norwegian ones. Tf corresponding measurements of skulls of animals of simular age and sex are compared, those of the swedish deer are larger, although the dimensions of the skull of a very old norwegian stag may be larger than those of a young swedish stag, or a hind. As examples of this the following measurements may be quoted. The distance from the ante- rior tip of the premaxillary to the orbit is in swedish hinds and young stags (5 specimens) 206 to 226 mm. but in nor- wegian deer (7 specimens) of the same kind 175 to 196 mm. But an exceptionally big norwegian stag has the same measurement 218 mm. A similar condition prevails with re- gard to the following dimensions: Swedish hinds Norwegian hinds and young stags. and young stags. 5 specimens. 7 specimens. Width of the skull just behind the pre- maxillaries 57 — 66 44 — 54 Height of the maxillarv above the foremost molar 39—44 30—39 Height of the maxillarv above the foremost premolar . . . ." 60—73 48—55 Zvgomatic width at the hindend of the ju- gale 134—144 121—131 , Distance from lower orbital brim to the last molar 42—48 29—39 A character of less importance, but which nevertjieless may be noted, is that in every specimen of norwegian deer. LÖNNBERG, ON THE GEOGR. RACES OF RED DEER IN SCANDIN. 9 Avhich I have seen, there is a joramen nutritium on the lower jaw below and nsuall}^ a little in front of the foremost pre- molar. In the swedish deer again this foramen is present oiily in one specimen out of six on both sides and in another on one side but not on the other. The structural differences which distinguish the swedish and the norwegian red deer gain the more importance be- eause they are found to be in some instances parallel with those which distinguish the true red deer from the Wapiti. The latter has comparatively shorter and much broader na- sals, smaller antorbital vacuities, and larger supraorbital foramina than the true red deer. But it has been shown above that it is just the same characteristics which separate the norwegian red deer from the swedish, thus in the same degree as the former is separated from the latter it appro- aches the Wapiti-type. It is, however, no Wapiti but a red deer with a typical cup at the end of the antiers, which al so otherwise exhibit the same characteristics as those of other european red deer. From these descriptive notes it may be apparent that there is a constant difference in size, colour, structure etc. between the swedish and norwegian red deer and this dif- ference is so deep, that it seems most correct to distinguish the latter as a geographic subspecies with a third name and I therefore propose to call it Cervus elaphus atlanticus as its present habitat is chiefly confined to the atlantic coast of Xorway. The swedish red deer is the type of Linn^us' Cervus elaphus as Linn^us in the tenth edition of »Systema Xaturse» in the first rank quotes Fauna Suecica, where the swedish red deer is described. It was from the beginning my intention to make a full comparison between the red deer of Scandinavia and those of Great Britain and Middle Europé but the difficuJty to obtain sufficient and reliable mateiial has refrained me from doing this. I have used the word »reliable», because it is not certain that if one obtains a deer- skull from a locality that this deer has belonged to an endemic race. This is due to the, from a scientific point of view, deplorable habit of the sportsmen to import deer from other localities and countries for the purpose of »Bluterfrischung» as soon as the antiers of their deer do not seem to be satisfactory. And this »Blut- 10 ARKIV rÖR ZOOLOGI. BAND 3. NiO 9. erfrischung» is of ten done without any consideration to race, origin etc. of the deer which are meant to be fa von red by this proceeding. Through this uncritical mixing the red deer of many distriets are rather a product of artificial than natural breeding and siich animals or their structures cannot be discussed when it is the question of natural races and geographic subspecies. Nevertheless a few words may be said. From Scotland I have succeeded in obtaining skulls of two stags from Tnvernesshire, Glenquoich Forest. The nasals of these two specimens are not so flattened as in the nor- wegian deer b ut form along their whole extension a roof- like ridge as in the swedish deer. In addition to this the profile coiitour of the nasals is somewhat convex while it is straight in the norwegian race of deer. To judge from the shape of the nasals the scotch deer appear to have a tendency to »Rammsnase». With regard to the relation be- tween length and breadth of these bones as Avell, the scotch deer seems to approach the swedish deer more than the nor- wegian. The greatest breadth of both nasals is namely con- tained more than 3 times in their length in one specimen, 2 ^5 times in the other. The anteorbital vacuity of the scotch deer is not very great and agrees in size and shape more with that of the norwegian than wdth that of the swe- dish deer. The supraorbital foramen is also single and very large as in the norwegian deer. The scotch deer seems to be a slenderly built animal. Although the skulls, I have carry 5 tines on either side (except on the left side of one) their basicranial length is only 311 and about 319. The length of the upper molar series is even shorter than in the norwegian deer, viz. 92 and 97 mm. resp. The facial portion of the skull is short so that the distance from the tip of the pre- maxillary to the anterior brim of the orbit is resp. 195 and 197 mm. thus more similar to the same measurement of the norwegian^ than that of the swedish deer. The width of the skull just behind the premaxillaries is somewhat greater than the same of norwegian deer of similar size and agreeing with the same in swedish deer viz. 61 and 56 mm. resp. The zygomatic width at the hind-end of the jugale of scotch deer agrees with the same of swedish deer viz. measuring 139 and 143 mm. In a similar way the distance from the ^ Witli similar basicranial length. LÖNNBERG, ON THE GEOGR. RACES OF RED DEER IN SCANDIX. 11 ]ower orbital brim to the last molar is sinular to the same dimension in swedish deer viz. 42 — 45 mm., and tlie same is the case with the height of tlie maxillary above the foremost molar, 41 — 32 mm., and the height of the maxillary above the foremost pre- molar, 60 mm. It may be concluded from this t hat the scotch deer is a small race with the facial portion of the skull shorter and thicker than that of the norwe- gian deer, and with regard to the dimensions of height and breadth of that part of the skull rather resemb- ling the swedish deer. In other characteristies it so- metimes approaches the swedish sometimes tlie norwegian deer and can- not be united with either of them. It is accordingly neither identical with the typical race of southern Sweden nor with the race of western Norway and most probably forms an independent geographical race or subspecies which suitably may be termed scoticus. In Lydekker's book »The Deer of All Lands» it is stated that the scotch deer >>exhibit in their relatively small dimensions the characteristics of an island race» and also that it lives »under conditions quite different from those natural to the species in other lands». Of the irish red deer I have only seen a female skull kindly lent to me by Dr. Scharff of the Dublin museum. Fig. Skull of aii irisli hind from above. 12 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 9. The nasals of this skull were nearly 3 times as long as broad and not so much flattened as in tlie norwegian deer. The antorbital vacuity is rather small exhibiting about the same dimensions as the averaoje in the norwegian race viz. 48 mm. long by 18 broad. The supraorbital foramina were large and single, thus of norwegian type so to say. The basicraniai length of the skull 301 mm. was rather less than the average of norwegian hinds. The length of the upper molar series was also short viz. 98 mm. Of the dimensions of the facial LÖNNBERG, ON THE GEOGK. RACES OF RED DEER IN SCANDIN. 13 portion of the skull two agree with the corresponding ones of norwegian hinds viz. the distance from the anterior tip of the premaxillary to the orbit, 187 mm., and tlie height of the maxillary above the foremost premolar 55 mm. The height of the maxillary above the foremost molar 39 mm., was of intermediate size but the width of the skull just be- hind the premaxillaries 56 mm. was more similar to that of swedish hinds. The zygomatic width at the posteri or end of the jugale 135 mm. was also as large as in same of the latter and the same could also be said about the distance from the lower orbital brim to the last molar. As far as could be concluded from this single specimen the dimensions agree pretty well with those of the scotch deer. Both are small-headed and short-nosed, with small antorbital vacuities and large foramina supraorbitalia as the norwegian deer but otherwise not so slender as that race. Whether there are to be found any other important differences between the irish and scotch deer cannot be decided upon with the aid of this scanty material alone. The irish red deer has the caudal disk distinctly border- ed by black as I had the opportunity to state on a mounted specimen the in museum of Dublin last summer. At the same opportunity I saw a skull of a red deer from an irish peatbog and that specimen had very long and narrow nasals the breadth of which were contained 3 \/r, times in their length. Through my friend Professor Dr. P. Matschie I have had the pleasure of seeing and measuring skulls of several red deer from Germany. The material has, however, not been so rich so that I dåre to base thereupon any decisive judgement as to the distribution of different races. A few notes might nevertheless be worth quoting. Adult skulls from Mark Brandenburg are large^^ than such from Wurtem- berg. Both rar^es have comparati^iely narrow nasals so that their breadth is contained resp. 2 ^/.., 3 and 3 ^h, times in their length in the deer from Brandenburg, 2 -'U, 3 and 3 ^/t times in the deer from Wurtemberg. The nasals are well visible even at their anterior end in both races when seen from the side. The upper molar series is about 10 mm. shorter in the deer from Wurtemburg in correspondence with the smaller size of the whole skull. The antorbital vacuity 14 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. NIO 9. is subequal in both or a little broader in the Wurtemberg deer, but always smaller than in the typical swedish race. Tlie supraorbital foramina are rather large, especially in the deer from Wnrtemberg. With regard to other dimensions these skulls do not show any characteristics which are im- portant enough to separate them inter se and the material is not sufficient for the basing of any other conclusion than t]iat they differ from both the scandinavian races. Profes- sor Matschie has expressed ^ as his opinion that the antiers of true bred stags from different parts of the oontinent could be distinguished from .each other and he speaks about the following geographical races »Kiistenhirsche», »deutsche In- landshirsche» and »Donaiihirsche». The characteristics of the skulls are, however, not mentioned and I cannot therefore say in which relation these types may stånd to the scandi- navian deer. With regard to exteriör characteristics the german red deer differ from the swedish race in having black stripes bordering the caudal disk and from the norwegian in such a way as is q noted above from Leverkus-Leverkusen. Tliere are thiis cranial as well as exteriör differences between tlie german and scandinavian red deer. Desmarest's name Cervus elwphus germayiicus may therefore be correctly used for one of the races of the continent. The red deer of the Scandinavian Peninsula are of course not endemic there, but have invaded it from some other country in postglaciai time. It must namely be regarded as satisfactorily proved by geolos"ical evidence that during the glacial epoch every bit of the peninsula was covered by väst masses of ice which must have killed and crushed every trace of terrestrial animal life. The animals that now inhabit these countries are thus the products of postglaciai invasions from different sources. Concerning the swedish red deer there cannot prevail the slightest doubt about its way of immi- gration. It must have arrived in Sweden contemporaneously with the oak-flora and a group of other animals during the Ancylus-epoch wlien the Baltic Sea was a fresh water basin and Sweden with Scania was firmly connected with the da- nish islands and Jutland and thus a landbridge was formed to the european continent. In Denmark the red deer was ^ Das Waidwerk Bd. 11 N:o 12. LÖNNBERG, ON THE GEOGR. RACES OF RED DEER IN SCANDIN. 15 aJready present during tlie latter part of the fir-period as remains found in the peat-moors prove, but they became more niimerous during the oak-period when it also came to southern Sweden and from thence extended fnrther north. During the Littorina-epoch v/lien the miid chmate allowed them to do so the deer reached much higher latitudes than låter on as the above quoted find in Dalecarlia indicates. Concerning the norwegian red deer two routes of immig- ration must be discussed, beeause two different opinions about this question are supported by different authors. Ac- cording to one of these, which the present author regards as the most probable, the red deer should have found its way from Sweden to southern Norway and then from there along the coast to western Norway where it gradually ex- tended its distribution northward along the atlantic coast. This same route is assumed by the botanists ^ for the immig- ration of the oak-flora into Xorway. Somewhat låter dur- ing the Littorina-epoch there came a new wave of immi- grants along the western coasts of the Scandinavian penin- sula which although still more sensitive to cold than the oak-flora were favoured by the then much milder climate. This was the Ilex-flora, named af ter its most characteristic representative the hoUy, which now bas completely disappe- ared on the swedish w^estcoast although it still lived there less than a century ago and in the present day is flourishing at the coast of western Norway. This has been mentioned to show the analogy that exists between this route of immig- ration here assumed for the norwegian red deer, and that of other components of the organic life of westerii Norway, an analogy which becomes the more striking as both cases offer examples of broken connections. The other theory about the invasion of the norwegian red deer has been proposed by Stejneger-. According to this the norwegian red deer should^ have entered its present home on a direct way from Scotland. When that should have happened is not quite explicitely pronounced by the author quoted, but it seems as if he should mean that it was in preglacial time. Stejneger says namely that, accor- ^ See: Gunnar Andersson: Svenska Växtvärldens Historia. Stock- holm 1896. - Amer. Naturalist. Vol. XXXV. 1901. ]6 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. NiO 9. ding to bis view, »the red deer of Scotland and Norway» — which he, not having had the opportunity of more olosely comparing them, appears to regard as identical — »joined the preglacial Siberian immigration in France» (1. c. p. 110). And about the lat ter he says on the foregoing page (1. c. p. 109) that it »took place early. probably before the first g]a- ciation had reached its maximum». Then he enumerates certain members of this immigration which »penetrated westward to France (and the Pyrenean peninsula) and över the then continuous England, Treland and Scotland to western Nor- way» . Without discussing the possibility of, whe- ther such an immigration in preglacial time from Scotland to Norway has taken place or not I must maintain as an established geological fact that at the time of the first great glaciation the existence of any terrestrial organic life in Scandinavia was utterly impossible, not to talk of red deer which need a rather temperate climate and certainly could not survive in an arctic one. Probably the situation was just as bad during the second glaciation. In addition to thi? must be men tion ed that from the time of the first gla- ciation and until the ice almost completely had melted away in the Ancylus-epoch there was not only not a land- connection between Scotland and Norway but the southern part of Scandinavia (including Denmark) was more depres- sed than it is now and thus the North Sea and Skagerack formed a barrier against the distribution of terrestrial mammals from Scotland to Norway even more effective than it is in the present day. During the Ancylus-epoch the upheaval of the land made itself known chiefly in Den- mark and southern Sweden. The sea between Norway and Scotland remained practically as broad as it is now, and then came the Littorina-epoch with a decided depression and fi- nally the present time. It has accordingly not been possible for the red deer of Scotland to pass on any direct land bridge to Norway. I must therefore disagree with my friend Dr. Stejneger concerning this matter. I suppose that he has been led in promoting the theory quoted above by his belief that the scotch and norwegian red deer belon- ged to an identical, small and small-antlered race but, as has been proved by the descriptions above, this is not the LÖNNBERG, ON THE GEOGR. RACES OF RED DEER TN SCANDIN. 17 case and then Dr. Stejneger's views appear to lo.se the last support. In the same way as Stej neger assumes two different invasions of red deer into Europé a similar opinion has been expressed by Scharff in his book »The History of the Eu- ropean Fauna». He thinks that »the small raee now found in Corsica, Sardinia, northwest Africa, and western Europé» came first and then the larger race of the european conti- nent should ha ve »arrived very much låter from Siberia». Such a theory is, however, completely unnecessary and it is very easy to explain the smallness and divergence of the enumerated races as secondary results of isolation under less favourable conditions. That large species of mammals inha- biting Islands often become smaller than the nearest allied Continental races is proved by so many examples that if the insular red deer did not show analogous characteristics they should rather be exceptions than the contrary. The smallness of the deer in the present day living in Corsica, Sardinia, Ireland^ and Scotland may thus be explained. The norlh african red deer is very different from the typical red deer of Europé and seems to deserve specific rank. It is much paler and always, and in all ages, spotted, winter as well as summer, with light spöts as I have had the opportunity to observe on tunesian specimens in the Zoological Garden of Berlin. Its loss of the bez-tine to the antiers is possibly »due to degeneracy owing to the unsuitability of a warmer chmate to full development» as has been suggested by Ly- DEKKER-. Some other characteristics may be explained in a similar way. The paleness of its pelage may be an adapta- tion to the natural conditions of the tree- less country where it is said to live, but the retention of the light spöts is an atavistic characteristic. The north african deer is on the whole so widely separated from the european red deer that it needs not be further discussed. The smallness of the norwegian deer does not offer any more difficulties for explanation than that of true insular races, for in reality it lives under analogons conditions. The greatest number of the norwegian deer live, as is stated above, ^ The red deer of Ireland has not always been small to jiidge from subfossil antiers in British Museum of Natural history. - The deer of all lands. London 1898. Arkir för Zoolo. liertnrerna i två rader, en på hvar sida af cari- nalpartiets bas. Isotrypa gotlandica Ulr. 1890. Isotrypa ('? TectuUpora) Gothlandica Ulrich, Geol. Survey of Illinois, Vol. 8, s. 678, pl. 54, tig. 6. 6 c. Geol. Survey of Illinois, VIII, sid. 678, pl. 54, fig. 6. 12 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 10. Af denna form har jag bland mig tillgängligt material ej återfunnit några fullständiga exemplar, liva dan jag nöjer mig med en enkel hänvisning till Ulrich's beskrifning och figurer. Förekomst: Vid Visby, och vid Länsa på Fårö. Gen. Polypora Mc Coy, 1885. Zoariet en nätlik, sol jjäder formad uthrednmg med aperturer endast pä den ena sidan, framsidan; baksidan med tättställda cellikulärporer . Aperturer na i två eller flera längsrader ; median Carina saknas, eller endast antydd af en rad S7nå rörliknande mikroecier, som utmynna i runda mikroporer längs framsidans midt. i Polypora pentagonalis n. sp. Tafl. 2, figg. 3—5; textfig. 11. Zoariet bildar en nätliknande utbredning. Fenestrulae, sedda från baksidan, utdraget ovala, åt båda ändarna starkt af smalnande; längden 0, 6 o mm., största bredden (vid midten) 0, 1 .5 mm. Sedda från framsidan ha de en annan form, lång- sträckt rektangulära. Nya grenar uppkomma genom dikoto- mering af äldre (Tafl. 2, fig. 3, till vänster). Baksidan är fint punkterad af små tätt stående porer (Tafl. 2, fig. 4), ordnade i otydligt utpräglade längsrader. Framsidan med aperturer; de större, verkliga zooecialapertu- rerna, vanligen i två rader, en vid hvar sida af grenen, och emellan dessa en rad af smärre porer, mikroporer, längs midten. Zooecialaperturerna äro elliptiska, med längsta axeln ställd snedt utåt och uppåt. Längdaxeln 0, 09 — 0,055 mm., tvär- axeln 0,0 5 5 — 0,0 3 6 mm. Aperturen omgifves af ett tydligt, ringformigt peri- stom. Ofta höjer sig zooeciets distala ända rörformigt öfver zoariets allmänna yta. Till hvarje af en fenestrulas båda långsidor höra vanligtvis 5 aperturer, alltså 5 aperturer på en sträcka af 0, 6 o — 0, 7 o mm. De här of van omnämnda mi- kroporerna, af 0,0 2 7 — 0,0 3 6 mm. diameter, tillhöra rörformade mikroecier. Stundom bli dessa mikroporer så stora, att de närma sig storleken af de verkliga zooecialaperturerna. Ofta A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 2. 13 synas två eller flera grenar direkt smälta ihop med sidorna, förträngande fenestrulse, så att detta parti af zoariet synes bestå af breda grenar med flera rader aperturer (Tafl. 2, fig. 5, öfverst till höger). Ett tangentialsnitt genom zoariet återgifves å fig. 11. Djupast nere, vid grenens baksida, s^^nes en fint lamellerad kalcitväfnad, genomsatt af cellikulärrör af ungefär 0,oo7 mm. diameter; dessa synas utstråla från zooecialvallens celliku- lära lamell och stå radiärt mot zoariets yta, på hvilken de p^i 11. Polypora pentagonaHs Hng. Fig. II, tangentialsnitt; "V^- D^ öfre delarna af snittet liggande på djupare nivå än de nedre, öfverst till vän- ster går snittet igenom primärzooeciernas direkt på baksidans kalcitväfnad hvilande basalvall. Längst till vänster går snittet igenom zooeciets vesti- bularregion. I nedersta grenen ligger snittnivan emellan de här ofvan från vänstra, öfre grenen omnämnda. utmynna såsom de förut omnämnda små cellikulär porerna. På detta underlag hvila zooecierna, hvilka också på sidorna och mot framsidan omgifvas af liknande kalcitväfnad. Sedda en face äro de i två längsrader liggande primärzooecierna af tämligen regelbundet femsidig form; basen vetter mot grenens 14 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 10. Jateralpartier, spetsen är riktad mot midtlinien, och eftersom de båda radernas zooecier alternera med hvarandra, får deras föreningslinie i grenens axel den sicksackform, figuren anger. Primärzooeciernas längd 0,2 7 mm., deras höjd 0,i6 mm.; arean ungefär O, o 33 mm.^ Dessa primärzooecier stå tätt upptill hvar- andra, utan mellanrum. Vallen bildas af två skilda cellikulär- lameller, sammanhållna af en kompakt kalcitlamell. Något högre upp, i vestibularregionen, börjar zooeciets area antaga en mera rundad form ; den proximala, bakre delen af zooeciet upptages på denna nivå af samma slags kalcitväf- nad, vi förut lärt känna från zoariets baksida; endast dess distala parti upptages af vestibulum, respektive af aperturen, hvars area ej är ens hälften så stor som primärzooeciets. Tyvärr föreligger af denna intressanta art endast ett litet brottstycke af en koloni, hvadan jag ej haft material till vare sig vertikal- eller tvärsnitt. Förekomst: Kvarnberget vid Slite. Polypora sp. Tafl. 2, figg. 6, 7; textfig. 12. Enär af denna form endast ett exemplar föreligger och detta med framsidan täckt af bergartsmassa, måste jag under hänvisning till de här ofvan citerade figurerna afstå från en mera ingående artbeskrifning. 12. Polypora sp. Fig. 12, djupt liggande tangentialsnitt ; ^"/i. Primär- zooeciema omedelbart ofvanför baksidans kalcitväfnad äro hexagonala. Formen finnes i Gotlands öfversilur; dess fynd ställe är ej närmare angifvet. A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 2. 15 Gen. Thamiiiscus King, 1849. Zoarium fritt uppstående^ solfjäderformigt, af dikotomt för- grenade stammar, som endast undantagsvis förbindas med hvar- andra medelst dissepiment. Zooeciernas aperturer endast på grenarnas ena sida, ordnade i 2—8 omväxlande längsrader. Median carina saknas. Thamniscus Törnqvisti n. sp. Tafl. 2, figg. 8, 9; textfigg. 13, 14. Zoariet bildas af långa, 0,5 5 mm. breda, dikotomt för- grenade och i tvärsnitt elliptiska stammar, som tillsammans bilda en solfjäderformad utbredning. Vid dikotomeringen böja sig grenarna i båge ut från h varandra och gå sedermera nästan parallellt. Dissepiment mellan dessa grenar äro ytterst sällsynta. På grenarnas framsida synas de ovala aperturerna i 3 — 5 längsrader, som alternera med h varandra; på 10 mm. af h varje längsrad komma ungefär 44 aperturer. Dessa aperturer äro elliptiska af O, is mm. längd och 0,0 8 5 mm. bredd, således upptagande en yta af ungefär 0,oo8 7 mm.^ De omgifvas af ett smalt ringformigt peristom, i hvilket synas 11 — 13 runda, af en liten upphöjd vall omgifna cellikulärporer af ungefär 0,00 6 mm. diameter. På zoariets baksida synas liknande cellikulärporer strödda, hvar och en omgifven af en upphöjd ring, hvarigenom ytan blir liksom grynig. Tangentialsnittet strax under ytan af zoariets framsida visar de ovala aperturerna med jämn peristombegränsning (fig. 13). Strax utanför peristomranden synas de nyss om- talade något större cellikulärporerna ; emellan aperturerna strödda cellikulärporer, som äro nå^ot mindre än de närmast peristomet befintliga. Djupare tangentialsnitt (fig. 14, högra grenen) visa ett par tre rader af mer eller mindre regelbundet rektangulära primärzooecier. Dessas vall består såsom vanligt inom famil- jen af en dubbel cellikulär lamell, hvars bådajfrån hvarandra tydligt skilda blad förenas medelst en kompakt, strukturlös kalcitlamell. Primärzooeciernas längd ungefär 0,3 5 mm., deras bredd 0, 125 mm., arean omkring 0,o 4 4 mm.^ således betydligt 16 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 10. större än vestibularportionens och aperturens, 0,o(»8 7 mm.^ Vestibulum upptager i sina djupare partier zooeciets distala del i hela dess bredd, men blir upp mot aperturen smalare. Från den cellikulära zooecial väggen utknoppa fina cellikulärrör, som, sträckande sig radiärt mot zoariets yta, utmynna på denna genom de här of van omtalade ytterligt små cellikulärporerna. J 14 \\ ),: ; ^ 13. Thamnisctis TörnqvisH Hng. Fig. 13, tangentialsnitt strax under zoa- riets yta; ^"/i- Omkring aperturerna en ring af större cellikulärporer, emellan desamma smärre sådana. Fig. 14, tangentialsnitt på olika nivåer; ^7'- Såväl den mellersta som den vänstra grenen är öfverst på figuren träffad strax under ytan. Högra grenens högra sida är genomskuren så, att den låter de på zoariets sidor mynnande zooeeiernas vestibula framskymta. I den vänstra grenens högra sida ofvanför midten äro några zooecier genomskurna på längden, så att de visa såväl primärzooeciet som vestibulum ; det senare betydligt trängre än priniärzooeciet. Högst uppe till vänster ett dissepiment. Längdsnitten (fig. 14, vänstra grenen) visa, att här finnes en tydlig skillnad emellan primärzooecium och vestibulum. Den från midtlamellen framknoppande dubbla zooecialväggen A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 2. 17 delar sig på 0,20 mm. höjd öfver denna i två grenar, af hvilka den ena går direkt till grenens yta, men den andra fortsätter parallellt med zoariets axel ungefär 0,20 mm. för att så böja af i skarp vinkel utåt mot zoariets yta. Mellanrummet mellan zooecialvallens grenar, taket öfver primärzooeciet, utfylles af samma kalcitväfnad med cellikulära rör, som bildar zoariets baksida; cellikulärrören närmast vestibulum äro något större än de längre från detta belägna, alla framknoppa de från den cellikulära zooecialväggen. Dissepimenten (fig. 14) äro, som nämndes, mycket säll- synta hos denna art. I deras inre delar synas några större celler; för öfrigt bestå de af samma kalcitväfnad med samma cellikulärrör, som återfinnas på zoariets baksida. Förekomst: Länsa på Fårö (endast ett par exemplar äro funna). Fam. Sphragioporidae Ulrich. Familjen är af Ulrich grundad på en enda art, Sphra- giopora parasit i ca Ulr., h vadan familjediagnosen samman- faller med genusdiagnosen. Gen. Spliragiopora Ulrich, 1890. Zoariet bildar små skålformade kolonier, fastade på främ- mande föremål eller på andra SphragioporaJcolonier. Den fria öfre sidan vanligen konkav och försedd med uppstående, radie- rande åsar, längs hvilkas krön de runda eller ovala aperturerna ligga. De centrala, emellan åsarna belägna mellanrummen sakna aperturer ; däremot finnas sådana såväl emellan de periferiska par- tierna af åsarna som utanför desamma innanför zoariets upp- stående rand. Zoariets yttersidor sakna fidlständigt aperturer. Sphragiopora silurica n. sp. Tafl. 2, fig. 10. Zoariet har formen af en nedåt svagt afsmalnande, i tvär- snitt oval eller cirkelrund balja eller låg tunna. Längsta diametern 3,5 mm.; zoariets höjd 1,5 mm. Yttersidan är fint strierad af i täta rader liggande cellikulärporer ; dess öfre rand bildar en fritt uppstående, skarp kant. Arkiv för Zoologi. Bd 3. N:o 10. 2 18 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 10. Bottnen innanför denna kant är vanligen plan och för- sedd med 6—8 upphöjda, radierand e åsar eller knölar, som emellertid ej sträcka sig ända fram till centrum, utan lämna en central area fri. Åsarnas periferiska ända når i regel ej ända ut till zoariets rand. På dessa åsar ligga aperturerna; i den inre ändan, när- mast koloniens centrum, vanligen en enda apertur, utåt peri- ferien tillkomma nya sådana, här bildande två eller tre al- ternerande längsrader. Aperturerna äro ovala, af 0, 2 o — 0,2fv mm. längd och 0,12 mm. bredd, omgifna af ett ringformigt peristom. Äfven strax innanför zoariets rand samt ett litet stycke in i mellanrummen mellan åsarna synas aperturer. Tyvärr föreligger af denna art ett material, som är alltför obetydligt för att kunna tillåta förfärdigandet af shpprof. Jag måste därför för närvarande nöja mig med denna rent yttre beskrifning utan att kunna ingå på artens inre byggnad eller dess systematiska ställning och placerar den således lik- som Ulrich i närheten af Fenestellidce, Släktet är förut kändt endast från Illinois' Chester group och Upper Coal measures (Culm och Produktiv stenkol). Sphragiopora silurica Hng förekommer i Gotlands öfversiluriska kalksten vid Visby. Fam. Arthrostylidae Ulrich. Zoariet ledadt, sammansatt af talrika cylindriska segment^ hvilkas proximala ledknapp svarar mot närmast äldre segments distala ledskål; hela det så sammansatta zoariet af husk- eller fjäderliknande form. I andra fall sammansättes zoariet af ole- dade, dikotomerande grenar. Zooecia af samma typ som hos Ptilodictyonidce, men anordnade omkring en central axel och öppnande sig åt alla håll rundt om stammen eller endast på ena sidan af denna, under det den andra sidan är fri från aperturer. Gen. Helopora Hall, 1852. Zoariet sammansatt af cylindriska segment, som leda mot hvar andra medelst terminala ledytor. Zooecialaperturerna i al- ternerande läyigsrader emellan längsgående lister eller i spiral rundt omkring på stammen. A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 2. 19 Helopor a Lindströmi Ulr. Tafl. 2, figg. 11, 12; Tafl. 3, figg. 1—5; textfigg. 15—18. 1890. Helopora Lindströmi Ulk., Paheoiit. of Illinois, Vol. 8, sid. G43, tigg. f, g och h. De zoariet sammansättande segmenten äro cylindriska; vissa kraftigare segment äro utvidgade mot ändarna, smalare mot midtpartiet; ändarna bära de starkt utvecklade ledskif- vorna. Andra, yngre, segment afsmalna starkt mot den distala ändan. Segmentens längd varierar från 10 till 18 mm. ; deras tjocklek från 1 till 2,5 mm. Af de terminala ledytorna är den proximala konvex, den distala af motsvarande konkavitet eller, också den, konvex, båda försedda med från den centrala axeln radierande ribbor och fåror. Stundom synas vid segmentets distala ända två konkava ledytor ; den ena terminal, den andra vettande snedt uppåt (Tafl. 2, fig. 12). Stundom, fastän ytterligt sällsynt, uppträder på segmentets midtparti en rakt ut från detsamma vettande ledskål (Tafl. 2, fig. 11). I detta sist nämnda fall stod sidogrenen vinkelrätt ut från stammen, i andra och van- ligare fall pekade sidogrenarna snedt uppåt. De segment, som äro försedda med kraftiga ledskifvor eller med två sådana i den distala ändan, äro kortare och tjockare än de, som ha endast en ledyta, i den proximala ändan. De förstnämnda vill jag tyda som stam-, de senare som grensegment. Stamsegmentet har en längd af 10 mm. och en bredd af 2,5 mm. » » » » »11 » » » » » 2 » » » » » »11,5 » » » » » 2 » » » » » »12,5 » » >> » »2 » ; eller i medeltal längden: tjockleken = 5,3 : 1. Grensegmentet har en längd af 10 mm. och en bredd af 1 mm. » » » » » 12,5 » » » » »1,2 » » » » » »14 » » » » » 2 » » » » » » 14,5 » » » » » 1,5 » » » » » » 15 » » » » »1,8 » » » » » » 15 » » » » » 2 » » » » » »17 » » » » »2 » ; eller i medeltal längden: tjockleken = 8,6 : 1. 20 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. NIO 10. Zoariet hade antingen fjäder liknande form med en snedt uppåt riktad sidostråle från hvarje stamsegments distala del, eller också var det mera buskliknande, detta under det an- tagandet att de laterala artikulationsytorna ej alltid lågo i samma plan. Aperturens form är starkt växlande. De för de tunnare (topp-)segmenten karakteristiska aperturerna äro rombiska, af 0,2 2 mm. längd och 0,i9 mm. bredd, anordnade i quincunx och skilda från hvarandra af ett tunnväggigt list verk. Emellan de olika till samma längsrad hörande aperturerna synes en liten rundad upphöjning (Tafl. 3, fig. 1). Samma aperturform återfinnes också på de tjockare seg- menten, men här endast inom vissa partier, under det inom andra aperturerna äro tydligt hexagonala (Tafl. 3, fig. 2). Emellan aperturer, som inom samma längsrad gränsa intill hvarandra, synes en uppstående rundad acanthopor med kva- dratisk bas, eller, om acanthoporen afslitits, en eller två mikroporer. Ofta synas smärre partier på zoariets yta upp- tagna af aperturer, som äro till en viss grad oregelbundna och större än de normala, verkliga maculoe således. Mot segmentens ändar anta aperturerna ofta en afvikande form, bli ovala och betydligt mindre än de normala, d. v. s. de skiljas från hvarandra genom större mellanpartier. På samma zoarium, där aperturerna inom midtpartiet ha en längd af 0,2 7 mm. och en bredd af 0,22 mm., äro de mot ändarna liggande aperturerna endast 0, 12.-5 mm. långa och O, o 9 mm. breda. Under det vidare hos sådana segment de mediana partiernas aperturer ligga i alternerande längsrader, skilda af uppstående lister eller slingrande fåror, ligga ändpartiernas aperturer strödda utan ordning. Mellanrummen emellan aper- turerna upptagas dels af polygonala mikroporer, dels af run- dade acanthoporer. I andra fall (Tafl. 3, fig. 3) kan den senast beskrifna aperturf ormen återfinnas på en sida eller inom endast ett litet parti af segmentets yta, under det närgränsande partiers yta, alldeles i saknad af allt hvad aperturer heter, upptages af större och mindre små knölar, acanthoporer. I åter andra fall (Tafl. 3, fig. 4) uppträda redan emellan de mediana partiernas ovala eller cirkelrunda aperturer små runda acanthoporer, 3, 4 eller flera emellan hvarje till samma längsrad hörande apertur-par. Aperturerna, som nämndes. A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 21 ovala eller cirkelrunda med en diameter af endast O, o o mm. Mot segmentets båda ändar bli aperturerna ännu mindre, tills de i partierna närmast ledytorna alldeles försvinna ocli zoariets yta upptages uteslutande af små runda acanthoporer, skilda af smala, slingrande fördjupningar. Längdsnitt (fig. 15) genom ett segment af vanligt ytut- seende visar, att här finnes en tydlig skillnad emellan primär- zooeciet och vestibularregionen, framkallad däraf, att vallen, 16. ^ # C- ia 15. Helopora Lindströmi Ulr. Fig. 15, vertikalsnitt tätt invid zoariets axel ; '-"/i. Längs niidten synas några rader af smalt rektangulära primär- zooecier. Aperturerna hos detta segment = Tafl. 3, figg- 1 och 2. Fig. 16, vertikalsnitt längs axeln af ett stamsegments di ståla del ; -"/i. I vestibularvallen synas några mikroecier, särskildt till höger å figuren ; i andra fall äro dessa vallar solida. Mots\'arande segments ytutseende framgår af Tafl. 3, fig. 3. Fig. 17, tvärsnitt; ^*^/i. Zooecierna ställda radiärt omkring zoariets axel. Fig. 18, ytligt tangentialsnitt ; ^"^/i. Emellan aperturerna inom samma längsrad synas en eller två mikroporer. Cellikulärporerna, ännu mindre, strödda öfverallt på zoariets yta. som i de axillära delarna af zoariet är mycket tunn, i de kortikala blir betydligt förtjockad och därigenom kommer att inkräkta på zooeciernas längd. Primärzooeciets längd 0, 3 o mm., vestibularportionens af samma zooecium 0, 1.0 mm. Vallen 22 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 8. NIO 10. uppbygges i zoariets axillära del af två cellikulära lameller, förenade medelst en strukturlös kalcitlamell. Närmare zoa- riets yta skiljas cellikulärlamellerna från hvarandra; mellan- rummet upptages af en fint lamellös kalcitväfnad, genomsatt af tunna cellikulärrör, som, utknoppande från den cellikulära lamellen, sträcka sig till zoariets yta och där utmynna med små cellikulärporer (jfr fig. 18). Lamellerna i vestibularvallens kalcitväfnad bilda små öfver hvarandra stuckna koner och hela vallen utlöper i den förut omtalade acanthoporen, som stundom antar formen af en trubbig kägla, stundom af en låg, afrundad kulle. Längs acanthoporens axel synes stundom ett smalt lumen (jfr tången tia! snittet fig. 18), hvilket synes mig antyda, att acanthoporen snarast är att betrakta såsom ett utfylldt mikroecium. Vanligtvis synes acanthoporen utgöra en solid tapp; stundom (Tafl. 3, fig. 5) visar den sig emellertid tydligt ihålig, i ytan genomborrad af en rund por och således på det när- maste öfverensstämmande med förut ^ beskrifna acanthoporer, h vilka blifvit tolkade såsom ombildade djurhus, tjänande att uppbära vibracula eller avicularier. Såsom redan här ofvan omnämndas, antaga aperturerna på stamsegmenten liksom de aperturer, som uppträda inom grensegmentets distala och proximala partier, en från de vanliga, rombiska och hexagonala aperturerna afvikande form; de bli runda eller ovala samt skilda från hvarandra af en mäktig vall, som antingen kan vara solid eller genom- satt af oregelbundet formade mikroporer (Tafl. 3, fig. 3). Vertikalsnitt genom axeln af ett sådant segment (fig. 16) visa, att primärzooecierna här ha samma byggnad som den n3^ss skildrade (fig. 15), men också att vestibularvallen här är be- tydhgt bredare och således vestibulum af betydligt mindre höjd än primärzooeciet. Vid vestibularregionens inre gräns klyfver sig zooecial väggen i två eller flera grenar, som skilja sig från hvarandra, omslutande rörformade mikroecier på samma sätt som hos Phcenopora Lindfitrönii Ulr. ^ och in- kräktande allt mer och mer på de egentliga zooeciernas lumen, så att skillnaden i storlek emellan dessa och mikroecierna kan bli alldeles utjämnad. Emellan mikroecierna synas vissa ^ Jfr Ulrich, Palseont. of Illinois, Vol. 8, sid. 300. 2 Hennig, Gotlands Silurbry., I, Arkiv f. Zoologi, Bd 2, N:o 10, sid. 15, fiffcy. 5—8. A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 2. 2 3 partier af vallen fyllda, kompakta; dessa te sig på zoariets yta såsom rundade små upphöjningar emellan mikroeciernas eller zooeciernas aperturer. Å Tafl. 3, fig. 4 afbildas ett parti af segmentet, som, alldeles i saknad af aperturer, upptages uteslutande af större och mindre runda knölar. Ett vertikalsnitt genom ett sådant parti visar, att de axillära delarna af zoariet äro uppbyggda af primärzooecier, som fullständigt öfverensstämma med pri- märzooecier hos segment med normala aperturer. Inom vesti- bularregionen synas zooecialväggarnas cellikulära lameller klufna i flera, som gå skilda från hvarandra, divergerande mot zoariets yta, h varvid vestibulums lumen stundom helt och hållet förtränges så när som på en eller annan obetydlig por. Mellanrummen emellan cellikulärlamellernas grenar bilda emel- lertid inga mikroecier, utan fyllas af koncentriska, konformigt på hvarandra lagrade kalcitlameller, och mikroecierna fram- träda till zoariets yta ej såsom mikroporer utan såsom små lågkuUiga knölar. Såsom af tvärsnittet (fig. 17) framgår, finnes här ingen skifformad mesotheca såsom hos Ptilodictyonidce. Zooecierna utknoppa från en längs segmentets midt gående axel, radie- rande utåt, och tilltagande i bredd ju mera de närma sig ytan. De å fig. 17 inuti zooecierna synliga, tvärgående skiljeväggarna beteckna inga bottnar, diafragmer eller dylikt; de utgöra den snedt uppåt gående zooecialvallen, som träffats af snittytan, där denna passerar från ett zooecium in på ett annat. På ett djupt tangentialsnitt nära axeln (fig. 15) fram- träda primärzooeciernas smalt rektangulära, endast af ytter- ligt tunna vallar från hvarandra skilda areor. Snitt närmare zoariets yta (fig. 18) visa, att såväl zooecialrören som deras skiljeväggar tilltaga i bredd utåt. Vestibula visa sig här elliptiska. Väggarna genomsättas af smala, i tvärsnitt runda cellikulärrör. Dessutom synas på dessa snitt de öfverskurna, i zooecialväggen emellan två till samma längsrad hörande zooecier liggande mikroecierna, bildande en eller två (ofta hopstående eller hopsmälta) runda mikroporer. Förekomst: Visby. 24 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. NIO 10. Underordn. Cyclostomata Busk. Zooecierna äro enkla, rörformade med tunn, cellikulär, af små runda porer gen omsatt vägg, som sammansmälter med angränsande djurhusväggar och vanligtvis förstärkes af ett på dess insida aflagradt sclerenchym. Öfvergången från zooeciernas axillära till deras kortikala region omärklig. Aper- turen terminal eller subterminal. Appendikulära organ saknas. Ooecium bildas af ett större, modifieradt zooecium eller af ett uppblåst ytparti af zoariet. Zoarierna bilda fria stammar eller inkrusterande öfverdrag. Till Cyclostomata höra såväl recenta som fossila former. Fam. Diastoporidae Busk (Ulrich). Zoarium vidvuxet, krypande eller fritt upprätt. Zooecia rör- eller päronformade, med rund apertur, som ej upptager zooeciets hela bredd. Interstitialceller saknas. Ooecium bildas af uppblåsta ytpartier af zoariet. Gen. Stomatopora Bronn, 1825. (Alecto Lamouroux, 1821; non Alecto Leach, 1814, ett echinodermsläkte) . Zoarium består af krypande, vidvuxna, trådliknande stam- mar. Zooecia rör- eller päronformade med subterminal, rund apertur, liggande i en enkel rad efter hvarandra, det yngre fram- knoppande ur det äldres distala, bakre peristomrand. Stomatopora minor n. sp. Tafl. 3, fig. 6. Zoariet bildar långa slingrande trådar, vidvuxna sitt un- derlag, och sammansatta af en enkel rad päronformade zooe- cier af 0,7 — 1 mm. längd; största bredden, 0,3 mm., i den distala ändan vid aperturens nedre rand. Aperturen af 0,13 — 0,17 mm. diameter. Från vissa zooecier f ramknoppar ej, såsom vanligtvis är fallet, endast ett utan två nva zooecier, hvilka, stående ut A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 2. 25 från hvarandra under en vinkel af ungefär 90^, hvar för sig bilda initia] zooeciet till en ny zooecialrad. Antalet zooecier i mellanstycket emellan två nya zooecialraders moderzooecier växlar mellan 3 och 13: i vanliga fall förekomma 11 — 12 zooe- cier i hvarje sådant led. Formens bevaringssätt tillåter ej ett närmare studium af ytskulptur och dylikt. Förekomst: Fröjel (tegelbruket), Djupvik i Eksta. Gen. Berenicia Lamouroux (p. p.), 1821. Zoarium inkrusterande, bildande tuniia, rundade eller oregel- bundet sinuösa utbredningar på andra föreniäl. Zooecia rör- formade med rund apertur, gränsande omedelbart till hvarandra i alternerande läng sr åder. Berenicia consimilis LonsDxVLE. Tall. 3, figg. 7, 8. 1839. Aulopora consimilis Lonsd. i Murchison's Silur. Syst., sid. 675, pl. 15, fig. 7. Zoariet bildar tunna, enskiktade, oregelbundet bladlik- nande utbredningar, vidvuxna andra fossil. Det å fig. 7, Tafl. 3 af bildade exemplaret har en höjd af 12 och en bredd af 16 mm. De närmast initialzooeciet liggande djurhusen äro an- ordnade liksom i hvirfvel, med detta zooecium såsom centrum. I de periferiska delarna af zoariet bilda zooecierna däremot raka, radierande rader. De angränsande radernas zooecier ligga ej midt för, utan alternerande med hvarandra. Zooecierna äro rörformade, vanligtvis helt obetydligt ut- vidgade ofvanför midten, af 0,8 — 1 mm. längd och 0,2 5 mm. bredd, med rundad, terminal apertur i den något uppåtböjda dis tala ändan. Aperturen omgifves af ett kraftigt ringformigt peristom; i dettas rand mot aperturen mynnar en krans af 14 — 16 små cellikulärporer, synliga under stark förstoring, särskildt tydligt i slipprof. Främre zooecialvallen är i zooeciets proximala delar täm- ligen nedtryckt och plan, i de distala däremot mera hvälfd ; öfverallt försedd med tvärgående rynkor, inbuktningar, skilda af skarpa, uppstående kammar. Förekomst : Gotlands öfversilur vid Visby samt Eksta och Fröjel. Enligt LoNSDALE i Wenlock-kalksten vid Dudley. 26 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 10. Fam. Coenitidae, n. fam. Zooecierna rörjormade. Zooecialväggen cellikulär, medelst en tunn, .strukturlös kalcitlamell saynmanväxt ined angränsande zooe- ciers väggar. Den cellikulära lamellen får på insidan ett scleren- chymlager, som, i den axillära regionen '}nycket tunnt, i fullt 2it- hildade zooeciers kortikaldel blir betydligt mäktigare. Aperturens utseende starkt växlande; allt efter sclerenchymets olika utbild- ning får den formen af en snedt af skur en tratt eller af en tvär- ställd, bågböjd springa. Lunarier finnas allmänt. Zoarierna bilda fria stammar eller skifliknande utbredningar. Jag har uppställt denna familj för släktet Coenites och för dess under en mängd olika namn beskrifna, med mer eller mindre väl utveckladt sclerenchym försedda utbildningsformer. De tidigaste utvecklingsstadierna af hithörande former äro typiska cyclostomer med delvis fritt öfver zoariets yta sig höjande zooecialrör, med terminala, cirkulära aperturer af samma dia- meter som zooecialröret och likformigt strödda öfver zoariets hela yta. Om utvecklingen stannat på detta stadium, borde formerna utan all tvekan föras till fam. Entalophoridce Busk. Som emellertid det fullt utvecklade stadiet i mycket hög grad skiljer sig från det nu skildrade, har jag ansett riktigast att låta släktet Coenites, med den omfattning jag ger åt det- samma, bilda en särskild familj, som dock måste ställas i närheten af Entalophoridce. Gen. Coenites Eichwald, 1829. {Millepora aut. p. p., MiUeporitcs Wahl., Limaria Stein., Al veolites aut. p. p., Cladopora Hall p. p., Chcetetcs crORB. p. p. Calamopjora Goldf. p. p.). 1829. Coenites Eichwald, Zoolog, spéciale, 1, sid. 179. 1860. Coenites Eichwald, Lethiea rossica. I, sid. 457. Genuskaraktärerna desamma som lämnats i familjedia- gnosen här of van. Såsom af den meddelade synonymlistan synes, ger jag åt släktet Coenites ett helt annat omfång än föregående förfat- tare. En historik öfver äldre åsikter om genus Coenites' ka- raktärer och släktskaper skall lämnas här nedan efter artbe- skrif ningen. A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 2. 27 Coenites repens Wahlenb. Tafl. 4, fig£v. 1—4, Tafl. 5, fig. 1, Tafl. G, figg. 1-8, Tafl. 7, figg. 1—4; textfigg. 19-31. 1745. MiJleporcf ramis ragis pimctis imhricafis Linné, Corallia baltica, s. 28. fig. 14. 1745. Millepora ramis cijUndraceis, dicJiotomis, sericbus longi- tudinalihus puuctatis Linné, ibid., s. 28, fig. 15, 1819. Milleporites repens Wahlenb., Petrif. tellur. suec, s. 100 (hänvisning till Linnés Corallia baltica, fig. 15). 1829. Coenites juniperimis Eichw., Zool. speciale, I, s. 179. 1829. Coenites intertextus Eichw., il)id., s. 179, tafl. 2, fig. 16. 1831. Limaria clathrata Stein., Mém. Soc. Géol. de France, Torne 1, s. 339, tafl. 20, fig. 6. 1837. MiUepora repens His., Lethit^a suec, s. 102, tafl. 29. fig. 5. 1839. Millepora repens Lonsd. i Mukchisons Silurian System, s. 680, tafl. 15, fig. 30. 1839. Limaria clathrata Lonsd., ibid., s. 692, tafl. 16 bis, fig. 7. 1839. Limaria frutieosa Lonsd. (non Steiningee), ibid., s. 692, tafl. 16 bis, fig. 8. 1851. AJveolites ? seriatopora M. Edw. & H., Polyp. foss. Terr. palseoz. (Arch. Mus. d'Hist. nat.. V), s. 260. 1851. AlveoUtes repens M. Edw. & H., ibid., s. 258. 1851. Coenites juniperimis M. Edw & H., ibid., s. 301. 1851. Coenites intertextus M. Edw. k H., ibid., s. 302. 1852. Cladopora seriata Hall., Pakeont. of Xew-York, II. s. 137, tafl. 38, fig. 1. 1852. Cladopora multipora Hall, ibid., s. 140, tafl. 39, fig. 1. 1852. Limaria ramiiJosa Hall, ibid., s. 142, tafl. 39, fig. 4. 1854. AlveoUtes repens M. Edw. & H., Brit. foss. Corals, V (Pakeont. Society), s. 263 (exclus. synon.), tafl. 62, fig. 1; Mille- pora ramosa His., anförd såsom synonym till AlveoUtes repens, är ej ett slitet exemplar af Millepjora repens His., utan en kritbryozo. 1854. AlveoUtes ? seriatoporoides M. Edw. & H., ibid., s. 263, tafl. 62, fig. 2. 1854. Coenites jiiniperinKS M. Edw. & H., ibid., s. 276, tafl. 65, fig. 4. ? 1854. Coenites intertextus M. Edw. c^- H.. ibid., s. 276, tafl. 65, fig. 5. - ' 1860. Coenites juniperimis Eichw., Letka^a rossica. I, s. 457. 1860. Coenites Linncei Eichw., ibid., s. 458, tafl. 26, fig. 16. 1860. Coenites intertextus Eichw., ibid., s. 458, tafl. 26. fig. 15. 1860. AlveoUtes repens Eichw., ibid., s. 473. 1873. Coenites repens Lindstr., Förteekn. sv. undersil. koraller (Öfvers. Vet. Akad. Förh., 1873, X:o 4), s. 36. 1879. Coenites jiiniperinus Xichols., Struct. and affinit. of the »tabulate corals» of pal?eoz. period., s. 134, tafl. 6, fig. 5. 28 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 10. 1895. Coenites jmiiperinns Lindstr., »Corallia baltica^> of Lin- N^us (Öfvers. Vet. Akad. Förh., 1895, N:o 9), s. 635. 1895. Cladopora seriata Lindstr., ibid., s. 635. Zoarierna bilda fria, dikotomt förgrenade stammar af cirkel- riindt eller ovalt tvärs7iitt och ined zooeciernas aperturer strödda öfver stammens hela yta eller ordnade i längsrader. Aperturerna äro tvärställda, snedt ovala, semicirkulära eller subtriangnlära med springliknande sidobukter, ofta med ett lunarium vidvuxet den proximala aperturranden och med en tandliknande process från den di ståla zooecialväggens sclerenchym. Den fria randen af denna process synes i väl bevarade exemplar tvärhuggen eller rännformigt urholkad och lunarieliknande. Zooecierna rör for- made, af polygonalt tvärsnitt; i de centrala delarna, gående pa- rallellt med stammens längdaxel, i de periferiska sträckande sig snedt uppåt och utåt. Sclerenchymet på insidan af zooecial- väggen starkare i den kortikala än i den axillära delen af zoariet, JM rörets öfre (distala) sida bildande en långsgående ås. Dia- fragrner ej synnerligen talrika; zooecialväggarna genomborrande porer kunna stundom iakttagas. Såsom redan af ofvanstående synonymlista torde framgå^ växlar artens ytutseende emellan vidt skilda gränser. Å ena sidan står en form, afbildad Tafl. 6, figg. la, 2a, och närmast hänförlig till den gamla Alveolites repens-ty^en, å den andra, Tafl. 6, figg. 7 b, 8 b, en utbildningsform som på det närmaste öfverensstämmer med Etchwalds Coenites juniperinus. Emel- lan dessa extremer står en hel serie mellanformer, Tafl. 7, figg. 1, 2 a, förmedlande öfvergången från den ena till den andra. Utan tillgång till det utomordentligt rikhaltiga material af hithörande former. Riksmuseum har i sin ägo, skulle också jag måst följa föregående författare i deras särskiljande af dessa former såsom skilda ej blott species utan också genera. Vanligtvis visa nämligen de små, isolerade zoariefragmenten i hela sin utsträckning ungefär samma utseende och byggnad för de olika aperturerna; stundom kan man emellertid på samma fragment iakttaga aperturer, som utan tvekan skulle bestämmas såsom tillhörande en »Alveolites repens», sida om sida med aperturer af den bekanta Coenites juniperinus- ty pen, jämte aperturer af mellanformer mellan båda. Efter en in- gående granskning af ofvannämnda rika material blef det mig klart, att dessa olika aperturtyper, långt ifrån att beteckna A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 2. 29 olika species, äro att anse endast såsom olika utbildningsfor- mer af samma art. Gemensamt för alla dessa former är deras inre byggnad, såsom denna framgår af textfigurerna 19 — 31. Zooecierna bilda långa, i tvärsnitt: polygonala rör, som i zoariets axillära delar stiga rakt uppåt med endast svag lutning utåt mot periferien. Närmare denna böja de af något starkare och framkomma till ytan under en vinkel på 38 — 53° mo\ denna. I de fall, där snittet träffat alldeles i zoariets axel, synes tydligt, att zooecialrörens antal ökats genom en dikotomering af väggen. Inom zoariets distala parti var denna delning synnerligen liflig, livadan zooecialrören här bli betyd- ligt flera än i de proxiraala delarna af samma stam. På ytan af zoariet ger sig denna upprepade delning tillkänna däri, att aperturerna komma att ligga tätt hopträngda. Så har jag 19. Fig. 19. Längdsnitt genom zoariet af Coenites repens f. seriata från Kopparsvik; ^^'V'- Emellan de cellikulära lamellerna synes en förbindande strukturlös lamell, ljusare än sclerenchymet på zooecialrörens insida. inom en yta af 25 kv.-mm. i den proximala delen af ett zoarium räknat 80 aperturer, i den distala delen af samma zoarium däremot ända till 142 aperturer. Zooecialväggarna bestå af en ytterhgt tunn, endast 0,oo 6 — 0,008 mm. tjock, cellikulär lamell^ uppbyggd på samma sätt som t. ex. hos Pachydictya Holmi Hng ^ af små runda cellikler, af hvilka ungefär 200 stycken gå på hvarje mm. af lamellen (fig. 19). Två till hvarandra gränsande zooecialrörs celliku- lära lameller sammansmälta ej direkt med hvarandra utan förmedelst en strukturlös kalcitlamell af ung. 0,oi2 mm. tjock- lek. Denna primära zooecialvägg beklädes på insidan, mot ^ Hennig, Gotlands Silurbry., I, s. 26. 30 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 10. rörets lumen, af en ytterligt fintrådig förstärkningsväfnad. sclerencJiym. I de axillära delarna af zoariet förblir sclerencliymet alltid tunnt; har här en tjocklek af O, o 3— O, o 4 mm. I de kortikala delarna af zoariet däremot inträda en mängd växlingar i sclerenchymets utbildning hos olika zooecier. Hos somliga bibehåller sclerenchymet längs zooecialrörets hela längd samma tjocklek som i dess axillära delar, hos andra tilltager det i tjocklek inom zooecialrörets kortikalportion och detta hufvud- sakhgen på dess distala, öfre sida, under det att detsamma vid den undre sidan endast obetydligt tillväxer i tjocklek. Denna sclerenchymets olika utbildning återspeglas i apertu- rernas olika utseende, hvadan en närmare redogörelse för den- samma lämpligen bör förekomma i samband med den speci- ella beskrifningen öfver de på olika aper turgestaltning grun- dade formerna. Sclerenchymets rand mot zooecialrörets lumen synes ofta ojämn, liksom naggad eller taggig (figg. 20, 23, 25), och man skulle möjligen vara böjd misstänka, att zooeciets vägg är försedd med »spiniforma septa» och jämföra dem med t. ex. NiCHOLSONS »septal spines» i »Tabulate corals», tafl. 5, fig. 1 d. Dessa bildningar äro emellertid af rent sekundär natur och ha ej det minsta med septa att göra. Här som annars^ kan man spåra en tydlig tendens att ersätta zooecial väggarnas finkorniga calciumkarbonat med en mera stabil modifikation, grofkristalliniska kalcitaggregat. Först och främst drabbar denna omvandling det kalkdetritusmaterial, som efter poly- pidens försvinnande utfyllde zooecialröret, men sedermera angripes också själfva väggens sclerenchym. Härvid går om- vandlingen ej på en gång, jämnt framskridande mot djur hus- väggens inre delar, utan så, att den i bildning varande kal- citen här och där inskjuter små romboéderspetsar; mellan- rummen mellan dessa kristall spetsar, ännu ej omvandlade, kvarstå såsom i rörets lumen inskjutande taggar och ojämn- heter. I zooecialrören synas (figg. 23, 25) diafragmer, tvärbottnar, af olika antal i olika kolonier men alltid mera allmänt iakt- tagbara i zoariets axillära än i dess kortikala region. Detta år nog i någon mån anses bero därpå, att diafragmerna, utan Hennig, Balt. Yngre kritans bildningshist., Geol. För. Förh., Bd 21,s.47. A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 2. 31 att lämna påvisbara spår efter sig, förträngts af den nybildade kalciten, helst som denna kalcitnybildning är starkast i zoa- riets kortikala region. I somliga fall (fig. 25) synas zooeciernas väggar genom- borrade af runda porer, communication-pores (Ulrich^), af 0,0 5 — 0,0 7 mm. diameter. I andra fall synas inga sådana porer. Detta behöfver emellertid ingalunda betyda, att porer också ursprungligen saknades. Jag tror tvärtom, att saknaden af sådana porer kan förklaras på samma sätt som saknaden i vissa fall af diafragmer : där väggarna omvandlats i sekundära kalcitaggregat eller större enhetliga kalcitkristaller, förstöres naturligtvis h varje spår af de väggporer, som möjligtvis ur- sprungligen utgjorde ett förbindelseled emellan angränsande zooecier. a. Forma aperta. Tafl. 4. fig. 4; Tafl. 5, fig. 1; Tafl. 6, figg. la. 2a, 7a; Tafl. 7, figg. 1 a, 2a; textfigg, 19—22. Zooecialr Örens aperturer ha formen af en öppen, snedt af skur en tratt eller strut. Snedheten beror därpå, att zooeciet utmynnar under sned vinkel mot zoariets yta, och att mynningens distala, öfre vägg är uppdragen så högt, att dess fria kant kommer att nå fram till zoariets allmänna ytplan. Såväl den distala som den proximala aperturväggen är konkav och själfva myn- ningen i trattens botten är tvärstäJld, ovalj af c. 0,i6 mm. bredd. Aperturerna synas i vissa fall strödda öfver zoariets yta, i andra fall kan man spåra en viss anordning af desamma i omväxlande längsrader åtminstone öfver en kortare sträcka. De äro vidare tätt slutna till h varandra, skilda af smala, nästan skarpa skiljeväggar. Längdsnitt genom kolonien (fig. 20) visar, att zooecialrören i zoariets axillära del gå parallellt med dess längdaxel, i dess kortikala däremot snedt utåt och iippåt, samt att desamma bli vidare ju mera de närma sig ytan. De primära djurhus- väggarna bestå som vanligt af en cellikulär lamell, som medelst en tunn, strukturlös kalcitskifva sammanväxer med angrän- sande zooeciums vägg. Zooeciernas antal ökas genom en dikotomisk delning af djurhusväggens cellikulära lamell. På insidan af den cellikulära lamellen är aflagradt ett scleren- ^ Geolog. Survey of Illinois, Vol. 8, s. 312. 32 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 8. N:0 10. chymskikt, som i zoariets axillära del har en mäktighet af ung. 0,0.5 mm. Denna mäktighet bibehålies i zoariets korti- kala del, eller också tilltager sclerenchymlagret i tjocklek, från 0,0 5 till O, o 8 mm. Det finnes också de fall, där scleren- chymet mot koloniens yta förtjockas i betydhgare grad, där detsamma (fig. 20) kan få en mäktighet af 0,3s mm. på den distala sidan af zooeciet. Fig. 20. Längdsnitt genom zoariet af Coenites repens f. aperta från Visby; ^^li. På figurens högra sida synas zooecier, hvilkas selerenchjan i kortikalregionen bibehåller samnia ringa mäktighet som i axillärregionen ; på figurens vänstra sida synes sclerenchymet inom kortikalregionen betyd- ligt förtjoekadt, särskildt på zooecialrörens distala sida. Tangentialsnitt nära zoariets yta (figg. 21, 22) visa det- samma; de hexagonala eller oregelbundet polyédriska zooecial- rören kunna i vissa delar af kolonien (fig. 22) äga ett mycket tunnt sclerenchymlager på den cellikulära lamellens insida, i andra däremot (fig. 21) ett betydligt förtjoekadt sådant, sär- skildt åt det distala hållet, under det den proximala sidan, ehuru också den med förtjoekadt sclerenchym, har detta lager endast hälften så mäktigt som den distala sidan. Aperturens form och storlek ändras naturligtvis samtidigt med scleren- A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 2. 33 chymets tillväxt; den hexagonala eller oregelbundet polyédriska formen (fig. 22) öfvergår till en cirkelrund (fig. 21); från t. ex. en diameter på 0,6 mm. kan den förträngas till en liten rundad apertur på 0,2 mm. diameter. I samband med den starkare utvecklingen af scleren- chymet på aperturens distala vägg ändras den ursprungligen konkava bakre aperturväggen till plan eller konvex, hvarvid den från början trattformade mynningen ändras till trian- gulär eller half cirkelformig (fig. 23), och foimen kommer att närma sig följande typ, forma seriata. 21. 22. Fig. 21. Tangentialsnitt nära zoariets yta. Coenites repens f. aperta. St. Karlsö ; ^"/i. Aperturen cirkelrund, oingifven af sclerenchyni, som är mäktigast på den distala sidan. Fig. 22. Tangentialsnitt nära zoariets yta. Coenites repens f. aperta. Kopparsvik; ^-/i- Sclerenchymet lika tunnt vid den distala som vid den proximala sidan af zooeeiet. Denna form bildar i allmänhet små, smala zoarier med en medeltjocklek af 2,. 5 mm., någon gång också tjockare sådana. Zoarierna visa dikotom förgrening; vinkeln mellan grenarna 60 — 75°. Dessutom kunna dess aperturer och dess inre bygg- nad återfinnas i de yngsta, distala, delarna af andra, här nedan beskrifna former. Arl'ir för zoologi. Bd 3. N:o 10. 3 34 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 8. N:0 10. Stundom hopsmälta flera ursprungligen skilda grenar genom en sekundär kal citaf sättning till en oregelbundet fön- strad stam. Coenites repens /. aperta är jämte följande, forma seriata, den form som, först beskrifven af Linné, sedermera af Wahlenberg, Hisinger och andra svenska författare anförts under namnen Millepora och Milleporites repens. 23. Fig. 23. Längdsnitt. Coenites repens f. seriata. östergarn; ^'V'- Scle- renchyniet på den distala sidan af zooecierna bildar i kortikalregionen en stark förträngning af zooecialrörets lumen. Den taggiga konturen på öf- versta zooeciets selerenehym beror på sekundär kalcitbildning. b. Forma seriata. Tafl. 4, fig. 3; Tafl. 5, fig. 1; Tafl. 6, figg. 2 b. 3—6; textfigg. 23, 24. Zooecialrörens aperturer triangulära eller ovala, skilda från hvarandra af långa mellanrum och anordnade i mer eller mindre tydliga rader längs stammen. Längdsnittet (fig. 23) visar, att förråa seriata i stort sedt har samma byggnad som forma aperta. Zooecialrören gå i stammens centrala delar parallellt med längdaxeln, men ta A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 2. 35 slutligen sin riktning snedt uppåt och utåt. Sclerenchym- beläggningen på den cellikulära lamellen är i stammens axillära del mycket tunn, men blir i den kortikala starkt förtjockad, särskildt vid zooecialrörets distala sida. Nära zoariets yta förlorar sig den cellikulära lamellen i sclerenchymet, hvilket gör, att tangentialsnittet strax under ytan {^v det utseende, fig. 24 anger: små runda aperturer bildande längsrader i en homogen sclerenchymmassa utan påvisbar skillnad emellan de särskilda zooecialväggarna. Ingen sclerenchym-ås, som kunde tagas för en septalbildning, längs zooecialrörets insida. Fig. 24. Tangenticilsnitt nära zoariets yta. Coenites repens f. seriata. Visby ; ^'V'- -"^f den cellikulära zooecialväggen synes ej spår. Aperturerna runda, i en homogen sclerenchymmassa utan zooecialgränser. Det är denna starka sclerenchymbildning vid aperturens distala rand, som af en typisk a^^erto-mynning kan åstadkomma den mynning, fig. 6 å Tafl. 6 återger. I st. f. den konkava distalväggen en konvex, i st. f. de tätt upp till hvarandra liggande aperturerna breda mellanbalkar emellan dessa. Där- till kommer också en stark sclerenchymbildning i zooeciets sidopartier, hvar igenom mynningarna liksom skjutas allt längre ifrån sina sidogrannar och komma att med de proximalt och distalt liggande bilda väl markerade längsrader. Ju starkare sclerenchymbildningen är, desto mindre bli natur- 36 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 10. ligtvis aperturerna, samtidigt som de flyttas allt längre från h varandra (fig. 24). Härvid framkallas också, att aperturer, som ursprungligen ingalunda lågo midt öfver hvarandra, sam- manföras till utpräglade längsrader, hvilka emellertid ofta af bry tas af partier, inom hvilka aperturerna stå strödda utan ordning. Äfven vid en öfverhandtagande sclerenchymatisering bi- behålles stundom den proximala aperturranden i sin ursprung- liga form (fig. 2 b å Tafl. 6). Oftast förändras emellertid också denna till den form Tafl. 6, figg. 3, 4, 5 ange. Denna form framkallas däraf, att sclerencliymbildningen på underläppen är starkare än vid randens öfre del och sidopartier, så att underläppen höjer sig som en liten hjälm eller huf öfver den triangulära mynningen. Det var säkerligen en sådan form Linné hade framför sig, då han ^ på tal om »Millepora ramis cylindraceis, dichotomis, seriebus longitudinalibus punctatis» säger: »Quid, quod super his ramulis sursum mota manus scabritiem sentit minorem, quam si deorsum feratur». Zoariets tjocklek varierar mellan 1,9 och 2,9 mm. med ett medeltal af 2,4 mm. från 50 olika zoarier. Inom båda de nu beskrifna aperturformerna kan en komplikation inträda, i det den undre randen bär ett luna- rium. Fig. 8 a å Tafl. 6 samt figg. la. Ib, 1 e å Tafl. 7 visa, huru till och med i ett mycket tidigt stadium af utvecklingen den proximala aperturranden kan bli utstyrd med en tunn skärformad kalcitribba, ett lunarium, som, med största delen af sin periferi sammanväxt med aperturranden, endast låter sina fria ändar såsom små tandliknande processer intränga i aperturen. Stundom lämnas ingen del af lunariet fritt, utan detta är helt och hållet sammanfogadt med det egentliga peristomet (Tafl. 6, fig. 4 a) ; i andra fall är lunariet till allra största delen af sin periferi skildt från peristomranden (Tafl. 7, fig. le). Det är denna bildning som föregående författare (se historiken här nedan) ty dt som spår af sep ta, tillbakabildade septalorgan, hvilken tolkning också föranledde dem att i denna Corallia baltica, sid. 28. A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 2. 37 bildning se ett bevis för, att Coenites och Alveolites borde räknas till de verkliga korallerna. Lunariets fria ändar äro just dessa författares pariga septalprocesser vid mynningens undre sida. Sedan härmed dessa processers rätta natur är klarlagd, bevisa de ingalunda, att dessa former äro koraller, utan bilda tvärtom ett kraftigt bevis för, att de äro verkliga bryozoer. 25. Fig. 25. Längdsnitt. Coenites repens f. clausa. Länsa (Fårö) ; ^"/i. Samma byggnad, som omtalades för längdsnitten af forma aperta och forma seriata med den enda skillnaden, att det i kortikalregionen uppträdande sclerenchymet är starkare och förekommer i alla zooecierna. En sekundär kalcitbildning framkallar detsammas taggiga gränslinje mot zooeciets lumen. Fastän, såsom här of van omnämndes, lunarier kunna uppträda i ett mycket tidigt utvecklingsstadium af forma aperta och forma seriata, antyder emellertid deras när- varo i allmänhet en längre framskriden utveckling. De zoa- rier, hos hvilka denna aperturtyp är fullt genomförd, ha en tjocklek växlande mellan 2 och 4 mm. med ett medelvärde af 3,ö mm. efter en stor mängd ohka mätningar. 38 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. NIO 10. C. Forma clausa. Tafl. 4, figg. 1, 2; Tafl. 6, figg. Ib, 7b, 8b: Tall. 7, figg. 1 c 1 d, 2, 3: textfigg. 25—31. Aperturen hojjträngd af en distal och två proximala tand- liknande processer till en trifoliat eller springliknande form. Längdsnittet (fig. 25) skiljer sig i intet väsentligt från förut skildrade formers (jfr figg. 20 och 23); samma långa, smala, utåt något vidare rör, som, i den axillära delen parallella med zoariets axel, i den kortikala delen gå snedt utåt och uppåt mot dess yta. Här och hvar synes ett diafragma och en väggpor. Rörväggarnas cellikulära lamell ha i den axillära 26. Fig. 26. Tvärsnitt. Coenites repens f. clausa. Slite; -^i- Zooecial- rören polygonala. De cellikulära zooecial väggarna omedelbart sammanväxta med hvarandra. Sclerenehymbeläggningen på rörens insida mindre mäktig i de centrala än i de periferiska zooecierna. regionen en 0,o.'i mm. tjock sclerenchymbeläggning; i den kortikala regionen är detta sclerenchymlager mäktigare sär- skildt vid zooeciets distala, öfre sida, där dess mäktighet kan uppgå till 0,4 mm. Tvärsnitt genom en undre, äldre, del af zoariet (fig. 26) visar zooecialrörens polygonala form. Intet coenenchym, inga mesoporer; zooecial väggarn a sammanväxta omedelbart med hvarandra (jfr dock sid. 29, och fig. 19 här ofvan). De cen- A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 2. 39 traJt belägna, yngre, zooecialrören äro något smalare än de periferiska, en skillnad som dock ej är konsekvent genomförd. Sclerenchymbeläggningen på de centrala zooeciernas väggar är tunnare än på de närmare ytan belägnas (jfr längdsnittet, fig. 25). Djupt lagda tangentialsnitt (fig. 27) visa de snedt genom- skurna zooeciernas oregelbundet hexagonala omkrets. Själfva de cellikulära zooecialväggarna, tydligt iakttagbara och direkt sammansmälta med angränsande zooecialrörs väggar, ha längs insidan en sclerenchymbeläggning, som visar sig vara af 28. 29. Fig. 27. Djupt tangentialsnitt. Coenites repens f. clausa ; ^"/i. Visby. Den cellikulära zooecialväggen tydligt framträdande. Sclerenchymet ned- löper på den distala, öfre, sidan i en tapp, åtminstone i ett par zooecier. Fig. 28. Djupt tangentialsnitt. Coenites repens f. clausa. Länsa (Fårö); ■"/i. Sclerenchymets kontur mot lumen taggig af sekundär kalcitbildning. Den cellikulära zooecialväggen otj^dlig. Fig. 29. Ytligt tangentialsnitt. Coenites repens f. clausa. Länsa (Fårö): ^"/i. ScJerenchymtappen från distalsidans beläggning, starkare än i figg. 27 och 28, förekommer i alla zooecierna. Den taggiga gränslinjen hos scle- renchymet framkallas af sekundär kalcitutskiljning. De två nedersta zooe- cierna, träffade alldeles i ytpartiet, visa det sessila, proximala lunariet. något större mäktighet än i de centrala delarna af zoariet. Dessutom framträda redan här i några af zooecierna en tyd- lig skillnad emellan den öfre och den undre djurhusväggens sclerenchym, i det den förras är mäktigare än den senares, samt vidare den öfre sidans bildar en triangulär, i rörets lumen inskjutande förtjockning. 40 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N.O 10. Tången tialsnitt på något högre nivå än föregående (fig. 28} öfverensstämmer ganska nära med detta. Dock synes här den cellikulära vallen endast otydligt skild från sclerenchy- met, som är något mäktigare än på djupare nivå. På ett tangentialsnitt ännu närmare zoariets yta (fig. 29) är den cellikulära zooeci al väggen ännu otydligare markerad. Zooe- cialrörens genomskärning är större och sclerenchymbeläggnin- gen mäktigare än på lägre nivå. Sclerenchymet längs den distala väggens insida skjuter som en trubbig triangulär tapp in i rörets lumen; tydligtvis samma bildning, som spårades redan i djupare ned lagda snitt (fig. 27, 28), d. v. s. scleren- chymet längs zooecialrörets öfre sida löper ut i en tydlig ås med trubbigt, afrundadt krön. De nedersta zooecierna å fig. 29, träffade på något högre nivå än de ofvanför liggande,. 4 Fig. 30. Tangentialsnitt alldeles uppe i ytan. Coenites repens f. clausa. Visby ; ^"^/i. Den distala sclerenchymåsens ända tappliknande ; i ett zooe- cium uppe i högra hörnet synes den rännformigt urholkad, ett skaftadt lunarium. Det proximala Jiästskoformade lunariet stundom med taggig rand mot aperturen (= sekundär kalcitbildning). De cellikulära zooeeial- väggarna ej iakttagbara; endast en homogen sclerenehymmassa. visa, huru aperturen till stor del fylles af nyss nämnda sclerenchymtapp ; de visa också, att aperturen i sina undre delar begränsas icke omedelbart af sclerenchym utan af en ljus kalcitlamell, hvars gräns mot omgif vande sclerenchym alltid ter sig som en tydlig sammanväxningslinje. Denna hästskoformade ring, som, inträngande i aperturen, bildar dennas proximala begränsning, är ingenting annat än ett luna- rium, som i hela sin utsträckning, med undantag möjligen för någon del af ändpartierna, sammanväxt med sclerenchym- randen. Lunariets inre, konkava rand synes ofta taggig och ojämn, en egenskap som framkallats af en här pågående ny- bildning af kalcitkristaller. A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 2. 41 Ett tangentialsnitt alldeles uppe i ytan (fig. 30) visar ej spår af den cellikulära zooecialväggen; aperturerna ligga i homogent, strukturlöst eller fint tradigt sclerenchym. I hvarje apertur synes ett hästskoformadt lunarium, sammanväxt med sclerenchymet i hela sin längd utom med de båda ändarna, som ofta sticka fritt in i aperturen, här bildande ett par taggar eller tänder. Äfven på detta snitt visar sig den här ofvan omtalade sclerenchym-åsen såsom en distal tapp. Efter- som zooecialrören framträda till ytan under sneda vinklar, kan naturligtvis ett tangentialsnitt ej träffa nämnda dis tal a ås normalt mot dess längdaxel, hvarför också ett sådant snitt visar åsen högre och mera spetsigt utdragen än den är i verkligheten. I rent tvärsnitt synes åsens krön tvärt afsku- ret, eller till och med rännformigt fördjupadt längs midten. 31. Fig. 3i. Tangentialsnitt alldeles uppe i ytan af ett zoariiim, afbildadt a Tall. 7, fig. 2 b. Coenites repens f. clausa. -"/i. Aperturen springliknande, framkallad genom sekundär kalcitafsättning dels pä det distala, skaftade, dels på det proximala, sessila lunariet, som helt och hållet omvandlats i ett- grofkristalliniskt kalcitaggrégat. och således med det utseende, som återgifves af ytbilden å Tafl. 7, fig. 1 d, en bildning närmast att jämföra med den af Ulrich 1 beskrif na långa inre zooecialvägglisten hos Buskopora : äfven här blir åskrönets i aperturen inskjutande parti ränn- formigt fördjupadt, bildande en egendomlig modifikation af den vanliga lunarietypen (se historiken här nedan). Ännu ett ytligt tangentialsnitt (fig. 31) återstår att om- nämna. Ej heller här synas spår af skiljeväggar emellan de olika zooeciernas områden, endast ett enhetligt sclerenchym med strödda aperturer under form af smala bågböjda springor. Såsom af figuren tydligt framgår, är denna aperturform rent sekundär, framkallad af en kalcit nybildning vid fossilisationen. ' Geolog. Survey of Illinois, Vol. 8, s. 320, fig. f. 42 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAXD o. ^lO 10. Från det distala, skaf tade, lunariet utgår en, från det proxi- mala, sessila lunariet en annan omkristallisering af detri tus- materialet i zooecialrörets mynning. De nybildade kalcit- agjrregaten växa således från hvart sitt håll och närma sig allt mer och mer h varan dra, tills de ändtligen sammansmälta, helt och hållet utfyllande den ursprungliga aper turen med kristalliniskt kalcitaggregat, eller lämnande mellan sig ett smalt springliknande mellanrum. Fig. 2 a å Tafl. 7 visar oss, i huru hög grad aperturfor- men kan växla inom en yta af några kvadratmillimeter. Of- verst, d. v. s. mest distalt på zoariet, är o aper turerna snarast hänförliga till forma, aperta och forma seriata; de understa aper turerna på figuren få genom en stark tillväxt af scleren- chymet på den distala mynningsväggen en i aperturen in- trängande tandliknande process, vanligen afrundadt trubbig, men också (se Tafl. 7, fig. 1 d) rännformigt fördjupad och då bildande ett distalt, skaftadt lunarium. Den undre delen af peristomet dragés vid dessa undre, äldre, aperturer högre upp; detta gäller särskildt underläppens sidopartier, hvari- genom aperturen här blir springliknande, under det midt- partiet af läppen är bågformigt utsvängd. Se vi litet när- mare på detta utsvängda parti af läppen, finna vi dess inre rand garnerad af ett med densamma sammanväxt hästsko- formadt lunarium, som gör själfva randen tjockare och kraf- tigare, men som ej framträder, då zoariets yta ses rakt från sidan. — Ännu längre ned på samma zoarium få aper turerna det utseende, fig. 2 b å tafl. 7 visar, bågformigt böjda sprin- gor, tvärställda på rundade, mammillära upphöjningar, när- mast jämförliga med aperturerna hos »Coenites intertexius» EiCHWALD, afbildad af Milne Edwards och Haime i British fossil Corals, V, tafl. 65, fig. 5. Såsom visades vid redogö- relsen för tangentialsnittet (fig. 31), lagdt just genom ytpar- tierna af ett sådant zoarium, som här är i fråga, äro mam- millerna rent sekundära bildningar, uppkomna i samband med fossiliseringen, en kalcitnybildning på och omkring såväl det skaftade, distala som det sessila, proximala lunariet. I andra fall tar utvecklingen från forma aperta till forma clavsa andra vägar. Tafl. 6, figg. 8 a, 8 b visa, huru de i zoariets distala del typiska, trattformade och med proximalt lunarium försedda aperturerna längre ned på stammen ersättas af andra med starkt sclerenchym i aperturens distala sida och A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 1>. 43 med en från sclerenchymet utgående tandliknande distal- process inskjuten i aperturen; detta utan att mynningens trattform hunnit helt och hållet utplånas. Tafl. 7, figg. 1 a — 1 e visa åter en annan utvecklingsserie. I zoariets distala del (fig. 1 a) en del aperturer af forma aperta med och utan lunarier, med tunna skiljeväggar emellan de skilda mynningarna. — Något längre ned på stammen (fig. 1 b) har sclerenchymbildningen tilltagit, bildande huf formade an- svällningar på aperturens proximala sida och med sessilt, proximalt lunarium. — En annan del af zoariet visar den. aperturform, som återgifves å Tafl. 7, fig. 1 e. Sclerenchym- ansvällningarna från de skilda zooecierna sammansmälta, bil- dande ett uppstående listverk, som någorlunda följer de ur- sprungliga zooecial väggarna. Något distalt utskott in i aper- turen synes ej till. — Slutligen kan man på zoariet iakttaga de aperturer, som af bildats å Tafl. 7, figg. 1 c och 1 d. Vid en jämförelse mellan dessa figurer och fig. 1 b å samma tafla ser man genast, att aperturerna, återgifna å de förra, utvecklats nr den aperturform, fig. 1 b vill klarlägga. Skillnaden beror endast därpå, att sclerenchymbildningen här tagit formen af den från snittserierna här ofvan bekanta åsliknande vallen längs zooecialrörets distala sida, och att denna ås i aperturen ter sig som ett tandliknande utskott. Vid närmare efter- seende finner man, att flere af dessa utskott äro längs midten rännformigt fördjupade, bildande ett skaftadt lunarium. Ur aperturerna tillhörande forma aperta, afbildade Tafl. 6, fig. 1 a, utbildas de till forma clausa hörande, Tafl. 6, fig. 1 b, därigenom, att den distala aperturväggen genom på- lagring af sclerenchym blifvit starkt förtjockad och sålunda liksom framflyttad, så att den kommit att ligga nästan all- deles upptill, tätt bakom den främre aperturväggen. Genom en stark sclerenchymbildning på sidopartierna af det undre peristomet, hvilken sålunda kom att omsluta nämnda peristoms lunarium, fick aperturen den egendomliga, bågböjda och springliknande form, som den citerade figuren anger, och som ingalunda är ovanlig för Coenites re2:)ens /. dansa. Till denna forma clausa höra också zoarier af den typ. som afbildats Tafl. 7, fig. 3, och som beskrifvits cch afbii- dats af EiCHVVALD^ under namnet Coenites Linncei. Formen ' Lethaea rossica, I, s. 458, tafl. "26. fig 10. 44 ARKIV FÖR ZOOLOGI BAND 3. N:0 13. liknar närmast ett ytligt tangentialsnitt; den kan framställas genom en obetydlig afslipning af en normal claiisa-ioim och är tydligt vis endast en genom af nötning framkallad modifika- tion af denna form. Zoarier hörande till denna utbildningsform af Coenites repens kunna visa en tvärdiameter af ända till 8 mm.; van- ligen äro de ung. 5, stundom endast 3,5 mm. i diameter. Medeltalet, bestäm.dt genom ett femtiotal mätningar, utgör 4,8 5 mm., hvilket naturligtvis, såsom af det redan sagda fram- gått, ej hindrar, att en koloni af 4,S5 mm. diameter och med bevarad distalända på denna visar aperturer, som representera också artens öfriga former. Förekomst. Coenites repens i den omfattning jag ger åt denna art är ett synnerligen allmänt fossil i Gotlands öf- versilur. Den är funnen på Fårön (vid Alnäset, Länsa, S. om Demmor träsk, mellan Lutterhorn och Digerhufvud, i kanalen V. om Gåsemora, vid Hällegrund och Ryssnäset )^ vid Fårösund, vid Nors i Halls s:n, Kristklint vid Kappels- hamn, i Hangvars kanal, vid Klints och Samsugn i Othem, vid Slite (på Kvarnberget, på Lotsbacken och på Enholmen), vid Bäl, vid Vestkinde, vid Visby, vid Storvede i Follingbo, i Follingbo kanal, vid Fjäle i Angå, vid Hammars och Djup- vik i Kräklingbo, Östergarn, vid Lillugn i Ardre, Torsburgen, Klinteberg i Klinte, på Lilla och Stora Karlsö, vid Kälders på Lindeklint i Linde s.n, i Lau kanal, Bara backe, Sten- kumla V. om kyrkan, Sandarfve kulle, Bondarfve kulle, S. om Ammunde och i höjden vid Bomunds i Bars, Bursvik, Bursås, Holms hällar i Vamlingbo, Hoburg. Arten har således all- män utbredning i såväl norra som södra delarna af Gotland. Den anföres också från Klintagruppen i Skåne. I de här ofvan citerade arbetena omnämnes den från Ryssland, Eng- land och N. Amerika, öfverallt i öfversilur (Wenlock och Niagara-kalksten ) . Coenites variahilis n. sp. Tafl. 5, figg. 2—10; Tafl. 7, figg. 5 a, 5 b, 6; textfigg. 32—35. Zoariet bildar fria, från ett i tvärsnitt rimdt skaft utgå- ende, skif liknande utbredningar af växlande, oftast oregelbun- den, stundom trattlik form. Aperturerna öfver zoariets hela A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 2. 45 yta, af öppet trattliknande fonn, eller bildande smala håghöjda springor. Från Coeiiites repens Wahl. skiljer sig denna art först och främst genom zoariets hela habitus. Zoariet bildar näm- ligen hos Coenites variahilis aldrig enkla cylindriska stammar, utan breder alltid ut sig från ett kort skaft till en större eller mindre skifva, som slutligen kan bilda en trattlik ut- bredning med kort pedunkel (Tafl. 5, figg. 9, 10). Tvärsnitt genom skaftet (fig. 32) visar detta sammansatt af polygonala zooecialrör, h vilkas väggar äro omedelbart sam- manväxta med hvarandra, utan förmedling af någon för zooecierna främmande väfnad eller substans. Väggen består också här af en cellikulär lamell; celliklernas diameter = 0,oo6 mm. Innanför denna lamell träffas en förstärknings väfnad af 0,0 6 mm. tjocklek. 32. ■'l^ Fig. 32. Tvärsnitt fgenom skaftet till Coenites variahilis Hng. (Jfr t\-ärsnittet, fig. 26). Dalhems å; ''/i- Fotografi af professor G. Holm. Längdsnitt genom skaft och skifva (fig. 33) visa, att zoariet uppbygges efter samma plan som zoariet hos Coenites repens Wahl. Det bildas nämligen af långa zooecialrör, som i den axillära delen gå parallellt med zoariets längdaxel, men i den kortikala böja af mot ytan, så att de utmynna under en vinkel mot denna af 30 — 45° på skaftet och af 15 — 20° på den skifliknande utbredningens flanker. — Väggen består af en cellikulär lamell, som medelst ett ytterligt tunnt, struktur- löst mellanlager är sammanväxt med angränsande zooecial vägg, och innanför denna af ett sclerenchymlager af ungefär O, o 6 mm. mäktighet, hvilket sålunda bildar en förstärkande väfnad, beklädande rörets insida. 46 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. X:0 10. Denna byggnad, närmast tillkommande axillärregionens- zooecialrör, bibehålies i vissa fall ända fram till zoariets yta, under det den i andra fall undergår en tydlig förändring, då zooecialröret inkommit i kortikalregionen. De zooecier, som utmynna i zoariets distala, yngsta, delar, d. v. s. de som gå till den skifliknande utbredningens randzon, ha i de peri- feriska delarna samma utseende, samma tunna sclerenchym som i de centrala delarna af zoariet (fig. 34, de öfre delarna af snittet). De zooecier däremot, som utmynna på zoariets skaft eller på den skifliknande utbredningens mera proximalt belägna delar, få, när de närma sig zoariets yta, sclerenchym- 33. Fig. 33. Längdsnitt genom skaft och skifva af Coenites variabilis Hng. Dalhems å; '^/i. Zooecialrörens sclerenchym bibehåller i de zooecier, som utmynna vid skifvans rand, sin ringa mäktighet också i zooecialrörens distala del. I de öfriga blir sclerenchymet starkt förtjockadt närmare zoariets yta. Fotografi af professor G. Holm. beläggningen på zooecialrörets insida starkt förtjockad (fig. 34, de nedre delarna af snittet) och detta såväl på den proxi- mala som på den distala sidan, utan att den distala scleren- chymbildningen tar sådant försteg framför den proximala, som fallet är hos Coenites repens f. dausa. Den axillära zoarial- portionens sclerenchymbeläggning på ung. O, o 6 mm. tilltar så i tjocklek, att den i kortikalportionen får en mäktighet af ända till 0,2 5 mm. Öfvergången från axillär- till kortikalpor- tionen är, åtminstone hvad distalsidan beträffar, ganska skarp, och gränsen mellan båda ligger endast ett obetydligt stycke A. HENXIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER. 2. 47 under aperturen; redan 0,5 — O,») mm. under zoariets yta har sclerenchymbeläggningen den för de axillära delarna af zoariet karakteristiska tjockleken. Tången tial snittet (fig. 35) är intressant hufvudsakligen därför, att det tydligt visar saknaden af distal ås i zooecial- rörens sclerencliymbeläggning. I detta fall öfverensstämmer / / // Fig. 34. Längdsnitt. Coenites variahilis Hng. Dalhems a; -'"/i. De nedre, pä zoariets proximala delar liggande zooecialrörens kortikalportion får en stark sclerenehj^mansvällning, som hoptränger aperturen till en smal springa: de öfre bibehålla för sclerenchymet samma ringa mäktighet i kortikalpor- tionen som i de axillära partierna. således Coenites variahilis med forma seriata af Coenites repe^is och skiljer sig från forma clausa af samma art. Aper turernas form växlar inom trängre gränser än fallet är med aperturformen hos Coenites repens Wahl. Fig. 5 a å Tafl. 7 framställer aper turerna inom ett parti vid zoariets distala 48 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 10. randzon. Somliga visa en tvärställd, oval mynning i bottnen af en snedt afskuren, öppen tratt, d. v. s. vi ha här samma aperturtyp vi förut lärt känna hos forma aperta af Coenites repens. Zooecier med denna apertur ha ända fram till zoa- riets yta samma tunna sclerenchymbeläggning som i zoariets axillära delar (jfr längdsnittet, fig. 34). På en eller annan af dessa aperturtrattars öfre, distala sida inträder en sclerenchymbildning, som liksom börjar ut- fylla tratten. Samtidigt drar sig sclerenchymet högre upp, bildande en underläpp till närmast distalt liggande apertur och detta antingen så, att peristomranden drar sig likformigt uppåt, eller så, att sidopartiernas sclerenchymbildning blir star- kare än midtpartiets, hvarvid underläppens rand får en median 35. Fig. 35. Ytligt tangentialsnitt. Coenites var iabilisIlN g. Dalhems å; ^"/i. Sclerenchynibeläggningen på zooecialrörens insida bildar ingen tappliknande process eller ås. halfcirkelformig utskärning emellan de högre upp sig sträc- kande sidopartierna. Går sclerenchymbildningen ännu längre (Tafl. 7, fig. 5 b), uppkomma dessa plattliggande eller hvälfda små fjäll, som höja sig öfver zoariets allmänna ytplan delvis täckande hvar- andra taktegellikt. Af den ursprungliga, ovalt trattliknande aperturen synes i detta fall endast en bågformigt böjd smal springa. En mycket vanlig aperturform på äldre delar af zoariet, afbildad Tafl. 7, fig. 6, utgöres af smala, tvärliggande springor, ofta med median rundad utbuktning på den proximala randen, nedsänkta emellan tjocka sele renchymlis ter. A. HENKIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 2. 49 I några fall har jag också hos denna art iakttagit ett lunarium i aperturen; hästskoformadt, sammanväxt med den mediana utbuktningen på det proximala peristomet och med de fria ändarna stickande in i aperturen. Vanligtvis ser man emellertid ej något lunarium, hvilket kan bero antingen därpå, att sådant ej utbildats, eller också därpå, att den sekundära kalcitbildningen försvårar eller omöjliggör ett iakttagande af detsamma. I somliga delar af zoariet bildas nämligen, först genom en anrikning af sclerenchymet och sedan genom en sekundär kalcitutskiljning i samband med fossilisationen, små rundade mammjiller med otydlig, tvärgående och bågböjd in- skärning i st. f. den ursprungliga aperturen (jfr fig. 2 b å Tafl. 7). Till skillnad från Coenites repens synes hos denna art aldrig någon distal tand eller skaftadt lunarium i aperturen, beroende därpå, att sclerenchymet här, såsom synes af tan- gentialsnitten, aldrig bilda någon distal ås längs zooeciets öfre sida. Förekomst: Gotlands öfversilur vid Dalhems å och Mar- tebo myr samt på St. KarJsö. S3aionymlistan under Coenites repens Wahl. anger, att hithörande former först, år 1745, betecknades med namnet Millepora, år 1819 med Milleporites och år 1829 med Coenites. Under Millepora och Milleporites sammanförde Linné och Wah- LENBERG en mängd vidt skilda arter, och när senare förfat- tare tagit namnet Millepora i anspråk för ett släkte af un- derordningen Hydrocorallice bland Hydroidea, måste för de förut till »Millepora» räknade korallerna och bryozoerna nya släktnamn väljas. För de former, här beskrifvits, är namnet Coenites Eichw. det lämpligaste, då det dels är det äldsta och dels redan från början dess äiagnos genom beskrifning och af bildning gjordes fullt klar. En del äldre författare, t. ex. Steininger, Lonsdale, Hall, ha visserligen belagt hithörande former med släktnamnet Li^naria (Stein., 1831), men detta beror väl, som jag förmodar, endast på obekant- skap med EiCHWALDS två år äldre namn Coenites. Eichw ALD, som själf i sitt arbete »Lethsea rossica» af år 1860 anger Limaria Stein. såsom synonym med Coenites, upp- Arlclr fur zoologi. Bä 3. N:o 10. 4 50 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 10. ställer för släktet följande diagnos: »den dendroida eller la- mellösa kolonien är inkrusterande, med halfcirkelformade eller triangulära calices, h vilkas undre rand är försedd med en enda rudimentär, tandliknande lamell. Det starkt utvecklade coenenchymet är något kornigt.» Den här använda termi- nologien (calices, lamell, d. v. s. septalapparat, coenenchym) leder ovillkorligen tanken hän till korallernas grupp; Eich- WALD räknade också sitt släkte Coenites till Pocilloyorinece bland Anihozoa tabulata på grund af den starka utvecklingen af, livad han ansåg vara ett coenenchym emellan djurhusens väggar. — Då emellertid, såsom af den föregående redogö- relsen framgår, coenenchym i verkligheten alldeles saknas, och hvad som af Eichwald ansågs som ett coenenchym emel- lan djurhusen endast är ett sclerenchym på insidan af djur- husväggen, bortfaller det skäl Eichwald trodde sig ha för hänförandet af Coenites till korallerna. — För öfrigt vill jag redan nu påpeka, att Eichwald vid sin orientering af fossilet förväxlat distal- och proximaländan, då han säger, att den undre mynningsranden bär en tandliknande process. Såsom särskildt längdsnitten visa, är det den öfre, distala randen, som bär denna »tand». LoNDSALE anför i Murchisons »Silurian System» af år 1839 Coenifes-iorinernsi under namnet Limaria Stein. och räk- nar dem utan vidare till korallerna. MiLNE Edwards och Haime behandla de här närmast af sedda formerna under namnen Alveolites Lmk och Coenites EiCHW. såväl år 1851 i »Polyp. foss. des Terrains palaezoiques» som år 1854 i »British foss. Gorals», V, och hänföra desamma till Favositidce, äfven om detta beträffande Coenites sker med en viss tvekan, beroende därpå, att de nämnda för- fattarna finna formen hos ifrågavarande släktes »calices» i hög grad liknande aperturen hos vissa bryozoer. Aperturens öfre rand angifves konkav och försedd med en median process; dess undre rand urnupen i midten och försedd med en liten trubbig process på ömse sidor. Samma tandliknande bild- ningar anföra? från Alveolites och tydas såsom tre hufvud- septa. Jag skall här nedan återkomma till spörsmålet an- gående dessa »septas» rätta natur. James Hall beskrifver år 1852 i »Palseontology of New- York», vol. 2, EiCHWALDS Coenites-foimer under namnet Limaria Stein. och placerar dem utan vidare bland korallerna. Hvad A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 2. 51 jag här of van kallat forma aperta och forma seriata af Coenites repens beskrifves af Hall under namnet Cladopora, och anses liksom Coenites (= Limaria) såsom koraller. Härvid bör dock märkas, att Hall (not. B, sid. 354) i anförda arbete anger sig ingalunda ha af sett att genomföra ett särskiljande af äkta koraller och bryozoer. Emellertid säger han, att slitna exem- plar af Coenites svårligen kunna skiljas från Favosites eller CJuetetes, medan å andra sidan Coenites^ inre struktur och hela yttre habitus ställer släktet i närheten af Cladopora Hall, så att det endast är aperturens form som för Hall nödvän- diggör ett särskiljande af Coenites {= Limaria) från Cladopora. Släktet Coenites utmärkes enhgt Hall däraf, att tvärsnitten af dess zooecialrör i stammens centrala delar visa sig kantiga, i dess periferiska mera ovala; aperturerna äro subtriangulära eller utdragna åt sidorna och försedda med en median sinus på den proximala randen. Cladopora Hall skulle karakteri- seras däraf, att aperturen har en framskjutande underläpp af halfcirkelformig omkrets, samt att den sakta sluttar inåt mot zoariets centrala delar. Med hjälp af dessa synnerligen träffande beskrifningar, och likaledes med hjälp af Halls till desamma hörande fi- gurer är det klart, att med Limaria af ses Coenites repens forma clausa, och att med Cladopora af ses Coenites repens forma aperta och forma seriata. Å andra sidan framgår af mina beskrif- ningar och afbildningar öfver nämnda former, att dessa inga- lunda representera ens skilda species och således ännu mycket mindre skilda släkten. En direkt jämförelse mellan Hall's fig. 1 c å tafl. 38 (= Cladopora seriata Hall) och min fig. 1 a å Tafl. 6 (= Coenites repens f. aperta) visar, att det här gäller samma form. Hall's fig. 4 c å tafl. 39 (= Limaria ramidosa) visar absolut samma form som min fig. 1 b å tafl. 6 (= Coenites repens /. clausa). Tillägger jag, att mina nyss citerade figurer hänföra sig till olika partier af samma zoarium, är det bevi- sadt, att Hall's endast af nyss omnämnda olikhet i apertu- rernas form karakteriserade »släkten» Limaria (=^ Coenites) och Cladopora ej kunna bibehållas såsom skilda släkten. DuNCAN (Third Rep. on Brit. foss. Corals, Rep. Brit. Assoc. 1871) sammanför Coenites Eichw. och Älveolites Lmk till en och samma korallfamilj Alveolitidce, karakteriserad genom Saknaden af coenenchym och genom uppträdandet af tre tandliknande »sep ta» i aperturen. — Mina invändningar mot 52 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 10. att de i Coenites-sn^^erturen inträngande tandliknande proces- serna identifieras med korallsepta sammanföras här nedan. Lindström (Några anteckningar om Anthozoa tabnlata. — Öfvers. Vet. Akad. Förh., 1873) anser, om än med någon tvekan, Coenites vara ett bryozo-släkte ; Limaria, som dock är identisk med Coenites, hänföres utan frågetecken till bryo- zoerna. »Ett annat mycket vanligt Gotlandsfossil, som står mycket nära till den devoniska Alveolites suborhicidaris Lmk, torde snarare vara en Coenites eller något dylikt.» I sin »Förteckning på svenska undersiluriska koraller» (Öfvers. Vet. Akad. Förh., 1873) anför Lindström Coenites repens Wahl. såsom en koralliknande bryozo. Samma form vill han sedermera (On the »corallia baltica» of Linnaeus. — Öfvers. Vet. Akad. Förh., 1895) identifiera med Clado^pora seriata Hall. I sist nämnda arbete anföras utom Clado2:)ora seriata Hall också Coenites juniperinus Eichw. och Choitetes Bowerhanki M. Edw. & H. såsom verkliga bryozoer. — Lind- ström synes således redan 1873 haft klart för sig, att de här närmast afsedda formerna voro äkta bryozoer och inga ko- raller; han anför emellertid inga egentliga bevis för denna sin åsikt, lika litet som för sitt åtgörande att hålla Cladopora, Hall och Coenites Eichw. såsom skilda släkten. NiCHOLSON och Etheridge jun. (Notes on the genus Alveolites Lmk. — Journ. Linn. Soc, 1878) och sedermera NiCHOLSON ensam (On the structur and af fin. of the »tabu- late corals» of the palseoz. period, 1879) företaga en kritisk granskning och utredning af släktet Alveolites'' omfattning. Såsom typiska Alveolites-SuVteY sammanföras A. suborbicularis Lmk, a. Lahechei M. E. & H., A. Goldfussi Bill. och A. indian- ensis Rom., alla utmärkta genom alltigenom tunnväggiga djurhus, i hvilkas distala del ej synes någon sclerenchymatisk förträngning. Släktet Alveolites i denna Nicholsons mening kommer i närheten af Favosites, från hvilken det skiljes ge- nom sina korta djurhus med snedt ställda mynningar och genom förekomsten af »septal»-tänder i mynningen. Andra, förutvarande Alveolites-iormer, såsom A. Fischeri Biix., A. f rondosa NiCH. o. s. v. hänföras till Pachypora Lindstr., ett korallsläkte, hvars arter ha stark sclerenchymbeläggning längs djurhusens hela insida. Åter andra »Alveolites»-^ ormer föras till Coenites Eichw., som med af seende på sclerenchymets ut- veckhng anses intaga en mellanställning emellan Alveolites Nich. A. HEXNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 2. 53 och Pachypora Lindstr., d. v. s. sådana former, som ha svagt sclerenchym i de inre, starkare i de yttre delarna af zoariet. Till denna Nicholsons åsikt, att sclerenchymets olika ut- bildning skulle vara af så genomgripande betydelse, att den- samma kunde få värdet af genus-karaktär, vill jag här endast foga följande anmärkning. Såsom t. ex. af vertikalsnittet, fig. 34 å sid. 47, framgår, är sclerenchymets utbildning i olika partier af samma zoarium underkastadt betydande växlingar. I zooecierna längst uppe å den citerade figuren bibehåller sclerenchymet samma ringa mäktighet från de axillära delarna af zoariet ända fram till detsammas yta; dessa zooecier till- höra således släktet Alveolites (Nicholson). I de längre ned på samma figur liggande zooecierna tilltager sclerenchymets mäktighet närmare zoariets yta, härvid förträngande zooeciets lumen högst väsentligt ; dessa zooecier visa således en byggnad, identisk med den för Coenites (Nicholson) karakteristiska. Som dessa zooecieformer förekomma på samma zoarium och man ej gärna kan tänka sig två skilda släkten bildande en koloni, måste den af Nicholson skarpt framhållna skillnaden mellan Alveolites (Nich.) och Coenites (Nich.) falla, för så vidt den skall grundas endast på här afhandlade karaktär, scleren- chymets olika utbildning. Denna olikhet kan enligt mina iakttagelser på Riksmuseets utomordentligt rika material ej karakterisera skilda släkten utan endast skilda utvecklings- stadier inom arten. De alltigenom tunnväggiga djur husen äro att finna i smala kolonier samt i de tjockares yngsta delar; de beteckna således ett ungdomsstadium. Djurhusen med starkt sclerenchym i sina distala delar äro däremot att finna i äldre kolonier; de beteckna ett mera framskridet stadium. I sina senast citerade arbeten ställa Nicholson och Ethe- RiDGE JUN. såväl Alveolites Lmk (Nicholson) som Pachypora LiNDSTR. och Coenites Eichw. strax i närheten af Favositidce och anse sålunda också Coenites vara en verklig korall. Så- som bevis för denna åsikt anföres, dels att djurhusen äro försedda med diafragmer (= tahidce), dels att djurhusens väg- gar äro genomborrade af väggporer, dels slutligen att från aperturranden inskjuta i aperturen ta,ndliknande processer, som skulle vara att anse såsom septa. Hvad nu först diafragmerna ooh väggporerna beträffar, behöfver f. n. ej spillas många ord på det påståendet, att närvaron af sådana i en djurhuskoloni skulle bevisa, att 54 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 10. kolonien i fråga ej kan anses som en bryozo utan nödvän- digtvis som en verklig korall. Numera är ju i en stor mängd fall konstateradt, att typiska bryozoer, såväl fossila som re- centa, ha sådana tvärbottnar, diafragmer, till olika antal i djurhusen. Likaså är det konstateradt, att zooecial väggarna hos t. ex. cyclostoma bryozoer mycket allmänt äro genom- satta af små »communication pores» (Ulrich). Att sådana ej iakttagits i ännu flere fall än nu beskrifna, kan bero på samma omständigheter, som göra, att vissa zoarier af en art visa sådana porer, andra ej, nämligen zoariernas olika be varingssätt ; ofta äro större eller mindre delar af zooeciets vägg omvandlade i ett sekundärt, kristalliniskt kalcitaggregat, i h vilket naturligtvis de möjhgtvis ursprungligen för handen varande porerna ej kunnat lämna spår efter sig. Vilja vi så öfvergå till frågan om den systematiska bety- delsen af de i aperturen inskjutande såsom septa tydda tand- liknande processerna, måste vi först och främst konstatera, att NiCHOLSON och Etheridge jun. ingalunda äro ensamma om den åsikten, att dessa processer äro att anse som septa, och att således de former, i hvilka sådana septa anträffas, äro koraller. Såsom redan här ofvan blifvit antydt, antog såväl EiCHWALD som MiLNE Edwards och Haime samt Duncan, att processerna i fråga tillhörde ett verkligt, om än tillbaka- bildadt septalsystem. Nicholson och Etheridge jun. poin- tera endast ännu skarpare än föregående författare de nämada processernas natur af septa. »Dessa processer äro vanligtvis tre till antalet — två på den ena randen och en oparig på den andra, motsvarande utskärningen emellan de pariga tän- derna på den först nämnda randen; här kunna förekomma ej blott tre utan fem tänder, tre vid ena och två vid den andra randen.» Den opariga, distala processen utgör^ såsom mina snittfigurer (sidd. 39, 40, 41) visa, en omedelbar fortsättning af sclerenchymet ; består af samma fint lamellösa eller tradiga sub- stans som detta. Sclerenchymet bildar i den distala delen af zooeciet en längsgående, åsliknande vall, hvars fria öfre ända, sedd från zoariets yta, liknar en i aperturen inskjuten tapp. Nedåt, d. v. s. inåt mot zoariets axillära delar, blir vallen allt lägre och öfvergår här så småningom i zooecialrörets allmänna sclerenchymbeklädnad. Såsom af tangentialsnitten (sid. ^) framgår, är sclerenchym vall ens krön trubbigt afsmalnande; A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 2. 55 stundom synes emellertid detsamma tvärhugget elJer t. o. m. rännformigt fördjupadt, detta senare dock endast i snitt lagda nära nog i själfva ytan af zoariet, och ej heller här på långt när alltid. Den vanligaste formen för vallens tvärsnitt är den af en af trubbad triangel. Denna form är emellertid, så- som jag kunnat i flere fall konstatera, ej nödvändigtvis den ursprungliga, den är tvärtom i många fall framkallad af en sekundär kalcitbildning, som delvis ersätter sclerenchym-åsen och därvid åstadkommer en ändring af dennas form. Hela denna bildning, en utstående sclerenchymlist längs zooeciets inre sida, känna vi igen från verkliga bryozoer; hos t. ex. Glyptopora Keyserlingi Prout finnas t. o. m. två sådana sclerenchymlister. Såsom redan är omnämndt, kan man stundom, hos väl bevarade exemplar finna sclerenchym-åsens fria, i aperturen liksom en tapp inskjutande ända rännformigt urholkad (Tafl. 7, fig. 1 d). Den kommer härvid att få ett utseende till förväxling likt det skaf tade lunarium, h vilket Ulrich beskrifver och af bildar från Buskopora lunata Rom.,^ också denna form en verklig bryozo, liksom förekomsten af ett lunarium i allmänhet är fullt tillräcklig att stämpla den form, hos hvilken det förekommer, såsom en bryozo. De pariga processerna vid den proximala apertur- r and en, också de t^^dda som septa och såsom bevisande hit- hörande formers korallnatur, äro ingenting annat än de fria, i aperturen instuckna ändarna af ett annars vid den proximala aperturranden fullständigt fastvuxet, hästsköformigt lunarium (Tafl. 6, figg. 8 a, 8b; Tafl. 7, figg. 1 och 6; textfigg. 29, 30, 31), af precis samma utseende och byggnad som lunariet hos en Coscinium crihriforme Prout, en Crepipora impressa Ulr., en Cystodictya nitida Ulr. o. s. v. för att nu referera endast till paleozoiska bryozoer. Dessa små från sidorna af proxi- malranden inskjutande, tandliknande processer ha således ej det minsta med korallsepta att göra. Tvärtom, deras före- komst utgör ett utmärkt bevis för, att Coenites är en bryozo. — Det kan möjligtvis förefalla anmärkningsvärdt, att ej före- gående författare i dessa processer sett ett lunarium. Detta kan emellertid delvis tänkas bero på materialets beskaffenhet. Stundom har nämligen genom en sekundär kalcitbildning vid fossiliseringen randen vuxit ut öfver lunariet, så att detta 1 Palseontology of Illinois, Vol. 8, sid. 320, fig. /., s. 489. tafl. 48, figg. 7 a och 7 b. 56 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 10. synes i lyckligaste fall endast som en ring på den undre, inre sidan af peristomranden, eller ej alls skiljande sig från denna. Lunariets fria, spetsiga ändar bli genom denna kalcitbildning omformade till trubbiga tandliknande utskott, som synas utgå direkt från randen. Öfriga »sep ta» (Nicholson, Tabulate Corals, s. 133) hos Coenites. Efter den föregående framställningen om naturen af föregående författares »sep ta» hos Coenites kunde det vara öfverflödigt att orda om Nicholsons uppgift, att hos Coenites stundom finnes ej blott tre utan fem »septa», helst som jag ej sett NiCHOLSONS originalexemplar, ej heller i något af mina egna preparat sett några bildningar, som kunde tolkas såsom nya septa vid sidan af de tre redan af handlade. Väl har jag sett taggliknande bildningar af olika antal inskjuta sig i apertu- rerna, men dessa bestå antingen af kalcitkristaller, eller också äro de framkallade vid den sekundära kalcit om vand lingen på följande sätt. Det finkorniga kalkmjöl (detritus), som, utifrån inkommet i zooeciet, ofta fyller dess håhghet, undergår en omkristallisering till grofkristalHniskt kalkspataggregat. Kalcit- bildningen anf rater också zooecial väggen, i det från skilda punkter kalcitkristaller i bildning ersätta den ursprungliga väggens finkorniga kalcitaggregat ; de partier, som lämnats oberörda vid denna omkristallisering, framträda i snitt såsom taggar af gråaktigt gult, finkornigt sclerenchym emellan de klart genomskinhga kalcitkristallerna (figg. 20, 25, 28, 29). A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, O/ Tabell öfver arternas fyndorter. JO 03 Is 6s Färö S. oiu Demuior träsk ^Mellan Liitterhorn och Di gerhufvnd Kanalen V. om Gåsemora Hällegrund . Ryssnäset . . Alnäset . . . St. Hoburg . Länsa .... ?arösund . . . Jalls s:n (Nors) iappelshamn (Kristklint) Jangvars kanal lute (kanalen från Stormyr jikershamn )tiiem . . Klinta. . Samsugn Hite . . . Enholmen Kvarnberget Lotsbacken m ^lartebo myr Boge (Tj elders) lejde . . i^isby . . Veskinde ?ollingbo Storvede Kanalen i 1 « ■s II !>„ + + ii i o o •■^ + Ö5 + + 58 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 10. Stenkumla, V. om kyrk Dalhems å . . . . Angå (Fjäle) . . Bara backe . . . Kräklingbo . . . Djup vi k .... Hammars . . . Ostergarn .... Ardre (Lillugn) . Torsburgen . . . Klinte (Klinteberg) St. Karl SÖ .... L. Karlsö .... Frö j el (tegelbruket) Eksta, Djupvik . Linde Kälders .... Lindeklint . . . Lau kanal .... Sandarfve kulle . Hablingbo, Petesvik Bondarfve kulle . Visne myr .... Grötlingbo .... Burs S. om Ammunde Bomunds . . . Burs vik Bursås Wamlingbo . . . Holms hällar . Hoburg ..... •<^ ! O §2 ?. ??rO ig R s i . S .OB si ©'SS o öi ti W llfl •5 ^ il A. HENNIG, GOTLANDS SILUR-BRYOZOER, 2. 59 De preparat, som bilda underlaget för ofvanstående text- figurer, äro förfärdigade af mig på Lunds Universitets Geo- logisk-Mineralogiska Institution. För studiet af släktet Coe- nites har jag också använd t den preparatsamling, som iord- ningställts af framlidne professor G. Lindström. Af denna sist nämnda samling har jag användt ett preparat såsom original till textfigur 20 (sid. 32). Figg. 32 och 33 äro reproducerade efter fotografier tagna af professor G. Holm; de öfriga textfigg. liksom figg. å vid- fogade Taflor (med undantag af Tafl. 3, fig. 7, Tafl. 4 och Tail. 5, till h vilka originalfigg. äro fotografier) efter tecknin- gar af mig, utförda med hjälp af Abbe-kamera på mikroskop å nyss nämnda Institution i Lund. Fig. 1. Fig. 2, Fig. 3. Fig. 4. I'ig. 0. Tafl. 1. Feuestella reticulafa His. från Tjeklers i Boge; ^i- Zoariets ])aksicla. Sid. 2. Feuestella reticuJata His. frän Tjeklers i Boge; ^7i- >^oariets framsida med aperturerna i en rad pa livarje sida om carina. Fenestella reticnlata His. från Tjeklers i Boge; ^^i- Peri- stomet med en krans af större cellikulärporer; mindre sådana strödda öfver zoariets yta. Fenestella Moljercfi Hng från Yisby ; ^Vi- /Zoariets baksida. Sid. 4. » » » » » ^7 1 . Zoariets framsida : på Carinas krön utmynnar en rad mikroporer. Tafl. 2. Fig. 1. Senricoscinmm haltkimi Hng från Hoburg; ^i- Zoariets yttre sida: dikotomerande carinalåsar. Sid. 7. Fig. 2. Semicoscinmm haltieum Hng från Hoburg; Vi- Ftt trattlikt zoarium från ena sidan. Fig. o. Fnljipoya pentagonalis Hng från Kvarnberget i Slite; ^Vi- Zoariets framsida utan carina, men med en rad rörformade mikroecier. Sid. 12. Fig. 4. Potypora pentagonalis Hng frän Kvarnberget i Slite; ^^ju Zoariets af cellikulärporer fint punkterade baksida. Fig. 5. Folypora pentagonalis Hng från Kvarnberget i Slite; ^^ji. Zoariets framsida. Figg. (3 och 7. Pohjpora sp. från Gotland (utan angifven fyndort); ^/i. Olika partier af ett och samma zoariuins baksida. Sid. 14. Fig. 8. Thamniscus Törnqvisti Hng från Fårö; '"'Vi. Parti af zoariets framsida visande aperturerna omgitna af en krans större mikroporer. Sid. 15. 60 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 10. Fig. 9. Tkamniscus Törnqvisti Hng från Fårö; "Vi. Zoariets fram- sida. Fig. 10. Sphragiopora sUurica Hng från Visby; ^^i- >^oariets öfre sida. Sid. 17. Fig. 11. Helopora Lindströmi Ulr. från Visby; ^/i. Ungefär midt i:»å segmentet synes en rmid ledskål för ett grensegment. Sid. 19. Fig. 12. Helopora Lindströmi Ule. från Visby; "/i. Stamsegment med en terminal och en sidoställd ledskål vid segmentets- distala ända. Tafl. 3. Fig. 1. Helopora Lindströmi Ulk. från Visby; ^^/i. Khombiska aperturer. Sid. 19. Fig. 2. Helopora LJndströmi Ulr. från Visby; ^^i- Hexagonala aperturer med mellanliggande rmidkulliga acantlioporer eller mikroporer. Fig. o. Helopora Lindströmi Ulr. från Visby; ^'^/i. Distal ända med konvex ledyta af ett stamsegment. Emellan de små aperturerna polygonala mikroporer och acanthoporliknande små knölar; till vänster synas inga aperturer. Fig. 4. Helopora LAndströmi Ulr. från Visby; ^^i- Distal ända af ett segment. Nederst synas de små aperturerna i längsrader; emellan aperturerna rundade små knölar. Öfverst äro aper- turerna alldeles förträngda. Fig. 5. Helopora Lindströmi Ulr. från Visby; ^^/i. Acanthoporerna synas tydligt genomborrade. Fig. (:). Stomatopora minor Hng från Djupvik i Eksta; ^'Vi. Sid. 24. Fig, 7. Berenicea conslmilis Londsdale från Eksta; ^/i. Sid. 25. Fig. 8.. » » » ; ^Vi- Tafl. 4. Fig. 1. Coenifes repens Wahl. forma elaiisa Hng från Visby; Vi- Sid. 38. Fig. 2. Coenites repens Wahl. forma claiisa Hng från Visby; Vi- Sid. 38. Fig. 3. Coenites repens Wahl. forma aperta Hng från Fjäle i Angå; \/i. Sid. 31. Fig. 4. Coenites repens Wahl. forma aperta Hng från Fjäle i Ånga; Vi. Sid. 31. A. HENNIG. GOTLAKDS SILUR-BRYOZOER, 2. 61 Tafl. 5. l'ig: 1. Coenifes repens Wahl. /'. aperta Hxg och /'. ser täta Hng från Östergarn; Vi- Sidd. 31, 34. V\gg. '1 — 10. Coeiutcs rariahilis Hxa frnn Dalliems ä; Vi- »^^id. 44. Tafl. 6. Fig. la och Ib. Ooem^es rej^ews Wahl. frän Slite ; ^Vi- I di =^ forma aperta Hng; 1 b = forma clausa Hng. Båda formerna från samma zoarimn. Sidd. 33, 38, 43, 51. Figg. 2a och 2b. Coenites repens Wahl. från Slite; ^7i- 2a = forma aperta Hng; 2 b = forma seriafa Hng. Båda for- merna pa samma zoarium. Sidd. 31, 34, 36. Fig. o. Coenites repens Wahl. f seriata Hng från Likershamn; ^^i- Sidd. 34, 3(3. Figg. 4 a och 4 b. Båda från samma zoarium af Coenites repens Wahl. /; seriata Hng från Slite; ^Vi. Sidd. 34, 36. Fig. 5. Coenites repens Wahl. f. seriata Hng från Likershamn; ^7i- Sid. 34. Fig. 6. Coenites repens Wahl. f. seriata Hng från Likershamn : ^^/i. Sid. 34. Figg. 7 a, 7 b. Coenites repens W^ahl. från Likershamn; ^^/i. 7 a ^ forma aperta Hng; 7 h = forma clausa Hng med öfVer zoariets allmänna yta sig höjande mammiller, uppkomna vid sekundär kalcitbildning. Båda formerna tillhöra samma zoa- rium. Sidd. 31, 38, 42. Figg. <^ a. 8 b. Coenites repens Wahl, frän Likershanm; ^7i- Ö a = /'. aperta Hng med proximalt, sessilt lunarium ; 8 b = /'. clausa Hng med distalt sclerenchymutskott (= skaftadt luna- rium) och proximalt, sessilt lunarium. Aperturen grundt tratt- formig. Båda formerna frän samma zoarium. Sidd. 31, 3 (i. 38, 42, 55. Tafl. 7. P'igg. la, Ib, 1 c, 1 d, 1 e. Coenites repens Wahl. från Visby. 1 a = forma aperta Hng, nedtill med proximalt, sessilt lunarium ; ^7i- 1 1^ = forma aperta Hng med starkare sclerenchym och sessilt lunarium; ^Vi- I c = forma clausa Hng med huf- formad underläpp och sammanväxt med denna ett lunarium; frän distalsidans sclerenchym ett tandliknande utskott; ^^ji. 1 d = samma form som i 1 c med tydligt, distalt och skaftadt lunarium; ^7i- 1 e = forma aperta Hng med sclerenchymet bildande ett rutformadt list verk; ^^i- ^11^ f^in formerna från samma zoarium. Sidd. 31, 36, 38, 41, 43, 55. 62 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. NIO 10. Figg. 2 n, 2 b. Cocnites repens Wahl. från Likersliamn ; ^^/i. 2 a, ölVerst -^ /'. aperta Hng, nederst = /'. clausa Hng. 2 b ^ forma clausa Hng med af sekundär kalcitafsättning framkal- lade runda mammiller. Båda formerna från samma zoarium. Sidd. 31, 38, 42. Fig. 3. Coeirifes repens Wahl. /'. clausa Hng från Slite; ^^/i. Slitet exem\)\iiY ^= »Coenifes Lmncel» Eichw. Sidd. 38, 43. Fig. 4. Coenltes repens Wahl. från Slite; ^^i- Underläppen upp- dragen, bildande ett rör. Sid. 38. Figg. .5 a, 5 b. Cocnites variahilis Hng från DalhenLs å; ^^/i. 5 a, öfverst = forma aperta, nederst = forma clausa; ötverst utan och nederst med sclerendiym. 5 b = forma clausa med fjälliknande proximalt peristom och bågböjd, springformad apertur. Båda formerna från samma zoarium. Sid. 44. Fig. 6. Cocnites rariahilis Hng från Dalhems å; ^^i. Springliknande, tvärställda mynningar med proximalt lunarium. Sidd. 44, 45. Tryckt den 5 september 1906. Uppsala 1906. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:o 10. Tafl. I, n ^^^ . r. n V; ^■.>'-w|P Ljustryck ], Cederquist, Sthlm. I ARKIV FOR ZOOLOGI. BAND 3. N:o 10. Tafl. 2. • llllf ••• • ti '/ hl ¥ I t Ä.\ ) f fl, Henning del , \ ••>■■■» 10 .5 .■ ir.-i # Ljustryck ]. Cederquist, Sthim, ARKIV FÖR ZOOLOGI, BAND 3. No 10. Tafl. 3. 4> ♦A /■ "^i •is:;* *M Ljustryck J. Cederqui^t, Sthim. ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:o 10. Tafl. 4. Ljustryck L Cederquist Sthlm. ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:o 10. Tafl. 5. ■^' ip *^ Ljustryck J. Cederquist Sthlr ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:o 10. Tafi. 6. • *••• # • t • • • i * ib 3 % 4 • 2 b t.» mzM ♦ 4 * ♦ 4b V •VT -VT t/ *9^ vY ir v 8a •?l» <*»• Sb Lju-^tryck J. Cederquist, Sthlm. ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:o 10. Tafl. 7. Ib tj^ \ 5a Ljuslryck ]. Cederquist, Sthlm. ARKIV FÖR ZOOLOGI. BANU 3. N:o 11. A iiew species of Fossil Limiiliis from tlie Jurassic of Swedeii. By ROBERT TRACY JACKSON. Communicated March 14th b v G. Holm. On a recent visit to Berlin, Prof. Dr. Otto J^kel very kindly turned över to me for stiidy an interesting fragment of Limulus from the Liassic sandstone at Hör in Scania, where it had been found at Stanstorp by Mr F. J. Blom- QUIST during the summer of 1904. The specimen was sent to Professor J^kel by Profes- sor Nathorst. It is evidently a new form and I describe it as such. It may be questioned whether it is desirable to publish a new species from such a fragmentary specimen, but the fact that Limulus is an exceptionally interesting genus, both to the palaeontologist and the zoologist, also that there are only three or four distinct fossil species known makes a new form of considerable interest. At present only one species is known beloAv the upper Jurassic, and that spe- cies, Lirmdus priscus, is known only from a single specimen. All the fossil Limuli so far knowo have been found in Ger- many, so that this is the first occurrence from another country. Limulus Nathorsti, sp. nov. Fig. 1—2. The specimen is a sandstone cast of a portion of the right dorsal side of a large cephalothorax. It is not com- pressed or distorted in any way, and represents a full, rounded, Arkiv för zoologi. Bd 3. N:o 11. 1 2 AUKIV rÖR ZOOLOGI. BAND 3. NiO 11. highly arohed cheek, with a characteristic Limuloid outline and curvature. Along the ventral börder is a continuous flange which increases slightly in breadth anteriorly. Po- steriorly this flange is 2,5 millimeters wide, and increases to 3,2 millimeters wide anteriorly. A similar marginal flange is characteristic of all the species of Limulus. In Limulus Walchi there is a second flange, wider than the outer, or marginal flange. This broad inner flange increases in width anteriorly and extends up on to the cephalothorax, so as to include the median simple eyes. The absence of this second inner flange is a striking distinction between Limulus Na- thorsti and Limulus Walchi. The fragment of Limulus Nathorsti on the outer curve measiires 205 millimeters, and at the broadest part measures 95 millimeters in width on the curve. The specimen does not include the large compound eye or any of the trilobed feat- ures of the dorsal side of the cephalothorax. A slight wrink- ling of the surface is seen at one portion, similar to wrink- ling that I have seen on a specimen of Limulus Walchi in IVfunich. It may indicate that the shell was recently acquired af ter moulting and therefore somewhat soft. Completing the outline of the cephalothorax in comparison with complete specimens of Limulus, this specimen must h^ve had a width across the cephalothorax, in a straight line, of approximately 250 millimeters, or a width measured on the curve of the test of about 342 millimeters. On the basis of comparative measurements, made on other species, the cephalothorax must have had a length of approximately 196 millimeters, measured on the median line, and the whole animal a length of some 495 millimeters. This would make it a very large species, closely approaching the size of the very large Limulus polyphemus given in the following table. In size it is considerably surpassed by the 1 argest indi vidu als of the Tertiary Limulus Decheni. IJmulus Nathorsti differs from L. priscus in its vastly greater size. It differs from L. Walchi in the absence of the second marginal flange, in its indicated higher test and also in its size. Limulus maximus of the upper Jurassic is too little known to make any comparisons. It approaches near- est to Limulus Decheni of the upper Tertiary. It differs from this species in the indicated greater height of the cephalo- JACKSON, A NEW SPECIES OF FOSSIL LIMULUS. Fio 1. Limulus Nathorsti sp. nov. Portion of the right dorsal side of the cephalothorax. — Photograph from a plastercast. X ^/r.. thorax, and as far as that feature may be made use of, in the great geological time between the two forms. 4 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. NIO 11. The photographic illustration (fig. 1) shows the character of the specimen, V5 of the natural size. The accompanying outline sketch (fig. 2) shows in the shaded portion, the ex- tent of the specimen, the rest of the sketch being given to show the general character of the type, and is based largely on Limulus Walchi. Fig. 2. Limulus Nathorsti sp. nov. — Reconstriietion. As Limulus is an exceptionally interesting genus in its structural and geological relatives, a brief statement of the species is of in terest. Also a few of many measurements recently made are given, as on these measurements part of the above statements are based. Limulus priscus Munster, from the Muschelkalk, near Bayreuth, is the oldest knovvn species of the genus. It is JACKSON, A NEW SPECIES OF FOSSIL LIMULUS. 5 represented as far as known by only a single specimen, the type, in the Munich Museum. It is a very small specimen and possibly is not a mature individual. Limuhcs Walchi Desm. is the best known fossil species and occurs abundantly in the Lithographic slates of Solen- hofen and near by localities. Limulus 7naximus Munster, from the same locahty, was described from a fragment of the abdomen and telson. Five other species from the Litho- graphic slates were described by Munster (in J. van der Hoeven's, Recherches sur THistoire Naturelle et TAnatomie des Limules, Leyden, 1838). These species are namely Li- mulus oryiaius, intermedius, brevispina, brevicauda and stdcatus. The types of the first four of these five species are in the Munich Museum, and having recently studied them with care, I feel very confident in saying tbat they present no distinc- tive characters, and should be considered synonyms of Limidus Walchi. Limulus Decheni Zincken, is from the Tertiary Braun- kohlen formation of Germany. It is represented by the origi- nal specimens at Halle, and by three magnificent specimens in the Geologische Landesanstalt Museum in Berlin. These latter have been recently described by Dr. Johannes Bohm (Jahrbuch d. Kgl. Preuss. Geol. Landesanstalt und Berg- akad. 1905). One of these specimens represents doubtless the largest known Limulus. It is a cephalothorax which measured on the curve of the test is 275 millimeters long and 470 mil- limeters wide. On the basis of my studies of comparative measurements, the whole animal must have been approxim- ately 700 millimeters long. Of living species we have Limulus polypkemus Latr. abundant on the atlantic coast of North America from New England southward. A second living species is L. molucca- 71US Latr. With the present new form we know therefore five fos- sil species, from the Triassic, Jurassic and Tertiary, but none are yet known from the Cretaceous. In addition there are two living species and possibly more. ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. N:0 11, Table of measurements and proportions in Fossil and Recent species. Limulus priscus, Triassic I 12.5 Limulus Walchi, Jurassic, a young in- i dividual | 15.5 Limulus Walchi, adult 72.5 Limulus Decheni, Tertiary 1155 Limulus Decheni, a very large individual j275 Limulus polyphem,us, Recent, a large | individual |210 Limulus moluccanus, Recent 105 mm. mm. 23 — 54 "/o 36 > 29 55 53 7" 84 "/'• 136 265 53 »/o 83 "h> 260 — ;58 7o 71 7" 470 1 - ;59> — 367 530 ['57 "/o 67 7'" 196 356 53 7" %1 7o 49 7" 46 7o 42 7" 51 7o In the above table are included all the fossil species of Limulus excepting L. maximus and L. Nathorsti, for which data for measurements are not available. The measurements are expressed in millimeters. Those for the cephalothorax are made following the curve of the test, but the length is in a straight line. My own measurements are much fuller; but enough is given here to indicate the size of the several specimens. The ratios are of considerable interest as they include practically all the known species. The ratio of the length to the width of the cephalothorax is strikingly constant, not varying more than six per cent. This is less variation than one would expect to find in the individuals of a single species. The ratio of the length of the abdomen to the length of the cephalothorax is more va- riable, being markedly different in Limulus priscus. The ratio of the length of the telson to the length of the whole animal is again very constant. It is to be noted however that we only know the length of the telson in one fossil species. In Limulus decheni the telson is stout and from its JACKSON, A NEW SPECIES OT FOSSIL LIMCJLUS. 7 size quite probably as long proportionately as in the species where the telson is known. For the opportunity to study specimens on which this paper is based, I would express my vvarm thanks to Pro- fessor J^KEL and Dr. Johannes Bohm of BerHn, and Pro- fessor A. RoTHPLETZ and Dr. F. Broili of Munich. Tryckt den 27 juli 190G. Uppsala 190G. Almqvist &• Wiksclls Boktryckeri-A. -P.. AEKIY FÖR ZOOLOGI. BAND 3. X:o 12. Oii Batrachiaiis from Bolivia, Argentina, and Peru, collected by Erland Nordenskiöld 1901- 1902 and Nils Holmgren 1904-1905. By LARS GABRIEL ANDERSSON. With one plate- Commimieated March 14th bv Hj. Théel and E. Lönnberg The frogs in this collection are brought together by Dr. Erland Nordenskiöld during bis journey in Bolivia and Argentina in the 3^ears 1901 — 1902 (»the Swedish chaco-cordiller- expedition 1901—1902») and by Dr. Nils Holmgren during the expedition undertaken by him and E. Nordenskiöld to Bolivia and Peru 1904 — 1905. The first collection, now kept in the museum of Stockholms Högskola, embraces 15 species with 135 specimens, the second belongs to Kungliga Riks- museet, Stockholm, and counts 7 species with 23 individuals Regarding the localities I beg to state the following: Tatarenda lies in the Bolivian Chaco on the börder of the primeval forest, Mojos is a town in the west of Bolivia at the foot of the Andes, 1600 m. above the sea-level, Lagunillas is a little place near this town (1700 m.), Tuiche is a little river east of Mojos and Sa7i Fermin a place with some huts for gatherers of gum, situated in the forest-region in the northwest of Bolivia, 660 m. above the sea-level. Salta is a town in the north of Argentina, Quinta a place in the pro- vince of Jujuy, Argentina, both belonging to the primeval Arkiv för Zoologi. Bd 3. N:o 12. I 2 ARKIV FÖR ZOOLOGI. BAND 3. X:0 12. forest region. Moreno and Casahindo lie in the Andes of Argentina in tlie alpine region. 3500 m. above the sea-level (Prov. of Jujuy), Volcan is a mountain valley on the slopes of the Andes of Argentina. Chaquimayo and Vacainayo belong to the primeval forest region of Peru. To Dr. G. A. Boulenger, who has kindly revised two of the new species, I beg to express my sincere gratitude. Dendobrates trivittatus Spix. BouLENGER, Cat. iJatr. sal. 13. 144; I), mgenimns Spix, Stein- DACHNER ill Yerhaiidl. zool. bot. Gesellsch. Wien 1864 jj. 257; D. Jmlineli BouL, Boulenger in Proc. Zool. Soc. 1883 p. 636; D. hraccatus CJope, CoPE in Proc. Am. Philos. Society Philadelpliia 1887 N:o 125 p. 53; D. trivittatus Spix^ D. hraccatus Cope, and D. haJmeli BouL, Fk. Werner in Verliandl. zool. bot. Gesellscb. Wien 1001 p. (VM). One specimen, 27 mm. in length. found sitting on a dry trunk, July 1904. San Fermin, Bolivia. Holmgren. It agrees completely with the description Steindachner gives in the paper. quoted above, on some small Dendrobates specimens, which he declares for certain to be yomig D. ni- gerrimus Spix (= D. trivittatus Spix). It also corresponds, except in a few unimportant cases, with Cope's form D. hrac- catus and very much so with Boulenger's D. hahneli. In reality, we also find that Cope states his species to be identical with another of the juvenile forms of D. trivit- tatus, described by Steindachner; but, considering it to be fnllgrown, he declares it to be a species apart, distinct from D. trivittatus throngh the size and colour. As he does not give any sufficient reason for this opinion, there is in my thought no ground to maintain Cope's form as a distinct spe- cies, especially as Steindachner had at his disposal a great number of specimens of different ages, which, according to him, evidently show that there exists a specifical relation between these small white-striped and red-spotted individuals and the greater, black, uniform-coloured specimens of D. ni- gerrimus (== D. trivittatus). Just as well we could declare this specimen to be full- grown, representing a new species, »D. eiicnemis» (see Stein- ANDERSSON, BATRACHIANS FROM BOLIVIA, ARGENTINA, PERU. 3 j DACHNER loc. cit.), differeiit from Cope's D. hraccatus by its darker belly; but that, I suppose, none feels inclined to do, knowing the great variation in colour in the species of this genus. If then these two forms belong to the same species, much goes to prove that they also are specifically connected with the other forms, mentioned by Steindachner as colour- varieties of D. nigerrimus. In his catalogue, Boulenger also mentions some colour- varieties of D, trivittatus, which can scarcely be specifically distinguished from this specimen. In his synopsis of the Dendrobatids, Werner (Joc. cit.) also distinguishes D. hraccatus Cope from D. trivitiatus Spix, but as chief characters between the species he only gives the dissimilar size and the dissimilar length of the eye in com- parison with that of the nose, these being, however, the usual differences between old and young specimens. Regarding Boulenger's species, D. hahneli, it seems to differ from this one only in the lower white line, which does not reach the nose, ending instead below^ the eye, and in the missing of the red spöt on the hind side of the tibia. These differences, I believe, are too small to be used as specific characters in a genus the species of which exhibit such a colour- variation as those of Dendrobates. Cope, however, says that his form, D. hraccatus, may be distinguished from D. hahneli by its considerably shorter posterior limbs, but it seems sttange that a specific difference should arise from the fact that in Cope's form »the muzzle marks the heel of the extended hind leg», while in that of Boulenger »the tarso- metatarsal articulation reaches beyond the tip of the snout». As far as I can judge, that is the same thing. Thus, I believe that my specimen as well as Boulenger's D. hahyieli, Cope's D. hraccatus, and Steindachner's juvenile forms belong to the same species, which, on the authority of Steindachner, till further discovery proves the contrary, w^e may presume to be a young colour- variation of D. trivittatus Spix. Cope's spe